Journalisternas och hjälporganisationernas relation är problematisk

JOURNALISTI
27.5.2021

Liselott Lindström

Twitter: @lliselott

Skribenten är Afrikastringer för Yle och SVT, bosatt i Nairobi.

För några år sedan jobbade jag som frivillig informatör för en finsk organisation i Uganda. Det var en upplevelse jag aldrig skulle vilja ha ogjord – men inte heller göra om, skriver Liselott Lindström.

För några år sedan jobbade jag som frivillig informatör för en finsk organisation i Uganda. Det var en upplevelse jag aldrig skulle vilja ha ogjord – men inte heller göra om. Tanken var att se om jag skulle vilja jobba med kommunikation för en organisation och jag kom fram till att det inte är något för mig.

En orsak var att det jag mest producerade var marknadsföringsmaterial för organisationen, vilket förstås är helt naturligt. Men man fick inte på något sätt heller kritisera de myndigheter i Uganda som möjliggjorde organisationens arbete och närvaro i Iandet – bland annat FN:s flyktingorganisation UNHCR.

 

När det gäller en organisation är det här förstås normal kutym. Men när journalister blir involverade blir det genast mer problematiskt.

I flera konflikt- och katastrofområden blir journalister totalt beroende av hjälp från organisationer – hjälp med tillgång till flyktingläger, hjälp att nå drabbade områden, hjälp att röra sig säkert i organisationernas bilar. Speciellt i Afrika är det här väldigt tydligt, men också på flera håll i Asien. Stora organisationer kan erbjuda tillgång till platser där de jobbar mot att man skriver åtminstone en artikel som handlar om deras arbete. 

I mitt arbete blir det också ofta tydligt i och med att organisationer gärna och snabbt svarar på intervjuförfrågningar – medan det är svår att få myndigheter eller ibland också akademiska experter att ställa upp.

I det här beroendeförhållandet blir det svårt för journalister att kritisera det arbete som organisationerna gör. Mycket av det arbete organisationerna gör är förstås väldigt värdefullt och nödvändigt. Men det är ett underrapporterat ämne hur organisationer som fyller samhällsfunktioner istället för myndigheter påverkar möjligheterna för länderna att stärka samhällskontraktet själva. Att biståndspengar också går i korrupta fickor är ett faktum. 

När den förre diplomaten Matti Kääriäinen kom ut med sin bok Kehitysavun kirous eller Biståndets förbannelse år 2015, väckte den stor uppståndelse och en stark motreaktion speciellt från den politiska vänstern.

 

Frågor kring bistånd och katastrofhjälp är åtminstone i Finland starkt politiserade. På vänsterkanten finns ett okuvligt stöd, på högerkanten hörs kritik. Journalistkåren är som bekant enligt flera undersökningar vänstervriden, och kritiserar man bistånd eller hjälporganisationer finns risken att man blir stämplad som sannfinländsk sympatisör. 

Journalister måste kritiskt kunna granska och ifrågasätta organisationers arbete och funktion, utan att riskera att bli persona non grata nästa gång de behöver tillgång eller hjälp från organisationerna. 



5 2021
Arkisto

Ensin ne hakivat journalistit. Silloin me sanoimme, että tämä ei käy.

Meidän suomalaisten pitää auttaa kollegoja muissa maissa. Se on oikein, mutta samalla autamme myös itseämme, kirjoittaa päätoimittaja Maria Pettersson.

Teit paikallisesta varuskunnasta 46-sivuisen erikoisliitteen, koska fanitat armeijaa, Pasi Koivumaa

Karjalaisen päätoimittaja on toimituksessa pidetty hahmo, mutta epäilee Stalinin ja Hitlerin ajatelleen itsestään samoin.

Näin saat kesätyöstäsi kaiken irti

Kokeneet toimittajat jakavat vinkit kesätyöntekijöille. Näillä pääset paremmin alkuun kesätöissä ja kenties koko urallasi.

Mitä journalistin pitää ymmärtää työnantajansa taloudesta?

Iso osinko voi olla hälytysmerkki – tai törkeilyä, jos yrityksessä on samaan aikaan menossa rankka säästöohjelma, kirjoittavat Annukka Oksanen ja Elina Yrjölä.

Journalisternas och hjälporganisationernas relation är problematisk

För några år sedan jobbade jag som frivillig informatör för en finsk organisation i Uganda. Det var en upplevelse jag aldrig skulle vilja ha ogjord – men inte heller göra om, skriver Liselott Lindström.

En onnistunut pilaamaan suomen kielen sääntöjä

Kun minut pyydettiin median edustajaksi suomen kielen lautakuntaan, eräs Helsingin Sanomien lukija ei vaikuttanut vilpittömän ilahtuneelta, kirjoittaa Ville Eloranta.

Kyselytunnilla valtuutetut kysyivät hallitukselta ja toimistolta liiton toimintaan ja linjauksiin liittyviä kysymyksiä. Puheenjohtaja Hanne Aho vastaa etäyhteyksin osallistuneille valtuutetuille.

Journalistiliiton kevätvaltuusto toivoi joustoa työhön

Valtuutetut toivoivat liiton edistävän etätyömahdollisuuksia myös korona-ajan jälkeen.

Media keskittyi – pitäisikö myös Journalistiliiton jäsenyhdistysten yhdistää voimansa?

Median ja työn muutokset vähentävät sijainnin merkitystä toiminnan järjestämisessä, kirjoittaa Tapio Räihä.

Kova kiire tarkastajan juttusille

Kun poliisi pysäytti toimittajan ja kuvaajan nopeusratsiaan, Mika Heikkilä turvautui pieneen valkoiseen valheeseen.

Luja ja luotettava pohjalainen

Toimittaja Päivi Leppilahti 23. 6. 1960 Teuva – 21. 3. 2021 Kankaanpää

Lehtikuvauksen uranuurtaja

Kuolleita: Kuvapäällikkö Antti Suominen 16. 9. 1938 Pori – 9. 4. 2021 Ulvila

Laajasti urheilusta ja liikunnasta

Kuolleita: Urheilutoimittaja Erkki Poutanen 19. 11. 1950 Jyväskylä – 4. 4. 2021 Tuusula

Monen lajin mestari

Kuolleita: Toimittaja Matti Korhonen 28. 11. 1928 Liminka – 1. 3. 2021 Oulu

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta