Den ensidiga bevakningen av rikspolitiken

JOURNALISTI
15.4.2021

Felicia Bredenberg
feliciab@alandsradio.ax
Skribenten är reporter på Ålands radio.

Att den åländska riksdagsledamoten är den mest frekvent intervjuade rikspolitikern i de åländska medierna är varken konstigt eller fel, det är avsaknaden av andra röster som är det, skriver Felicia Bredenberg.

Min mormor brukar ofta säga att hon måste prenumerera på Husis för att få veta vad som händer i Finland. Hon, liksom jag själv, är bosatt i Mariehamn men född och uppvuxen i riket (vilket för den som inte är så bevandrad i det åländska samhället är hur vi ofta benämner Fastlandsfinland). 

Och helt fel har hon inte. De åländska lokalmediernas huvuduppgift är inte att rapportera om vare sig riket eller rikspolitiken – Åland är vårt bevakningsområde. Men eftersom mycket av det som händer i Helsingfors påverkar oss, särskilt nu under detta år av pandemi, så innehåller följaktligen också vår rapportering riksnyheter. 

Men gällande bevakningen av rikspolitiken i de åländska medierna finns det i regel en gemensam nämnare: riksdagsledamot Mats Löfström.

Det har sin naturliga förklaring. Han är Ålands enda riksdagsledamot, han är ajour med de frågor som är viktiga för landskapet och han ställer alltid upp. Han är på alla sätt och vis ett tacksamt intervjuobjekt. 

 

Att den åländska riksdagsledamoten är den mest frekvent intervjuade rikspolitikern i de åländska medierna är varken konstigt eller fel, det är avsaknaden av andra röster som är det. I längden blir det problematiskt när rikspolitiken ständigt återges från endast ett par glasögon och detta helt oavsett hur skarpsynt denna person än må vara. Politik är sällan svartvit och för att teckna hela bilden behövs fler åsikter och andra ideologiska förhållningssätt.

Ofta reagerar de åländska medierna efter att Mats Löfström har agerat genom inlägg på sociala medier eller pressmeddelanden. I sig inget underligt, men den faktiska konsekvensen blir att denne enskilde politiker får stort spelrum att själv sätta agendan med medierna som megafon. 

 

Fallet med Mats Löfström och den åländska rapporteringen av rikspolitiken är säkert ett extremt exempel, men jag tror att mången journalist kan känna igen känslan av att komma på sig själv med att välja de lätta utvägarna. Att man gång på gång ringer till samma person, kanske för att man vet att den ställer upp eller för att den ger slagkraftiga citat. Detta är förståeligt, emellanåt helt nödvändigt och ibland det rätta att göra.

Men oavsett hur kompetent ett intervjuobjekt än är inom ett område så blir det i längden fel om man inte lyfter andra röster om ämnet. Och vem har sagt att vårt jobb ska vara enkelt?



4 2021
Arkisto

Merja Ylä-Anttila pitää Yle-lain uudistusta tarpeettomana, mutta välttelee kommentoimasta sitä julkisesti

Merja Ylä-Anttila tuli Ylen toimitusjohtajaksi vuonna 2018. Hän on sen jälkeen ehtinyt uudistaa Ylen organisaation, jättää kädenjälkensä Ylen strategiaan ja tutustua hieman uusiin kollegoihinsa kahvittelemalla noin neljänsadan yleläisen kanssa.

Median ammattilaisen on tiedettävä, kenen ideologiaa edistää

Tiedotusvälineen pitää saada itse valita, mitä sanoja ja käsitteitä käyttää. On kuitenkin tiedettävä, mistä käsitteet ovat peräisin ja kenen ideologiaa ne pönkittävät, kirjoittaa päätoimittaja Maria Pettersson.

Väkivalta varjostaa ja mustasukkaisuus piinaa – miksi otsikoissa raiskaukset vain tapahtuvat, kysyy toimittaja Sara Harju

Sukupuolittuneessa ja seksuaalisessa väkivallassa tekijä usein ohitetaan käyttämällä passiivia ikään kuin väkivalta olisi hallitsematon voima, jota vastaan ei voi pyristellä.

Toimittajana saat kätevästi näkyvyyttä sometilillesi ja laukkumallistollesi, Jenni Alexandrova

Radiotoimittaja Jenni Alexandrova kirjoittaa blogissaan viineistä ja ihmettelee, miksi Alko ei ole lähettänyt hänelle lahjaviinejä.

Liian pitkälle menevä tasa-arvo on hyvä tarina, mutta harvoin totta

Tällaisessa ilmapiirissä ei ole suuri ihme, että maan suurin sanomalehti alkaa nähdä kaiken paitsi luonnontieteellisen tutkimuksen luisuvan tieteellisyydestä kohti silkkaa ”intersektionaalista ideologiaa”, kirjoittaa Janne Zareff.

Näin Journalistiliitto toimii

Satavuotiaalla Journalistiliitolla on toimisto Helsingin Hakaniemessä, mutta jäseniä ympäri maan. Mitä tekevät liiton toimitusosastot, paikallisyhdistykset, valtuusto, hallitus ja toimisto?

Kuusi vuotta sitten freelancerit petettiin. Nyt lainsäätäjät voivat turvata luovan työn tekijöiden elannon.

Luovan työn tekijöiden kohtuulliset korvaukset voitaisiin varmistaa, kun EU-pykäliä tuodaan kotimaiseen tekijänoikeuslainsäädäntöön, kirjoittaa Sanna Nikula.

Uudet puolueet eivät sopeutuneet kirjoitusohjeeseen

”Moni uusi puolueennimi oli rakenteeltaan erilainen kuin vanhat, joten niiden erisnimisyyden häivyttäminen alkukirjaintempulla tuntui oudolta robotiikalta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Den ensidiga bevakningen av rikspolitiken

Att den åländska riksdagsledamoten är den mest frekvent intervjuade rikspolitikern i de åländska medierna är varken konstigt eller fel, det är avsaknaden av andra röster som är det, skriver Felicia Bredenberg.

Kun hätä on suurin, on kollega lähellä

Juuri kun Radio Novan uutiset olivat alkamassa, ankkuri Jussi Karhunen tunsi muljahduksen mahassaan.

Totuuden tyyni tulkki on poissa

Toimittaja Jorma Lehto 2. 3. 1947 Seinäjoki – 25. 3. 2021 Mustasaari

”Alla finlandssvenska medier är dåliga på något sätt”

Vårens näst sista Mediespråkswebbinarium kräver självironi och god humor. Den 23 april ger sig komikern Alfred Backa nämligen på den finlandssvenska journalistiken i en roast där alla får sig kring öronen.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta