Erja Yläjärvis största skräck är att bli en chefredaktör som medarbetarna inte vågar tala med. ”Jag vill inte att folk muttrar bakom ryggen på mig om allt som är fel utan att jag får veta det.”

Erja Yläjärvi har en tydlig uppgift – att få fler prenumeranter

Erja Yläjärvi, 44

Aktuell: Tillträder som chefredaktör för Hufvudstadsbladet och som ansvarig utgivare för KSF Media senast i augusti 2021. ”Före det ska jag ta en liten paus, vara med familjen och läsa på om HBL”.

Utbildning: Magister i samhällsvetenskaper från Tammerfors universitet, huvudämne internationell politik.

Familj: Gift med Yle-journalisten Stefan Winiger, två barn, 9 och 11 år. Talar svenska med sin man och finska med barnen.

JOURNALISTI
11.3.2021

Lina Laurent, text
Karl Vilhjálmsson, foto

”Om man försöker vara alla till lags, vilket är lätt hänt, då blir man ganska blaah, lite beige.”

Erja Yläjärvi sitter i soffan och pratar. Hon pratar snabbt, på flytande svenska, och skrattar ofta. Det är några veckor sedan det blev klart att hon valts till Hufvudstadsbladets nya chefredaktör och KSF Medias ansvariga utgivare. Ett val som på ett allmänt plan väckt främst positiva och nyfikna reaktioner. På den förra arbetsplatsen Iltalehti kom beskedet om utnämningen plötsligt och som en total överraskning. Mer om det senare, för vi börjar med innehållet.

Innehållet, journalistiken, har nämligen varit i fokus ända sedan det blev klart att det är Yläjärvi som nu ska leda HBL. Yläjärvi har en gedigen journalistisk erfarenhet, både från lokaltidningar och rikstidningar. Hon har jobbat som nyhetschef på STT, som redaktionschef på Helsingin Sanomat och senast som chefredaktör på Iltalehti. 

Det är genom innehållet Hufvudstadsbladet ska locka fler läsare – ett innehåll som gärna väcker känslor.

”Jag hoppas förstås att de flesta läsarna är nöjda och att de blir fler men det kommer alltid att finnas någon som tycker att innehållet är fel och det är helt okej. Man kan inte vara allt för alla, det har jag sett på Iltalehti.”

Exakt vilka förändringar som Yläjärvi planerar på HBL vill hon inte gå in på. Hon säger att planer lätt tolkas som kritik mot det man gjort hittills.

”Och det finns en massa som är bra på HBL.”

Det blir ändå förändringar, för tidningsledningen vill ha en förnyelse. Det försäkrade sig Yläjärvi om under rekryteringsprocessen.

Hon vill se starkare fokus på Helsingfors och Nyland med skarpare lokala nyheter. 

”Jag tycker man tappat lite av den lokala känslan. Det betyder ändå inte att vi ska strunta i resten av Finland eller världen.”

I en intervju i HBL (4. 2. 2021) sade Yläjärvi att HBL inte ska fokusera på allmänna nyheter på svenska. Vad är en allmän nyhet?

”Jag menade att man ska inte ha allmänna nyheter som läsarna kan få överallt annanstans. Det betalar folk inte för. Varför skulle folk prenumerera på Husis för sådant de kan läsa i DN, Aftonbladet, Hesari eller Iltalehti?”

 

När Yläjärvi talar om HBL gör hon det med ett rätt kort perspektiv. Hon är öppen med att tidningen inte varit en del av hennes vardag tidigare. I samband med rekryteringsprocessen började hon läsa tidningen digitalt och småningom ska hon också få pappers-HBL hem.

”Jag är till hundra procent en digital läsare och bryr mig därför mest om vilket intryck man får från den digitala tidningen.”

Vilket intryck har du fått?

”Jag vill se mer eget innehåll och bättre tajmat innehåll. Man kan tänka att det är jättebra att ha en bra tidning med fina artiklar på tisdagen. Men vad händer om läsaren inte kommer på tisdagen utan kollar sajten på onsdagen när det är en svagare tidning?”

Enligt Yläjärvi är den digitala tidningen mycket mer krävande än papperstidningen.

”Man måste faktiskt vara bra varje dag för om vi inte är bra så är någon annan det.”

Yläjärvi säger att hon älskar analytik – den är ”jätteviktig och skoningslös”. Genom analytiken kan man få en känsla av vad folk vill ha och när de vill ha det och planera innehållet enligt det.

 

Erja Yläjärvi sökte sig inte aktivt bort från Iltalehti. Hon känner att arbetet där blev på hälft och att det fanns mycket som borde ha gjorts. Yläjärvi hann vara chefredaktör i två och ett halvt år. När rekryteringsföretaget första gången tog kontakt och föreslog jobbet på KSF Media var Yläjärvi inte genast säker på att det var rätt jobb för henne. Efter en andra kontakt över en kopp kaffe väcktes Yläjärvis intresse.

Vad var det som övertygade dig?

”Att uppdraget är väldigt tydligt – man ska få fler prenumeranter. Och att det är ett starkt brand som ändå haft utmaningar under de senaste åren. Jag tycker redaktionen verkar väldigt proffsig så jag ser att det finns möjligheter, potential.”

Någon tidsfrist för att vända trenden har Yläjärvi inte fått men hon beskriver sig själv som otålig. Inte heller finns det sparkrav.

”Jag kommer inte med något sparprogram. Det är viktigt för arbetsron. Det kan bli så att folk får nya roller eller att vi justerar hur organisationen ser ut men den ska inte bli mindre, åtminstone inte just nu.”

Pengar för nya rekryteringar har Yläjärvi inte diskuterat.

Iltalehti kom nyheten om att Yläjärvi flyttar till HBL som en fullständig överraskning för redaktionen. Medarbetarna fick läsa om nyheten i medierna. Iltalehtis redaktions huvudförtreondeperson Marko-Oskari Lehtonen säger att kommunikationen sköttes dåligt.

”Det är en stor händelse att byta chefredaktör. Personalens representant borde informeras i förväg men det hände inte. Vi har diskuterat frågan internt och ledningen har bett om ursäkt.”

Vilka spår har då Yläjärvi lämnat på Iltalehti? Enligt Lehtonen är det för tidigt att säga. En stor del av Yläjärvis tid på Iltalehti präglades av coronapandemin. Han säger att samarbetet med Yläjärvi ur ett fackligt perspektiv fungerade bra.

”Jag upplever att vi hade ett förtroligt samarbete och att det var lätt att ta kontakt med Erja.”

 

Svenskan då? Erja Yläjärvi är född och uppvuxen i Kuopio i Savolax. I skolan läste hon svenska och fick höga betyg i studentexamen.

”Men inte ett ord kom ur min mun.”

Under studietiden var hon nordplus-student och studerade en termin på Stockholms universitet men efter det använde hon inte svenska på flera år. Det var först när hon träffade sin blivande man, journalisten Stefan Winiger, som hon började tala svenska igen. Båda jobbade som korrespondenter i Bryssel, hon för STT, han för Sveriges Radio. De började umgås på engelska men bytte snart till svenska. Det var för 13 år sedan.

Att det blev Helsingfors och inte Stockholm hängde ihop med att Yläjärvi fick jobb som nyhetschef på STT-Lehtikuva och Winiger på Svenska Yle.

Hemma diskuterar de väldigt sällan jobbfrågor.

”Han är van med att jag jobbar på finskt håll och han i Svenskfinland. Nu konstaterade han att jag också är i Ankdammen.”

Yläjärvi säger att det känns spännande och som en stor förändring att börja jobba på svenska.

”Samtidigt blir jag väldigt medveten om mitt språk när alla andra talar svenska. Jag börjar fundera på om det är en eller ett – det är något från skoltiden som sitter i.”

Erja Yläjärvi, 44

Aktuell: Tillträder som chefredaktör för Hufvudstadsbladet och som ansvarig utgivare för KSF Media senast i augusti 2021. ”Före det ska jag ta en liten paus, vara med familjen och läsa på om HBL”.

Utbildning: Magister i samhällsvetenskaper från Tammerfors universitet, huvudämne internationell politik.

Familj: Gift med Yle-journalisten Stefan Winiger, två barn, 9 och 11 år. Talar svenska med sin man och finska med barnen.



3 2021
Arkisto

Vaalikoneet vaikuttavat äänestyspäätöksiin. Millaista valtaa käyttävät koneiden tekijät?

Vaalikone ei ole lelu, vaan journalistinen tuote. Esimerkiksi Ylen vaalikoneen takana on kymmeniä tekijöitä, kymmeniä sivuja väitteitä ja yli puolen vuoden työ. Miten vaalikone rakennetaan reilusti? Miten siitä pitäisi kertoa käyttäjille?

Journalistiliitto on aina vaatinut mahdottomia

Loma, viisipäiväinen työviikko tai työehtosopimukset tuntuivat mahdottomilta ajatuksilta ennen kuin riittävä määrä ihmisiä alkoi vaatia niitä. ”Ei riitä, että jäämme vain puolustamaan saavutettuja etuja”, kirjoittaa Maria Pettersson.

Ilahduit, kun viisi alaistasi lähti kilpailevaan lehteen, Arno Ahosniemi

Kauppalehden vastaava päätoimittaja esittää olevansa ikäistään vanhempi mies, joka odottaa turhaan työtarjousta Etelärannasta.

Koskelan surman uutisoinnissa jäi kertomatta, kuka leikkasi lapsilta

”Helsingistä piirtyy uutisten kautta omituinen kuva kaupunkina, jossa jokin mystinen luonnonvoima kasvattaa luokkakokoja ja näkymätön käsi silppuaa erityisopetuksen kelvottomaan kuntoon”, kirjoittaa Susanna Kuparinen.

Historian ensimmäinen toimittajien työehtosopimus on ­allekirjoitettu! Edessä työnantajan Åke Heiniö ja Arvi V. Mäkinen sekä työntekijöitä edustanut Jyrki Juuti, takana Pauli Strandén ja Esko Muinonen vuonna 1967. Kuva: Uuskuva. SJL. KA.

Satavuotias Journalistiliitto aloitti pienenä herrakerhona ja kasvoi vahvaksi ammattiliitoksi

Journalistiliitto on taistellut journalistien oikeuksien ja paremman journalismin puolesta jo vuosisadan - työnantajan ja itse tsaarin vastustuksesta huolimatta.

Konflikten tar kontextens plats

”Nyhetsmedier kan inte bortförklara sitt ansvar för förvirringen genom att peka finger mot myndigheter och politiker”, skriver Dan Lolax.

Auttaisiko työvälinepooli, jos etätyö jää pysyväksi?

Ergonomisen työskentelyn järjestäminen ei ole yksin työntekijän vastuulla – ei työpaikalla eikä kotona työskennellessä, kirjoittaa Journalistiliiton juristi Tuomas Aalto.

Virus muuntuu, mutta sitä ei muunneta

”Joskus kieleen vakiintuu yhdyssanoja, jotka tarkoittavat keskenään samaa, vaikka niiden osat ovat eri järjestyksessä ja toinen on muutenkin saattanut vaikuttaa toista epäloogisemmalta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Pikkukengillä potku omaan takapuoleen

Kiitos siististä sisätyöstä, ajatteli Heikki Kuutti hyisenä pakkaspäivänä. Sitten uutispäällikkö sai juttuidean.

Journalistien työttömyyskassa Finka sulautuu osaksi uutta jättikassaa

Uudesta kassasta tulee Suomen kolmanneksi suurin työttömyyskassa. Kolmen kassan yhdistyminen tuo liitolle säästöjä ja lisää kassan yhteiskunnallista vaikutusvaltaa.

Näin tekijänoikeusrahat kiertävät

Tekijänoikeusjärjestö Kopioston kautta kulkee vuosittain noin 50 miljoonaa euroa, jotka se jakaa eteenpäin tekijänoikeuksien haltijoille.

Nitrodiskotaiteilija on poissa

Taittaja-graafikko Hannu Marttinen 12. 9. 1945 Helsinki – 10. 2. 2021 Hämeenlinna

Pienestä naisesta jäi iso jälki

Toimittaja Leena Seretin 11. 11. 1959 Kemi – 28. 1. 2021 Sipoo

Päätoimittaja puolusti koskiluontoa ja periaatteitaan

Päätoimittaja Seppo Vento 13. 6. 1930 Vesanto – 9. 2. 2021 Joensuu

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta