Efter många år som journalist är hon nu tillbaka inom utbildningsvärlden, utan att ha släppt journalistiken. ”Just nu är jag mycket nöjd med min situation, men jag har under åren också sökt många jobb som jag inte fått”, säger Camilla Lindberg.

Camilla Lindberg fick fast anställning men fredade fredagar för frilansuppdrag

JOURNALISTI
7.1.2021

Johan Svenlin, text
Emilia Nyberg, foto

Det har varit en händelserik höst för Camilla Lindberg.

I oktober utsågs nordiska kulturtidskriften Horisont, där hon är en av två redaktörer, till årets kulturtidskrift i Svenskfinland. I november inledde hon sin nya tjänst på yrkesskolan Axxell. I december tillträdde hon som ny svenskspråkig redaktör på Kiiltomato–Lysmasken, Finlands mest lästa forum för litteraturkritik. Dessutom har hon kvar uppdraget som redaktör i Nätverk för vuxnas lärande, ett vuxenutbildningsorgan inom Nordiska ministerrådet.

”Jag har något av en drömsituation just nu, med både en månadslön från ett intressant jobb och ett fritt utrymme där jag får förverkliga mina egna idéer. Även min nya arbetsgivare Axxell ser mina journalistiska uppdrag som en tillgång”, säger hon.

Jobberbjudandet från Axxell kom som en total överraskning för henne. Under coronavåren tog hon en timeout för att koppla bort arbete och fundera på sin framtid.

”Vår eremitstuga långt ute i Åbolands skärgård hade just blivit klar och jag hade tagit fram kanoten igen. Jag paddlade ute på fjärdarna och tänkte inte så mycket på jobb”, berättar hon.

När det närmade sig höst ringde telefonen och hon fick ett erbjudande som hon inte kunde tacka nej till. Rent praktiskt går det till så att hon arbetar på Axxell måndag till torsdag och ägnar fredagar och andra lediga perioder åt sina frilansuppdrag.

 

Tjänsten på Axxell är uppbyggd utifrån hennes kunskapsområden inom utbildning och kommunikation. Till arbetsuppgifterna hör bland annat att handleda vuxenstuderande och kvalitetssäkra utbildningsmaterial.

Innan hon kom in på journalistikens bana arbetade hon tio år som klasslärare. Parallellt med lärarjobbet frilansade hon en tid som skribent för tidningen Läraren. När hon såg en annons om att Västra Nyland sökte en ny kulturredaktör skickade hon in sin ansökan.

”Jag fick jobbet och de första åren förundrade jag mig många gånger över att jag kunde få lön för att göra de saker som intresserade mig mest. Att på arbetstid få bevaka kulturlivet och träffa intressanta kulturpersonligheter för djupa samtal.”

Elva år hann hon arbeta som kulturredaktör på Västra Nyland innan KSF Media drog in hennes tjänst och stängde ner tidningens egen kulturredaktion. Det var resultatet av den sista i raden av en handfull samarbetsförhandlingar.

”Självklart var det en chock att bli uppsagd, men det var inte längre samma arbetsplats som jag hade kommit till elva år tidigare. De sista åren präglades av uppsägningshot. Många av mina kollegor hade blivit uppsagda i tidigare samarbetsförhandlingar och det hängde ett svart moln över redaktionen. Utgivningen hade krympt från sex dagar i veckan till två.”

Hon ville ändå stanna kvar inom journalistiken och hittade frilansuppdrag. Bland annat skrev hon Folktingets jubileumsbok Rum för alla som kom ut 2019.

 

Efter en rad dystra år för kulturjournalistiken i Svenskfinland ser hon nu vissa positiva tecken.

”Kritikbyrån, ett fondfinansierat projekt som fördubblar frilanskritikers arvoden, är en bra satsning från fonderna och den har gett kulturkritiken i Svenskfinland ett uppsving. När kulturredaktionerna på dagstidningarna lades ner eller fick mindre resurser, blev det färre röster inom kulturen. Reaktionerna från kulturfältet och från läsarna visade att det behövs en mångfald.”

Hon ser också en fördel i att själv få arbeta med publikationer som når ut i det finskspråkiga Finland och i Norden.

”Svenskfinland kan vara lite smått ibland. I arbetet med Lysmasken är det berikande att få intryck från finsk kultur och samtidigt är det trevligt att det finns intresse för finlandssvensk kultur från finskt håll.”

Kulturlivet har på många håll lidit av coronarestriktionerna, men Lindberg framhåller att de också har gett vissa positiva effekter.

”Digitala satsningar inom kulturen har skapat nya möjligheter att sprida och ta in kultur. Jag har personligen tagit del av fler diskussioner och djupa samtal nu när tillgängligheten ökat och tiden inte gått till resor”, säger Camilla Lindberg.



3 2021
Arkisto

Vaalikoneet vaikuttavat äänestyspäätöksiin. Millaista valtaa käyttävät koneiden tekijät?

Vaalikone ei ole lelu, vaan journalistinen tuote. Esimerkiksi Ylen vaalikoneen takana on kymmeniä tekijöitä, kymmeniä sivuja väitteitä ja yli puolen vuoden työ. Miten vaalikone rakennetaan reilusti? Miten siitä pitäisi kertoa käyttäjille?

Journalistiliitto on aina vaatinut mahdottomia

Loma, viisipäiväinen työviikko tai työehtosopimukset tuntuivat mahdottomilta ajatuksilta ennen kuin riittävä määrä ihmisiä alkoi vaatia niitä. ”Ei riitä, että jäämme vain puolustamaan saavutettuja etuja”, kirjoittaa Maria Pettersson.

Ilahduit, kun viisi alaistasi lähti kilpailevaan lehteen, Arno Ahosniemi

Kauppalehden vastaava päätoimittaja esittää olevansa ikäistään vanhempi mies, joka odottaa turhaan työtarjousta Etelärannasta.

Koskelan surman uutisoinnissa jäi kertomatta, kuka leikkasi lapsilta

”Helsingistä piirtyy uutisten kautta omituinen kuva kaupunkina, jossa jokin mystinen luonnonvoima kasvattaa luokkakokoja ja näkymätön käsi silppuaa erityisopetuksen kelvottomaan kuntoon”, kirjoittaa Susanna Kuparinen.

Historian ensimmäinen toimittajien työehtosopimus on ­allekirjoitettu! Edessä työnantajan Åke Heiniö ja Arvi V. Mäkinen sekä työntekijöitä edustanut Jyrki Juuti, takana Pauli Strandén ja Esko Muinonen vuonna 1967. Kuva: Uuskuva. SJL. KA.

Satavuotias Journalistiliitto aloitti pienenä herrakerhona ja kasvoi vahvaksi ammattiliitoksi

Journalistiliitto on taistellut journalistien oikeuksien ja paremman journalismin puolesta jo vuosisadan - työnantajan ja itse tsaarin vastustuksesta huolimatta.

Konflikten tar kontextens plats

”Nyhetsmedier kan inte bortförklara sitt ansvar för förvirringen genom att peka finger mot myndigheter och politiker”, skriver Dan Lolax.

Auttaisiko työvälinepooli, jos etätyö jää pysyväksi?

Ergonomisen työskentelyn järjestäminen ei ole yksin työntekijän vastuulla – ei työpaikalla eikä kotona työskennellessä, kirjoittaa Journalistiliiton juristi Tuomas Aalto.

Virus muuntuu, mutta sitä ei muunneta

”Joskus kieleen vakiintuu yhdyssanoja, jotka tarkoittavat keskenään samaa, vaikka niiden osat ovat eri järjestyksessä ja toinen on muutenkin saattanut vaikuttaa toista epäloogisemmalta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Pikkukengillä potku omaan takapuoleen

Kiitos siististä sisätyöstä, ajatteli Heikki Kuutti hyisenä pakkaspäivänä. Sitten uutispäällikkö sai juttuidean.

Journalistien työttömyyskassa Finka sulautuu osaksi uutta jättikassaa

Uudesta kassasta tulee Suomen kolmanneksi suurin työttömyyskassa. Kolmen kassan yhdistyminen tuo liitolle säästöjä ja lisää kassan yhteiskunnallista vaikutusvaltaa.

Näin tekijänoikeusrahat kiertävät

Tekijänoikeusjärjestö Kopioston kautta kulkee vuosittain noin 50 miljoonaa euroa, jotka se jakaa eteenpäin tekijänoikeuksien haltijoille.

Nitrodiskotaiteilija on poissa

Taittaja-graafikko Hannu Marttinen 12. 9. 1945 Helsinki – 10. 2. 2021 Hämeenlinna

Pienestä naisesta jäi iso jälki

Toimittaja Leena Seretin 11. 11. 1959 Kemi – 28. 1. 2021 Sipoo

Päätoimittaja puolusti koskiluontoa ja periaatteitaan

Päätoimittaja Seppo Vento 13. 6. 1930 Vesanto – 9. 2. 2021 Joensuu

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta