I Anders Eklunds kriminaljournalistik är det inte de yrkeskriminella som dominerar. ”I en stor del av de rättegångar som jag går på handlar det om vanliga människor som fallit för en frestelse eller inte tänkt efter ordentligt innan de fattat ett ödesdigert beslut”, säger Eklund.

Kriminalreporter Anders Eklund vill visa upp den mänskliga sidan av brottslingar

JOURNALISTI
19.11.2020

Johan Svenlin, text
Johannes Tervo, foto

Vasa fängelse ligger på en av stadens paradplatser, ett stenkast från Fiskets hus, eller Vasas nya vardagsrum som det kallades när det invigdes för drygt ett år sedan. Det känns som ett bra ställe att träffa Anders Eklund, kriminalreporter på Vasabladet. Under de senaste åren har han, med sin egen stil, gett tidningens läsare nyanserade skildringar av brott som begåtts i Vasa med omnejd.

”Jag arbetar utifrån två regler: att aldrig vara tråkig och alltid vara korrekt”, sammanfattar han.

Hans karriär som kriminalreporter fick sin början 2013, när han som Vasabladets nyhetsreporter var satt att bevaka rättegången mot medlemmarna i den lokala avdelningen av United Brotherhood. Den kriminella sammanslutningen hade skakat Vasa med grova våldsbrott och i den trånga rättssalen hade Eklund hamnat strax bakom ledaren för gänget. När det blev paus i förhandlingarna vände sig den åtalade om, spände ögonen i Eklund och frågade vem han skriver för.

”Suomen käsityölehti, hasplade jag ur mig. Jag har inte kollat upp om det finns en sådan, men om den finns ger jag nu min offentliga ursäkt för all eventuell olägenhet jag orsakat redaktionen.”

Eklund tvekade ändå inte att tacka ja när han en tid senare fick frågan om han ville bli Vasabladets specialreporter för kriminaljournalistik.

”Fascinationen har väl funnits där. Pappa var överdetektiv på tullen och jag fick följa med honom till jobbet ibland. Det var en annan värld med stängda dörrar, myndighetsspråk, husrannsakan och drogbeslag. Jag tror att det präglade mig.”

Under de år som han skrivit om kriminalitet i Österbotten har utvecklingen gått mot grövre våld och ökad tillgång på droger.

”För allmänheten är det tydligt att polisen är underbemannad, men bland utredarna inom polishuset är läget ännu värre.”

 

En kriminalreporter behöver ett brett kontaktnät på båda sidorna om lagen. Eklund sitter inne med en hel del kunskap som inte kan hanteras som vanligt nyhetsmaterial.

”Om jag skulle publicera allt jag vet skulle jag ha jobb för ett par veckor, men sedan vara bränd. Förtroendet som jag lyckats bygga upp hos myndigheterna är en långsiktig resurs.”

Hans nyhetschefer har också förståelse för att kriminalreportern behöver långsiktighet i sitt arbete.

”De ger mig tid och fria tyglar och det uppskattar jag väldigt mycket. Samtidigt är jobbet ensamt, särskilt i rättsbubblan. Jag tvingas ofta själv fatta snabba publicistiska beslut om vad jag kan skriva. De svåra frågorna tar jag förstås med chefredaktören.”

Trots att många av de personer som han skriver om har dokumenterade våldstendenser har han inte blivit hotad i jobbet och han känner att han kan gå på stan utan att titta sig över axeln.

”Jag vet vilka som är farliga här i stan. När det handlar om organiserad brottslighet måste man förstås vara försiktig, men en stor del av de brott jag skriver om begås av vanliga människor.”

 

Persongalleriet i Eklunds kriminalartiklar är fullt av till synes normala österbottningar. Det kan handla om en taxiföretagare i Vörå som hamnat i en skuldfälla och sedan börjat lura staten och privatpersoner på pengar för att kunna betala gamla lån. En annan uppmärksammad händelse som Eklund återgav på ett gripande sätt häromåret handlade om en medelålders kvinna i Laihela som kvävde sin älskares hustru till döds och sedan var snubblande nära att lura polisen med sina planterade falska bevis på brottsplatsen.

”När jag sitter på rättegångar blir det ofta uppenbart att människor är större än sina brott. De har hamnat i en viss situation och där och då fattat beslut som de sedan måste leva med resten av livet. Jag vill ta fram den mänskliga aspekten, i stället för att beskriva dem som monster.”

Det finns också fall som sätter djupa spår i både reporter och läsare. Som fallet med en kvinna i Vasa som blev knivhuggen till döds av sin exman i trappuppgången till sitt hem.

”Där var det ännu mer sorgligt att inse att myndigheterna inte skött saker som de borde innan mordet. När jag satt med offrets döttrar, då 13 och 9 år gamla, visste jag att jag måste vara otroligt försiktig med vad jag skriver och inte skriver.”

 

Eklund har odlat sitt eget sätt att berätta om vardagliga brottsfall. För läsaren är det uppenbart att skribenten gått på djupet i fallet för att förstå alla motiv och sedan kunna berätta det med egna ord.

”Det finns säkert de som tycker att jag skriver för svängigt, men man kan inte göra alla nöjda. Faktum är att artiklarna blir lästa och det är ytterst sällan som jag får kritik för mina texter.”

När det händer är det ofta en förälder till den som begått brottet som hör av sig.

”De undrar hur jag kan skriva så om deras barn, en helt förståelig reaktion. Jag brukar be dem peka ut faktafel i artikeln, men när de inte hittar några brukar vi avsluta samtalet i samförstånd.”

I känsliga fall måste brottsoffer och förövare hållas anonyma, vilket är en svår konst i små samhällen där alla känner alla.

”I varje text finns det någon som kan känna igen personerna, trots fingerade namn. För mig innebär det att jag måste skriva så att det inte faller någon skugga över varken offer eller åtalad. Det är min skyldighet att se till att alla blir rättvist behandlade i mina artiklar”, säger Anders Eklund.



3 2021
Arkisto

Vaalikoneet vaikuttavat äänestyspäätöksiin. Millaista valtaa käyttävät koneiden tekijät?

Vaalikone ei ole lelu, vaan journalistinen tuote. Esimerkiksi Ylen vaalikoneen takana on kymmeniä tekijöitä, kymmeniä sivuja väitteitä ja yli puolen vuoden työ. Miten vaalikone rakennetaan reilusti? Miten siitä pitäisi kertoa käyttäjille?

Journalistiliitto on aina vaatinut mahdottomia

Loma, viisipäiväinen työviikko tai työehtosopimukset tuntuivat mahdottomilta ajatuksilta ennen kuin riittävä määrä ihmisiä alkoi vaatia niitä. ”Ei riitä, että jäämme vain puolustamaan saavutettuja etuja”, kirjoittaa Maria Pettersson.

Ilahduit, kun viisi alaistasi lähti kilpailevaan lehteen, Arno Ahosniemi

Kauppalehden vastaava päätoimittaja esittää olevansa ikäistään vanhempi mies, joka odottaa turhaan työtarjousta Etelärannasta.

Koskelan surman uutisoinnissa jäi kertomatta, kuka leikkasi lapsilta

”Helsingistä piirtyy uutisten kautta omituinen kuva kaupunkina, jossa jokin mystinen luonnonvoima kasvattaa luokkakokoja ja näkymätön käsi silppuaa erityisopetuksen kelvottomaan kuntoon”, kirjoittaa Susanna Kuparinen.

Historian ensimmäinen toimittajien työehtosopimus on ­allekirjoitettu! Edessä työnantajan Åke Heiniö ja Arvi V. Mäkinen sekä työntekijöitä edustanut Jyrki Juuti, takana Pauli Strandén ja Esko Muinonen vuonna 1967. Kuva: Uuskuva. SJL. KA.

Satavuotias Journalistiliitto aloitti pienenä herrakerhona ja kasvoi vahvaksi ammattiliitoksi

Journalistiliitto on taistellut journalistien oikeuksien ja paremman journalismin puolesta jo vuosisadan - työnantajan ja itse tsaarin vastustuksesta huolimatta.

Konflikten tar kontextens plats

”Nyhetsmedier kan inte bortförklara sitt ansvar för förvirringen genom att peka finger mot myndigheter och politiker”, skriver Dan Lolax.

Auttaisiko työvälinepooli, jos etätyö jää pysyväksi?

Ergonomisen työskentelyn järjestäminen ei ole yksin työntekijän vastuulla – ei työpaikalla eikä kotona työskennellessä, kirjoittaa Journalistiliiton juristi Tuomas Aalto.

Virus muuntuu, mutta sitä ei muunneta

”Joskus kieleen vakiintuu yhdyssanoja, jotka tarkoittavat keskenään samaa, vaikka niiden osat ovat eri järjestyksessä ja toinen on muutenkin saattanut vaikuttaa toista epäloogisemmalta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Pikkukengillä potku omaan takapuoleen

Kiitos siististä sisätyöstä, ajatteli Heikki Kuutti hyisenä pakkaspäivänä. Sitten uutispäällikkö sai juttuidean.

Journalistien työttömyyskassa Finka sulautuu osaksi uutta jättikassaa

Uudesta kassasta tulee Suomen kolmanneksi suurin työttömyyskassa. Kolmen kassan yhdistyminen tuo liitolle säästöjä ja lisää kassan yhteiskunnallista vaikutusvaltaa.

Näin tekijänoikeusrahat kiertävät

Tekijänoikeusjärjestö Kopioston kautta kulkee vuosittain noin 50 miljoonaa euroa, jotka se jakaa eteenpäin tekijänoikeuksien haltijoille.

Nitrodiskotaiteilija on poissa

Taittaja-graafikko Hannu Marttinen 12. 9. 1945 Helsinki – 10. 2. 2021 Hämeenlinna

Pienestä naisesta jäi iso jälki

Toimittaja Leena Seretin 11. 11. 1959 Kemi – 28. 1. 2021 Sipoo

Päätoimittaja puolusti koskiluontoa ja periaatteitaan

Päätoimittaja Seppo Vento 13. 6. 1930 Vesanto – 9. 2. 2021 Joensuu

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta