Ackrediteringsbusinessen blomstrar i Afrika

JOURNALISTI
19.11.2020

Liselott Lindström
Skribenten är Afrikastringer för Yle och SVT, bosatt i Nairobi

Det här betyder delvis att det är få frilansar som har råd och möjlighet att rapportera från Afrika. Samtidigt är det bra att komma ihåg att det här är verkligheten för största delen av de afrikanska journalisterna, skriver Liselott Lindström.

Ackreditering: 1 000 dollar. Visum: 200. Mutor: vill helst inte prata om det.

För att kunna jobba som utländsk journalist i Demokratiska republiken Kongo får man lov att punga ut med en rejäl bunt dollar. Även om man har sin ackreditering är det ingen garanti: för att jobba på gruvområdet i Katanga krävdes dessutom fem olika stämplar från myndigheter, muntligt lov från guvernören (vilket man förstås inte fick) och diverse betalningar till olika poliser för att de inte skulle störa en när man jobbar. Trots att man har alla papper i skick.

Över huvud taget är Afrika en byråkratidjungel när det gäller journalistvisum –- och det är ofta väldigt dyrt att åka med rätta dokument i fickan. Kongos ackreditering kostade förr 250 dollar, men de höjde summan till 1 000 för ett år sedan. Tanzania gjorde samma sak för ett par år sedan. Nu inför valet där i slutet av oktober satt flera kolleger och väntade förgäves på att få pressackrediteringen godkänd. Några som åkte för att rapportera blev gripna när de gjorde sitt jobb.

Det är inte många länder i Afrika jag skulle våga åka till utan pressackreditering. Att filma för TV utan rätta dokument är bara dumt, och man kan råka riktigt illa ut. Många fall väntar man veckor eller månader på att få sin ackreditering, i andra fall får man den aldrig.

Nyligen slutade Etiopien att bevilja pressvisum vid ambassaden i Nairobi. Det skedde som av en händelse precis efter att det kommit rapporter om extremt spänt läge i Tigray-regionen i landet. Budet var att man nu ska göra det online och ansöka om ackrediteringen från utrikesministeriet – i klarspråk: gör er icke besvär.

Det här betyder delvis att det är få frilansar som har råd och möjlighet att rapportera från Afrika, åtminstone om man vill göra någon vinst på sin resa. Samtidigt är det bra att komma ihåg att det här är verkligheten för största delen av de afrikanska journalisterna . Det är ofta lättare att få visum som västerlänning inom Afrika än för afrikanska journalister. För att inte tala om hur svårt det är för dem att få visum till USA eller Europa. Många har frågat mig hur rapporteringen i afrikanska medier ser ut när det gäller det amerikanska valet. Den är rätt så tunn. Delvis för att det inte finns ett lika besatt intresse som hos oss i Norden, men det finns också en annan förklaring: få medier har möjlighet att skicka ens en reporter på plats.



9 2020
Arkisto

Rikkaiden omaisuudesta pitäisi julkaista tietoja paljon avoimemmin

Median tulee pystyä perustelemaan kirkkaasti, miksi ihmisten verotietoja on tärkeää julkaista, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Sinua masentaa, että Iltalehden lukijoita kiinnostaa tosi-tv eikä EU, Erja Yläjärvi

Iltalehden vastaava päätoimittaja Erja Yläjärvi viihtyy hyvin pomona eikä muista itsekään, mistä aiheista teki toimittajana juttuja.

Onko media oppinut virheistään, kun taloustuhon siivoaminen alkaa?

”Kun talous viimeksi horjui, suomalainen media epäonnistui tehtävässään. Se johtui siitä, että tiedotusvälineissä luotettiin järkähtämättä korkeisiin herroihin, joille oli suotu virat”, kirjoittaa Susanna Kuparinen.

Biden ja Trump suomeksi pikavauhdilla

Yleisradion pikatoiminnan tiimi kääntää vaaliväittelyt ja Oscar-gaalat suomeksi muutamassa tunnissa. Esimerkiksi Trumpin ja Bidenin toinen väittely alkoi Suomen aikaa 23. lokakuuta kello 04 ja tekstitetty lähetys TV:ssä kello 12.40.

”Suomeen tarvitaan ehdottomasti pysyvä mediatukijärjestelmä muiden Pohjoismaiden tapaan”, Journalistiliiton puheenjohtaja Hanne Aho sanoo.

Koronatukea haettiin ainakin 271 tiedotusvälineelle

Suurin osa hakijoista on pieniä sanomalehtitaloja. Viestintäministeriön asettama työryhmä pohtii myös pysyvää mediatukea.

Työlainsäädäntö suojaa myös poikkeusoloissa

”Alan uusiin työsopimuksiin on keväästä alkaen ilmestynyt erilaisia covid-19-pykäliä. Kirjaukset ovat kuitenkin pääosin lain ja työehtosopimusten vastaisia ja siksi mitättömiä”, kirjoittaa juristi Mari Marttila.

Kuusi tapaa miellyttää johtolauseneurootikkoa

”Älä ole asenteellinen. Ainakaan neutraaliksi tarkoitettu uutisproosa ei tarvitse sellaisia verbejä kuin jyrähtää”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Ackrediteringsbusinessen blomstrar i Afrika

Det här betyder delvis att det är få frilansar som har råd och möjlighet att rapportera från Afrika. Samtidigt är det bra att komma ihåg att det här är verkligheten för största delen av de afrikanska journalisterna, skriver Liselott Lindström.

Voimistelunopettajasta tuli toimittaja

Toimittaja Esko Kähkönen 20. 4. 1927 Rovaniemi – 28. 9. 2020 Rovaniemi

”Imatran aluepäällikkö” ja ay-vaikuttaja on poissa

Toimittaja Heikki Luukkanen 25. 11. 1946 Ruokolahti – 27. 9. 2020 Helsinki

Yksin ei tarvitse selviytyä

Jokaisessa neuvottelussa ei voi voittaa, mutta mitään ei saa, jos ei uskalla pyytää, kirjoittaa Mediakunnan Johanna Sillanpää.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta