Enligt Peter Fellman, chefredaktör på Dagens Industri, kräver distansarbete att arbetsgivaren är tydlig med sina förväntningar och feedback. ”Trygga villkor ger goda medarbetare”, säger han.

DI-chef: Distansjobb ska bli en permanent del av redaktionsarbetet

JOURNALISTI
22.10.2020

Jeanette Björkqvist, text
Jesper Frisk, foto

Redan innan coronapandemin hade Peter Fellman, Finlandsbördig chefredaktör vid Dagens Industri, grubblat över hur redaktionen egentligen jobbar.

Varför måste alla till exempel alltid vara på plats inom givna klockslag? Varför ska alla varje dag bänka sig vid sina arbetsbord på samma fysiska ställe? Varför ska anställda tillbringa delar av arbetsdagarna i trafikköer som uppstår då hela samhället pendlar samtidigt? Varför ska medarbetare som lever i en hektisk småbarnsvardag slitas mellan plikten att slutföra jobbet vid ett bord på redaktionen och känna konstant stress över dagislogistik som väntar på annat håll av stan?

”Det hela var lite konstigt och jag hade länge funderat på andra arbetsrutiner. Sedan kom pandemin och vi fick gå en snabbkurs i digitala verktyg, mötesteknik och helt nya arbetsrutiner. Och det har visat sig att det här sättet att jobba till stora delar fungerat väldigt bra.”

 

Under hösten har Dagens Industri-gruppen och Bonnier News, med 7 700 anställda, därför inlett ett omfattande utredningsarbete där målet är att integrera distansarbetet som en del av arbetslivet också då pandemin blåst över.

”Vi kommer att ta med det bästa vi hade innan innan pandemin, det goda vi lärt oss under undantagstillståndet och landa i en modell där de här båda kombineras på ett flexibelt och modernt sätt”, säger Fellman.

Vad utredningen konkret resulterar i vet han inte ännu. Men det som är klart är att distansarbete i någon grad i framtiden blir permanent. De fysiska redaktionerna ska finnas kvar, men alla ska inte sitta där varje dag utan en del ska arbeta hemifrån. Det betyder konkret färre fysiska platser på redaktionen.

”Jag tänker flexibla lösningar där det finns ett mindre antal arbetsbord som inte är personliga, tysta rum för samtal och rum för de möten som också framöver måste hållas i fysisk form. De konkreta förändringarna kanske kan börja göras under hösten och nästa år.”

 

Under coronaperioden har responsen från de anställda på hemmakontoren varierat. Även om många saknat kollektivet så har många journalister tyckt om distansarbetets flexibilitet.

Ledningen för Dagens Industri har också lystrat till signalerna från hemmafältet och förhållit sig generöst till de behov som uppdagats. Om ergonomin varit dålig har man budat iväg kontorsstolar och -bord. Man har sett till att de anställda har teknisk utrustning som fungerar. Man har följt med problem som dykt upp, för det är klart att sådana också funnits.

”En av de svåra frågorna är arbetstiderna. Det finns en risk att distansarbetet leder till att människor arbetar hela tiden, att gränsen mellan arbets- och fritid suddas ut. Så får det förstås inte gå.”

Från fackligt håll har signalerna inom Bonnierkoncernen varit försiktigt positiva. Vill journalisterna arbeta mer på distans är det bra om de har möjlighet att göra det. Men det får inte skapas en situation där arbetsgivaren krymper den fysiska redaktionen så mycket att det blir ett tvång att jobba hemma.

Det håller Peter Fellman med om. Tanken är att inte att tvinga folk till distansjobb utan att ge dem som vill möjlighet till det. Samtidigt är han medveten om att omorganiseringen knappast kommer att löpa helt friktionsfritt ända fram till slutet. Av tradition är folk vana vid en fysisk arbetsplats där man i princip måste infinna sig varje arbetsdag.

”I grunden är vi alla obenägna till förändring. Men i dagens värld kräver de flesta jobb inte fysisk närvaro och jag tror starkt på en kombination av när- och distansarbete. Det betyder inte att vi vill avskaffa redaktionerna. Tvärtom så måste det förstås kvarstå en fysisk plats där alla känner sig välkomna och där man får mötas då det behövs.”

Flexibiliteten är bra, men journalister saknar kollegerna

De tre stora finlandssvenska mediehusen fortsätter jobba på distans.

Personalen vid KSF Media, HSS Media och Svenska Yle har huvudsakligen tyckt att distansarbetet fungerat bra, framgår det av den rundfrågning som Journalisten gjort.

”Det absolut största problemet folk upplever är avsaknaden av bollplank, samt kolleger att spontant utbyta tankar och idéer med.” uppger Peter Valkama, HR-chef vid KSF Media.

Men fördelarna har också varit många.

”Man får jobba koncentrerat och ostört, bestämma över dagens och arbetets upplägg i högre grad. Man behöver inte ägna tid åt avfärd hemifrån, det vill säga ställa sig i ordning. Att man slipper arbetsresor uppskattas av många”, uppger Monica Björses, personalansvarig vid HSS Media.

Likartad respons har hörts i de andra mediehusen.

”Team där folk redan tidigare jobbar på olika håll, har märkt att kommunikationen inom gruppen är jämnare nu. En annan fördel är att många tekniska lösningar tagit stora och snabba kliv framåt” uppger Linda Sandqvist-Forsgård, från Yles HR-avdelning.

Utmaningarna har varit likartade.

”Jobb och fritid kan flyta ihop, man kan ha svårt att stänga av arbetsdagen, och det har varit svårt att skapa sig nya och bra rutiner. I en enkät vi gjorde kom det också fram skillnader i personligheter: vissa stortrivs med att inte se en enda människa på en hel arbetsvecka, andra, som kanske anses extroverta, har behov av daglig kontakt.” säger Björses.

Variation i trivseln har också synts i Yles enkäter.

”Uppgifter man gör på egen hand, rutinmässigt jobb och längre projekt som kräver koncentration går bra att sköta hemma. Kreativa processer, utvecklingsarbete och att bolla idéer fungerar däremot sämre på distans.”

Vid Svenska Yle och KSF Media har man valt att beakta önskemål om att varva mellan distans- och närjobb.

”Vi har begränsat antalet platser på redaktionen för att möjliggöra säkerhetsavstånd. Man får boka in sig på förhand i en kalender, och när platserna är slut för dagen kan inte flera komma in den dagen.” säger Valkama.

Vid HSS Media har man valt bort hybridmodellen. De anställda arbetar huvudsakligen hemifrån.

”Vår corona-styrgrupp planerade ännu för ett par veckor sedan för en stegvis återgång till kontoren i mitten av oktober. Men situationen har förändrats drastiskt i Österbotten och smittspridningen är nu på en sådan nivå, att vi beslutat att förlänga distansarbetet till årets slut.”

De anställdas behov har man tillgodosett i den takt de dykt upp. IT-avdelningarna har hjälpt med bättre uppkopplingar, kontorsstolar och dylikt har kunnat hämtas hem. Ergonomiska utmaningar har beaktats i samtliga bolag.

”Vi har också virtuell pausgymnastik och tips av fysioteraputerna för hur man kan förbättra ergonomin på hemmakontoret”, uppger Sandqvist-Forsgård.

Tiden efter corona är svår att sia om. Ingen signalerar beredskap att permanent övergå till distansarbete, däremot nog att förhålla sig flexibelt till mer sådant efter pandemin.

”Det kommer nog att kvarstå permanenta möjligheter till distansjobb, men i en sådan lösning finns många aspekter att grubbla på; rättvisa, individuella och avdelningsvisa skillnader, teknik, ergonomi, ledarskap, fackliga frågor, ersättningar, försäkringar”, säger Björses.

”Distansarbete var möjligt redan före pandemin, men nu då man sett hur bra det kan fungera kommer intresset säkert att vara större också efter att vi tagit oss igenom den här krisen. Men att permanent och uteslutande jobba på distans blir knappast aktuellt”, säger Valkama.

Jeanette Björkqvist



9 2020
Arkisto

Rikkaiden omaisuudesta pitäisi julkaista tietoja paljon avoimemmin

Median tulee pystyä perustelemaan kirkkaasti, miksi ihmisten verotietoja on tärkeää julkaista, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Sinua masentaa, että Iltalehden lukijoita kiinnostaa tosi-tv eikä EU, Erja Yläjärvi

Iltalehden vastaava päätoimittaja Erja Yläjärvi viihtyy hyvin pomona eikä muista itsekään, mistä aiheista teki toimittajana juttuja.

Onko media oppinut virheistään, kun taloustuhon siivoaminen alkaa?

”Kun talous viimeksi horjui, suomalainen media epäonnistui tehtävässään. Se johtui siitä, että tiedotusvälineissä luotettiin järkähtämättä korkeisiin herroihin, joille oli suotu virat”, kirjoittaa Susanna Kuparinen.

Biden ja Trump suomeksi pikavauhdilla

Yleisradion pikatoiminnan tiimi kääntää vaaliväittelyt ja Oscar-gaalat suomeksi muutamassa tunnissa. Esimerkiksi Trumpin ja Bidenin toinen väittely alkoi Suomen aikaa 23. lokakuuta kello 04 ja tekstitetty lähetys TV:ssä kello 12.40.

”Suomeen tarvitaan ehdottomasti pysyvä mediatukijärjestelmä muiden Pohjoismaiden tapaan”, Journalistiliiton puheenjohtaja Hanne Aho sanoo.

Koronatukea haettiin ainakin 271 tiedotusvälineelle

Suurin osa hakijoista on pieniä sanomalehtitaloja. Viestintäministeriön asettama työryhmä pohtii myös pysyvää mediatukea.

Työlainsäädäntö suojaa myös poikkeusoloissa

”Alan uusiin työsopimuksiin on keväästä alkaen ilmestynyt erilaisia covid-19-pykäliä. Kirjaukset ovat kuitenkin pääosin lain ja työehtosopimusten vastaisia ja siksi mitättömiä”, kirjoittaa juristi Mari Marttila.

Kuusi tapaa miellyttää johtolauseneurootikkoa

”Älä ole asenteellinen. Ainakaan neutraaliksi tarkoitettu uutisproosa ei tarvitse sellaisia verbejä kuin jyrähtää”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Ackrediteringsbusinessen blomstrar i Afrika

Det här betyder delvis att det är få frilansar som har råd och möjlighet att rapportera från Afrika. Samtidigt är det bra att komma ihåg att det här är verkligheten för största delen av de afrikanska journalisterna, skriver Liselott Lindström.

Voimistelunopettajasta tuli toimittaja

Toimittaja Esko Kähkönen 20. 4. 1927 Rovaniemi – 28. 9. 2020 Rovaniemi

”Imatran aluepäällikkö” ja ay-vaikuttaja on poissa

Toimittaja Heikki Luukkanen 25. 11. 1946 Ruokolahti – 27. 9. 2020 Helsinki

Yksin ei tarvitse selviytyä

Jokaisessa neuvottelussa ei voi voittaa, mutta mitään ei saa, jos ei uskalla pyytää, kirjoittaa Mediakunnan Johanna Sillanpää.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta