Kerstin Häggblom, chef för administration och personal, säger att konkurrensen om Svenska Yles fasta jobb är ”mördande”. ”Jag förstår att det kan kännas orättvist när man jobbat länge (som visstidare) och inte får jobbet men det är kompetensen, inte tjänsteåren som avgör när vi väljer.”

”Inga nyheter utan inhoppare” – Yles personalchef medger problem

Svenska Yles personal

Totalt 412 årsverken gjordes 2019. Av dessa gjordes 100 årsverken, eller en fjärdedel, av personer som inte var tillsvidareanställda.

Svenska Yle har 346 tillsvidareanställda (av dessa är var tionde årligen borta på grund av semestrar, familjeledigheter, studier, sjukledigheter m.m.), 44 vikarier för tillsvidareanställda och 25 övriga visstidsanställda med månadsavtal (till exempel projektanställda).

Det totala antalet timanställda och frilansar som jobbar genom Yhtyneet-avtalet ”går inte att få fram”, enligt Yle.

I Böles ”inhopparpool” ingår cirka 30 personer. I regionerna finns ytterligare ”ett tiotal” inhoppare.

2019 lade Svenska Yle 4,7 miljoner euro på externa inköp och samproduktioner med produktionsbolag.

På hela Yle gjordes 2019 sammanlagt 3 304 årsverken.

Läs mer om de anställdas erfarenheter här. Där kan du också läsa om varför de flesta, trots allt, stannar kvar på Yle, från år till år.

Vill du dela med dig av dina erfarenheter? Kontakta redaktionen på journalisti@journalistiliitto.fi

JOURNALISTI
27.2.2020

Lina Laurent, text
Karl Vilhjálmsson, foto

Jobba månad efter månad eller år efter år, som om du vore heltidsanställd. Utan rätt till betald semester, utan rätt till samma arbetshälsovård som dina fast anställda kolleger och med en gnagande osäkerhet om framtiden. Det är vardagen på Svenska Yle.

Yle är Finlands största medieföretag. Det ägs av staten och finansieras med skattemedel. I nio år hade Charlotte Lindroos tidsbundna kontrakt på Svenska Yle. Under hela den tiden jobbade hon som journalist på Vetamix, Yles plattform för utbildningsmaterial. Kontrakten var mellan ett och tre år långa. Bolagets motivering till visstidsanställningarna var ”projekt”.

För ett år sedan, efter att facket tagit sig an hennes och kollegans ärende, blev både Charlotte Lindroos och kollegan fast anställda.

”Jag är alltid långsam på att reagera och kände inte genast glädje. Sakta men säkert, när jag berättade om nyheten för andra, började det sjunka in och det var härligt.”

 

Svenska Yles personalpolitik som gäller inhoppare och vikarier får svidande kritik av både inhoppare, visstidsanställda och fast anställda. Journalisten har talat med närmare 20 nuvarande och tidigare medarbetare vid Svenska Yle. De skildrar sina erfarenheter från över tio redaktioner på fyra orter i Finland. Majoriteten av de intervjuade är anonyma – de är rädda för att det de säger ska påverka deras jobb.

Du kan läsa om de intervjuade journalisternas erfarenheter i sin helhet här.

Samtliga intervjuade lyfter fram att behovet av inhoppare, särskilt inom nyhetsverksamheten, är kroniskt. Andra kritiserar Yles personalpolitik för att vara kortsiktig och dåligt planerad. Flera undrar hur det är möjligt att en del journalister jobbat inom bolaget i åratal utan att erbjudas annat än visstidsjobb eller inhopparturer.

Bolagets HR-chef Sami Toiviainen säger att ”Yle inte kan anställa alla Finlands journalister.”

Svenska Yles chef för personal och administration, Kerstin Häggblom, hänvisar till bolagets processer när det gäller planeringen. Själv är hon en av Svenska Yles högsta chefer, fast anställd sedan 1983.

”Hemskt mycket kommer egentligen alldeles för sent, bland annat budgeten. Det är så mycket som rör på sig, vem som ansöker om fortsatt ledighet och lediganslagningar som drar ut på tiden. Det är så mycket folk och allt blir alltid ringar på vattnet. Vi strävar varje år efter att åtgärda det här tidigare och varje år misslyckas vi.”

”Under de senaste sex åren har jag haft över 70 olika arbetskontrakt varav det kortaste varit en dag och det längsta under tio månader. Jag har en fot inne i huset men lever hela tiden med en osäkerhet. Inte kan min producent lova att det finns jobb. Det senaste kontraktet skrev jag några veckor innan det pågående kontraktet tog slut. Vissa gånger har jag skrivit under ett nytt kontrakt dagen före eller några dagar efter att det förra avtalet tagit slut.

De två senaste åren har Svenska Yle fastanställt 48 personer. Det är en siffra bolagets ledning gärna lyfter fram, i synnerhet med tanke på att det i flera års tid var anställningsstopp. Trots nyanställningarna görs en fjärdedel av Svenska Yles årsverken av personer som inte är fast anställda.

”Jag är inte ensam om att ha jobbat så här på Yle, utan att bli anställd. När jag började på Yle för över åtta år sedan sade en kollega att det tar nio till tio år för att få en anställning. Är det verkligen lönsamt i längden att skita så mycket i sin personal? Det är folk som är jävligt bra på sitt jobb och som uppenbarligen behövs.”

 

Inom Svenska Yles nyhetsverksamhet (Desk, Samhälle och Utrikes) är var femte person timanställd eller inhoppare. Där gör de timanställda, mätt i årsverken, tio procent av jobbet. Arbetsturerna är inprickade i ett tre veckors schema och timanställda jobbar ofta helger, morgonskift (från klockan 4.30) och kvällsskift (som pågår till midnatt).

”När jag var deskreporter eller jobbade sena kvällar ansträngde jag mig extra. Jag lade miniminivåer för mig själv: en bra kväll har jag skrivit minst fyra artiklar, helst sex för att visa att jag kan och för att visa att jag inte sitter och rullar tummarna när ingen så att säga övervakar mig. Jag ville visa att jag är en person som är värd att ge arbetsturer åt.

”Det räcker inte att man är jätte flexibel, gör bra ifrån sig eller att man ställer upp på allt. Man blir inte belönad med ett vikariat för det. Vikariaten verkar delas ut på basen av andra kriterier. Åtminstone är systemet inte transparent.”

”Hela vår nyhetsverksamhet skulle falla utan inhopparna.”

Det säger Anna Savonius, fast anställd journalist på Svenska Yle och sedan i fjol stödperson för timanställda.

En del timanställda jobbar heltid, fem dagar i veckan, i långa perioder. Deras arbetspass är inlagda i arbetsschemat i förväg. Trots det har de inte rätt till betald semester eller den omfattande företagshälsovård som fast anställda har (bl.a. läkare, specialläkare, och tandvård). Företagshälsovård erbjuds dem som jobbat på månadsavtal i minst 100 dagar. En av dem som Journalisten intervjuat fick ett arbetsavtal som varade 97 dagar.

”Sista dagen på jobbet var väldigt jobbig. Min chef visste inget om något nytt kontrakt, och det kändes väldigt osäkert, jag mådde dåligt. Bara några dagar senare ringde chefen och erbjöd ett tidsbundet jobb på heltid. Hur det kan gå från det ena till det andra på så kort tid? Hur kan en så stor organisation vara så oorganiserad?

Anna Savonius säger att hon är orolig över de timanställdas ork. Många av de intervjuade journalisterna har varit utmattade och mått fysiskt dåligt. Att sjukskriva sig för utmattning har inte varit ett alternativ.

”Jag har haft stressymptom och depressioner. Med min partner har vi funderat väldigt mycket på hur länge vi ska vänta med barn och om vi vågar köpa bostad. Nu gjorde vi både och innan någondera hade en fast anställning och helt bra gick det. Det sätter ändå en prägel på allt man gör.

 

Med tanke på den mängd inhoppare som krävs för att Svenska Yle ska få sin verksamhet att gå runt, över 30 personer enbart i Böle, frågar sig anställda om resurserna

är vettigt fördelade. Kan man helt enkelt inte anställa fler eller omvandla timanställningar till fasta anställningar?

I dagsläget finns exakt så många årsverken på Desken som det finns turer.

”Det finns varken utrymme för sjukdomsfall, kurser eller kortare semestrar. Vi borde ha så många fast anställda att vi inte behöver timanställda för att täcka för den här typen av frånvaro”, säger Kerstin Häggblom.

Enligt Kerstin Häggblom finns det ”knappast i princip” något som hindrar Svenska Yle från att flytta årsverken till fler fasta anställningar. Att man ändå inte gör det handlar om att bolaget vill ha ”flexibilitet i kompetenser”.

Vad betyder det?

”Att behovet av folk och kompetenser förändras. Vilken kompetens ska vi köpa utifrån? Vad ska vi ha själva? Vi vet inte hur kompetensen ska se ut om fem år, förändringarna är så snabba.”

Enligt Marit af Björkesten, Svenska Yles direktör och ansvariga utgivare, kommer varken antalet årsverken eller andelen fast anställda öka. Bolaget kan ändå ”diskutera om vissa enskilda årsverken är fasta eller inte.”

Hon säger att det alltid kommer att finnas ett behov av visstidare eftersom verksamheten snurrar på så gott som dygnet runt.

Borde då timanställda ha rätt till företagshälsovård, särskilt de som jobbat i huset i månader eller år?

Marit af Björkesten svarar varken ja eller nej. Senare tillägger hon per e-post att alla inhoppare har rätt till ”den preventiva hälsovården”. Det handlar om den lagstadgade förebyggande företagshälsovården som ska garantera en trygg och hälsosam arbetsmiljö och till exempel första hjälpen på arbetsplatsen.

Marit af Björkesten skriver också att Yle ”borde hitta ett sätt att kunna utvidga hälsovårdstjänsterna för timanställda och dem som har de kortaste kontrakten”. Enligt henne diskuteras frågan på bolagsnivå men någon konkret lösning finns inte.

”Det är ju i sig inte tänkt att man ska ha inhopparjobbet väldigt långa tider eller att jobbet permanent ska bestå av visstidsinhopp. Det kan vara lämpligt till exempel när man studerar, vill öka sin kompetens och vill ha vissa inkomster.”

Journalisterna Charlotte Lindroos och Tony ­Pohjolainen jobbar på Svenska Yle där många visstidsanställda medarbetare är missnöjda med företagets personalpolitik. Lindroos hade tidsbundna avtal i nio år innan hon fick en fast anställning. Pohjolainen jobbar som inhoppare. Han saknar varken arbetstrygghet eller ekonomisk trygghet. ”Det är en annan sak om man skaffar hus, familj eller bil. Eftersom Yle är ett så stort företag och cheferna verkar tycka om mig, åtminstone hittills, tror jag att det alltid kommer att finnas turer för inhopparna.”

En sådan inhoppare är Tony Pohjolainen. Han studerar journalistik på Svenska social- och kommunalhögskolan och har jobbat på Svenska Yle i ett år. Just nu jobbar han främst som inhoppare vid Desken där han bland annat skriver webbtexter och läser radiotelegram.

Tony Pohjolainen säger att det är lätt att kombinera studierna med arbetet. Ifall han har mycket tenter och föreläsningar jobbar han mindre, cirka tre dagar per vecka. Ifall han har mindre studier jobbar han mer, så gott som heltid.

”Det är ett roligt och framför allt viktigt arbete. Det är public service.”

Bland Tony Pohjolainens kolleger finns ändå flera som inte passar in i Marit af Björkestens bild av den typiska inhopparen. Det finns också medarbetare som jobbat närmare tio år, så gott som heltid, men aldrig som fast anställda.

”De är säkert inte så många. Tanken är nog inte att man ska hänga med väldigt väldigt länge”, säger Marit af Björkesten.

Men de är många och de är kvar.

”Orsakerna är säkert hemskt individuella. Det kan finnas de som väldigt gärna vill jobba på Yle och ingen annanstans, vilket i och för sig är fint men blir tungt i längden.”

Marit af Björkesten tror att det handlar om ”en handfull” människor, en uppskattning hon gjort på basen av personalenkäter. Journalistens granskning visar att problemet berör fler och att fenomenet på inget sätt är nytt på Svenska Yle. Flera av de intervjuade har tagit upp problematiken med sina närmaste chefer och med facket – utan resultat.

”Om det finns folk som är missnöjda med läget borde de föra diskussioner med sina chefer och med vår HR-avdelning. De kan ha ett karriärsamtal, för att få en bild av vad som gäller eller hur de borde utveckla sin kompetens.”

 

De intervjuade journalisterna säger att det känns som om de nyanställda hör till en viss, yngre, åldersgrupp. Kan man få fast anställning på Svenska Yle om man är över 45 år?

Absolut, säger Marit af Björkesten som lyfter fram att lite äldre sökande ofta har värdefull kompetens.

Ändå är medianåldern på de nyanställda 33 år?

”Ja. Vi har haft ganska många platser som gäller ny kompetens och innehåll för en yngre publik.”

En annan fråga de intervjuade lyft fram är att många journalister lämnat bolaget. HR-chefen Linda Sandqvist-Forsgård säger att det naturligtvis är en förlust för Yle.

”Vi har satsat mycket på dem, i form av utbildning, och de är viktiga kolleger för många. Men jag har full förståelse för att man flyttar på sig om man vill ha ett fast jobb och vi inte kan erbjuda det. Sedan är tillsvidareanställning inte längre viktigt för alla. För många är det viktigare att få jobba med det man tycker om. Vi erbjuder många möjligheter.”

 

Bland de intervjuade finns en utbredd rädsla för kritisera Yle. Flera har låtit bli att föra sitt ärende till facket – de vill inte bli stämplade som besvärliga.

Yles huvudförtroendeperson Anu Kähkönen säger att rädslan är förståelig.

”Att tala ut offentligt kan innebära att man inte får nya jobb. Samma problem finns i alla företag, ingen vill äventyra sin utkomst.”

Anu Kähkönen ska i år börja utreda de visstidsanställdas situation på Yle. Hon hoppas att anställda som har frågor vänder sig till sin närmaste fackliga representant eller till henne.

Svenska Yles personalansvariga kommenterar rädslan så här:

”Jag tycker det låter jättetråkigt. Jag skulle hoppas att det inte är på det sättet”, säger Linda Sandqvist-Forsgård.

”Det är ju hemskt. Så tycker jag inte att det ska vara. Absolut inte. Jag hoppas att vi skulle kunna ha en rak kommunikation. Det är dåligt ledarskap och dålig personalpolitik att ställa sådana krav att folk känner sig utnyttjade”, säger Kerstin Häggblom.

Vad kan Yle göra?

”Det är svårt att säga. Lyssna mera. Enda chansen är via våra personalenkäter men jag vet inte hur mycket inhopparna fyller i dem. Som chef ser man inte allt, speciellt som en högre chef är det svårt att veta.”

Yle har i sin egen rapportering lyft fram situationen för korttidsanställda i andra företag. En artikel berättar om en anställd som haft över 65 arbetskontrakt under sex år. Samtidigt sker samma sak på Yle.

Kerstin Häggblom är tyst en lång stund. Sedan säger hon:

”Jag tänker väl nog att vi borde granska allt och på det sättet se oss själva i spegeln.”

Läs mer: ”Absurd känsla, att samtidigt älska och hata det här stället” – visstidsanställda berättar hur det är att jobba på Svenska Yle

Svenska Yles personal

Totalt 412 årsverken gjordes 2019. Av dessa gjordes 100 årsverken, eller en fjärdedel, av personer som inte var tillsvidareanställda.

Svenska Yle har 346 tillsvidareanställda (av dessa är var tionde årligen borta på grund av semestrar, familjeledigheter, studier, sjukledigheter m.m.), 44 vikarier för tillsvidareanställda och 25 övriga visstidsanställda med månadsavtal (till exempel projektanställda).

Det totala antalet timanställda och frilansar som jobbar genom Yhtyneet-avtalet ”går inte att få fram”, enligt Yle.

I Böles ”inhopparpool” ingår cirka 30 personer. I regionerna finns ytterligare ”ett tiotal” inhoppare.

2019 lade Svenska Yle 4,7 miljoner euro på externa inköp och samproduktioner med produktionsbolag.

På hela Yle gjordes 2019 sammanlagt 3 304 årsverken.

Läs mer om de anställdas erfarenheter här. Där kan du också läsa om varför de flesta, trots allt, stannar kvar på Yle, från år till år.

Vill du dela med dig av dina erfarenheter? Kontakta redaktionen på journalisti@journalistiliitto.fi



3 2020
Arkisto

Kriisioloissa medialta vaaditaan malttia

Koronauutisoinnissa sekä toimittajien että yleisön on pakko oppia sietämään epävarmuutta ja muuttuvia tilanteita. Ja myös mediayhtiöiden on joustettava, kirjoittaa Maria Pettersson.

Päivi Anttikoski otti selfien Valtio­neuvoston linnan wc-tiloissa. Ennen ­koronaviruksen leviämistä ja valmiuslain käyttöönottoa siihen oli vielä aikaa.

Suosittelet kaikille toimittajille viestintäjohtajan uraa, Päivi Anttikoski

Valtioneuvoston viestintäjohtaja haluaa järjestää tiedotustilaisuuksia ihmisille eikä toimittajille.

Uutissatiiri viihdyttää ja viettelee, mutta se ei ole journalismia

”Satiirissa voidaan myös tarjota oikeamielistä identiteettiä katsojille”, kirjoittaa Janne Zareff.

Finländska medier dryper av vita räddare

När medierna lyfter upp en enskild person som hjälte kan det bidra till ökad volontärturism, skriver Liselott Lindström.

Koronaviruksen lyhennys voi olla uhkapeliä

”Vaikka 'koronan uhrien' ei tulkittaisikaan viittaavan pöytäpeliriippuvuuteen, myös otsikoissa olisi tyylikkäintä puhua (korona)viruksesta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Hovioikeus pohtii Janitskinin kuoleman vaikutusta tuomioon

MV-lehteen liittyvä oikeudenkäynti saattaa venyä jopa syksyyn.

Freelancer sairastaa omaan laskuunsa

”Freelancerin pitäisi saada työstään riittävä korvaus, joka riittää työterveyshuollon ja sairauspäivärahan maksamiseen”, kirjoittaa Hanna Kaisa Hellsten.

Yt-neuvottelut ovat neuvottelut, eivät sanelua, muistutti käräjäoikeus

Helsingin käräjäoikeus tuomitsi helmikuussa Helsingin Evankelisen Opiston maksamaan korvauksia journalistisen alan opettajan työsuhteen päättämisriidassa. Oikeus arvioi sitä, käytiinkö yt-neuvottelut laillisesti.

Monipuolinen toimittaja ja tarkka vesipallotuomari

Kuolleita: Toimittaja Pasi Natunen 15. 7. 1967 Kuopio – 4. 2. 2020 Tuusula

Sanojen taitaja ja älykäs keskustelija

Kuolleita: Kulttuuritoimittaja Katriina Laine 27. 8. 1943 Pori – 4. 2. 2020 Pori

Uutisia Raumalta viideltä vuosikymmeneltä

Kuolleita: Uutispäällikkö Maija-Liisa Tuominen 5. 4. 1926 Kokemäki – 22. 2. 2020 Rauma

Ahkera ja leppoisa elävän kuvan ammattilainen

Kuolleita: Ohjaaja ja leikkaaja Matti Markkanen 26. 8. 1945 Kotka – 6. 11. 2019 Mikkeli

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta