Journalisten

Finlandssvensk buskvegetation

Mediehusen i Svenskfinland har två alternativ, skiver Dan Lolax – vara relevanta eller tyna bort.

Mediebolaget Sanomas beslut att köpa 15 dagstidningar av Alma Media är tecken på en utveckling som inte verkar omfatta de finlandssvenska dagstidningarna.

Om affären godkänns blir Sanomas andel av mediemarknaden nästan 37 procent. Andelen behövs med tanke på att Google och Facebook mutat in över hälften av den finländska digitala annonsmarknaden.

Men det handlar om mera än annonser. Det handlar om att vara relevant för nyhetskonsumenter som överger papperstidningen i snabbare takt än vad de övergår till digitala prenumerationer. Det handlar om att fånga upp unga läsare med hjälp av kvalitetsjournalistik på plattformar som ständigt utvecklas.

Det här kräver intelligens och muskler. Muskler kommer Sanoma att ha i form av 600 000 prenumeranter och 1 000 anställda, varav 600 är journalister. Intelligensen testas dagligen, men som Kaius Niemi, Helsingin Sanomats chefredaktör, skriver om affären: För att rädda journalistiken krävs konkreta åtgärder som avspeglar framtiden.

Det finns farhågor om att affären likriktar mediefältet. Jag ser ändå Sanomas expandering som insikten att kvalitetsjournalistik på digitala ytor kostar. Kvalitet kräver mångfald men ansvaret för denna är inte enbart journalisternas. De måste backas upp av visioner som omsätts i åtgärder.

 

Vilket för oss till de finlandssvenska dagstidningarna. Fjolåret var relativt lugnt och såg till och med en handfull nyrekryteringar – låt vara för att täcka pensioneringar och uppsägningar. Men det finlandssvenska mediefältet är inte i harmoni med utvecklingen.

Förutom ovannämnda trender kan tidningarna inte, i en allt mer tvåspråkig vardag, räkna med att prenumerationerna går från generation till generation, speciellt inte om det finskspråkiga alternativet känns mer relevant.

Det är möjligt att de finlandssvenska tidningarna hankar sig fram ett tag till tack vare en hård kärna av lojala läsare. Men tidningarnas relevans för samhället i övrigt kommer att tyna bort eftersom resurserna för kvalitetsjournalistik äts upp av den dagliga kampen för överlevnad.

 

Mediehusen i Svenskfinland har två alternativ. Genom en ordentlig konsolidering kan de stärka de enskilda tidningarnas särdrag och skapa förutsättningar för kvalitetsjournalistik och digital utveckling.

Eller så kan de fortsätta som förut och förpassas till buskvegetationen i det mediala ekosystemet, där tidskrifter görs av och för eldsjälar och bildar en diversitet som är viktig men ack så förbisedd.