May Wikström hann arbeta som Kyrkpressens chefredaktör i nio år, av dem sex år parallellt som vd för Fontana Media, innan bolagets styrelse i april 2019 meddelade att det inte finns förutsättningar för henne att fortsätta.

”Jag önskar Kyrkpressen allt gott” – Uppsagd chefredaktör och vd kommenterar för första gången vad som hände i våras

JOURNALISTI
22.8.2019

Jeanette Björkqvist, text
Karl Vilhjálmsson, bild

Det är med eftertanke May Wikström ställer upp på en intervju och hon gör det med en omedelbar och tydligt formulerad ursäkt. För egentligen, säger hon, kan hon inte kommentera hemskt mycket alls.

Orsaken är det avtal, som gjordes mellan styrelsen och henne gällande det avsked, som den 15 april först offentliggjordes som hennes självvalda beslut och tio dagar senare i nyhetsrapporteringen förändrades till att hon fick sparken. Mer om de turerna kan du läsa i artikeln intill denna text.

”I små sammanhang blir det säkert lätt så att många av de konflikter som uppstår koncentreras till en och samma person. Och nu var jag den personen”, säger hon.

Med det syftar hon på de uppgifter som styrelseordförande Hans Boije uttalat i den första utomstående nyhetsrapporteringen om uppsägningen. I en intervju för nyhetsbyrån SPT den 25 april formulerade han sig bland annat så här:

”De tuffa omständigheterna har lett till påfrestningar inom organisationen och i rådande läge är det bäst att May går vidare. (…) Jag kan inte kommentera detta närmare av hänsyn till de inblandade personerna, men det handlar om konflikter på redaktionen som har påverkat atmosfären.”

Wikström själv varken kan eller vill gå in på vad det här egentligen handlar om. Men visst medger hon att avskedsbeskedet kom som en överraskning, eftersom det fortfarande pågick interna diskussioner om situationen.

Efter det här har hon själv inte alls synts till eller hörts i offentligheten. Det beror dels på att det har krävts tid att samla ihop sig och dels på att få av de journalister som rapporterat om saken ens har försökt efterfråga hennes åsikt. Och då hon försökte ge ett skriftligt svar togs det aldrig in i tidningen.

”Jag har medvetet hållit distans till allt detta, men har ju märkt att de två tidigare chefredaktörerna Stig Kankkonen och Olav S. Melin har skrivit inlägg, där de tagit ställning för chefredaktörskapet. Sedan inser jag att jag inte för evigt kan gömma mig och därför valde jag att ställa upp nu, om än med begränsade möjligheter att säga någonting alls.”

 

Det som hon heller inte behöver säga något om är det som redan är offentligt.

Det gäller utöver de ensidiga utspelen från styrelsens och tidningens tillfälliga lednings sida bland annat hennes karriär, som till största del gjorts som journalist på Kyrkpressen, samt förlagsredaktör och utgivningschef vid Fontana Media – det bolag som nu alltså sagt att det inte fanns förutsättningar för henne att fortsätta.

Wikström sökte och valdes 2010 till chefredaktör för Kyrkpressen. 2013 ombads hon också att axla vd-rollen vid Fontana Media. I ett pressmeddelande sade Hans Boije, som redan då var styrelseordförande, att ”May Wikström har de bästa förutsättningarna att leda den helhet som Kyrkpressen och företagets bokverksamhet tillsammans utgör.”

I december 2018 premierades hon med kyrkans interna Pro Ecclesia-medalj för sina mångåriga insatser inom de kyrkliga sammanhangen.

Då hette det bland annat att Wikström ”berikat enskilda läsares andliga fördjupning, verksamheten i församlingarna samt religionsundervisningen i de finlandssvenska skolorna” och att hon ”steg för steg utvecklat Kyrkpressens profil och upprätthållit dess goda journalistiska standard” så att tidningen har ”ett gott anseende, gärna läses och har en stor betydelse för sammanhållningen i Borgå stift.”. Dessutom nämndes att vd:n May Wikström tillsammans med styrelsen för Fontana Media ”med lyhördhet för församlingarnas önskemål hanterat de genomgripande utmaningar förändringarna i mediavärlden medför.”

 

Några månader efter utmärkelsen fick hon gå.

Hon bemöter konstaterandet med en djup suck och ett utdraget ”jaa-a”.

”Det har förekommit olika spekulationer om vad som egentligen hände. Jag kan säga att det var inte ekonomiska orsaker, det var inte för att jag fått ett annat toppjobb och det var inte för att jag var allvarligt sjuk som det här hände.”

Däremot ska det ha funnits dessa interna konflikter som styrelseordförande Boije ventilerat offentligt och som hon själv inte kan kommentera.

”Jag har varit tvungen att genomföra flera förändringar på grund av de utmaningar medierna står inför, så som att minska Kyrkpressens utgivningsfrekvens som en följd av Postens kraftigt höjda distributionskostnader. Alla förändringar har gjorts i samförstånd med styrelsen och jag har alltid värnat om goda journalistiska principer. Att kombinera rollen som chefredaktör och vd medför utmaningar, där det ur redaktionens synvinkel kan bli svårt att skilja på chefsuppdragen. Helt oaktat det som hänt med mig är det ju en fråga som andra redaktioner behöver fundera på: Vilken är chefredaktörens roll? Branschens krympande resurser har lett till att det skett en glidning där man pendlar mellan att vara en journalistisk chefredaktör och en företagsledare. Det här kan ibland bli problematiskt.”

Avskedet till trots försöker hon titta framåt. Mer än tjugo år gav hon till kyrkan och dess publikationskanaler. Nu söker hon en annan väg vidare.

”Trots det som hänt så önskar jag uppriktigt Kyrkpressen allt gott. Det är en viktig institution med en central och sammanbindande roll i Svenskfinland.”


Läs mera:

Uppsägning ledde till kritikstorm

Tf ansvariga redaktören: ”Vi borde aldrig ha gjort det”



9 2019
Arkisto

Kuolema toimituksessa

Kollegan kuolema pysäyttää toimituksen ja tuo työyhteisön hoidettavaksi paljon käytännön asioita. Surun hoitamiseen ei sen sijaan ole valmista reseptiä.

Daniel Nissén, Lukas Kallenberg,  Mathilda Kull och Karolina Åsmus jobbar på Vasabladet. De unga journalisterna upplever att inhoppare och fast anställda behandlas likvärdigt. Alla är inbjudna till samma personalfester och interna fortbildningar och ingår i samma diskussionsforum. ”Man är en i gänget. Det är viktigt att man får vara med i gemenskapen för att trivas på jobbet”, säger Mathilda Kull.

Journalistförbundet ifrågasätter en praxis där många inhoppare jobbar heltid länge

Under vilka villkor jobbar inhopparna och hur mycket av jobbet görs egentligen av dem? Journalisten utredde en brokig praxis.

Naistenlehdet laajentavat naiskuvaa

”Juuri naistenlehdet ovat tehneet naisia näkyviksi ja laajentaneet naiskuvaa sekä lisänneet ylipäänsä suvaitsevaisuutta kertomalla erilaisuudesta”, kirjoittaa Iina Artima-Kyrki.

Työnantaja esittää poikkeuksellisen törkeitä muutoksia työehtosopimuksiin

Mitä tapahtuu, jos työntekijä marssii neuvottelupöytään samanlaisin esityksin kuin työnantaja? kysyy Maria Pettersson.

Politiikkaa on helpompi tehdä, kun toimittajat eivät kyttää, Veli Liikanen

Vihreät päätti lopettaa puoluelehtensä rahoittamisen toimitusta kuulematta. Puoluesihteeri Veli Liikanen ei halua avata aiheesta käymiään keskusteluja.

Moraalittomien väitteiden jyrkkä tuomitseminen ei välttämättä ole tehokasta

Jos jatkuvasti puhumme jostain radikaalina pidetystä ajatuksesta, tuolla ajatuksella on hyvät mahdollisuudet muuttua yhteiskunnan silmissä hiljalleen maltilliseksi ja mahdolliseksi, Janne Zareff pohtii kolumnissaan.

Du skall icke normalisera

Dan Lolax har svårt att acceptera tanken att det finns ämnen som journalister inte ska gå och peta i.

Työehdoista neuvotellaan salassa – miksiköhän?

Neuvottelut työn ehdoista pitävät Journalistiliiton puheenjohtajan kiireisenä. Eräs pimeä perinne mietityttää Hanne Ahoa.

Näin syntyy MTV:n meteorologin sääennuste

Forecan ja MTV:n meteorologi Miina Manninen tietää viikonlopun sään ennen kuin muu Suomi herää.

Olen Retail Manager, sanoi haastateltava

Yhä suurempi osuus yritysväestä tuntuu uskovan, että englanti parantaa menestyksen mahdollisuuksia kotimaassakin, Ville Eloranta kirjoittaa.

”Ilmastonmuutos trendaa nyt kaikkialla, ja ihan syystä. Mutta järjestöt ja brändit käyttävät ilmastoahdistusta keppihevosena omalle asialleen. Joskus on vaikea erottaa, mikä on aiheellista ja mikä ei”, Maria Veitola sanoo.

Maria Veitola kysyy tyhmiä ja se kannattaa

”Se ei aina ole helppoa, mutta usein toimittajan kannattaisi tekeytyä vähän hölmöksi. Katselijat ja kuuntelijat kiittävät, kun tulee parempi ohjelma”, toimittaja Maria Veitola sanoo.

Moni maalittamiseen soveltuva rikosnimike on asianomistajarikos. Yksittäisen virkamiehen kynnys rikosilmoituksen tekemiseen voi olla korkea. Muiden muassa poliisi, syyttäjät, tuomarit ja käräjäoikeuksien laamannit toivovat asiaan pikaista muutosta.

Maalittaminen halutaan kriminalisoida, mutta asia etenee hitaasti

Päättäjät puhuvat julkisuudessa asian kiireellisyydestä, mutta oikeusministeriössä mitään hanketta ei ole käynnissä.

Tapahtumien ”sivutuotteena” syntyy yhteisöllisyyttä

”Jo Helsingin Sanomalehtimiesyhdistyksen ja Aikakauslehdentoimittajien yhdistyksen yhdistymistä suunniteltaessa tavoitteeksi otettiin hyvät jäsentilaisuudet”, kirjoittaa toiminnanjohtaja Kaija Plit.

Tinkimätön toimittaja ja aktiivinen osallistuja

Kuolleita: Toimittaja Tuula Helariutta 24. 4. 1949 Punkalaidun – 10. 9. 2019 Huittinen

”Journalistin tehtävä on kysyä miksi”

Kuolleita: Toimittaja Martti ”Maxi” Kaukonen 15. 9. 1947 Rovaniemi – 12. 10. 2019 Kuopio

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta