Kom till Afrika, här finns plats!

JOURNALISTI
2.5.2019

Liselott Lindström, text

Skribenten är Afrikastringer för Yle och SVT, bosatt i Nairobi.

När det gäller den finska marknaden för Afrikanyheter behöver jag sällan konkurrera med någon, skriver Journalistens nya kolumnist Liselott Lindström, Afrikastringer för Yle.

”Om ni undrar varför Yles Afrikastringer inte är på katastrofområdet i Moçambique så kom det i sexans nyheter fram att hon är i Kenya och utreder mystiska åsneförsvinnanden”, skrev veteranjournalisten Pekka Ervasti på Twitter och fick med sig många andra kolleger i den kollektiva skrattkören.

När han twittrade det satt jag i planet på den sista etappen på resan till Moçambique på väg från huvudstaden Maputo till cyklondrabbade Beira. Dagen innan hade jag fått ett samtal från Böle: åk till Moçambique. Det tog några timmar att ta reda på om det ens var möjligt att åka, om det fanns mat och vatten, om det fanns möjligheter till el och internet och när det gick flyg. Det visade sig snabbt att jag tidigast kunde vara på plats i Beira över ett dygn efter att jag fått samtalet från hemmaredaktionen.
 

Från Nairobi går det självklart flyg direkt till Maputo – men jag var inte i Nairobi. Jag var i grannlandet Ugandas huvudstad Kampala, med betydligt sämre flygförbindelser. Tur för mig att jag inte just då var ute på flyktinglägret i Rwamwanja – dit det från Kampala tar cirka sju timmar med bil och dit jag skulle senare. Eller nånstans i Västafrika. Nu blev det Kampala – Addis Abeba – Maputo-Beira som var den snabbaste vägen, med fyra timmars uppehåll i Addis och Maputo.

Afrika är enormt, och att resa speciellt till ett krisdrabbat område tar tid.

Även om Ervasti säkert visste det och bara ville göra sig lustig över åsnorna som slaktas på industriell skala av kineser i Kenya, så säger hans tweet ändå någonting om vår förståelse för Afrika.
 

När jag skulle flytta till Nairobi frågade en kollega – bara halvt på skämt – om det finns höghus i Kenyas huvudstad. ”Hur kan de ha smarttelefoner om de svälter” är en helt seriös tittarfråga jag har fått. Bara i Kenya finns det så många verkligheter – från turkanafolket uppe i nordväst som lever som man gjorde för hundratals år sedan till some-kändisar som tjänar drömsummor och bor i slott i Nairobi.

Samtidigt är det inte alltid tacksamt att försöka förmedla verkligheterna från den här kontinenten. Afrikainslagen har en tendens att ryka ur sändningen först om det händer något ute i världen. Många tittare tycker de är onödiga, för Afrika ”berör inte dem”.

Men som journalistkår har vi misslyckats om vi inte kan förklara för tittarna hur naturresurserna, klimatförändringen, teknologiutvecklingen, migrationen och stormaktspolitiken i Afrika hänger ihop också med resten av världen och Finland.
 

När jag träffar mina svenska kolleger där det händer i Afrika finns det en hälsosam konkurrens mellan Dagens Nyheter, Sveriges Radio och SVT, som jag också representerar som stringer. Men när det gäller den finska marknaden för Afrikanyheter behöver jag sällan konkurrera med någon.

När jag skriver det här har jag precis kommit hem till Nairobi efter att ha varit borta över en månad. Omar al-Bashir har nyligen avsatts som president i Sudan och journalister släpps för första gången på flera månader in i landet. Samtidigt är det snart spännande val i Sydafrika och 25 år sedan Nelson Mandela blev president. En ny storm är på väg mot Moçambique. Vart ska jag åka?

Mellan Khartoum och Pretoria är det drygt 4 600 kilometer. Det är längre än mellan Helsingfors och Doha i Qatar. Och där mellan ryms hur mycket verklighet som helst.

Kom hit till Afrika, här finns plats för fler!



5 2019
Arkisto

Toimittaja Aarno Malin tutki ihmismielen sairaimpia puolia ja sairastui itse

Journalistit joutuvat kohtaamaan mieltä järkyttävää materiaalia, mutta sen käsittelyyn on tarjolla vain vähän keinoja. Aarno Malin löysi Tor-verkosta sivuston täynnä lasten kiduttamista. Hän kirjoitti aiheesta jutun ja päätyi traumaterapiaan.

"Musiikkijournalismista on tehty musiikkibisneksen vihollinen"

Nykytilanteesta on syyttäminen erityisesti isoja artisteja ja heidän levy-yhtiöitään, kirjoittaa toimittaja Mervi Vuorela

Ylensyömät

Yle käyttää ohjelmahankinnoissaan paljon rahaa ja valtaa. Freejournalisteille, ohjaajille ja muille sisällöntuottajille yhtiö näyttäytyy joskus kyykyttävänä jättiläisenä. 24 tekijää kertoi Journalistille kokemuksistaan Ylen hankintakoneiston rattaissa.

Hallitusohjelma herättää toivoa – nousemmeko vihdoin pohjoismaiselle tasolle?

Media poikkeaa suurimmasta osasta muuta liiketoimintaa, ja median tukeminen oikeilla tavoilla on demokratian tukemista, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Suosittelet kaikille päätoimittajille politiikkaan lähtemistä, Jouni Kemppainen

Maaseudun Tulevaisuuden päätoimittaja Jouni Kemppainen lähti eurovaaliehdokkaaksi, koska Juha Sipilä pyysi.

Näin käsikirjoituksesta syntyy esikoiskirja

Keväällä 2017 kustannustoimittaja Petra Maisonen avasi Tammen sähköpostista Satu Vasantolan käsikirjoituksen. Kirja valmistui vuodessa, mutta työ sen parissa jatkuu yhä.

Politiikan toimittajien työ muistuttaa scifiä, fantasiaa ja kauhua

Vaalien kaltaisissa julkisissa spektaakkeleissa ihmisten on varsin helppoa tarkistaa itse, mitä tapahtui. Ei siihen väliin tarvita toimittajaa. Sen sijaan asiantuntevaa toimittaja tarvitaan kuvailemaan, mitä muuta olisi voinut tapahtua, kirjoittaa Janne Zareff.

Yritys ja erehdys

On arkipäivää, että oikeinkirjoitusohjeiden vastaiset yritysnimet lipuvat lehteen sellaisenaan kenenkään puuttumatta, vaikka aihetta olisi, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vaikka Spleenish-kirjan tekeminen oli voimauttavaa, Ulla Donner pelkäsi, että tulos olisi muiden mielestä itsekeskeinen ja tylsä. ”Siksi olen ollut tosi iloinen, kun lukijat ovat kertoneet tunnistaneensa siitä itseään. Kun huomaa muidenkin pohtivan samoja ongelmia, ne eivät enää tunnu niin hallitsemattomilta.”

Freelancekuvittaja Ulla Donner teki ahdistavista tunteistaan sarjakuvakirjan

Omia kokemuksiaan saa käsitellä juuri niin hilpeästi tai epäkunnioittavasti kuin haluaa. Toisten kokemusten kanssa olisi vaikeampaa, Ulla Donner sanoo.

När FNB lades ner lyfte Ny Tids chefredaktör Janne Wass upp frågan om hur statsstödet för tidningar på minoritetsspråk ska fördelas. ”Jag ansåg då och anser fortfarande att stödet inte ska gå oavkortat till SPT eftersom det är att kanalisera pengarna till KSF Media och HSS Media.”

Statsstöd öppnade dörrar för finlandssvenska medier

I fjol gick hela statsstödet för tidningar på minoritetsspråk för första gången till enbart svenskspråkiga aktörer. För Ny Tid och Nyhetsbyrån SPT är externa stöd ”avgörande”.

Käyttääkö ostaja sinua pankkina? Freelancerin kannattaa olla tarkkana maksuajoista

Laki rajaa maksuajan pituuden yritysten välisessä kaupassa 30 päivään, mutta tästä voidaan poiketa sopimalla. Mediayritykset käyttävät mahdollisuutta kernaasti, kirjoittaa Journalistiliiton freelance-asioista vastaava lakimies Hannu Hallamaa.

I kläm mellan lördagskorven och avokadon

Att skriva om klimatfrågan är bland det känsligaste man kan ta sig för. Det påminner närmast om flyktingfrågan 2016, skriver Journalistens nya kolumnist Mikaela Löv-Alden.

Kun toimittaja kysyy, hänelle vastataan

”Kaupunginjohtajalle kenties syyte sairaalajupakassa. Kukaan ei halua kommentoida” -juttu tuskin olisi nähnyt päivänvaloa Keskisuomalaisessa. Oli siis aika vaihtaa haastattelutaktiikkaa, Heikki Kuutti kirjoittaa.

Etujärjestön sielu

Kuolleita: Asiamies Arja Hellman 6. 2. 1946 Heinola  – 13. 5. 2019 Helsinki

Luonnonvoima

Kuolleita: Toimittaja Anna-Kaisa Hermunen 17. 2. 1948 Laukaa – 3. 5. 2019 Laukaa

Kannustava kulttuuritoimittaja

Kuolleita: toimittaja Oiti Kotamo 5. 8. 1925 Virrat – 10. 2. 2019 Savonlinna

Suurisydäminen toimittaja

Kuolleita: Toimittaja Irene Sillanpää 26. 6. 1958  Helsinki – 12. 1. 2019 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta