Kom till Afrika, här finns plats!

JOURNALISTI
2.5.2019

Liselott Lindström, text

Skribenten är Afrikastringer för Yle och SVT, bosatt i Nairobi.

När det gäller den finska marknaden för Afrikanyheter behöver jag sällan konkurrera med någon, skriver Journalistens nya kolumnist Liselott Lindström, Afrikastringer för Yle.

”Om ni undrar varför Yles Afrikastringer inte är på katastrofområdet i Moçambique så kom det i sexans nyheter fram att hon är i Kenya och utreder mystiska åsneförsvinnanden”, skrev veteranjournalisten Pekka Ervasti på Twitter och fick med sig många andra kolleger i den kollektiva skrattkören.

När han twittrade det satt jag i planet på den sista etappen på resan till Moçambique på väg från huvudstaden Maputo till cyklondrabbade Beira. Dagen innan hade jag fått ett samtal från Böle: åk till Moçambique. Det tog några timmar att ta reda på om det ens var möjligt att åka, om det fanns mat och vatten, om det fanns möjligheter till el och internet och när det gick flyg. Det visade sig snabbt att jag tidigast kunde vara på plats i Beira över ett dygn efter att jag fått samtalet från hemmaredaktionen.
 

Från Nairobi går det självklart flyg direkt till Maputo – men jag var inte i Nairobi. Jag var i grannlandet Ugandas huvudstad Kampala, med betydligt sämre flygförbindelser. Tur för mig att jag inte just då var ute på flyktinglägret i Rwamwanja – dit det från Kampala tar cirka sju timmar med bil och dit jag skulle senare. Eller nånstans i Västafrika. Nu blev det Kampala – Addis Abeba – Maputo-Beira som var den snabbaste vägen, med fyra timmars uppehåll i Addis och Maputo.

Afrika är enormt, och att resa speciellt till ett krisdrabbat område tar tid.

Även om Ervasti säkert visste det och bara ville göra sig lustig över åsnorna som slaktas på industriell skala av kineser i Kenya, så säger hans tweet ändå någonting om vår förståelse för Afrika.
 

När jag skulle flytta till Nairobi frågade en kollega – bara halvt på skämt – om det finns höghus i Kenyas huvudstad. ”Hur kan de ha smarttelefoner om de svälter” är en helt seriös tittarfråga jag har fått. Bara i Kenya finns det så många verkligheter – från turkanafolket uppe i nordväst som lever som man gjorde för hundratals år sedan till some-kändisar som tjänar drömsummor och bor i slott i Nairobi.

Samtidigt är det inte alltid tacksamt att försöka förmedla verkligheterna från den här kontinenten. Afrikainslagen har en tendens att ryka ur sändningen först om det händer något ute i världen. Många tittare tycker de är onödiga, för Afrika ”berör inte dem”.

Men som journalistkår har vi misslyckats om vi inte kan förklara för tittarna hur naturresurserna, klimatförändringen, teknologiutvecklingen, migrationen och stormaktspolitiken i Afrika hänger ihop också med resten av världen och Finland.
 

När jag träffar mina svenska kolleger där det händer i Afrika finns det en hälsosam konkurrens mellan Dagens Nyheter, Sveriges Radio och SVT, som jag också representerar som stringer. Men när det gäller den finska marknaden för Afrikanyheter behöver jag sällan konkurrera med någon.

När jag skriver det här har jag precis kommit hem till Nairobi efter att ha varit borta över en månad. Omar al-Bashir har nyligen avsatts som president i Sudan och journalister släpps för första gången på flera månader in i landet. Samtidigt är det snart spännande val i Sydafrika och 25 år sedan Nelson Mandela blev president. En ny storm är på väg mot Moçambique. Vart ska jag åka?

Mellan Khartoum och Pretoria är det drygt 4 600 kilometer. Det är längre än mellan Helsingfors och Doha i Qatar. Och där mellan ryms hur mycket verklighet som helst.

Kom hit till Afrika, här finns plats för fler!



4 2019
Arkisto

Rahahautomo

Valokuvausjärjestö Finnfoto kylpee rahassa, jota se ei ole saanut jaettua kuvaajille.

"Politiikan toimittajat puhuvat liian vähän politiikan sisällöistä"

Vuoden journalistin Vappu Kaarenojan mielestä osa politiikan journalismista tuo mieleen urheilusivut.

Jos sössii lehdistönvapauden, voi heittää hyvästit demokratialle

Kansalaisen kannalta on yhdentekevää, lopettaako journalisti työskentelyn ennakkosensuurin vai netissä käydyn vihakampanjan seurauksena, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Maailma muuttuu vihamielisemmäksi toimittajia kohtaan

Suomi nousi tänä vuonna sananvapaustilaston kakkoseksi, mutta entistä harvemmassa massa tilanne on hyvä tai tyydyttävä. Kymmenen viime vuoden aikana työnsä vuoksi on kuollut yli 700 journalistia.

Freelanceriksi jääminen on heittäytymistä epävarmuuteen, jossa nirsous johtaa konkurssiin

Ennen halusin tehdä ensisijassa yhteiskunnallisesti merkittävää ja lukijaa koskettavaa journalismia. Sittemmin on valjennut yrittäjän arjen totuus, kirjoittaa Lauri Rotko.

Antaisit itse paremmat erätaukohaastattelut, Susanna Luikku

Avun toimittaja Susanna Luikku tähtäsi jääkiekkoilijaksi, mutta päätyi urheilutoimittajaksi. Hän suhtautuu kriittisesti otteluiden erätaukohaastatteluihin.

Haaga-Helian journalismiopiskelijat tarkistivat kansainvälisessä projektissa kuusi EU-väitettä. ”Työssä huomasi, miten paljon asiaa muutamaan lauseeseen saattaa sisältyä”, sanoo Emmi Syrjäniemi (oik.), joka oli mukana tarkistamassa Ville Niinistön (vihr.) twiittiä. Vierellä tarkistustyötä ohjannut lehtori Kaarina Järventaus.

Journalismin opiskelijat tarkistivat EU-väitteitä: enemmistö ”sinne päin”

EU-vaaleihin liittyvä projekti muistuttaa toimittajia tarkistamaan siteerausten faktat ja miettimään otsikoista syntyviä vaikutelmia.

Kom till Afrika, här finns plats!

När det gäller den finska marknaden för Afrikanyheter behöver jag sällan konkurrera med någon, skriver Journalistens nya kolumnist Liselott Lindström, Afrikastringer för Yle.

Ei mitään muttia – vai sittenkin pari?

Verbittömiä lauseita, mutta-sanalla alkavia virkkeitä, ja-sanan pois jättäviä listauksia. Kaikkia näkyy journalistisissa teksteissä jatkuvasti. Mutta saako näin tehdä, pohtii Ville Eloranta.

Pk-media, invandringskritik och andra ord

Vad finns inbyggt i begrepp som politisk korrekt (pk), islamisering, patriot eller i en valseger som liknas vid en tsunami, frågar Jeanette Björkqvist.

Hyvä juttu, ei kauppoja

Tuomo Pirttimaan juttukeikka Norjan vuonolle sujui kuin unelma, kunnes tuli aika kartoittaa aiheen virallista puolta.

Toimittaja aikoo erota päätoimittajan vaaliehdokkuuden takia

Sanomalehti Pohjalaisen päätoimittajan ehdokkuus eduskuntavaaleissa hiertää toimituksen ja johdon välejä.

Nuoret haluavat reunoilta kovettunutta juustosämpylää siinä missä muutkin

Nuorten hupenevaa kiinnostusta ammattiyhdistysliikkeeseen selitetään usein joko sen imago-ongelmalla tai nuorten ideologisilla valinnoilla. Syy on kuitenkin muualla, kirjoittaa liiton opiskelijalähettiläs Martta Kallionpää.

Tervetuloa takaisin

Journalistiliitossa kokeillaan, millaisia tuloksia eronneiden jäsenten takaisin houkutteleminen tuottaa, liiton tiedottaja Manu Haapalainen kirjoittaa.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta