Stark röst. Samar Yazbek var det stora affischnamnet på årets upplaga av Umeå Littfest, där hon berättade om situationen i Syrien och arbetet med boken Nitton kvinnor – Berättelser om syriskt motstånd.

Samlar in berättelser om motståndet

Samar Yazbek

Syrisk journalist och författare, född 1970 i Jablah, numera bosatt i Paris.

I svensk översättning har hon tidigare gett ut romanen En mörk strimma av ljus (2013), dokumentärboken Resa in i tomheten (2015), som handlar om hennes tre hemliga resor in i krigets Syrien och romanen Hon som vandrar (2017) som också handlar om krigets fasor.

Aktuell med intervjuboken Nitton kvinnor – Berättelser om syriskt motstånd

JOURNALISTI
28.3.2019

Johan Svenlin, text
Samuel Pettersson, bild

Samar Yazbek låter nitton kvinnor berätta om de fasor de upplevde under Syriekrisens första år.

Det värsta är att omvärlden tror att Syrienkrisen är över, att Damaskus är tryggt igen och att IS är besegrat. Författaren och journalisten Samar Yazbek tror inte att hon under sin livstid kommer att återvända till ett fritt Syrien, men hon har absolut inte gett upp motståndskampen.

”Det här är en del i mitt personliga projekt för att bevara berättelserna om det som hänt i Syrien. Folket måste få tillbaka sitt land av ockupanterna och de som är ansvariga för krigsförbrytelserna ska ställas inför rätta. Jag vill också att efterföljande generationer ska veta att vi faktiskt stod upp och kämpade mot förtrycket”, förklarar hon.

Vi sitter vid ett fönsterbord i en hotellrestaurang i centrala Umeå. Utanför faller snöblandat regn, typiskt för årstiden. Hon har nyligen landat i stan och om ett par timmar ska hon upp på scenen för ett författarsamtal på Umeå Littfest i Folkets Hus, tvärs över gatan.

Hon talar bra engelska, men innan intervjun officiellt ska börja visar hon vänligt med handen på Helena Axelson-Fisk, som sitter bredvid i soffan och ska tolka vårt samtal.

”Jag vill att du frågar på svenska så att dina frågor blir exakta, så svarar jag på arabiska så att mina svar också blir exakta.“

Hennes senaste bok, Nitton kvinnor – Berättelser om syriskt motstånd, kom ut i mitten av mars. Där ger de intervjuade kvinnorna i jag-form fruktansvärda beskrivning av hur civilsamhället bröts sönder av tortyr, hot och bombningar de första åren av Syrienkrisen.

 

Varför valde du just den här berättarformen för boken?

”I mina tidigare böcker är det min röst som talar, men i den här boken är jag inte alls närvarande. Jag valde den här berättarmetoden för att förstärka kvinnornas röster, motståndets röst.”

Hon intervjuade drygt 60 kvinnor som på nära håll upplevt de första åren av kriget. De nitton rösterna är noggrant utvalda. Flera av dem rapporterade journalistiskt från kriget och de blev sedan, liksom Samar Yazbek själv, tvungna att fly till Europa eller Nordamerika.

”De är från olika städer, olika religioner och olika åldrar, men jag valde just de här kvinnorna för att de hör till medelklassen, de är välutbildade och kan uttrycka sig väl. Trots att de alla har fruktansvärda upplevelser av våldet är de inga offer, de representerar motståndet.”

Hon tillägger att det var främst kvinnor som inledde protesterna mot regimen 2011 och de blev sedan belägrade från flera fronter när jihadisterna kom in i landet.

”Jag visste att våldet mot kvinnor var komplicerat, som ett månghövdat monster, och därför behövde det beskrivas ur många perspektiv”, förklarar Yazbek.

I Syrien fanns en stor medelklass som gick från ett materiellt tryggt liv till fullständig misär på kort tid.

”Det fanns ett medvetet och utstuderat våld från regimen för att speciellt skrämma medelklassen. De som kunde flydde bort från bombade städer och kvar fanns bara de fattiga som drabbades av jihadisternas våld.”

Under hela krigets gång har omvärlden nåtts av rapporter i form av texter, bilder och ljud inifrån krigshärdarna. Nyheterna har mest handlat om vilka problem flyktingströmmen från Syrien ställer till med.

 

Hur tycker du att omvärlden reagerat på nyheterna från Syrien?

”Frågan är komplicerad. Det fanns stöd från privatpersoner och från civilrättsorganisationer, men att utländska regeringar tillät förskjutningen från fredliga demonstrationer till blodbad är det största förfallet av det internationella samfundets moral i modern tid.”

”Dessutom har länder som Ryssland, Turkiet, Iran och USA haft sina egna ekonomiska och militära intressen. Syrien är ett ockuperat land i dag med utländska militärbaser och regimen har tecknat långa affärsavtal med ockupationsmakterna. Det är absurt att det är de här parterna som förväntas skapa fred i landet.”

I boken frågar sig kvinnorna vid ett flertal tillfällen om kampen var värd att ta. I Ninas berättelse frågar hon sig: ”Var de krav på frihet och värdighet vi ställde värda allt det blod som spilldes och all denna död?” Samar Yazbek blir nästan upprörd när jag ber henne svara på Ninas fråga.

”Vi gick ut med plakat för frihet och värdighet, men möttes av en internationell krigsmaskin. Det var inte vi som skapade våldet och begick folkmord medan världen tittade på.”

Samar Yazbek har i hemlighet rest tre gånger till Syrien sedan hon flydde från sitt hemland. För en som rapporterat kritiskt om regimen och jihadisterna innebär det stora risker att vistas i Syrien.

”Journalistens plikt är att säga sanningen, hur ont den än gör. I början av revolutionen skrev jag om Assad-regimens och säkerhetspolisens övergrepp och när gränserna öppnades och jihadisterna släpptes in skrev jag också kritiskt mot dem, trots att de kallade sig motståndsrörelse.”

 

Känner du dig trygg i din exil i Paris eller tittar du dig ständigt över axeln?

”Jag känner mig trygg. Kvinnorna i boken har fått berätta under fingerade namn och jag tror inte heller att de riskerar repressalier för att de medverkat. Alla som på något sätt bidragit till att ge ut boken har varit måna om att de här berättelserna kommer ut och sparas för eftervärlden.”

Samar Yazbek

Syrisk journalist och författare, född 1970 i Jablah, numera bosatt i Paris.

I svensk översättning har hon tidigare gett ut romanen En mörk strimma av ljus (2013), dokumentärboken Resa in i tomheten (2015), som handlar om hennes tre hemliga resor in i krigets Syrien och romanen Hon som vandrar (2017) som också handlar om krigets fasor.

Aktuell med intervjuboken Nitton kvinnor – Berättelser om syriskt motstånd



5 2019
Arkisto

Toimittaja Aarno Malin tutki ihmismielen sairaimpia puolia ja sairastui itse

Journalistit joutuvat kohtaamaan mieltä järkyttävää materiaalia, mutta sen käsittelyyn on tarjolla vain vähän keinoja. Aarno Malin löysi Tor-verkosta sivuston täynnä lasten kiduttamista. Hän kirjoitti aiheesta jutun ja päätyi traumaterapiaan.

"Musiikkijournalismista on tehty musiikkibisneksen vihollinen"

Nykytilanteesta on syyttäminen erityisesti isoja artisteja ja heidän levy-yhtiöitään, kirjoittaa toimittaja Mervi Vuorela

Ylensyömät

Yle käyttää ohjelmahankinnoissaan paljon rahaa ja valtaa. Freejournalisteille, ohjaajille ja muille sisällöntuottajille yhtiö näyttäytyy joskus kyykyttävänä jättiläisenä. 24 tekijää kertoi Journalistille kokemuksistaan Ylen hankintakoneiston rattaissa.

Hallitusohjelma herättää toivoa – nousemmeko vihdoin pohjoismaiselle tasolle?

Media poikkeaa suurimmasta osasta muuta liiketoimintaa, ja median tukeminen oikeilla tavoilla on demokratian tukemista, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Suosittelet kaikille päätoimittajille politiikkaan lähtemistä, Jouni Kemppainen

Maaseudun Tulevaisuuden päätoimittaja Jouni Kemppainen lähti eurovaaliehdokkaaksi, koska Juha Sipilä pyysi.

Näin käsikirjoituksesta syntyy esikoiskirja

Keväällä 2017 kustannustoimittaja Petra Maisonen avasi Tammen sähköpostista Satu Vasantolan käsikirjoituksen. Kirja valmistui vuodessa, mutta työ sen parissa jatkuu yhä.

Politiikan toimittajien työ muistuttaa scifiä, fantasiaa ja kauhua

Vaalien kaltaisissa julkisissa spektaakkeleissa ihmisten on varsin helppoa tarkistaa itse, mitä tapahtui. Ei siihen väliin tarvita toimittajaa. Sen sijaan asiantuntevaa toimittaja tarvitaan kuvailemaan, mitä muuta olisi voinut tapahtua, kirjoittaa Janne Zareff.

Yritys ja erehdys

On arkipäivää, että oikeinkirjoitusohjeiden vastaiset yritysnimet lipuvat lehteen sellaisenaan kenenkään puuttumatta, vaikka aihetta olisi, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vaikka Spleenish-kirjan tekeminen oli voimauttavaa, Ulla Donner pelkäsi, että tulos olisi muiden mielestä itsekeskeinen ja tylsä. ”Siksi olen ollut tosi iloinen, kun lukijat ovat kertoneet tunnistaneensa siitä itseään. Kun huomaa muidenkin pohtivan samoja ongelmia, ne eivät enää tunnu niin hallitsemattomilta.”

Freelancekuvittaja Ulla Donner teki ahdistavista tunteistaan sarjakuvakirjan

Omia kokemuksiaan saa käsitellä juuri niin hilpeästi tai epäkunnioittavasti kuin haluaa. Toisten kokemusten kanssa olisi vaikeampaa, Ulla Donner sanoo.

När FNB lades ner lyfte Ny Tids chefredaktör Janne Wass upp frågan om hur statsstödet för tidningar på minoritetsspråk ska fördelas. ”Jag ansåg då och anser fortfarande att stödet inte ska gå oavkortat till SPT eftersom det är att kanalisera pengarna till KSF Media och HSS Media.”

Statsstöd öppnade dörrar för finlandssvenska medier

I fjol gick hela statsstödet för tidningar på minoritetsspråk för första gången till enbart svenskspråkiga aktörer. För Ny Tid och Nyhetsbyrån SPT är externa stöd ”avgörande”.

Käyttääkö ostaja sinua pankkina? Freelancerin kannattaa olla tarkkana maksuajoista

Laki rajaa maksuajan pituuden yritysten välisessä kaupassa 30 päivään, mutta tästä voidaan poiketa sopimalla. Mediayritykset käyttävät mahdollisuutta kernaasti, kirjoittaa Journalistiliiton freelance-asioista vastaava lakimies Hannu Hallamaa.

I kläm mellan lördagskorven och avokadon

Att skriva om klimatfrågan är bland det känsligaste man kan ta sig för. Det påminner närmast om flyktingfrågan 2016, skriver Journalistens nya kolumnist Mikaela Löv-Alden.

Kun toimittaja kysyy, hänelle vastataan

”Kaupunginjohtajalle kenties syyte sairaalajupakassa. Kukaan ei halua kommentoida” -juttu tuskin olisi nähnyt päivänvaloa Keskisuomalaisessa. Oli siis aika vaihtaa haastattelutaktiikkaa, Heikki Kuutti kirjoittaa.

Etujärjestön sielu

Kuolleita: Asiamies Arja Hellman 6. 2. 1946 Heinola  – 13. 5. 2019 Helsinki

Luonnonvoima

Kuolleita: Toimittaja Anna-Kaisa Hermunen 17. 2. 1948 Laukaa – 3. 5. 2019 Laukaa

Kannustava kulttuuritoimittaja

Kuolleita: toimittaja Oiti Kotamo 5. 8. 1925 Virrat – 10. 2. 2019 Savonlinna

Suurisydäminen toimittaja

Kuolleita: Toimittaja Irene Sillanpää 26. 6. 1958  Helsinki – 12. 1. 2019 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta