När intrycket är färgat

JOURNALISTI
28.3.2019

Dan Lolax

Twitter: @danlolax

Skribenten är samhällsredaktor på Åbo Underrättelser

Fullständig objektivitet är en platonsk idé men hurdant intryck journalisten gör är hårdvaluta. Lämnar intrycket en partifärg är devalveringen i full gång, skriver Dan Lolax.

Vid ett tillfälle har jag blivit tillfrågad att ställa upp i ett politiskt val. Som svar skrattade jag högt och länge. Så här efteråt skäms jag för min reaktion. Den var ohövlig.

Kanske var mitt skratt en försvarsmekanism. Om jag fick frågan för att någon tyckte sig ha anat en politisk hemvist i min journalistik ville jag skjuta ner den föreställningen direkt.

Som journalist gillar jag inte tanken att kunna bli placerad på den partipolitiska kartan. I det avseendet vill jag vara en gåta. Ingen ska veta på vem jag röstar i val.

Det här låter onödigt dramatiskt. Den som läst mina ledartexter och funderat på mina journalistiska val kunde säkert placera mig på en höger–vänster-skala och komma rätt nära sanningen.

Men att säga var man står politiskt i olika frågor är inte detsamma som att säga på vilket parti man hänger sina förhoppningar.

 

Jag tänker så här: också för journalister är vardagen en sammanflätning av olika saker och politik är en av dem.

Väljer jag ett offentligt eller privat dagis för mitt barn? Åker jag till jobbet i bil eller buss? Den här typen av val nuddar vid större politiska frågor. Ibland är de själva navet i frågan, men vi tänker inte på dem som politiska. Hur vi väljer kan nämligen förklaras på ett opolitiskt sätt: det privata dagiset ligger närmast; det går ingen busslinje via jobbet och så vidare.

Mitt agerande som privatperson behöver alltså inte hänga över mitt yrke som en partisymbol.

Det behöver inte heller mitt journalistiska val av bevakningsområde – även om det finns många som tror motsatsen. Det finns de som tror att om man skriver om felbehandlade asylsökande, eller om hur skog får ge vika för nybyggen, eller om hur folk nekas service på sitt modersmål så har man en viss partibok.

Men den journalist som stämmer av myndigheters agerande mot grundlagen, eller jämför politikers tal med deras handlingar, bekänner bara färg inför rättsstaten, inte inför något enskilt parti.

 

I artikeln ”Svårt att kombinera journalistrollen” säger Östnylands förra chefredaktör Micaela Röman, som kandiderar för SFP i riksdagsvalet: ”Som journalist vet jag hur vi (journalister) förhåller oss till beslutsfattare.”

Nu vill jag inte säga vad Röman menar med det, men jag vet vad jag skulle vilja mena. Journalister förhåller sig till beslutsfattare med det allvar som det politiska uppdraget kräver. I den granskningen står alla politiker på samma linje, oavsett partitillhörighet.

Det här är förstås ett ideal. Vi journalister misslyckas jämt och ständigt i den granskningen. Vi särbehandlar politiker, positivt och negativt.

Därför måste vi förstå när vi gör jobbet svårare för oss själva. Om en aktiv och oberoende journalist ställer upp i ett val för ett parti så försvåras hens chanser att vara verksam som en sådan.

Det här är inte en kritik, varken mot någon viss politik eller mot att journalister är politiskt aktiva. Det här är enbart ett konstaterande: partitillhörighet begränsar journalister.

Fullständig objektivitet är en platonsk idé men hurdant intryck journalisten gör är hårdvaluta. Lämnar intrycket en partifärg är devalveringen i full gång.



8 2019
Arkisto

Freelancereiden tulot kasvavat ja he voivat hyvin, mutta he tekevät vähemmän journalismia

”On välttämätöntä, että liitto saisi jatkossa edustaa freelancereita neuvotteluissa”, kirjoittaa Maria Pettersson.

Suolen toiminta kiinnostaa lukijoita enemmän kuin politiikka, Anu Ubaud

Helsingin Sanomien uusi päätoimittaja Anu Ubaud on tarkka yöunistaan ja siitä, ettei HS tee sisältömarkkinointiyhteistyötä Kiinan kansantasavallan kanssa.

Putinin trollit hyötyisi kriittisyydestä, mutta on tärkeä, ainutlaatuinen teos

”Kirjalla on kaksi suurta ansiota. Ensimmäinen on se, että Aro paljastaa, miten vaisusti isot yhtiöt kuten Facebook, Twitter ja Google ovat toimineet propagandaa vastaan”, kirjoittaa Anna-Lena Laurén arviossaan Jessikka Aron kirjasta.

Kiire on huumetta, kyvyttömyyttä ja usein oma valinta

”Olisiko sinulla vähemmän syövyttävää kiirettä, jos veisit asiat useammin loppuun saakka ja ottaisit vastuun päätöksistäsi”, kysyy Lauri Rotko.

När skattepengarna blev affärshemlighet

”Bara för att Finland just nu är det tredje minst korrupta landet i världen är vi på inget sätt immuna eller ens vaccinerade”, skiver Mikaela Löv.

Ylen journalismissa pitää näkyä yleisön arki

Poliitikot päättävät Ylen rahoituksesta ja tavoitteista. Näin tavoitteet vaikuttivat tasa-arvosta ja kotitöiden jakautumisesta kertovan jutun syntyyn.

Onko eropaketti hyvä diili? Siitä päättämiseen tarvitaan aikaa ja rauhaa.

Työsuhteiden päättäminen tapahtuu kaavamaisen mekaanisesti, vaikka siinä tilanteessa jos missä kaikkia pitäisi kohdella yksilöinä, kirjoittaa Tuomo Lappalainen

Uusi opiskelijalähettiläs Laura Forsén toivoo liiton puuttuvan palkattomiin harjoitteluihin

Laura Forsén aloitti lokakuun alussa Journalistiliiton opiskelijalähettiläänä. ”Uskon, että voin tuoda mukanani ajattelua 'boksin ulkopuolelta'.”

Jyrsijä ei pysynyt uskollisena latinalle

Ajatus gerbillistä oli sinänsä kaunis, kirjoittaa Ville Eloranta.

”Siellähän te olettekin”

Kuolleita: Uutisjuontaja Kari Toivonen 28. 7. 1942 Helsinki – 28. 9. 2019 Helsinki

Valoisa työkaveri on poissa

Kuolleita: Tapani Hannikainen 23. 3. 1958 Nuijamaa – 28. 9. 2019 Helsinki

”Pirzi” omistautui perheelle ja ystäville

Kuolleita: Toimistosihteeri Pirkko Vuortama 19. 6. 1940 Lappeenranta – 1. 3. 2019 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta