När intrycket är färgat

JOURNALISTI
28.3.2019

Dan Lolax

Twitter: @danlolax

Skribenten är samhällsredaktor på Åbo Underrättelser

Fullständig objektivitet är en platonsk idé men hurdant intryck journalisten gör är hårdvaluta. Lämnar intrycket en partifärg är devalveringen i full gång, skriver Dan Lolax.

Vid ett tillfälle har jag blivit tillfrågad att ställa upp i ett politiskt val. Som svar skrattade jag högt och länge. Så här efteråt skäms jag för min reaktion. Den var ohövlig.

Kanske var mitt skratt en försvarsmekanism. Om jag fick frågan för att någon tyckte sig ha anat en politisk hemvist i min journalistik ville jag skjuta ner den föreställningen direkt.

Som journalist gillar jag inte tanken att kunna bli placerad på den partipolitiska kartan. I det avseendet vill jag vara en gåta. Ingen ska veta på vem jag röstar i val.

Det här låter onödigt dramatiskt. Den som läst mina ledartexter och funderat på mina journalistiska val kunde säkert placera mig på en höger–vänster-skala och komma rätt nära sanningen.

Men att säga var man står politiskt i olika frågor är inte detsamma som att säga på vilket parti man hänger sina förhoppningar.

 

Jag tänker så här: också för journalister är vardagen en sammanflätning av olika saker och politik är en av dem.

Väljer jag ett offentligt eller privat dagis för mitt barn? Åker jag till jobbet i bil eller buss? Den här typen av val nuddar vid större politiska frågor. Ibland är de själva navet i frågan, men vi tänker inte på dem som politiska. Hur vi väljer kan nämligen förklaras på ett opolitiskt sätt: det privata dagiset ligger närmast; det går ingen busslinje via jobbet och så vidare.

Mitt agerande som privatperson behöver alltså inte hänga över mitt yrke som en partisymbol.

Det behöver inte heller mitt journalistiska val av bevakningsområde – även om det finns många som tror motsatsen. Det finns de som tror att om man skriver om felbehandlade asylsökande, eller om hur skog får ge vika för nybyggen, eller om hur folk nekas service på sitt modersmål så har man en viss partibok.

Men den journalist som stämmer av myndigheters agerande mot grundlagen, eller jämför politikers tal med deras handlingar, bekänner bara färg inför rättsstaten, inte inför något enskilt parti.

 

I artikeln ”Svårt att kombinera journalistrollen” säger Östnylands förra chefredaktör Micaela Röman, som kandiderar för SFP i riksdagsvalet: ”Som journalist vet jag hur vi (journalister) förhåller oss till beslutsfattare.”

Nu vill jag inte säga vad Röman menar med det, men jag vet vad jag skulle vilja mena. Journalister förhåller sig till beslutsfattare med det allvar som det politiska uppdraget kräver. I den granskningen står alla politiker på samma linje, oavsett partitillhörighet.

Det här är förstås ett ideal. Vi journalister misslyckas jämt och ständigt i den granskningen. Vi särbehandlar politiker, positivt och negativt.

Därför måste vi förstå när vi gör jobbet svårare för oss själva. Om en aktiv och oberoende journalist ställer upp i ett val för ett parti så försvåras hens chanser att vara verksam som en sådan.

Det här är inte en kritik, varken mot någon viss politik eller mot att journalister är politiskt aktiva. Det här är enbart ett konstaterande: partitillhörighet begränsar journalister.

Fullständig objektivitet är en platonsk idé men hurdant intryck journalisten gör är hårdvaluta. Lämnar intrycket en partifärg är devalveringen i full gång.



8 2020
Arkisto

Harva meistä on korvaamaton superneuvottelija

Työehtosopimukset ovat siitä käteviä, että niiden ansiosta tavan ihmisen ei juuri koskaan tarvitse huolehtia lomista, työajasta, vähimmäispalkasta tai siitä, maksetaanko sairauden ajalta palkkaa, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Onneksi minä en joudu jakamaan mediatukia

”Mediatukea olisi rehdimpää perustella työpaikkojen säilymisellä kuin demokratialla”, kirjoittavat Annukka Oksanen ja Elina Yrjölä.

Vapaapäivien pitäminen on sinulle lähinnä uuvuttavaa, Minna Holopainen

STT:n vastaava päätoimittaja Minna Holopainen tekee töitä melkein koko ajan ja on mahdollisesti itsekin tekoäly.

Näin syntyy Trendin syysmuotijuttu

Trendi tilasi stylisti ja valokuvaaja -työparilta helmikuussa syysmuotijutun. Kesällä kuvaaja ja malli vaihtuivat koronan takia. Juttu kuvattiin elokuussa kotieläintilalla.

Kielenhuollon päämaja ei ole käymässä turhaksi

”On viisainta, ettei yleiskielessä sooloilu karkaa käsistä. Tämä aika ei varsinaisesti kaipaa lisää ymmärryksen puutetta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vi måste respektera – och kredda varandra

”Vi måste respektera varandras arbete och kredda den som kreddas bör”, skriver Felicia Bredenberg.

Koronasta vauhtia muutoksiin

”Voisiko pandemiakurjuuden keskeltä löytyä jotain hyvääkin? Voidaanko esimerkiksi itsensä työllistäjille saada vihdoin pandemian vauhdittamana turvatumpi asema”, kysyy Suomen freelance-journalistien uusi puheenjohtaja Maria Markus.

Munkit ja possut

Kesätoimittaja Ilkka Vänttisen kuvissa näkyi sikoja juuri niin kuin pitikin – ja lisäksi jotain aivan muuta.

Uutistoimistotuki ehkä osaksi median koronatukea – tuen haku on alkanut

Median koronatukea voi saada journalistisen työn kustannuksiin. Myöntämisen ehtona on mainosmyynnin lasku. Erillistä uutistoimintaan suunnattua tukea on saanut aiemmin muun muassa STT.

Etävaltuusto nosti hien otsalle

Kuuluuko? Näkyykö? Journalistiliiton historian ensimmäisessä valtuuston hybridikokouksessa teknisiä pulmia ratkottiin lennosta, kirjoittaa Kira Närhi.

Herrasmies on poissa

Kuolleita: Toimittaja Matti Vainio 20. 6. 1935 Sortavala – 5. 9. 2020 Hämeenlinna

Arvostettu monitoiminainen

Kuolleita: Toimittaja Liisa Laine Oulu 25. 3. 1936 – 8. 8. 2020 Helsinki

Hjärtat klappade för nyheter och rättvisa

Döda: Journalisten Ia Henriksson 5. 1. 1974 Helsingfors – 11. 7. 2020 Helsingfors

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta