Vem visar vägen i klimatjournalistiken?

JOURNALISTI
28.2.2019

Lina Laurent

lina.laurent@vintermedia.fi

Skribenten är frilansjournalist från Helsingfors och Kuru.

Kan ett mediehus på en sida uppmana till större och fler åtgärder för att minska klimatavtrycket och på en annan uppmana samma läsare att resa iväg på en nöjesresa till andra sidan jorden, frågar Lina Laurent.

D en svenska klimataktivisten Greta Thunberg har med all rätt uppmärksammats för sina insatser för att väcka diskussion om klimatpolitiken – både lokalt och globalt. Journalister har lyft fram hur hon vill få vuxna, särskilt beslutsfattare, att ta ansvar.

”Jag gillar inte när folk säger en sak och gör en annan”, sade hon till exempel i Vasabladet 22 januari 2019.

Samtidigt som journalister och mediehus hyllar Greta Thunberg är det dags för oss journalister, och för mediehusen, att fråga oss när vi agerar på samma sätt, det vill säga säger en sak men gör en annan. Tyvärr känns det som om det sker mest hela tiden.

På ledarplats uppmärksammas nedsmutsning av haven, de globala klimatmålen och nya energiformer regelbundet. I ledarna krävs åtgärder, både av beslutsfattare och av vanliga konsumenter:

”Vi har alla ansvar att konsumera vettigt och inte överdrivet”, skriver Susanna Ginman i HBL (8. 10. 2018).

”Ren och utsläppsfri teknologi är inte längre tomma fraser i företagens strategi utan en central del av deras strategi och investering. Bland medborgarna behövs ett likadant uppvaknande och en liknande attitydförändring ... ”, skriver Helsingin Sanomats ledarskribent (16. 12. 2018).

 

Men det finns en kluvenhet, eller dubbelmoral, som blir särskilt tydlig på tidningarnas resesidor eller livsstilssidor som de ofta kallas. Dels ska vi resa klimatsmart, om vi alls ska resa (”Kom ihåg åtminstone de här fyra sakerna om du vill resa ansvarsfullt”, HS, 18. 1. 2019).

Dels ska vi resa som om vi varken behövde tänka på resans klimatavtryck, turistindustrins lokala klimatpåverkan eller på vad resan kostar (”Det här ska du bonga i Dubai – i skyskrapornas stad ploppar det upp nya sevärdheter i snabb takt”, HS, 26. 1. 2019.)

Journalister skriver kolumner om sin egen ångest, om hur de själv börjat åka tåg eller om hur det är deras självklara rätt att få resa vart de vill, när de vill. Eller så passar de på att också i nyhetstexter påpeka att resandet inte är oproblematiskt: ”SFP:s Veronica Rehn-Kivi njuter också på sydligare breddgrader på Madeira klimatförändringen till trots, likaså kollegan Anders Adlercreutz...” Citatet är från HBL som i en nyhetsartikel uppmärksammade politikernas semesterresor under julhelgen (5. 1. 2019).

 

Kan ett mediehus på en sida uppmana till större och fler åtgärder för att minska klimatavtrycket och på en annan uppmana samma läsare att resa iväg på en nöjesresa till andra sidan jorden? Nej, för det handlar om samma dubbelmoral Greta Thunberg lyfter fram.

Och ja, det finns en stor paradox. Tidningarnas överlevnad hänger delvis på annonser för produkter och tjänster som är direkt skadliga för miljön. Men det finns förstås lösningar. Det gäller att börja med att ställa sig frågan ”Hur bevakar vi klimatförändringen?” Svaret är att det måste genomsyra det mesta, allt annat är ett tecken på att man inte riktigt förstått stundens allvar. Det andra steget är att göra aktiva val, både när det gäller innehållet och annonserna. Vem vågar visa vägen?



5 2021
Arkisto

Ensin ne hakivat journalistit. Silloin me sanoimme, että tämä ei käy.

Meidän suomalaisten pitää auttaa kollegoja muissa maissa. Se on oikein, mutta samalla autamme myös itseämme, kirjoittaa päätoimittaja Maria Pettersson.

Teit paikallisesta varuskunnasta 46-sivuisen erikoisliitteen, koska fanitat armeijaa, Pasi Koivumaa

Karjalaisen päätoimittaja on toimituksessa pidetty hahmo, mutta epäilee Stalinin ja Hitlerin ajatelleen itsestään samoin.

Näin saat kesätyöstäsi kaiken irti

Kokeneet toimittajat jakavat vinkit kesätyöntekijöille. Näillä pääset paremmin alkuun kesätöissä ja kenties koko urallasi.

Mitä journalistin pitää ymmärtää työnantajansa taloudesta?

Iso osinko voi olla hälytysmerkki – tai törkeilyä, jos yrityksessä on samaan aikaan menossa rankka säästöohjelma, kirjoittavat Annukka Oksanen ja Elina Yrjölä.

Journalisternas och hjälporganisationernas relation är problematisk

För några år sedan jobbade jag som frivillig informatör för en finsk organisation i Uganda. Det var en upplevelse jag aldrig skulle vilja ha ogjord – men inte heller göra om, skriver Liselott Lindström.

En onnistunut pilaamaan suomen kielen sääntöjä

Kun minut pyydettiin median edustajaksi suomen kielen lautakuntaan, eräs Helsingin Sanomien lukija ei vaikuttanut vilpittömän ilahtuneelta, kirjoittaa Ville Eloranta.

Kyselytunnilla valtuutetut kysyivät hallitukselta ja toimistolta liiton toimintaan ja linjauksiin liittyviä kysymyksiä. Puheenjohtaja Hanne Aho vastaa etäyhteyksin osallistuneille valtuutetuille.

Journalistiliiton kevätvaltuusto toivoi joustoa työhön

Valtuutetut toivoivat liiton edistävän etätyömahdollisuuksia myös korona-ajan jälkeen.

Media keskittyi – pitäisikö myös Journalistiliiton jäsenyhdistysten yhdistää voimansa?

Median ja työn muutokset vähentävät sijainnin merkitystä toiminnan järjestämisessä, kirjoittaa Tapio Räihä.

Kova kiire tarkastajan juttusille

Kun poliisi pysäytti toimittajan ja kuvaajan nopeusratsiaan, Mika Heikkilä turvautui pieneen valkoiseen valheeseen.

Luja ja luotettava pohjalainen

Toimittaja Päivi Leppilahti 23. 6. 1960 Teuva – 21. 3. 2021 Kankaanpää

Lehtikuvauksen uranuurtaja

Kuolleita: Kuvapäällikkö Antti Suominen 16. 9. 1938 Pori – 9. 4. 2021 Ulvila

Laajasti urheilusta ja liikunnasta

Kuolleita: Urheilutoimittaja Erkki Poutanen 19. 11. 1950 Jyväskylä – 4. 4. 2021 Tuusula

Monen lajin mestari

Kuolleita: Toimittaja Matti Korhonen 28. 11. 1928 Liminka – 1. 3. 2021 Oulu

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta