Slutspurt i juni. För en förlagsredaktör är sommaren en intensiv period. Alla böcker som ska ut till höstens bokmässor måste gå i tryck senast under juni. ”Innan boken går i tryck kan man vara lite hysterisk och dubbelkolla att allt är okej. Sedan tar man det lugnt tills den ska recenseras”, säger Myrika Ekbom.

Hängmattan hägrar också för förlagsredaktören

Förlagsredaktör Myrika Ekbom ger fem boktips inför sommaren

Kerstin Ekman: Gubbas hage (och alla andra böcker av Kerstin Ekman, den här är nyutkommen).

Hilary Mantel: Wolf Hall och Bring up the Bodies (på svenska Wolf Hall och För in de döda). Fantastiskt bra och spännande historiska romaner om Henrik den VIII:s tid.

Ulla Donner: Spleenish (serieroman).

Emelie Enckell: Generalens dotter (fin biografi om intressant kvinna).

Ellen Strömberg: Jaga vatten (stark debutroman).

JOURNALISTI
15.6.2018

Johan Svenlin, text
Karl Wilhjálmsson, kuva

Alla texter som ska ges ut i bokform behöver redigeras av proffs. Den som försöker ta en genväg riskerar att boken blir full av stavfel och upprepningar.

Regnet må smattra mot fönstret eller solen skina på en blå himmel, det är sommar och dags att koppla av från jobbet och den digitala vardagen. Det finns knappast någon bättre metod än att läsa en god bok. Också för en som dagligen arbetar med bokmanus är läsning det ultimata sättet att koppla av.

”För oss är sommaren en arbetsintensiv period, men visst läser jag också för njutningens skull. Inget slår en bra deckare”, säger Myrika Ekbom, en av tre förlagsredaktörer på Schildts & Söderströms.

Vi har slagit oss ned på en bänk i Helsingfors utanför Ständerhuset, som är granne med förlaget. Ibland får vi pausa när vi blir överröstade av ivriga skolklasser på utflykt eller av gnisslande spårvagnar som passerar.

”Hösten bokmässor i Göteborg och Helsingfors är väldigt viktiga och de böcker som ska presenteras där måste gå i tryck inom juni”, förklarar hon.

Bakom varje bok som ges ut ligger många timmar av hårt arbete. Det ska till författare, pärmillustratör, ibland en översättare och en rad andra proffs. Förlagsredaktörerna är en oumbärlig yrkesgrupp i processen, men de håller sig i bakgrunden.

”Vi vill helst inte synas. Texten ska tala för sig själv. Om den är njutbar att läsa är den också välredigerad. Vi är en liten yrkeskår nationellt och i Svenskfinland bara ett fåtal.”

En förlagsredaktör i Svenskfinland jobbar vanligtvis med både fakta och fiktion. På större förlag är specialiseringen smalare.

”Jag trivs med att arbetsuppgifterna är mångsidiga. Förutom att jag jobbar med bokmanus skriver jag katalogtexter, medverkar på bokmässor och gör en massa andra roliga saker.”

 

Inflödet av bokmanus är stort och det är förlagsredaktörerna som till stor del avgör vilka böcker som kommer att ges ut.

”Jag och mina kollegor läser oerhört många manus på ett år. Ett och samma manus blir läst av flera redaktörer. Sedan jobbar vi var och en vidare med tio–femton manus på ett år, med vissa mer aktivt och med andra mindre aktivt.”

Debutanter bidrar till en stor del av manusfloden, men det är få som lyckas övertyga förlagsredaktörerna. Många tror att handlingen är det viktigaste, men det är inte det främsta urvalskriteriet.

”Jag brukar fråga mig om det här är en berättelse som jag själv skulle vilja läsa som bokkonsument. Har texten driv? Vill jag veta hur det fortsätter? Under arbetets gång kan man fixa till brister i intrig och språk, men om texten inte väcker mitt och mina kollegors intresse blir den refuserad.”

På senare år har en del författare lockats att ta genvägar till bokutgivningar på egna förlag och sparat in på bland annat redigeringen. Det syns i texten, anser Ekbom. Hon påminner om att det alltid är författaren skriver, men förlagsredaktören har en viktig uppgift att hjälpa och sparra författaren.

”Alla texter behöver redaktionell bearbetning, även rutinerade författares texter. Vi måste se till att det inte finns stavfel eller strukturella fel, som upprepningar eller logiska hopp. Facklitteratur kräver noggrann koll av fakta och bildrättigheter. Dessutom blir böcker bättre om de ser bra ut och därför är frågor om spaltbredd, typsnitt och ombrytning viktiga.”

 

Många journalister skriver böcker och enligt Ekbom kan man generalisera dem i viss mån.

”Journalister är ofta goda berättare och punktliga med deadlines, men det är inte självklart att alla journalister skriver bra skönlitteratur.”

När sedan ett bokmanus är processat och redo för tryck går förlagsredaktören in i ett ambivalent tillstånd.

”Ofta känner jag mig nöjd över att resultatet blivit bra, men samtidigt blir jag nervös och måste hysteriskt kolla att alla detaljer är okej. Samma nervositet kommer tillbaka när boken ska recenseras.”

När det gäller recensionerna är hela bokbranschen oroad över att tidningarnas kultursidor fått krympande resurser.

”Bokutgivningen ligger ungefär på samma mängd som tidigare, men antalet recensioner har klart minskat. Det skulle också behövas en återväxt av duktiga recensenter så att den läsande allmänheten vet vad som kommer ut på marknaden.”

Hon framhåller att utgivningen av böcker måste hållas strikt för att kvaliteten inte ska sjunka.

”Om alla skulle ge ut sina böcker, vem skulle då läsa dem?”

Myrika Ekbom har själv har inga egna projekt i skrivbordslådan.

”Nej, ribban ligger så högt efter att ha läst så mycket bra litteratur. Det här är ett drömjobb för en som älskar att läsa och jag nöjer mig med det.”

Förlagsredaktör Myrika Ekbom ger fem boktips inför sommaren

Kerstin Ekman: Gubbas hage (och alla andra böcker av Kerstin Ekman, den här är nyutkommen).

Hilary Mantel: Wolf Hall och Bring up the Bodies (på svenska Wolf Hall och För in de döda). Fantastiskt bra och spännande historiska romaner om Henrik den VIII:s tid.

Ulla Donner: Spleenish (serieroman).

Emelie Enckell: Generalens dotter (fin biografi om intressant kvinna).

Ellen Strömberg: Jaga vatten (stark debutroman).

Förlagen sätter stopp för manusflödet

Alla skriver numera och många har en dröm om att ge ut sina litterära verk i bokform. Det syns också i postlådorna hos de finlandssvenska förlagen. På Förlagets webbplats kan man läsa att det råder manusstopp sedan 10 februari.

”Det stämmer, vi har hela nästa års utgivning fulltecknad och vill inte göra väntelistan längre. Det behöver finnas möjligheter att ta in nya aktuella manus när vi fått ut höstböckerna”, säger Tapani Ritamäki, förläggare på Förlaget.

Enligt sitt motto på webbplatsen vill Förlaget ’öka den litterära mångfalden’.

”Vi ger ut böcker i alla genrer och försöker hitta åtminstone en skönlitterär debutant varje år. Det varierar från år till år, beroende på utbudet.”

Han tillägger att skrivintresset är bra för bokbranschen, men att allt inte ska ges ut.

”Vårt mål är att ge ut böcker som håller litterärt, vilket oftast innebär att de också håller kommersiellt. Det finns ingen motsättning mellan det som är bra och det som säljer”, säger Ritamäki.

Uppstickaren Vilda Förlag startade sin verksamhet 2016, men har nu stängt sin manuslucka. Det ideellt drivna förlaget gav ut tre böcker 2016 och lika många 2017, men har nu tagit en paus på obestämd tid.

”Vi har helt enkelt inte personresurser att bedriva verksamheten just nu. De som skickar in manus får besked om att vi inte behandlar dem och att de får pröva sin lycka annanstans”, berättar Birgitta Stenius-Mladenov, en av förlagets fem bakgrundspersoner.

Hon medger att inflödet varit överraskande stort.

”Hittills i år har vi fått in tiotals manus som skickats tillbaka och det kommer också bokmanus från Sverige, trots att vi inte har några distributionskanaler där.”

Även Förlaget får in manus från Sverige.

”Vi vill sälja i Sverige och tar därför gärna emot manus därifrån. De håller generellt en hög nivå, även om vår teori är att en stor del av dem refuserats av förlag i Sverige”, säger Tapani Ritamäki.

På Förlags Ab Scriptums webbplats står att deadliner för manus är 31 mars och 31 oktober, men ingen på förlaget har svarat på telefon eller mejl.



6 2019
Arkisto
Ylessä työskentelevät Seurin veljekset löysivät toisensa aikuisuuden kynnyksellä. Ville (oik.) vei Ollin alaikäisenä Helsingin baareihin.” kuva: Jaakko Martikainen

Miltä tuntuu, kun haastateltavat kuvittelevat jatkuvasti puhuvansa veljelle?

Tai kun joutuu kilpailemaan perheenjäsenen kanssa saman alan työpaikoista? Toimittajina työskentelevät sisarusparit avasivat perhe- ja työsuhteitaan.

Jos työnantaja ei ole uskollinen, ei työntekijänkään tarvitse olla

”Työntekijän ei ole järkevää sitoutua tai joustaa enempää kuin työpaikka on valmis sitoutumaan ja joustamaan”, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Ylelle vinoilu loppuu sinun vahtivuorollasi, Johanna Lahti?

Johanna Lahti aloittaa marraskuussa Ilta-Sanomien uutena vastaavana päätoimittajana. ”Kiroiluni on asettunut sellaiselle tasolle, että minut voi päästää huoletta myös kalustettuihin huoneisiin.”

Lukijat maksavat luottamuksesta, epäpuhtaasta journalismista ja fermentointikursseista

Journalismia on aina rahoitettu muullakin kuin hardcore-uutisilla. Journalistien on vain vaikea myöntää sitä, kirjoittavat Annukka Oksanen ja Elina Yrjölä.

Näin syntyvät media-alan työehtosopimukset

Paljonko saat palkkaa, kuinka pitkä lomasi on ja joudutko tekemään kiky-tunteja? Muun muassa nämä kysymykset ratkaistaan syksyn ja talven tes-neuvotteluissa. Näin neuvotteluvalmistelut etenevät.

Maryan Abdulkarim on muun muassa kolumnisti, käsikirjoittaja, kirjailija ja taiteilija. ”Tätä urapolkua en osannut suunnitella, vaan asiat ovat seuranneet toisiaan. Kun joku pyytää mukaan johonkin, mietin aina, olenko riittävän hyvä tähän. Mutta kun epäilyistään huolimatta lähtee mukaan, huomaa, että okei – minusta on myös tähän.”

Miksi vähemmistön asiat näyttäytyvät enemmistön kiusana, kysyy Maryan Abdulkarim

”Sysäys ajatusteni sanallistamiseen oli Helsingin Sanomien juttu, jossa lukija kysyi, miksi suihku ja vessanpönttö sijoitetaan kylpyhuoneessa vierekkäin niin, että sukat kastuvat, ja arkkitehti vastasi, että esteettömyysmääräysten takia.”

Pari klikkausta voittaa pään raapimisen

”Arvailu ja kritiikitön googlailu ovat journalismissa edelleen turhan yleisiä menetelmiä varsinkin kiireessä. Ilahduttavan moni toimittaja on kuitenkin vähitellen löytänyt luotettavat verkkopalvelut”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Emojier som journalistik

”Uppdateringen är mångas första kontakt med den journalistik som följer och att fånga läsarens uppmärksamhet är i det här fallet att färga den”, skriver Dan Lolax.

Huolellinen töistä sopiminen helpottaa asiakkaan ja freelancerin elämää

Vaikka ulkoistettaessa työstä halutaan eroon, työn suunnittelu ei saisi päättyä ostajan päässä siihen, kun päätös ulkoistamisesta tehdään, kirjoittaa Hanna Kokkonen.

Raskaus ei ole syy olla jatkamatta määräaikaisuutta

”Raskauden tai äitiyden takia voi tulla helposti syrjityksi huomaamattaan. Aina työnantajakaan ei ymmärrä tekevänsä väärin”, kirjoittaa Journalistiliiton lakimies Rami Lindström.

Tommy Pohjola on kokenut penkoja

Tommy Pohjola aloittaa Journalistin määräaikaisena toimittajana 2. syyskuuta.

Alaston paparazzi nappasi uutiskuvan

”Vielä vettä tippuen kaivoin kameran laukusta, vaihdoin zoomin ja otin matalan tähtäysasennon kylmälle ikkunalaudalle”, kirjoittaa Jukka Järvelä.

Intohimoinen tekniikkatoimittaja

Kuolleita: Toimittaja Tero Lehto 25. 5. 1978 Espoo – 3. 7. 2019 Helsinki

Kotiseutu- ja paikallislehtimies

Kuolleita: paikallislehtimies Kurt Ratia 28. 9. 1943 Lahti – 11. 3. 2019 Hyvinkää

Intohimona radio

Kuolleita: toimittaja Heikki Peltonen 27. 6. 1947 Uusikaupunki – 3. 7. 2019 Merikarvia

Toimittajasta jäi muisto itärajalle

Kuolleita: toimittaja Urho Kinnunen 28. 6. 1930 Ilomantsi – 18. 6. 2019 Ilomantsi

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta