Hängmattan hägrar också för förlagsredaktören

Alla texter som ska ges ut i bokform behöver redigeras av proffs. Den som försöker ta en genväg riskerar att boken blir full av stavfel och upprepningar.

Slutspurt i juni. För en förlagsredaktör är sommaren en intensiv period. Alla böcker som ska ut till höstens bokmässor måste gå i tryck senast under juni. ”Innan boken går i tryck kan man vara lite hysterisk och dubbelkolla att allt är okej. Sedan tar man det lugnt tills den ska recenseras”, säger Myrika Ekbom.

Förlagsredaktör Myrika Ekbom ger fem boktips inför sommaren

Kerstin Ekman: Gubbas hage (och alla andra böcker av Kerstin Ekman, den här är nyutkommen).

Hilary Mantel: Wolf Hall och Bring up the Bodies (på svenska Wolf Hall och För in de döda). Fantastiskt bra och spännande historiska romaner om Henrik den VIII:s tid.

Ulla Donner: Spleenish (serieroman).

Emelie Enckell: Generalens dotter (fin biografi om intressant kvinna).

Ellen Strömberg: Jaga vatten (stark debutroman).

JOURNALISTI
15.6.2018

Johan Svenlin, text
Karl Wilhjálmsson, kuva

Regnet må smattra mot fönstret eller solen skina på en blå himmel, det är sommar och dags att koppla av från jobbet och den digitala vardagen. Det finns knappast någon bättre metod än att läsa en god bok. Också för en som dagligen arbetar med bokmanus är läsning det ultimata sättet att koppla av.

”För oss är sommaren en arbetsintensiv period, men visst läser jag också för njutningens skull. Inget slår en bra deckare”, säger Myrika Ekbom, en av tre förlagsredaktörer på Schildts & Söderströms.

Vi har slagit oss ned på en bänk i Helsingfors utanför Ständerhuset, som är granne med förlaget. Ibland får vi pausa när vi blir överröstade av ivriga skolklasser på utflykt eller av gnisslande spårvagnar som passerar.

”Hösten bokmässor i Göteborg och Helsingfors är väldigt viktiga och de böcker som ska presenteras där måste gå i tryck inom juni”, förklarar hon.

Bakom varje bok som ges ut ligger många timmar av hårt arbete. Det ska till författare, pärmillustratör, ibland en översättare och en rad andra proffs. Förlagsredaktörerna är en oumbärlig yrkesgrupp i processen, men de håller sig i bakgrunden.

”Vi vill helst inte synas. Texten ska tala för sig själv. Om den är njutbar att läsa är den också välredigerad. Vi är en liten yrkeskår nationellt och i Svenskfinland bara ett fåtal.”

En förlagsredaktör i Svenskfinland jobbar vanligtvis med både fakta och fiktion. På större förlag är specialiseringen smalare.

”Jag trivs med att arbetsuppgifterna är mångsidiga. Förutom att jag jobbar med bokmanus skriver jag katalogtexter, medverkar på bokmässor och gör en massa andra roliga saker.”

 

Inflödet av bokmanus är stort och det är förlagsredaktörerna som till stor del avgör vilka böcker som kommer att ges ut.

”Jag och mina kollegor läser oerhört många manus på ett år. Ett och samma manus blir läst av flera redaktörer. Sedan jobbar vi var och en vidare med tio–femton manus på ett år, med vissa mer aktivt och med andra mindre aktivt.”

Debutanter bidrar till en stor del av manusfloden, men det är få som lyckas övertyga förlagsredaktörerna. Många tror att handlingen är det viktigaste, men det är inte det främsta urvalskriteriet.

”Jag brukar fråga mig om det här är en berättelse som jag själv skulle vilja läsa som bokkonsument. Har texten driv? Vill jag veta hur det fortsätter? Under arbetets gång kan man fixa till brister i intrig och språk, men om texten inte väcker mitt och mina kollegors intresse blir den refuserad.”

På senare år har en del författare lockats att ta genvägar till bokutgivningar på egna förlag och sparat in på bland annat redigeringen. Det syns i texten, anser Ekbom. Hon påminner om att det alltid är författaren skriver, men förlagsredaktören har en viktig uppgift att hjälpa och sparra författaren.

”Alla texter behöver redaktionell bearbetning, även rutinerade författares texter. Vi måste se till att det inte finns stavfel eller strukturella fel, som upprepningar eller logiska hopp. Facklitteratur kräver noggrann koll av fakta och bildrättigheter. Dessutom blir böcker bättre om de ser bra ut och därför är frågor om spaltbredd, typsnitt och ombrytning viktiga.”

 

Många journalister skriver böcker och enligt Ekbom kan man generalisera dem i viss mån.

”Journalister är ofta goda berättare och punktliga med deadlines, men det är inte självklart att alla journalister skriver bra skönlitteratur.”

När sedan ett bokmanus är processat och redo för tryck går förlagsredaktören in i ett ambivalent tillstånd.

”Ofta känner jag mig nöjd över att resultatet blivit bra, men samtidigt blir jag nervös och måste hysteriskt kolla att alla detaljer är okej. Samma nervositet kommer tillbaka när boken ska recenseras.”

När det gäller recensionerna är hela bokbranschen oroad över att tidningarnas kultursidor fått krympande resurser.

”Bokutgivningen ligger ungefär på samma mängd som tidigare, men antalet recensioner har klart minskat. Det skulle också behövas en återväxt av duktiga recensenter så att den läsande allmänheten vet vad som kommer ut på marknaden.”

Hon framhåller att utgivningen av böcker måste hållas strikt för att kvaliteten inte ska sjunka.

”Om alla skulle ge ut sina böcker, vem skulle då läsa dem?”

Myrika Ekbom har själv har inga egna projekt i skrivbordslådan.

”Nej, ribban ligger så högt efter att ha läst så mycket bra litteratur. Det här är ett drömjobb för en som älskar att läsa och jag nöjer mig med det.”

Förlagsredaktör Myrika Ekbom ger fem boktips inför sommaren

Kerstin Ekman: Gubbas hage (och alla andra böcker av Kerstin Ekman, den här är nyutkommen).

Hilary Mantel: Wolf Hall och Bring up the Bodies (på svenska Wolf Hall och För in de döda). Fantastiskt bra och spännande historiska romaner om Henrik den VIII:s tid.

Ulla Donner: Spleenish (serieroman).

Emelie Enckell: Generalens dotter (fin biografi om intressant kvinna).

Ellen Strömberg: Jaga vatten (stark debutroman).

Förlagen sätter stopp för manusflödet

Alla skriver numera och många har en dröm om att ge ut sina litterära verk i bokform. Det syns också i postlådorna hos de finlandssvenska förlagen. På Förlagets webbplats kan man läsa att det råder manusstopp sedan 10 februari.

”Det stämmer, vi har hela nästa års utgivning fulltecknad och vill inte göra väntelistan längre. Det behöver finnas möjligheter att ta in nya aktuella manus när vi fått ut höstböckerna”, säger Tapani Ritamäki, förläggare på Förlaget.

Enligt sitt motto på webbplatsen vill Förlaget ’öka den litterära mångfalden’.

”Vi ger ut böcker i alla genrer och försöker hitta åtminstone en skönlitterär debutant varje år. Det varierar från år till år, beroende på utbudet.”

Han tillägger att skrivintresset är bra för bokbranschen, men att allt inte ska ges ut.

”Vårt mål är att ge ut böcker som håller litterärt, vilket oftast innebär att de också håller kommersiellt. Det finns ingen motsättning mellan det som är bra och det som säljer”, säger Ritamäki.

Uppstickaren Vilda Förlag startade sin verksamhet 2016, men har nu stängt sin manuslucka. Det ideellt drivna förlaget gav ut tre böcker 2016 och lika många 2017, men har nu tagit en paus på obestämd tid.

”Vi har helt enkelt inte personresurser att bedriva verksamheten just nu. De som skickar in manus får besked om att vi inte behandlar dem och att de får pröva sin lycka annanstans”, berättar Birgitta Stenius-Mladenov, en av förlagets fem bakgrundspersoner.

Hon medger att inflödet varit överraskande stort.

”Hittills i år har vi fått in tiotals manus som skickats tillbaka och det kommer också bokmanus från Sverige, trots att vi inte har några distributionskanaler där.”

Även Förlaget får in manus från Sverige.

”Vi vill sälja i Sverige och tar därför gärna emot manus därifrån. De håller generellt en hög nivå, även om vår teori är att en stor del av dem refuserats av förlag i Sverige”, säger Tapani Ritamäki.

På Förlags Ab Scriptums webbplats står att deadliner för manus är 31 mars och 31 oktober, men ingen på förlaget har svarat på telefon eller mejl.



8 2018
Arkisto

Kollegojen kuteet

Kuusi media-alan ammattilaista näyttää ja kertoo, miten he pukeutuvat töihin. Kerro sinäkin Twitterissä hashtagilla #paallakoska.

Kansalaiset mukaan. ”Toivon, että suuri yleisö antaisi henkistä tukea työlle, jossa moniarvoista viestintää pidetään yllä”, sanoo Helsingin yliopiston rikosoikeuden professori Kimmo Nuotio.

Maalitus on koko yhteiskunnan asia

Helsingin käräjäoikeudessa käsitellään parhaillaan syytteitä toimittajiin ja mediaan kohdistuneista rikoksista. Haitalliseen vaikuttamiseen voisi puuttua terävämmin.

En minä, vaan tämä ammatti

Vihapuheen ilmiöllistäminen auttaa, kun toimittaja on verkkoraivon kohteena, sanoo itsekin solvatuksi joutunut Suvi-Tuulia Nykänen.

Myllytys koettelee sananvapautta

Toimituksien supistukset ja ulkopuolinen painostus leimaavat journalistien arkea, kirjoittaa päätoimittaja Markku Lappalainen.

Pieni kohu-opas

”Kohujournalismissa media itse määrittelee asian kohuksi ja etäännyttää näin itsensä vastuusta kytkeä aihe tosimaailman tapahtumiin”, kirjoittaa Johanna Vehkoo.

Palkittua uutistyötä. Annamari Nurminen ja Esko Pihkala saivat yhdessä STT:n työryhmän kanssa Bonnier-palkinnon seksuaalista häirintää ja ahdistelua käsittelevistä jutuistaan. Palkintoraati kiitteli tekijöitä huolellisesta, sinnikkäästä ja rohkeasta uutistyöstä.

Hiljaista sympatiaa

Psyykkisen järkytyksen kokeneen haastattelussa on hyvä osata kuunnella. Annamari Nurminen ja Esko Pihkala kohtasivat naisia, jotka olivat koululaisina joutuneet opettajan seksuaalisen hyväksikäytön uhreiksi.

Myy, opasta ja ole uskottava

Verkossa yleisö tarvitsee perusteluita ja kädestä pitämistä – ja toimittaja rohkeutta etsiä omaa ääntään, sanoo verkkokerronnasta kirjan tehnyt Terhi Upola.

Slutspurt i juni. För en förlagsredaktör är sommaren en intensiv period. Alla böcker som ska ut till höstens bokmässor måste gå i tryck senast under juni. ”Innan boken går i tryck kan man vara lite hysterisk och dubbelkolla att allt är okej. Sedan tar man det lugnt tills den ska recenseras”, säger Myrika Ekbom.

Hängmattan hägrar också för förlagsredaktören

Alla texter som ska ges ut i bokform behöver redigeras av proffs. Den som försöker ta en genväg riskerar att boken blir full av stavfel och upprepningar.

Mielipide vastaan fakta

Kielteiseen valoon joutuneelle pitää antaa mahdollisuus samanaikaiseen kuulemiseen tai vastineeseen.

Täältä ja muualta. ”Kymmenkunta vuotta sitten matkat nähtiin lähinnä kustannuseränä, mutta viime vuosina olen käynyt ulkomailla  juttukeikoilla noin neljä kertaa vuodessa”, sanoo Keskisuomalaisen Janne Yläjoki. ”On sisäistetty, että uskottavaan ulkomaanjournalismiin tarvitaan muutakin kuin sitä, että kirjoitetaan neljän seinän sisällä.”

Oman näkökulman perässä

Keskisuomalaisen ulkomaantoimittaja Janne Yläjoki yrittää löytää aiheita, joita isot koneistot eivät käsittele. ”Meillä ei voi olla aamulla verkossa ihan samaa kuin mitä tv-uutisissa on toisteltu edellisenä iltana.”

Lisää rahaa, suojaa ja oikeuksia

Nykyinen hallitus ei ole ollut media-alalle erityisen hyvä, sanoo Journalistiliiton puheenjohtaja Hanne Aho. Digi-alv:n alentaminen olisi tärkein parannus.

Vaikeudet ongelmissa?

Suurissa ongelmissa -ilmaus yleistyy julkisessa kielenkäytössä, myös journalistisissa teksteissä, kirjoittaa Vesa Heikkinen. ”Yhtäältä kyse on kieleen kuuluvasta sanojen merkitysten vähittäisestä muuttumisesta, toisaalta tälle ajalle ominaisesta tavasta tarkastella maailmanmenoa.”

Kesäkeikalla. Ensimmäinen kesä toimittajana on vienyt Tuuli Rantasaloa monenlaisille juttukeikoille. 4. kesäkuuta hän haastatteli Paiholassa, Pielisjoen rannalla kesäkahvilaa pitäviä 4H-yrittäjiä (oik.) Johanna Väänästä, Maria Mäkeä ja Salla Karhua.

Hankalinta on tiivistää oleellinen

Ensimmäisessä oman alan työpaikassaan Tuuli Rantasalo jännitti etukäteen, odotetaanko harjoittelijan olevan valmis toimittaja.

1918 – med respekt

”När uppmärksammandet av inbördeskriget 1918 sparkade igång i januari i år var jag skeptisk: skulle vi klara av detta efter all #suomi100-hype?” skriver Magnus Londen.

Onnellinen yrittäjä

Freelancetyössä vuorottelevat epävarmuus - ja ylityöllistyminen. ”Silloin on niin lopussa, että vain turkulaisesta kasvattajaseurasta hankittu rutiini pelastaa”, kirjoittaa Lauri Rotko.

Ikuisesti pahoillani, Paula

Epäkohtelias vastaus puhelinmyyjälle oli maksaa Manu Haapalaiselle Paula Koivuniemen haastattelun.

Puheenaiheita takomaan

Susanne Salmi aloittaa Ylioppilaslehden päätoimittajana elokuussa.

Itse kasvatettu. Leikkokukkien lisäksi Satu Koivisto kasvattaa siirtolapuutarhassaan ruokakasveja. ”Esimerkiksi oman kasvihuoneen kurkku on uskomattoman makea ja rapea verrattuna kaupan kurkkuun.”

Ruuan alkulähteillä

Päätoimittaja Satu Koivisto rentoutuu ruokakasvien kauneuden äärellä siirtolapuutarhassa.

Tosielämän toimittajadraama

Viime vuonna kuvattu Vuosi New York Timesin toimituksessa näyttää ja kuulostaa parhailta tv-draamoilta – eikä välty niiden kliseiltä, kirjoittaa Marja Honkonen

Bra start för Medielaget

I slutet av 2017 hade andelslaget 172 medlemmar vilket var nästan 100 fler än vad man räknat med.

Hangöseminariet i september

Ekonomijournalistik, frilansliv, riksdagsvalet i Sverige och yttrandefriheten i Ryssland är huvudteman på årets publicistseminarium i Hangö.

Poimuri

Mediasta sanottua.

Takasivu

Provokatiivisia huomioita.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta