Poddjakt. Poddar av folket för folket. Har du det som krävs? Strategichefen Alex Fager vid Svenska Yle letar efter nya poddidéer.

På jakt efter podd-diamanter

JOURNALISTI
4.5.2018

Magnus Londen, text
Karl Vilhjálmsson, foto

Yngre lyssnare vill inte sitta vid en stationär radioapparat och vänta på bra innehåll. Okej, det är ingen nyhet. Nyheten är att Svenska Yle nu aktivt öppnat sig utåt och den vägen försöker hitta morgondagens poddstjärnor.

Det är lugna puckar i Yles korridorer denna måndagsmorgon. Enstaka public service tjänare hälsar förstrött på varandra, en caféanställd sorterar matbrickor, en hiss bryter tystnaden med ett dubbelpling. Men Alex Fagers smarttelefon bränner redan i handen – det är många som vill nå Svenska Yles strategichef.

Är man strateg ska man förstås syssla med strategi. Vad är det då statistiken säger om radiolyssnandet i dagens Svenskfinland?

För det första att Yle Vega har trogna lyssnare. Att kanalen inte tappar. Enligt Fager visar siffrorna för 2017 att Vega nu når 56 procent av finlandssvenskarna, och att man bland 35 – 44-åringar rentav kan skönja en liten ökning under de senaste tre åren.

 

Men i dag ska vi inte tala om det som funkar, utan om det som kräver strategi och åtgärder. Med andra ord: De ungas lyssnande på radio, eller audio som alla på Yle numera föredrar att kalla det. I begreppet audio ingår nämligen även poddar – och det är poddar som är framtiden.

”För tre år sedan började vi märka att lyssnandet i yngre målgrupper minskar. Så i fjol sparkade vi gång stora maskineriet för att satsa mera på poddar”, säger Fager.

Kanske man kunde säga bättre sent än aldrig, men det beror förstås på perspektivet. I USA och Sverige har poddar trendat högt redan i många år, men i Finland har det gått mycket trögare (se t.ex. Journalisten 10/2017).

Hur som helst. Nu satsar Svenska Yle hårt, och det bevisas av tidigare poddserier som Knapphandlarens hämnd av Ann-Catrin Granroth liksom Anne Hietanens färska Behandlingshemmet, bägge två genomarbetade storsatsningar.

I februari lanserade Svenska Yle dessutom en ny sportpodd med Antti Koivukangas och Christian Vuojärvi och i april sparkades Besser & Wisser igång med Marcus Rosenlund och Patrik Schauman vid mikrofonerna. Gemensamt för alla dessa och några till är att de görs av anställda på Svenska Yle.

Men nu höjs blicken också utanför Böle.

 

I slutet av mars skrev Svenska Yle nämligen ett upprop till allmänheten under rubriken ”Poddlabbet – Gör en podcast för oss!”

Alla som älskar poddar och som ruvar på en poddidé uppmanades göra en kort pilotversion utifrån sin idé. Deadlinen var 24 april och Eva Frantz var kontaktpersonen utåt. Hon är nöjd med responsen.

”Vi fick hela sextio riktigt intressanta förslag, och min spontana bedömning är att vi kommer att kunna göra poddar av åtminstone några av dem”, säger Frantz.

Ideń att vända sig till allmänheten för att hitta ”den nästa succépodcasten” föddes av en slump samtidigt på både Radio Extrem och Vega, så man gjorde gemensam sak. De yngsta som skickat in pilotversioner är i tonåren medan de äldsta är kring femtio.

I uppropet talas det rätt vagt om den ekonomiska ersättningen: ”du får givetvis betalt i proportion till hur lång tid det tar att göra ett avsnitt”, heter det.

Men enligt Frantz har ingen ställt ytterligare frågor om ersättningen och Alex Fager är inte heller orolig:

”Tiden det tar att göra en podd är det enda vi kan förhålla oss till, och vi följer förstås alla avtal som finns, till exempel Yhtyneet-avtalet för frilansare.”

Och han är noga med att påpeka med att Svenska Yle inte vill skapa gratisinnehåll, utan tvärtom vill hitta ”oslipade diamanter” som ska få skälig ersättning för sitt arbete.

Ingen ska heller oroa sig, säger Fager, för att Yle skulle låta sig inspireras av unika idéer från allmänheten och sedan kopiera konceptet för eget bruk:

”Vi är inte i idéstjälarbusinessen, ingen behöver vara rädd för det”.

 

Det är inte bara till allmänheten man vänder sig till. Skådespelaren Riko Eklundhs fyrdelade serie om inbördeskriget, Hungervalsen, vintern 2018 var kanske redan en antydan om vad som komma skall. Sommaren 2018 bjuder nämligen Svenska Yle på en intervjuserie med journalisten Paula Salovaara som programvärd samt programserien De finlandssvenska budorden med Jens Berg, Hufvudstadsbladets förre chefredaktör, som redaktör. Bägge både som poddar och på radio. Och i maj arrangerar Svenska Yle dessutom en extern pitch för produktionsbolag för att hitta nya poddar.

Vidare ska Yle Vega, för att få volym i poddutbudet, lansera etablerade pratprogram såsom till exempel Dokumenterat uttryckligen som poddar.

Parallellt med Svenska Yles fokus på poddar har Yle Vega, radiokanalen, i allt högre grad övergivit den klassiska programradion där ett visst program sänds ett visst klockslag.

”För den som vill ha koncentrerat prat är programradio en dålig kompromiss, det kan vara djupgående men inte mitt i prick. On demand kan däremot ge exakt det lyssnaren vill ha. Samtidigt blir radio mer och mer ett sällskap som inte hela tiden kräver aktivt lyssnande. Vi vet alla att folk inte längre läser tv-tablån, inom radio sker nu en likadan utveckling.”

Medan radion förr kunde fungera som ”folkbildande” det vill säga i klarspråk att lyssnaren lärde sig och fick aha-upplevelser bara genom att lyssna utmed dagen, går framtiden ut på att lyssnaren väljer vad hen vill bli bildad om genom att välja och vraka bland poddutbudet.

”Valet görs i on demand-världen. Du kan välja det du vill ha: lättare lyssning eller tyngre lyssning”, förklarar Fager.

 

Som ett led i den kampanjen, och kanske som en reaktion på hur svårnavigerbart Arenan kan vara, öppnade Svenska Yle en särskild sida för samtalspoddar i januari.

Ändå kommer man inte ifrån att lyssnarskaran på Svenska Yles poddar på Arenan är begränsad. Det är visserligen svårt att se hela sanningen eftersom några av poddarna finns tillgängliga även på andra plattformer (Itunes, Soundcloud). Men faktum kvarstår: förutom Ted&Kaj har nästan alla finlandssvenska poddar (förutom till exempel vissa sommarprat) på Arenan under tusen lyssnare per avsnitt.

Enligt Arenans offentliga statistik har många bara några hundra eller ännu färre lyssnare. Det är svagt om man tänker på att gammaldagsradio, Yle Vega, fortfarande kan toppa med kring 40 000 lyssnare vardagsmorgnar och att Finpanels statistik visar att över 100 000 finländska lyssnare ger Vega minst en kvart per standarddag.

Alex Fager påpekar ändå att audio på Arenan har ökat med tvåhundra procent på tre år, att trenden är tydlig: Poddar blir populärare. Frågan är bara om det är ekonomiskt hållbart att producera påkostade program för i värsta fall några hundra lyssnare och därför sänds i praktiken alla poddar också som program på Yle Vega.

”Principen är ändå podden först. En podd har ett speciellt tilltal, du är på tumanhand med den enskilda lyssnaren, där finns inga puffövergångar, det är rakt på sak”, förklarar Fager.

Poddar förväntas snart bli en seriös affärsverksamhet också i Finland, och även om Yle inte är en affärsverksamhet är Fager fast övertygad om riktningen:

”Svenska Yle ska vara en stark aktör med podcastar för finlandssvenskar på deras modersmål”.



7 2019
Arkisto

Paluumuuttajat

Viestintätyö houkuttelee journalisteja, mutta kaikki eivät jää sille tielleen. Katri Makkonen ja muut palaajat kertovat nyt, mitä reissu opetti.

Kun sananvapautta loukataan, Suomen media ei puolusta itseään

”Suomi on sananvapauden kärkimaa niin kauan kuin media käyttää sananvapauttaan niin, ettei tärkeää miestä harmita”, kirjoittaa Susanna Kuparinen.

Viestinnän ja journalismin sekoittuminen huolettavat, mutta väärästä syystä

”Viestinnän ja journalismin sekoittuminen on vaarallista ja johtaa journalismin uskottavuuden horjumiseen. Suurin uhka eivät kuitenkaan ole viestintäalalla piipahtaneet toimittajat”, kirjoittaa Maria Pettersson.

On vähän hassua puuhaa lukea uutisia televisiossa, Matti Rönkä

Ylen ykkösuutisankkurin toiveuni on kertoa kansalle vaalituloksista joka sunnuntai. ”Minä en innostu enää mistään”, Rönkä sanoo.

Näin syntyy ruokalehden juttu kauden sienistä

Glorian ruoka & viini tilasi freelance-ruokatoimittaja Anu Braskilta sieniruokajutun. Jutunteko alkoi kesäkuussa 2018. Juttu ilmestyi yli vuotta myöhemmin.

Kikylle ei ole media-alalla perusteita, ja siksi sen on aika mennä

”Media-alalla ei ole paljoa tekemistä Suomen viennin kanssa”, kirjoittaa edunvalvontajohtaja Petri Savolainen.

Ammattiliitot saivat kikystä tarpeekseen

Lisää työpaikkoja ja työlle tekijöitä. Syntyi kilpailukykysopimus eli kiky. Eniten siitä hyötyvät työnantajat.

”Kärpäsenpaskalla” on väliä

”Oikeaoppiset merkinnät osoittavat, että toimitus on kunnioittanut vieraiden kielten ominaispiirteitä”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vardagen är exotisk – och därför behövs utrikeskorrespondenter

”Publiken vill se vanlig afrikansk vardag, för det är något man sällan ser”, skriver Liselott Lindström.

”Lamppuja pitäisi syttyä päivittäin”

Turo Uskali aloitti Jyväskylän yliopiston journalistiikan apulaisprofessorina.

Kumottu kielteinen päätös on paras palaute turvaa hakevien journalistien auttamisesta

”Olen saanut tutustua arkisen sananvapauden sankareihin, jotka ovat paenneet henkensä edestä”, kirjoittaa Juha Rekola

Pikkukalsarit jalassa, väärä avain kädessä

” Palatessa avain ei käynytkään huoneeni oveen”, muistaa Simo Hyttinen.

Kaukomatkailija ja seikkailija on poissa

Kuolleita: Toimittaja Heikki Haapavaara 26. 3. 1956 Kajaani – 26. 8. 2019 Singapore

Intohimoinen toimittaja

Kuolleita: Toimittaja Janne Salomaa Helsinki 24. 4. 1984 – Helsinki 25. 8. 2019

Toimittaja henkeen ja vereen

Toimittaja Riitta Turunen 3. 4. 1961 Ilomantsi – 21. 7. 2019 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta