Länk på webben ledde till åtal

Journalistreglerna räcker långt, men du kan ändå dras inför domstol. Det vet Annica Lindström som haft ett ärekränkningsåtal hängande över sig de senaste två åren.

Följde journalistreglerna. Annica Lindström friades från ärekränkningsåtalet på Åland men hon pustar inte ut förrän 27 april när besvärstiden gått ut. ”Jag har fötterna på jorden och utesluter inte att det går vidare till hovrätten”, säger Lindström som flyttat från Åland och sedan november 2017 arbetar på Yle i Helsingfors.

Hur undvika åtal?

Som journalist är det svårt att helt eliminera risken att bli stämd, men här är fyra råd från Annica Lindström:

Be om hjälp. Ta kontakt med personer som jobbar dagligen med mediejuridik. De finns på Journalistförbundet eller kanske i mediehuset du jobbar för.

Inse att du inte är unik. Prata med garvade kolleger för att höra hur motsvarande fall har skötts tidigare. Även om ditt fall säkert har sina egna särdrag finns det ofta motsvarande fall.

Utnyttja det faktum att du är part i målet. Du har då rätt att få ut betydligt fler handlingar i ett tidigare skede än vad du har som journalist. Dokumentera också alla artiklar som PDF:ar och/eller skärmdumpar.

Kolla hur rättsskyddet ser ut på den redaktion du jobbar på ser ut.

JOURNALISTI
13.4.2018

Johan Svenlin, text
Karl Vilhjálmsson, foto

För ett par veckor sedan kom domen i ett märkligt rättsfall i Ålands tingsrätt. Journalisterna Annica Lindström och Jonas Bladh stod åtalade för ärekränkning efter att ha publicerat en artikel i Nya Åland och länkat den till webbtidskriften Long Play. Tingsrätten förkastade åtalet och en enig journalistkår kunde pusta ut.

”Det är viktigt att vi får fortsätta citera varandra inom journalistiken och att ansvariga utgivarskapet är begränsat till endast den egna publikationen”, säger Jonas Bladh, tidigare chefredaktör på Nya Åland och sedan 2017 politisk redaktör på Ålandstidningen.

Allt började fredagen 26 februari 2016. Nya Ålands redaktion kontaktades av Long Plays redaktion, som ville dela med sig av ett reportage om en åländsk man som misstänktes för en rad brott i Åbo. Nyans reporter Annika Orre hade tidigare skrivit om tvivelaktiga affärer som mannen och hans bror sysslat med och då kallat honom sol-och-vårare i stället för att nämna hans namn.

Det var alltså en uppföljning av tidningens tidigare rapportering, men nu fanns dessutom tillgång till det gedigna Long Play -reportaget på 30 sidor, Tämä mies on vaarallinen, där mannen ställt upp på intervju.

Den här fredagen var Annika Orre ledig och därför fick kollegan Annica Lindström ta sig an jobbet. Hon satte sig in i fallet genom att läsa Long Play-reportaget och Nyans tidigare artiklar.

 

På måndagen ringde Lindström upp förundersökningsledare för att bekräfta gamla och nya fall och kollade upp en rad frågor hon ännu ville ha svar på.

”Även om jag har stort förtroende för Long Play gjorde jag min egen research grundligt. Vi valde att inte publicera den misstänktes namn. Det blev en artikel på tretusen tecken och när den kom ut tänkte jag inte mer på det”, berättar Lindström.

Inte förrän en tid efteråt när en reporter från konkurrenten Ålandstidningen ringde upp henne och frågade om det är hon som har blivit stämd.

”Jag hade ingen aning och visste inte ens för vilken artikel jag hade blivit stämd. Jag ringde upp en person på Åland som tidigare hade stämt flera politiker och frågade om det var han som stämt mig, men han intygade att det inte var han.”

Snart fick hon reda på att det gällde fallet med sol-och-våraren och hon kontaktades av polisen som skulle utreda ärendet.

”Jag fick svara på frågorna per e-post och Jussi Salokangas på Finlands Journalistförbund hjälpte mig. I den situationen kändes det skönt att ha stöd av någon som kan mediejuridiken på sina fem fingrar.”

Under tiden fortsatte jobbet som vanligt, förutom att Lindström jävade sig från alla bevakningsuppdrag där de berörda bröderna var inblandade.

”Vi tog polisutredningen på största allvar, men trodde nog inte att det skulle leda till åtal. Därför var det med en viss förvåning som jag öppnade brevet från tingsrätten i januari”, säger Bladh om känslan att bli åtalad.

 

Det var åklagare Ina Johansson som hade väckt åtal, dels för spridning av information som kränker privatlivet, dels för ärekränkning. Målsägande krävde en ersättning på 62 500 euro av Lindström och Bladh för psykiskt lidande.

”Jag anser att den misstänkte personens namn inte skyddades i och med att Nya Åland länkade till Long Plays artikel där han namnges direkt i ingressen. Det var ett strikt målsägandebrott och det fanns juridiska frågor som behövde prövas av en domstol”, förklarar Johansson.

Att Long Play inte föll under åtalet motiverar Johansson med att målsäganden endast polisanmält journalisterna på Nya Åland, Lindström och Bladh, inte Long Plays skribent.

”Även om jag hade haft åtalsrätt skulle jag ha valt att inte åtala skribenten på Long Play eftersom målsäganden hade upplevt att det var just artikeln i Nya Åland som hade medfört att hans namn offentliggjordes och det var frågan om den typen av målsägandebrott där inget allmänt intresse krävde att ärendet skulle utvidgas att gälla flera svaranden”, tillägger Johansson.

Tisdagen den 13 mars var det dags för rättegång. Åtalet blev offentligt när det lästes upp i domstolen.

”Det var en konstig känsla att sitta på den sidan i rättssalen, men antagligen ändå lättare att vara åtalad i sin yrkesroll än som privatperson”, tror Lindström.

Efter två veckor av spänning kom domen: åtalet förkastades på alla punkter.

Både målsägande och åklagare har en vecka senare anmält missnöje mot domen och Johansson överväger att lämna in besvär inom 30 dagar efter att domen förkunnades.

”Jag tycker att det var en kortfattad dom på en svår juridisk fråga. Bland annat var domen lite väl kategorisk i sin tolkning av begreppet att ’framföra en uppgift’. Därför överväger jag att överklaga”, säger Johansson.

 

Bladh tycker å sin sida att domen var mycket tydlig och att den bekräftade att Nyans redaktion hade följt journalistreglerna till punkt och pricka.

”Lagarna hänger inte med i digitaliseringen och man kan diskutera huruvida de borde skrivas om så att digitala medierutiner, som att länka till andra medier, beaktas”, säger Bladh.

Lindström beskriver fallet som en jobbig men nyttig process för hennes yrkesutövande.

”Jag har fått fundera på djupet över frågor som är vardag för oss journalister. Har jag tillräckligt på fötterna? Varför skriver vi om en pågående rättsprocess? Hur ser vi på namnpubliceringar? Samtidigt är det viktigt att vi inte ger upp yttrandefriheten av rädsla för att bli stämda.”

Under processens gång har hon fått nya insikter om journalisternas rättsskydd, eller snarare bristerna i detsamma. Det visade sig att Nyan inte hade någon rättsförsäkring. Inte heller Journalistförbundets rättsskyddsförsäkring är heltäckande. Den täcker tvister på arbetsplatser men inte brottsmål.

Eftersom domen var friande slapp Lindström och Bladh skadeståndskraven och staten betalar ut en schablonersättning för rättegångskostnader. Men under rättsprocessen har det hos de åtalade funnits en gnagande osäkerhet också om hur det ska sluta ekonomiskt.

”Vi har fått jättemycket stöd från kollegor och jag är otroligt tacksam över det, men när jag fick veta att åtal väcks ville jag veta vem som står för rättegångskostnaderna eftersom rättsprocesser sällan är billiga”, säger Lindström.

Hon ser ett starkt behov av att utveckla rättsskyddet för journalister. Bland annat föreslår hon en utvidgning av Journalistförbundets rättsförsäkring så att den även inkluderar brottsmål som har en tydlig koppling till jobbet.

”Det kommer knappast att bli färre fall där journalister dras inför rätta. På stora redaktioner finns säkert resurser och bolagsjurister, men vilket skydd har till exempel journalisterna på lokaltidningarna och frilansare i en tid när alla kostnader ses över?”, frågar sig Annica Lindström.

Hur undvika åtal?

Som journalist är det svårt att helt eliminera risken att bli stämd, men här är fyra råd från Annica Lindström:

Be om hjälp. Ta kontakt med personer som jobbar dagligen med mediejuridik. De finns på Journalistförbundet eller kanske i mediehuset du jobbar för.

Inse att du inte är unik. Prata med garvade kolleger för att höra hur motsvarande fall har skötts tidigare. Även om ditt fall säkert har sina egna särdrag finns det ofta motsvarande fall.

Utnyttja det faktum att du är part i målet. Du har då rätt att få ut betydligt fler handlingar i ett tidigare skede än vad du har som journalist. Dokumentera också alla artiklar som PDF:ar och/eller skärmdumpar.

Kolla hur rättsskyddet ser ut på den redaktion du jobbar på ser ut.



14 2018
Arkisto

Synkkä salaisuus

Toimittaja Ari Lahdenmäki on kirjoittanut lukuisia juttuja etiikasta ja naisten oikeuksista. Marraskuussa hän sai kaksi tuomiota seksuaalirikoksista. Journalisti haastatteli kahtatoista naista, jotka kertovat lisää Lahdenmäen pimeästä puolesta.

Akateeminen iltapäivälehtimies

Pasi Kivioja ennustaa väitöskirjassaan painettujen iltapäivälehtien loppua.

Villille tv-alalle toivotaan tes-suitsia

Elokuva- ja tv-alan työehtosopimuksesta halutaan yleissitova. Journalistiliitto toivoo päätöksen kohentavan alan palkkatasoa.

Utu-uutiset sumentavat todellisuuden

Uutiset kauppakeskuksen vaikeuksista tai alhaisen syntyvyyden aiheuttamasta huoltosuhdehuolesta eivät ole valheita. Silti ne vääristävät asioiden mittakaavan valeuutisille ominaiseen tapaan, kirjoittaa Janne Saarikivi.

Stor i truten. Mikael Sjövall är tillbaka i rollen som journalist och uppskattar möjligheten att ställa också de obekväma frågorna. ”Jag har alltid haft svårt att arbeta med tillrättalagd information där man på skyler över obekväma saker och bäddar in sanningen i begreppsliga rökridåer.”

En reporter som skyr rökridåer

Propagandabranschen kändes som en tvångströja för Mikael Sjövall. Som journalist får han ställa de besvärliga frågorna och berätta sanningen utan att bädda in den.

Vaikuttajasta vuorovaikuttajaksi

Yle tavoittelee tiiviimpää yleisösuhdetta sallimalla uutisten kommentoinnin. Suunnitelmissa on, että toimittajat käyttävät jatkossa osan työajastaan yleisön kanssa keskusteluun. Kyse voi olla uutistyön murroksesta, jossa toimittajien ammatti-identiteettiä määritellään uudelleen.

Toimittaja Tapio Mainio (oik.) työskentelee eläkeläisenä yhtä paljon kuin päivätyössä Helsingin Sanomissa. Nyt toimeksiantajia on useita. Yksi niistä on Kauppalehti, johon hän haastatteli metsänomistaja Jorma Seppästä Suomussalmella.

Samalla viivalla

Moni toimittaja jatkaa työntekoa eläkkeelle jäätyään. Töitä tekemällä voi päästä samaan ansiotasoon kuin aktiiviuran aikana.

Valokuvan puolustaja. Marina Ekroos perusti startupin suojellakseen valokuvakulttuuria, mutta ei ehdi itse enää juurikaan kuvata.

Oikeutta valokuville

Valokuvaaja Marina Ekroos haluaa pelastaa maailman huonosti rajatuilta valokuvilta.

Av kärlek till värvet

I Sverige visar en utredning att mediehusen de senaste åren kraftigt har dumpat frilansarnas arvoden. Något stort engagemang från dem som har fasta jobb har veterligen inte hörts av, skriver Jeannette Björkvist.

Raimo Tyykiluodon on 12 diktaattoria -sarjaa tehdessään pitänyt miettiä, miten kertoa diktaattorien teoista sekä aiheen vaatimalla vakavuudella että koukuttaen kuuntelijat. ”Kaikkea ei pidä kertoa paasaten sormi pystyssä, vaan kuuntelijalle pitää antaa mahdollisuus oivaltaa. Silloin asiat jäävät parhaiten mieleen.”

Sairaan kiinnostavat diktaattorit

Raimo Tyykiluoto mietti aloittaessaan 12 diktaattoria -radiosarjan tekemistä, miten kertoa julmuuksista pröystäilemättä. ”Sarjassa on myös tragikoomisuutta, joka tekee siitä kuunneltavan”, hän kertoo.

Vaarallinen suhde

Kriitikot usein tuntevat oman taiteenlajinsa tekijöitä. Milloin suhde on liian läheinen?

Koska Anni Kuittisen kansantanssiryhmän Motoran Pelmakat jäsenet asuvat eri paikkakunnilla ryhmä harjoittelee vain kerran kuussa. Intensiivisinä tanssiviikonloppuina harjoitustunteja kertyy yhteensä 10 – 14.

Ylpeästi kansantanssija

Anni Kuittinen haluaa murtaa kansantanssia koskevia ennakkoluuloja.

Nopea paluu journalistiksi

Sanna Keskinen, 44, aloittaa tammikuussa Kainuun Sanomien päätoimittajana.

Mediakunta hallituksen tärkein onnistuminen

Journalistiliitto saa joulukuussa uuden valtuuston ja hallituksen. Journalisti selvitti, missä nykyinen hallitus on mielestään onnistunut ja missä jäi parantamisen varaa.

Lapsuuden loppu

Kolmas kerta voisi sanoa toden, mutta sitä toimittaja Simo Ahtee ei uskalla Don Rosan haastattelussa yrittää.

Kieli, alkeet

Se että ihmiset käyttävät vapaamuotoisessa ilmaisussaan englanninkielisiä sanoja ja puhekielisiä muotoja, ei ole kielen rappiota. Se on tavallista kielellistä vaihtelua, kielen rikkautta, kirjoittaa Vesa Heikkinen.

Karhea kirja rikostoimittamisesta

Mielenkiintoisinta Oikeustoimittajien 30-vuotisjuhlakirjassa, Etusivun rikoksissa on juttuprosessien avaaminen ja toimittajan työhön liittyvät inhimilliset yksityiskohdat, kirjoittaa Marja Honkonen.

Höga inkomster med två roller

Personer som både är vd och chefredaktör, så kallade publishers, ligger på topp när man jämför förvärvsinkomsterna 2017 bland mediecheferna i Svenskfinland.

Othman fortsätter skriva

I veckan firades Henrik ”Otis” Othmans sista arbetsdag på Österbottens Tidning (ÖT). Othman hann jobba på ÖT, tidigare Jakobstads Tidning, i nästan 40 år. Han kommer som pensionär att titulera sig publicist.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta