En reporter som skyr rökridåer

Propagandabranschen kändes som en tvångströja för Mikael Sjövall. Som journalist får han ställa de besvärliga frågorna och berätta sanningen utan att bädda in den.

Stor i truten. Mikael Sjövall är tillbaka i rollen som journalist och uppskattar möjligheten att ställa också de obekväma frågorna. ”Jag har alltid haft svårt att arbeta med tillrättalagd information där man på skyler över obekväma saker och bäddar in sanningen i begreppsliga rökridåer.”

Mikael Sjövall

Ordförande i Finlands Svenska Publicistförbund rf sedan maj 2018.

Studerade statskunskap, folkrätt och allmän historia vid Åbo Akademi 1986 – 1992.

Yrkeskarriären inleddes som reporter på Yle 1992 – 1998, karriärdiplomat på utrikesministeriet 1998 – 2001, informatör på Greenpeace Finland 2001 – 2007, kommunikationschef på miljöfinansieringsbolaget Nefco 2007 – 2017. Sedan november 2017 anställd på SPT, först som reporter och sedan november som nyhetschef på SPT.

Lokalpolitiker i Helsingfors för SFP 2008 – 2017, bland annat som direktionsmedlem i Helsingfors Energi, suppleant i social- och hälsovårdsnämnden, ordförande i SFP Hoplaxnejden och ledamot i SFP:s partistyrelse.

JOURNALISTI
30.11.2018

Johan Svenlin, text
Karl Vilhjalmsson, foto

Mikael Sjövalls twitterprofil beskriver han sig själv så här: Publicist. Pappa. Miljöaktivist. Rabulist. Etnofreak. Gubbstrutt mot strömmen. Allergisk mot kulisser och kejsarens nya kläder.

För mediekonsumenter i Svenskfinland är han kanske mest känd i rollerna som publicist, miljöaktivist och rabulist.

”Jag har nu återgått till journalistiken efter en utsvävning på nästan 20 år i propagandabranschen. Lite trist att man inser var man hör hemma först när man är 50 plus, men samtidigt har åren på andra sidan gett mig livserfarenhet. Nu vågar jag ställa obekväma frågor till vilken bigshot som helst, något som jag drog mig för som ung journalist.”

I november 2017 började han som reporter på nyhetsbyrån SPT och sedan mitten av november i år arbetar han som nyhetschef på byrån. Vi sitter i ett konferensrum på Mannerheimvägen 18, som numera är Sjövalls arbetsplats. Vi hade bokat in intervjun redan klockan 12, men han dök inte upp och hänvisade till att hans arbetsschema ritats om när bevakningen av ett seminarium kom emellan. Drygt tre timmar senare hittar vi en liten lucka för intervjun. De finlandssvenska dagstidningarna får lov att vänta på nyhetstexten från seminariet.

”Grunduppdraget är det samma, men mycket har förändrats inom mediebranschen sedan 1990-talet. Tempot är högre och resurserna mindre, vilket har gjort det ännu svårare att uppfylla kraven på snabbhet och kvalitet.”

Under åren i den så kallade propagandabranschen var han privat en aktiv opinionsbildare, bland annat som kolumnist i Hufvudstadsbladet. Där tog han ställning i olika samhällsfrågor och gav utlopp för rabulisten. Där kom också gubbstrutten fram.

”Jag har alltid haft ett behov av att säga opassande saker som inte är politiskt korrekta. Jag irriteras av vedertagna sanningar som kväver den fria debatten. Som journalist är behovet mindre, men redan när jag arbetade på utrikesministeriet i slutet av 1990-talet och även under åren i finansbranschen kändes det som att jag hade en yrkesmässig tvångströja.”

I kolumnerna skrev han om allt som är eldfängt, från extremfeminism till islamism och däremellan om vindkraft, skarvar och vargar.

”Jag har aldrig fått så mycket hatrespons som när jag i en kolumn i Hbl ställde mig frågande till att det på Åland fanns valinformation på alla tänkbara minoritetsspråk, förutom på finska. För mig är beröringsskräcken för den finskspråkiga minoriteten på Åland fortfarande en gåta.”

 

Under åren som informatör på Greenpeace fick Sjövall utlopp för miljöaktivisten inom sig.

”Aktivist kan låta bombastiskt, men jag ser mig också som en aktivist för det fria ordet och tycker att det är en fördel att ha ett brinnande engagemang för viktiga frågor, i stället för att reserverat titta på från sidan.”

Sjövall var också engagerad som lokalpolitiker i Helsingfors för SFP under ett par mandatperioder från 2008. Även där syntes miljöengagemanget, när han bland annat förespråkade att Helsingfors skulle införa trängselskatter för att minska privatbilismen.

”På Greenpeace såg jag det som en viktig roll att lyfta fram vetenskapliga rapporter som stödjer miljöarbetet, men som hamnar i skuggan av banderollerna. Min bakgrund på Greenpeace har gjort att jag är överdrivet försiktig när jag skriver om miljöfrågor i egenskap av journalist.”

Rollen som publicist blev ännu starkare i maj när han valdes till ordförande för Finlands Svenska Publicistförbund.

”Det är en 110-årig organisation med 550 medlemmar som nu igen måste hitta sin roll. Ännu på 1990-talet kunde man ordna debatt om ett aktuellt ämne och fylla salen, men i dag är det svårt att mobilisera gäng för föreningslivet.”

Publicistförbundets sommarseminarium i Hangö hörde länge till begivenheterna för finlandssvenska journalister, men på senare år har konkurrensen från Mediespråk, enligt Sjövall, bidragit till att deltagarantalet minskat. Han ser några åtgärder som kan vända trenden för Publicistförbundet.

”Vi behöver få en starkare representation i Österbotten, Åboland och Åland. Ett steg på vägen var att vi tillsammans med Svenska Folkskolans Vänner delade ut årets Topeliuspris i Nykarleby. För att öka närvaron utanför Helsingfors behöver vi engagera lokala värdar som kan hjälpa till att arrangera evenemang.”

Medlemsbasen kan också breddas till andra yrken än journalister.

”Publicist är ett brett begrepp och antalet renodlade journalister har minskat. Manusförfattare, förlags- och tidskriftsredaktörer hör till de yrkesgrupper som skulle kunna förstärka förbundet.”

Han ser också Publicistförbundet som en viktig röst i frågor som berör yttrandefrihet och minoriteter.

”Vi har till stora delar samma intressen som Journalistförbundet och kan stöda varandra i frågor som tidningsmoms, presstöd och yttrandefrihet.”

 

Vi går vidare med twitterprofilen. Etnofreak?

”Jag är vansinnigt intresserad av etniska frågor. Min gradu handlade om politiserad etnicitet i Zimbabwe och mitt senaste dille är judiska minoriteter i Östeuropa. Även i Finland har vi minoriteter, vars rättigheter inte värnas tillräckligt. Jag tänker till exempel på de utrotningshotade språken enare- och skoltsamiska och att det inte finns en enda fungerande webbtidning på samiska i Finland.”

Svenskspråkiga minoriteter är också en hjärtefråga. 2015 gav han ut boken På strövtåg i Aiboland, om den svenskspråkiga minoriteten i Estland och han har även startat ett svenskt språkbo i Haapsal i nordvästra Estland.

”Ju mer internationella vi blir desto viktigare blir rötterna. Jag har själv förlorat mina föräldrar 2014 och 2016 och det har gjort att jag intresserat mig ännu mer för mina egna rötter.”

Sjövalls farfar var från Larsmo, hans far växte upp i Jakobstad, medan hans mamma kom från Pargas.

”Jag saknar att jag inte lärt mig Jeppisdialekt och trots att jag talar en utslätad Åbosvenska försöker jag odla ord och uttryck från Pargasdialekten.”

Rollen som pappa då? Han har tre döttrar i åldrarna 11, 15 och 17 år som i viss mån brås på sin far.

”De har fått den sjövallska släktbelastningen stor i truten. Just nu ser de till att pappas hybris inte växer sig allt för stor och de uppfostrar mig på samma sätt som jag uppfostrade mina föräldrar.”

Han tror inte att de kommer att följa i pappas fotspår.

”Jag har mina gissningar, men det ska bli spännande att se vad de väljer. De har fantastiska möjligheter att förverkliga sig själva. På ett par generationer har jämställdheten ändå kommit en bra bit på vägen.”

Mikael Sjövall

Ordförande i Finlands Svenska Publicistförbund rf sedan maj 2018.

Studerade statskunskap, folkrätt och allmän historia vid Åbo Akademi 1986 – 1992.

Yrkeskarriären inleddes som reporter på Yle 1992 – 1998, karriärdiplomat på utrikesministeriet 1998 – 2001, informatör på Greenpeace Finland 2001 – 2007, kommunikationschef på miljöfinansieringsbolaget Nefco 2007 – 2017. Sedan november 2017 anställd på SPT, först som reporter och sedan november som nyhetschef på SPT.

Lokalpolitiker i Helsingfors för SFP 2008 – 2017, bland annat som direktionsmedlem i Helsingfors Energi, suppleant i social- och hälsovårdsnämnden, ordförande i SFP Hoplaxnejden och ledamot i SFP:s partistyrelse.



1 2019
Arkisto

Kasvukipuja

Voimisteluvalmentamista käsitelleestä Urheilulehden jutusta syntyi jälkipyykki, jonka takia Urheilutoimittajain liitosta erosi jäseniä. Se kertoo urheilujournalismin muutoksesta, joka on ollut tuloillaan pitkään.

Vihaviestien vyörytyksessä

Oikeustoimittaja Päivi Happonen ihmetteli Ylen blogissa Oulun poliisin tiedotuslinjaa. Poliisi kritisoi Happosta Twitterissä ja se aiheutti vihaviestien tulvan.

IS:ssa uutisia tekevät kaikki osastot. ”Sanoisin, että osastojen välillä on enemmän yhteistyötä kuin kilpailua. Yleensä IS:n saamasta uutisesta iloitaan osastorajojen yli”, sanoo Ilta-Sanomien uutispäällikkö Elina Koivisto (toinen oikealta). Kuvassa myös politiikan erikoistoimittaja Timo Haapala, Uutis- ja yhteiskuntatoimituksen esimies Miia Honkanen, rikostoimittaja Niko Ranta, urheilun esimies Vesa Rantanen ja toimittaja Miikka Hujanen.

STT:n siteerausmäärät romahtivat

STT:n eniten siteeraamien viestimien kärkikymmenikkö pysyi lähes ennallaan, mutta siteerausten määrä laski yli kolmanneksen. Kärjessä jatkavat Yle ja HS. Ilta-Sanomat kipusi neljänneksi, ja Maaseudun Tulevaisuus nousi ensi kertaa kymmenen joukkoon.

Uudelleenjärjestelyjen jälkeen pääkirjoituksia kirjoittavat Aamulehdessä toimituksen johtoryhmä, uutispäälliköt ja osa toimittajista, sanoo päätoimittaja Jussi Tuulensuu. ”Linjan noudattamisesta vastaa päätoimittaja, joka myös muodostaa tarvittaessa lehden kannan merkittävimpiin aiheisiin.” Kuvassa Yleisradio haastattelee Tuulensuuta Aamulehden yt-neuvottelujen seurauksista 29. marraskuuta.

Kuka päättää lehden linjan?

Aamulehti lakkautti pääkirjoituksista huolehtineen artikkelitoimituksensa ja vähensi pääkirjoitusten määrää. Satakunnan Kansa luopui erityisistä pääkirjoittajista jo vuonna 2015. Mitä tekevät muut maakuntalehdet?

Uutiset vaikuttavat vaaleihin

Vaikka vaalitentteihin valittaisiin kuinka hienoja ja tärkeitä teemoja, ne eivät välttämättä jätä äänestäjien tietoisuuteen edes haaleaa muistijälkeä. Uutiset jättävät, kirjoittaa Elina Grundström.

För tio år sedan var Jannike Store planeringschef på Radio Vega. I dag är hon teatertekniker på Unga Teatern och elektriker med det egna bolaget ”Käringen med strömmen”. På teatern gör hon allt från scenografier till kluriga tekniska lösningar. Hon har bland annat konstruerat radiostyrda höns (Pettson och Findus) och självlysande äpplen (Mio min Mio).

”De mest givande kaffepauserna finns på raksan”

De bytte bransch, men har haft stor nytta av sin journalistiska bakgrund. Möt Jannike Store, Eva Hagman och Sanne Wikström som alla valde ”Plan B”.

Jussi Turunen valmistui Itä-Suomen yliopiston Joensuun kampukselta teologian maisteriksi neljä vuotta sitten, mutta palasi tekemään ylioppilaslehti Uljasta. Vaikka lehden äkillinen lakkauttaminen oli erikoinen kokemus, Turusen paloa journalistin työhön se ei sammuttanut.

Ei niin uljas loppu

Ylioppilaslehti Uljas lakkautettiin vain 34 päivää uuden päätoimittajan palkkaamisen jälkeen. Turun ja Tampereen ylioppilaslehdissä tilanne elää, mutta Oulun lehti sai rehtorista ystävän.

Valtaa vain muiden myöntyessä

Kun tietokirjailija väittää omiaan, kustannustoimittaja korjaa keskustellen. Antti Heikkilän kohukirjan kaltaisen teoksen kustannuspäätöstä hänen on kuitenkin vaikea muuttaa muuksi.

Tuija Siltamäki saatteli Aviisin määrittelemättömän mittaiselle ilmestymistauolle. Hänet kuvattiin tammikuussa Tampereen ylioppilaskunnan toimistossa, josta melkein koko henkilökunta on muuttanut korkeakoulujen yhdistyessä syntyneen uuden ylioppilaskunnan tiloihin Hervantaan.

Kuin viimeistä Aviisia

Tuija Siltamäki päätoimitti mahdollisesti maailmanhistorian viimeisen Aviisin. ”Ylioppilaslehtien tulevaisuudessa huolettaa halu sitoutua yhteisiin asioihin, jotka eivät ole joka hetki mieluisia.”

Airin Bahmani kirjoitti Syyrian sota -kirjaa Kansalliskirjaston rauhassa.

Kenttätöissä Irakissa

Toimittaja Airin Bahmani haastattelee Lähi-idässä Syyrian sodan uhreja, poliitikkoja ja feministejä.

Av-kääntäjä Jukka Sorsa pelkää, että av-kääntämisestä on tulossa matalapalkka-ala, jolle ei kannata kouluttautua. Hänen työnsä Pre-Textin työsuhteisena freelancerina ovat vähentyneet viime vuosina.

Kolmen kastin kääntäjät

Av-kääntäjä Jukka Sorsa haluaa tes-neuvotteluissa kohentaa erityisesti ei-työsuhteisten freelancereiden asemaa. He ovat kääntäjistä heikoimmassa asemassa.

Kuvat kätevästi Etuovesta tai Oikotieltä

Moni toimitus poimii ilmaiskuvia juttuihinsa asunnonvälityssivustoilta. Käyttöehdot antavat konserneille oikeuden kuvien julkaisuun ilman eri korvausta.

Cheerleadingissä ei ole pakollisia liikkeitä, vaan jokainen esitys on erilainen. Tämä tekee arvostelusta haastavaa. Cheerleading-tuomari Anne Achtén kanssa harjoittelemassa oli helsinkiläisen Funky Team Gorillaz -joukkueen jäseniä.

Tyylipisteiden jakaja

Radiotuottaja Anne Achté arvioi olevansa Euroopan ahkerin cheerleading-tuomari.

Palvelujournalismia aikuistuville

Säde Mäkipää, 26, on aloittanut Improbatur-lehden päätoimittajana.

Ormen äter sin svans

Varför väcker Liike Nyt intresse? För att nyhetsmedierna bevakar den. Vi är en orm som äter sin egen svans, skriver Dan Lolax.

Ihan vain eduskuntavaalit

Kun me toimittajat nimeämme vaalit, kyse on tarinan käännekohdan etsimisestä. Mutta tiedättekö mitä? Vallankumousta ei ole tulossa, Janne Zareff kirjoittaa.

Gallupin aika

Kapeneeko puolueen etumatka toiseen tai hiipuuko puolueen kannatus vielä silläkin hetkellä, kun lukija lukee gallup-uutista, kysyy Vesa Heikkinen.

Tyhmänä uskaltaa

Kun Teollisuusneuvos ehdotti löylyjen jälkeen, että myös Aamulehti kutsuisi koripallojoukkuetta Nansoksi, Matti Mörttinen ei epäillyt vastata suorasukaisesti.

Tärkeä, mutta aina epävarma näyttö

Kari Raivion Näytön paikka -kirja korostaa tutkitun tiedon tärkeyttä, mutta muistuttaa sen iäti epävarmasta luonteesta – siitä, miten huonosti se sopii journalismin joko-tai-maailmaan, kirjoittaa Marja Honkonen.

Linda Pelkonen voitti hovissa

Helsingin hovioikeus on tuominnut toimittaja Linda Pelkoselle lukuisia kertoja soitelleen miehen laittomasta uhkauksesta sakkoihin.

Psykologiliitto antoi potkut päätoimittajalleen

Hannele Peltosen potkujen taustalla ovat päätoimittajan ja lehteä kustantavan Psykologiliiton johdon väliset jännitteet, joista Journalisti kertoi viime syksynä.

Ommöblering i HSS-toppen

HSS Media byter vd. Under rekryteringsprocessen sköts jobbet av Vasabladets chefredaktör Niklas Nyberg.

Gardberg: Viktigt ha stöd då det stormar

Yle Spotlights Annvi Gardberg har tilldelats Topeliuspriset. Journalisten bad Gardberg om tre tips på hur en journalist klarar sig då det stormar som hårdast.

Yhdistykset

Journalistiliiton jäsenyhdistykset tiedottavat.

Takasivu

Provokatiivisia huomioita

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta