Av kärlek till värvet

I Sverige visar en utredning att mediehusen de senaste åren kraftigt har dumpat frilansarnas arvoden. Något stort engagemang från dem som har fasta jobb har veterligen inte hörts av, skriver Jeannette Björkvist.
JOURNALISTI
30.11.2018

Jeanette Björkqvist

Twitter: @nettebjorkqvist

Skribenten är frilansjournalist,
bosatt i Helsingfors.

Det brukar sägas med jämna mellanrum. Det där om hur man jobbar som journalist av kärlek till journalistiken och inte för lönens skull.

Och det krävs naturligtvis både kärlek och passion om du vill vara bra.

Du måste ha den där inneboende drivkraften, som ibland (eller ganska ofta) tar över precis allting när nyheten händer och som gör att du glömmer att räkna arbetstimmar när du är en bra story på spåren.

Den där drivkraften, som i alla fall i någon grad regleras när du har en fast arbetsgivare (begränsad övertid, ni vet) och som samma arbetsgivare genom ett dåligt ledarskap eller en oklar organisation så väldigt lätt kan ta livet av.

 

Kärleken till värvet, ja.

För inte så hemskt länge sedan satt jag med ett gäng journalister och resonerade kring vem som skulle bjudas in till en debatt. Temat tangerade branschfolk som ”bytt sida” och nu behövdes det någon principfast kollega, som aldrig skulle gå med på att göra det.

Namnen som radades upp var många. Samtliga som nämndes var fastanställda.

Och i den positionen, påpekade jag, är det naturligtvis lätt att se sig som principfast.

 

Men det är hyckleri att gå omkring och nära en tro om att lönen är irrelevant då naturaförmånerna rullar på lika stabilt som den månatliga inbetalningen syns på kontot.

Prövas gör de här känslorna och principerna nämligen först då månadslönen, företagshälsovården, den betalda semestern och möjligheten till sjukledighet är borta.

Det är då du på riktigt behöver ta ställning till om du är redo att arbeta i veckor för att skapa kvalitetsjournalistik och därefter sälja ditt arbete för ett arvode som kan motsvara en månadslön på 300 (trehundra) euro.

Är du det, ja, då kan du säga: ”Jag gör det här för att jag älskar mitt jobb”.

 

Med lite erfarenhet kan jag säga att kärleken faktiskt kan leva också under de premisserna. Åtminstone en tid. Men sliter du halvt ihjäl dig för ibland knappt någon ersättning alls så tenderar verkligheten i någon fas bita dig i röven.

Det sker huvudsakligen av två orsaker.

För det första kan man inte betala räkningar med passion.

För det andra kan det tära på kärleken då du inser att du förväntas offra allt ur egen påse för att göra ett bra innehåll som många vill ha, men få betalar skäligt för.

 

I Sverige visar en utredning att mediehusen de senaste åren kraftigt har dumpat frilansarnas arvoden. Det är inte ovanligt att frilansen jobbar för motsvarande cirka tusen euro i månadslön.

Något stort engagemang från dem som har fasta jobb har veterligen inte hörts av.

Ändå, kunde man tänka, är det just den gruppen som borde engagera sig i arvodesdebatten.

En dag kan man nämligen själv vara den som åker, eller självmant drar, ut ur huset för att sedan erbjudas att göra samma jobb för en ersättning som inte ens motsvarar en halv gammal månadslön.

Fast det ska tillstås: Det är förstås helt okej att göra det om det inte är lönen utan kärleken till värvet som driver en.



14 2018
Arkisto

Synkkä salaisuus

Toimittaja Ari Lahdenmäki on kirjoittanut lukuisia juttuja etiikasta ja naisten oikeuksista. Marraskuussa hän sai kaksi tuomiota seksuaalirikoksista. Journalisti haastatteli kahtatoista naista, jotka kertovat lisää Lahdenmäen pimeästä puolesta.

Akateeminen iltapäivälehtimies

Pasi Kivioja ennustaa väitöskirjassaan painettujen iltapäivälehtien loppua.

Villille tv-alalle toivotaan tes-suitsia

Elokuva- ja tv-alan työehtosopimuksesta halutaan yleissitova. Journalistiliitto toivoo päätöksen kohentavan alan palkkatasoa.

Utu-uutiset sumentavat todellisuuden

Uutiset kauppakeskuksen vaikeuksista tai alhaisen syntyvyyden aiheuttamasta huoltosuhdehuolesta eivät ole valheita. Silti ne vääristävät asioiden mittakaavan valeuutisille ominaiseen tapaan, kirjoittaa Janne Saarikivi.

Stor i truten. Mikael Sjövall är tillbaka i rollen som journalist och uppskattar möjligheten att ställa också de obekväma frågorna. ”Jag har alltid haft svårt att arbeta med tillrättalagd information där man på skyler över obekväma saker och bäddar in sanningen i begreppsliga rökridåer.”

En reporter som skyr rökridåer

Propagandabranschen kändes som en tvångströja för Mikael Sjövall. Som journalist får han ställa de besvärliga frågorna och berätta sanningen utan att bädda in den.

Vaikuttajasta vuorovaikuttajaksi

Yle tavoittelee tiiviimpää yleisösuhdetta sallimalla uutisten kommentoinnin. Suunnitelmissa on, että toimittajat käyttävät jatkossa osan työajastaan yleisön kanssa keskusteluun. Kyse voi olla uutistyön murroksesta, jossa toimittajien ammatti-identiteettiä määritellään uudelleen.

Toimittaja Tapio Mainio (oik.) työskentelee eläkeläisenä yhtä paljon kuin päivätyössä Helsingin Sanomissa. Nyt toimeksiantajia on useita. Yksi niistä on Kauppalehti, johon hän haastatteli metsänomistaja Jorma Seppästä Suomussalmella.

Samalla viivalla

Moni toimittaja jatkaa työntekoa eläkkeelle jäätyään. Töitä tekemällä voi päästä samaan ansiotasoon kuin aktiiviuran aikana.

Valokuvan puolustaja. Marina Ekroos perusti startupin suojellakseen valokuvakulttuuria, mutta ei ehdi itse enää juurikaan kuvata.

Oikeutta valokuville

Valokuvaaja Marina Ekroos haluaa pelastaa maailman huonosti rajatuilta valokuvilta.

Av kärlek till värvet

I Sverige visar en utredning att mediehusen de senaste åren kraftigt har dumpat frilansarnas arvoden. Något stort engagemang från dem som har fasta jobb har veterligen inte hörts av, skriver Jeannette Björkvist.

Raimo Tyykiluodon on 12 diktaattoria -sarjaa tehdessään pitänyt miettiä, miten kertoa diktaattorien teoista sekä aiheen vaatimalla vakavuudella että koukuttaen kuuntelijat. ”Kaikkea ei pidä kertoa paasaten sormi pystyssä, vaan kuuntelijalle pitää antaa mahdollisuus oivaltaa. Silloin asiat jäävät parhaiten mieleen.”

Sairaan kiinnostavat diktaattorit

Raimo Tyykiluoto mietti aloittaessaan 12 diktaattoria -radiosarjan tekemistä, miten kertoa julmuuksista pröystäilemättä. ”Sarjassa on myös tragikoomisuutta, joka tekee siitä kuunneltavan”, hän kertoo.

Vaarallinen suhde

Kriitikot usein tuntevat oman taiteenlajinsa tekijöitä. Milloin suhde on liian läheinen?

Koska Anni Kuittisen kansantanssiryhmän Motoran Pelmakat jäsenet asuvat eri paikkakunnilla ryhmä harjoittelee vain kerran kuussa. Intensiivisinä tanssiviikonloppuina harjoitustunteja kertyy yhteensä 10 – 14.

Ylpeästi kansantanssija

Anni Kuittinen haluaa murtaa kansantanssia koskevia ennakkoluuloja.

Nopea paluu journalistiksi

Sanna Keskinen, 44, aloittaa tammikuussa Kainuun Sanomien päätoimittajana.

Mediakunta hallituksen tärkein onnistuminen

Journalistiliitto saa joulukuussa uuden valtuuston ja hallituksen. Journalisti selvitti, missä nykyinen hallitus on mielestään onnistunut ja missä jäi parantamisen varaa.

Lapsuuden loppu

Kolmas kerta voisi sanoa toden, mutta sitä toimittaja Simo Ahtee ei uskalla Don Rosan haastattelussa yrittää.

Kieli, alkeet

Se että ihmiset käyttävät vapaamuotoisessa ilmaisussaan englanninkielisiä sanoja ja puhekielisiä muotoja, ei ole kielen rappiota. Se on tavallista kielellistä vaihtelua, kielen rikkautta, kirjoittaa Vesa Heikkinen.

Karhea kirja rikostoimittamisesta

Mielenkiintoisinta Oikeustoimittajien 30-vuotisjuhlakirjassa, Etusivun rikoksissa on juttuprosessien avaaminen ja toimittajan työhön liittyvät inhimilliset yksityiskohdat, kirjoittaa Marja Honkonen.

Höga inkomster med två roller

Personer som både är vd och chefredaktör, så kallade publishers, ligger på topp när man jämför förvärvsinkomsterna 2017 bland mediecheferna i Svenskfinland.

Othman fortsätter skriva

I veckan firades Henrik ”Otis” Othmans sista arbetsdag på Österbottens Tidning (ÖT). Othman hann jobba på ÖT, tidigare Jakobstads Tidning, i nästan 40 år. Han kommer som pensionär att titulera sig publicist.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta