Härliga, jobbiga möte

Vad gör egentligen en producent? Den där spindeln i nätet som borde ha koll på precis allt och som är den person en redaktör kan ty sig till i vått och torrt. Journalisten följde med Kia Svaetichin, innehållsproducent för kulturaktualiteter på Svenska Yle, under en arbetsdag.

Tre steg mot bättre interaktion

”Hur talar ni om den egna organisationen på era möten? Talar ni om vi eller dem? Möten skapar organisationer lika mycket som organisationer skapar möten och allt detta har betydelse för trivseln på arbetsplatsen och för organisationens resultat.

Ifall ni vill förbättra interaktionen på era möten och möteskulturen överlag kan man börja med tre steg.

1) Fråga er vad mötets syfte och målsättning är. Varför är vi egentligen här?

2) När ni skapat en gemensam uppfattning om målsättningen kan ni komma överens om vad ni egentligen ska göra på mötet

3) Och om målet inte uppnås – borde ni ändra på det ni gör på mötet eller på målsättningen?”

Vanligtvis är det motstridiga förväntningar som gör att många känner att det inte hände någonting viktigt på mötet.

Forskare Tomi Laapotti vid Jyväskylä universitet som disputerade i kommunikation 27 oktober 2018.

JOURNALISTI
9.11.2018

Lina Laurent, text
Johanna Sarajärvi, illustration

”Schjerfbeck.”

”Nej, säg Schjerfbeck, med v och inte med f!”

”Jag säger ju med v. Schjerfbeck.”

”Det var med f.”

”Jag är tysk. Jag kan bara säga Schjerfbeck!”

Kulturredaktör Peter Lüttge prövar en gång till och skratt fyller mötesrummet. Det är onsdag eftermiddag, klockan är ett, och kulturens veckomöte i Mediehuset i Böle. På plats finns största delen av Svenska Yles kulturredaktörer i Helsingfors. Via en videolänk deltar tre redaktörer i Vasa och via Hangout en redaktör i Åbo. I mötet medverkar sammanlagt sexton personer.

Mötet leds av Kia Svaetichin som ärinnehållsproducent för kulturaktualiteter på Svenska Yle. Hon ansvarar bland annat för kulturaktualiteter, recensioner och kulturdebatter. Dessutom är hon producent för Svenska Yles livestream på bokmässan i Helsingfors (Svenska Yle streamar allt innehåll från Fiskehamnen-scenen).

Det här är Kia Svaetichins fjärde möte för dagen. Under eftermiddagen finns ytterligare två möten inprickade i kalendern.

 

Möten upptar en stor del av Kia Svaetichins arbetstid. Varje vecka har hon kring 15 fasta möten och ytterligare 10 ”spontana” möten. Förutom möten fylls arbetsdagarna av cirka 100 e-brev per dag, en hel del telefonsamtal, meddelanden via Messenger, Whatsapp och Hangout och meddelanden som skickas via olika arbetsrelaterade Facebookgrupper.

”När jag själv jobbade som redaktör hade jag jättesvårt med producenter. Vad gör de där jävla producenterna, tänkte jag ofta. Jag förstod aldrig deras arbetsbild”, säger Svaetichin, som i oktober återgick till att vara producent efter en paus på cirka åtta månader. Under pausen var hon först vårdledig och jobbade sedan som redaktör med en egen dokumentär.

Själv beskriver Svaetichin en producent som ”en arbetsmyra som ska styra upp allting”. Producenten syns sällan, får nästan aldrig positiv respons och är den som får ta emot kritiken.

”Jag får energi av våra veckomöten, när jag lyckats få igenom ett inslag som fått bra feedback eller som jättemånga läser eller när jag lyckats boka en jättebra gäst.”

Bland de otaliga mötena hör kulturens veckomöte till Kia Svaetichins favoriter. Hon gillar gruppen och är jätteintresserad av film, konst, musik och litteratur och av kulturens roll i samhället.

”Jag vill att veckomötet ska bidra till en bra stämning och till att man trivs på jobbet. Mötet är avslappnat och man ska kunna diskutera.”

I mitten av mötet tar Svaetichin upp ett ämne hon funderat mycket på under de senaste veckorna. Hon vill att de som jobbar som redaktörer i hennes grupp aldrig ska be om ursäkt när de vill träffa henne:

”Jag vet hur viktigt det är att få bolla idéer, att diskutera rubriker och att fundera på innehåll och detaljer med sin producent. Jag vill ha mer tid för er. Ni ska aldrig känna att ni inte vågar störa mig för att jag är så stressad.”

Tre steg mot bättre interaktion

”Hur talar ni om den egna organisationen på era möten? Talar ni om vi eller dem? Möten skapar organisationer lika mycket som organisationer skapar möten och allt detta har betydelse för trivseln på arbetsplatsen och för organisationens resultat.

Ifall ni vill förbättra interaktionen på era möten och möteskulturen överlag kan man börja med tre steg.

1) Fråga er vad mötets syfte och målsättning är. Varför är vi egentligen här?

2) När ni skapat en gemensam uppfattning om målsättningen kan ni komma överens om vad ni egentligen ska göra på mötet

3) Och om målet inte uppnås – borde ni ändra på det ni gör på mötet eller på målsättningen?”

Vanligtvis är det motstridiga förväntningar som gör att många känner att det inte hände någonting viktigt på mötet.

Forskare Tomi Laapotti vid Jyväskylä universitet som disputerade i kommunikation 27 oktober 2018.



2 2019
Arkisto
Suomenmaan Pekka Pohjolainen ja Demokraatin Johannes Ijäs Eduskuntatalon mediatiloissa. Toimittajat kiittelevät talon työskentelyolosuhteita.

Politiikkaa 24/7

Vaalikeväänä käyvät kuumina sekä poliitikot että puoluelehdet. ”Aatteellisissa mutta itsenäisissä” lehdissä työpaikan tulevaisuuden saattaa ratkaista vaalitulos tai viestintätuen uudelleenjärjestely. Journalisti seurasi Demokraatin ja Suomenmaan toimittajien päivää eduskunnassa.

Peili konfliktille

Pertti Pesosen dokumentin televisioesitys sensuroitiin Venezuelassa. Espanjassa somekohina alkoi Katalonian poliittisia vankeja käsittelevästä dokumentista.

Kalevan palkaton harjoittelu kummastuttaa

Ilmaista harjoittelijaa etsii usein järjestö tai pieni yritys, ei suuri lehtitalo. Kesäsijaisia palkataan kuten aiemminkin.

Mihin ylioppilaslehtiä tarvitaan?

Suomen lehdistössä on meneillään uuvuttava samankaltaistumiskehitys. Omistus keskittyy, samoin uutistuotanto. Tällaisessa ilmapiirissä soisi edes omaäänisten ylioppilaslehtien menestyvän, kirjoittaa Johanna Vehkoo.

Meidän puolesta kyselijät

Tiia Rantanen ja Anna Karhunen ovat ystäviä, joista tuli työkavereita. Läheisyydestä on hyötyä, kun työ on jutustella noloista aiheista kaiken kansan kuullen.

Sexualbrotten, som blev en invandringsdebatt

De stora finländska medierna utmärkte sig inte i rapporteringen om sexualbrotten i Uleåborg. Det säger professor och medieforskare Anu Koivunen, som analyserat en del av materialet.

Sanonta on Antti Grundsténin mielestä ärsyttävä mutta hänen tekemisen tapaansa hyvin kuvaava. Kuva otettiin A-lehtien studiolla ”rakennusnurkassa”, jossa Grundstén tapaa nojailla tikkaisiin ja miettiä seuraavia kuvauksia lavastaja Tuomas Norteman kanssa.

Yllätyksiä olla pitää

Imagen AD Antti Grundstén on valmis perustelemaan haastateltaville, miksi jutun kuvat ovat juuri sellaiset kuin ovat.

Sankari ja nolla

Matti Nykäsen viimeinen palvelus medialle oli tarjota kierros itsetutkiskelua. Enää tuskin tulee julkkista, joka saisi synkän puolensa samaan tapaan anteeksi, sanoo kulttuurihistorian tutkija.

Vaikka kaikki laukut ovat Emmi Tuomistolle käyttöesineitä, Louis Vuittoneitaan hän ei viskaa auton lattialle tai anna koiriensa Ollin ja Mimin talloa. Vuittonin ruudullisen ”Alman” hän hankki marraskuussa, etualan ”Neverfullin” vuodelta 2011 ihan hiljattain.

Liekeissä laukuista

Emmi Tuomisto osti viime vuonna 16 laukkua. Silti arjen juhlaksi riittää myös ihanuuksien bongailu netistä ja toisten olkapäiltä.

Tuuraajasta päätoimittajaksi

Satu Kangas-Viljamäki aloitti 11. helmikuuta päätoimittajana kaupunkilehti Selänteessä.

Kati Koivikko on ollut Sanoma Prolla 11 vuotta. Entisestä kuvatoimittajasta on tullut ”hybridituotteiden” tekijä. ”Oman työn aikatauluttamista vaaditaan aiempaa enemmän, mutta minusta on ihana ajatella isoja kokonaisuuksia.”

Kuvin kiinni ajassa

Oppimateriaalikuvittamisen rima on noussut, väittää visualisti Kati Koivikko. ”Aapinen on herkin tuote”, hän sanoo.

Liitto vei oikeuteen 50 riitaa

Vanhin liiton viime vuonna selvittämä riita sai alkunsa vuonna 2013.

Aina ei mene putkeen

”Usein kaikki menee kuvauskeikalla putkeen. Joskus taas ei mene.” Lauri Rotko kertaa kolumnissaan kolme klassikkoa.

Ontuva taleban

Kun poliitikkojen sanomisista kerrotaan, avattakoon riittävästi, millaista myrkkyä sanat ovat syöneet, kirjoittaa Vesa Heikkinen.

Hullun hommaa

Ajattelin että jestas; nyt on aamiaisaika ja minä könyän 300 metrin syvyydessä ikiroudan alla seuranani ventovieras kaivosmies, kirjoittaa Maria Paldanius.

Painavia rivejä johtamisesta

Siinä missä moni johtamiskirja kertoo ”keissejä”, Teija Rantalan Pieni kirja johtamisesta kertoo vain sen, mitä niistä on opittu, kirjoittaa Nina Erho.

Vem visar vägen i klimatjournalistiken?

Kan ett mediehus på en sida uppmana till större och fler åtgärder för att minska klimatavtrycket och på en annan uppmana samma läsare att resa iväg på en nöjesresa till andra sidan jorden, frågar Lina Laurent.

Klimatkris och bränder när svenska Gräv firar 30 år

Affischnamnet är Martha Mendoza från AP. Som vanligt kommer det att delas ut guldspadar inom olika kategorier för insatser inom grävande journalistik.

Dahlén tar över på Ålandstidningen

Daniel Dahlén kommer närmast från Ålcom, där han varit VD. Han har ingen tidigare erfarenhet av att leda publicistisk verksamhet.

Yhdistykset

Journalistiliiton jäsenyhdistykset tiedottavat.

Takasivu

Provokatiivisia huomioita.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta