På sommaren tar gammelradion revansch

Sommarpratare är ofta amatörer vid mikrofonen, men ändå spetsar vi öronen åt deras berättelser. Kanske för att det ligger så mycket redaktionellt arbete bakom.

Redaktörens uppgift är att göra sommarpratet lyssnarvänligt. ”Pratarna är ofta vana att uttrycka sig, men deras manus behöver i regel förenklas och konkretiseras”, säger Heidi Grandell-Sonck.

Sommar i P1

Originalet som sändes första gången 1959.

58 sommarvärdar presenteras i juni varje år vid en uppmärksammad presskonferens, i år den 14.6.

Sommarvärdarna utses av Namnkommittén, förutom den som lyssnarna väljer fram.

Sedan 2011 sänds det motsvarande programkonceptet Vinter i P1 under åtta dagar under jul- och nyårshelgen.

 

Yle Vegas sommarpratare

Sändes första gången 2005.

40 sommarpratare som har 56 minuter och 56 sekunder till förfogande.

Programmen är inspelade under våren och försommaren.

 

Sommarpratare i Ålands Radio

Sändes första gången 1997.

35 sommarpratare.

Programmen sänds direkt.

JOURNALISTI
16.6.2017

Johan Svenlin, text
Karl Vilhjálmsson, foto

Sommaren är den tiden på året när vi ger oss själva tid att lyssna på kända, halvkända och okända personer som får prata oavbrutna och spela sina favoritlåtar. Vissa gör det så bra att man tio år senare kommer ihåg exakt på vilken plats man befann sig och hur man kände sig just när man lyssnade på programmet.

”Det finns en allmän känsla bland våra sommarvärdar att de är utvalda och därför bjuder de på sig själva och gör sitt allra yttersta för att deras radioprogram ska bli så bra som de bara kan bli”, förklarar Bibi Rödöö, programchef på Sveriges Radios P1:s Sommar.

Originalet Sommar i P1 sändes första gången 1959 och har senare fått motsvarigheter både i Ålands Radio (sedan 1997) och i Yle Vega (sedan 2005). Medan reklamradiokanalerna och Spotity bidragit till att fragmentera lyssnandet under 2000-talet har Sommar i P1 bjudit på en motvikt, där man kan gå på djupet och stanna kvar i en känsla utan att den flamsas bort eller avbryts av en högljudd jingel.

Programmet har fått ett uppsving, räknat i lyssnartal och som källa till nyheter i andra medier. Konceptet Sommar i P1 är enkelt: under några sommarveckor får en ny sommarvärd varje dag 90 minuter till sitt förfogande att prata om valfritt ämne och spela valfri musik.

”Värdarna är olika och de mår olika och därför blir varje program unikt, trots att vissa personer medverkat flera gånger. De flesta är ovana att prata i radio och därför är det viktigt att det skapas ett förtroende mellan värden och producenten.”

Som ett exempel på gott samarbete mellan pratare och producent nämner Rödöö alpinstjärnan Anja Pärsson och producenten Henrik Johnsson häromåret.

”Det var i hennes sommarprat som hon berättade att hon bor ihop med en kvinna och att de väntar barn tillsammans. Hon var otroligt nervös inför sändningen och det blev också en stor nyhet både i Sverige och i den internationella alpina skidvärlden. Sådana personliga avslöjanden kräver att värden och producenten hittat varandra och har ett starkt ömsesidigt förtroende.”

 

Sporrade av SR P1:s framgångar med Sommar startade Yle Vega sin egen version för tolv år sedan. Redaktionen för Vegas Sommarpratare har gjort studiebesök hos storasyster i Stockholm och sticker inte under stol med att förebilden finns i Sverige. Grundidén är densamma, men programtiden är kortare och resurserna för redaktionell sparring betydligt mindre.

”Det är otroligt att ett programformat som är så enkelt och tvådimensionellt kan vara så populärt. Folk vill bevisligen ha genomarbetade radioprogram, där man får prata om personliga ämnen”, säger Heidi Grandell-Sonck, projektledare och redaktör för Vegas Sommarpratare.

Under våren och försommaren har hon haft bråda dagar när alla pratare ska ta sig i mål med manus och inspelning.

”De flesta jobbar dagtid så jag får ofta ta kvällar och veckoslut till hjälp för att kunna träffa dem när de är lediga.”

Nu har hon just återvänt från Borgå, där hon spelat in Jan-Erik Andelins sommarprat. Han är en av de journalister som kommer att sommarprata i Yle Vega i år.

”I fjol hade vi ovanligt många politiker och när man har en politiker måste man väga upp det med andra politiker som representerar andra partier och andra värderingar. I år har vi stor vikt på kultur- och mediepersonligheter. Jag har lite dåligt samvete över att vi också i år har så få idrottare.”

Tillsammans med Svenska Yles lokalredaktioner och kollegan Elisabeth Morney samlar Grandell–Sonck ständigt på sig intressanta personer med anknytning till Svenskfinland. I början av året börjar listan ta form och sedan spelas sommarprogrammen in mellan i februari och juni.

”Jag ringer upp och berättar om konceptet och sedan bestämmer vi om en träff där vi diskuterar ämnesval. Vi utgår från sommarpratarens vilja att berätta och försöker göra upp ett grovt manus redan vid första träffen. Sedan börjar skrivprocessen för sommarprataren.”

Ett tecken på att Vegas Sommarpratare håller på att etablera sig är att det blir färre och färre för varje år som tackar nej till att medverka. I år avböjde drygt 20 tillfrågade.

”Den vanligaste orsaken bland de som tackar nej är att de vet att de inte kommer att hinna just då. Det förutsätter ändå att de skriver ett manus som kommer att bollas fram och tillbaka, de ska boka in tid för inspelning och förbereda sig på olika sätt.”

 

I årets uppsättning har hon fått med två som tidigare tackat nej, nämligen Arja Saijonmaa och Lill Lindfors.

”De var glada att höra att vårt program är en halvtimme kortare än SR:s Sommar.”

Det finns ännu namn på önskelistan för framtiden.

”Ja, Linus Torvalds, men han svarar inte ens på mina mejl. Trots att jag försökt upprepade gånger på olika sätt har jag inte lyckats. Men det finns flera exempel som visar att det lönar sig att inte ge upp. Robert Helenius försökte jag få med länge och i fjol lyckades det.”

Efter en titt på listan över Ålands Radios 35 sommarpratare kan man konstatera att gardet till största delen är okänt för en som inte har stenkoll på Åland.

”Vi har tagit emot ovanligt många tips från våra lyssnare i år. En del pratare är okända också för oss, men det är viktigt att varje sommarpratare har en intressant historia att berätta”, säger Josefina Jansson, producent på Ålands Radio.

Till skillnad från Yle Vega sänder Ålands Radio sina sommarprat direkt. Det sätter igång fjärilar i magen hos många pratare, men ger dem också en möjlighet att vara dagsaktuella.

”Jag föredrar direktsändning som på Åland, där man tar med sig en trave skivor och aktuella ämnen. Det är svårt att vara aktuell när programmet är inspelat månader på förhand”, säger Staffan Bruun, som tidigare sommarpratat i Ålands Radio och i år premiärpratar i Yle Vega.

Han kommer att berätta om hur han blev journalist, om hur han kom till Hufvudstadsbladet och hur han lämnade samma tidning.

”Jag tar också upp Finlands flyktingpolitik och hur vi låter bli att ta vårt ansvar. Det blir både anekdoter och allvar”, lovar Bruun.

Sommar i P1

Originalet som sändes första gången 1959.

58 sommarvärdar presenteras i juni varje år vid en uppmärksammad presskonferens, i år den 14.6.

Sommarvärdarna utses av Namnkommittén, förutom den som lyssnarna väljer fram.

Sedan 2011 sänds det motsvarande programkonceptet Vinter i P1 under åtta dagar under jul- och nyårshelgen.

 

Yle Vegas sommarpratare

Sändes första gången 2005.

40 sommarpratare som har 56 minuter och 56 sekunder till förfogande.

Programmen är inspelade under våren och försommaren.

 

Sommarpratare i Ålands Radio

Sändes första gången 1997.

35 sommarpratare.

Programmen sänds direkt.



2 2019
Arkisto
Suomenmaan Pekka Pohjolainen ja Demokraatin Johannes Ijäs Eduskuntatalon mediatiloissa. Toimittajat kiittelevät talon työskentelyolosuhteita.

Politiikkaa 24/7

Vaalikeväänä käyvät kuumina sekä poliitikot että puoluelehdet. ”Aatteellisissa mutta itsenäisissä” lehdissä työpaikan tulevaisuuden saattaa ratkaista vaalitulos tai viestintätuen uudelleenjärjestely. Journalisti seurasi Demokraatin ja Suomenmaan toimittajien päivää eduskunnassa.

Peili konfliktille

Pertti Pesosen dokumentin televisioesitys sensuroitiin Venezuelassa. Espanjassa somekohina alkoi Katalonian poliittisia vankeja käsittelevästä dokumentista.

Kalevan palkaton harjoittelu kummastuttaa

Ilmaista harjoittelijaa etsii usein järjestö tai pieni yritys, ei suuri lehtitalo. Kesäsijaisia palkataan kuten aiemminkin.

Mihin ylioppilaslehtiä tarvitaan?

Suomen lehdistössä on meneillään uuvuttava samankaltaistumiskehitys. Omistus keskittyy, samoin uutistuotanto. Tällaisessa ilmapiirissä soisi edes omaäänisten ylioppilaslehtien menestyvän, kirjoittaa Johanna Vehkoo.

Meidän puolesta kyselijät

Tiia Rantanen ja Anna Karhunen ovat ystäviä, joista tuli työkavereita. Läheisyydestä on hyötyä, kun työ on jutustella noloista aiheista kaiken kansan kuullen.

Sexualbrotten, som blev en invandringsdebatt

De stora finländska medierna utmärkte sig inte i rapporteringen om sexualbrotten i Uleåborg. Det säger professor och medieforskare Anu Koivunen, som analyserat en del av materialet.

Sanonta on Antti Grundsténin mielestä ärsyttävä mutta hänen tekemisen tapaansa hyvin kuvaava. Kuva otettiin A-lehtien studiolla ”rakennusnurkassa”, jossa Grundstén tapaa nojailla tikkaisiin ja miettiä seuraavia kuvauksia lavastaja Tuomas Norteman kanssa.

Yllätyksiä olla pitää

Imagen AD Antti Grundstén on valmis perustelemaan haastateltaville, miksi jutun kuvat ovat juuri sellaiset kuin ovat.

Sankari ja nolla

Matti Nykäsen viimeinen palvelus medialle oli tarjota kierros itsetutkiskelua. Enää tuskin tulee julkkista, joka saisi synkän puolensa samaan tapaan anteeksi, sanoo kulttuurihistorian tutkija.

Vaikka kaikki laukut ovat Emmi Tuomistolle käyttöesineitä, Louis Vuittoneitaan hän ei viskaa auton lattialle tai anna koiriensa Ollin ja Mimin talloa. Vuittonin ruudullisen ”Alman” hän hankki marraskuussa, etualan ”Neverfullin” vuodelta 2011 ihan hiljattain.

Liekeissä laukuista

Emmi Tuomisto osti viime vuonna 16 laukkua. Silti arjen juhlaksi riittää myös ihanuuksien bongailu netistä ja toisten olkapäiltä.

Tuuraajasta päätoimittajaksi

Satu Kangas-Viljamäki aloitti 11. helmikuuta päätoimittajana kaupunkilehti Selänteessä.

Kati Koivikko on ollut Sanoma Prolla 11 vuotta. Entisestä kuvatoimittajasta on tullut ”hybridituotteiden” tekijä. ”Oman työn aikatauluttamista vaaditaan aiempaa enemmän, mutta minusta on ihana ajatella isoja kokonaisuuksia.”

Kuvin kiinni ajassa

Oppimateriaalikuvittamisen rima on noussut, väittää visualisti Kati Koivikko. ”Aapinen on herkin tuote”, hän sanoo.

Liitto vei oikeuteen 50 riitaa

Vanhin liiton viime vuonna selvittämä riita sai alkunsa vuonna 2013.

Aina ei mene putkeen

”Usein kaikki menee kuvauskeikalla putkeen. Joskus taas ei mene.” Lauri Rotko kertaa kolumnissaan kolme klassikkoa.

Ontuva taleban

Kun poliitikkojen sanomisista kerrotaan, avattakoon riittävästi, millaista myrkkyä sanat ovat syöneet, kirjoittaa Vesa Heikkinen.

Hullun hommaa

Ajattelin että jestas; nyt on aamiaisaika ja minä könyän 300 metrin syvyydessä ikiroudan alla seuranani ventovieras kaivosmies, kirjoittaa Maria Paldanius.

Painavia rivejä johtamisesta

Siinä missä moni johtamiskirja kertoo ”keissejä”, Teija Rantalan Pieni kirja johtamisesta kertoo vain sen, mitä niistä on opittu, kirjoittaa Nina Erho.

Vem visar vägen i klimatjournalistiken?

Kan ett mediehus på en sida uppmana till större och fler åtgärder för att minska klimatavtrycket och på en annan uppmana samma läsare att resa iväg på en nöjesresa till andra sidan jorden, frågar Lina Laurent.

Klimatkris och bränder när svenska Gräv firar 30 år

Affischnamnet är Martha Mendoza från AP. Som vanligt kommer det att delas ut guldspadar inom olika kategorier för insatser inom grävande journalistik.

Dahlén tar över på Ålandstidningen

Daniel Dahlén kommer närmast från Ålcom, där han varit VD. Han har ingen tidigare erfarenhet av att leda publicistisk verksamhet.

Yhdistykset

Journalistiliiton jäsenyhdistykset tiedottavat.

Takasivu

Provokatiivisia huomioita.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta