Wallraff 2.0

JOURNALISTI
26.5.2017

Lina Laurent

lina.laurent@vintermedia.fi

Skribenten är frilansjournalist från Helsingfors och Kuru.

Hur det egentligen ligger till med de cyklande matbudens arbetsvillkor? Nyhetssajten Breakit ville ha förstahandsinformation, se och känna själva, och valde att låta Erik Wisterberg wallraffa, berättar Lina Laurent.

När nyhetssajten Breakits reporter Erik Wisterberg inleder sin drygt två timmar långa livesändning (på Facebook) från cykelsadeln i Stockholms innerstad tar det inte lång tid förrän begreppet ”liveraffa” är myntat. Wisterberg har i två veckors tid jobbat som matbud för Uber Eats och Foodora och under sitt sista arbetspass sänder han live.

Samtidigt som Erik Wisterberg väntar på beställningar, flåsar upp för Söders backar och levererar lunchmat till hungriga stockholmare svarar han på tittarnas frågor och kommentarer (över 200) och berättar om bakgrunden till granskningen.

Målsättningen med Breakits rapportering är att ta reda på hur det egentligen ligger till med de cyklande matbudens arbetsvillkor. Nyhetssajten ville ha förstahandsinformation, se och känna själva, och valde att låta Erik Wisterberg wallraffa.

 

I ett klassiskt wallraffreportage jobbar en journalist i månader under täckmantel. Hen infiltrerar sig i slutna sällskap eller arbetsplatser eller försöker leva som någon annan.

Förebilden är den legendariska tyska grävande journalisten Günter Wallraff som bland annat jobbat som turkisk gästarbetare och telefonförsäljare. Det finns förstås många till. Bland andra Fabrizio Gatti som i boken Bilal reser med människosmugglare genom Afrika. Eller Shane Bauer som för Mother Jones jobbade fyra månader som väktare i ett privat fängelse i Louisiana.

Wallraff 2.0 kulminerar i ett ”liveraff” där fokus är på reporterns egna upplevelser. Publiken engageras att ställa frågor och till att sprida nyheten. Texter och videor varvas med långa bakgrundstexter, uppföljande artiklar och korta puffar för sociala medier. Tittaren får känslan av att granskningen är ett teamjobb, inte resultatet av en ensamvargs arbete.

 

Breakits livesändning på Facebook lockade över 40 000 tittare. Det känns hisnande, inte minst med tanke på att tittaren 95 procent av tiden endast ser Erik Wisterbergs huvud, en grå himmel, hustak och trädtoppar. Under korta perioder är skärmen dessutom svart eftersom Wisterberg lägger mobilen/kameran i väskan då han hämtar och lämnar maten. Stundvis är bilden rejält skakig men ljudet håller god kvalitet. Katastrofal som sändning – eller så inte. För här finns en närvaro och en möjlighet till delaktighet.

Erik Wisterberg pratar med tittarna, inte till dem. När han cyklat 15 minuter till en restaurang för att plocka upp en beställning som i sista stund avbokas känner tittaren med den svettiga och andfådda reportern. Och när Wisterberg efter två timmar berättar hur mycket han tjänat på dagens jobb får siffrorna en helt ny innebörd. Före skatt är lönen 75 kronor – det blir 3 euro och 90 cent per timme.

Breakit bjuder på ett fräscht grepp som inger hopp åt oss andra i branschen. Dessutom glädjer Stefan Lundells ord extra mycket. Lundell är Breakits medgrundare och största aktieägare. I en krönika lyfter han fram att genomslaget varit enormt och att nyhetssajten slår alla tiders besöksrekord. Investeringen på cirka 100 reporter-timmar har definitivt lönat sig, säger Lundell och påpekar:

”Riktig journalistik är bra för affärerna.”



5 2020
Arkisto

Tämä voi olla ainoa tilaisuutemme mediatukeen

Ruotsissa, Tanskassa ja Norjassa valtio on jakanut journalismille koronatukea 24 – 66 miljoonaa euroa normaalin mediatuen päälle. Suomessa tiedonvälitystä ei tueta, vielä. Nyt tilanne on kuitenkin lupaavampi kuin vuosikymmeniin, kirjoittaa Maria Pettersson.

Kuohuva toimitus on loistopaikka edetä uralla, Riikka Räisänen

Ylen uutis- ja ajankohtaistoimituksen päätoimittaja tietää jo, kuka kolumnisti seuraavaksi ehdottaa yhtiön rahoituksen leikkaamista.

Koronan mukana kiire katosi ja filosofia palasi

Kodissamme on nukuttu enemmän kuin aikoihin. Yhtenä yönä en saanut unta, kun olin nukkunut niin jumalattoman paljon edellisinä, kirjoittaa Lauri Rotko.

Medier med mössan i hand

”Det är problematiskt om mediernas roll och deras stödbehov villkoras med coronavirusutbrottet”, skriver Dan Lolax.

Mediatuki on demokratiatuki – ja poliitikkojen olisi aika ymmärtää se

”Median asia ei ole vain median asia. Se on kansalaisten asia. Ja tämä tuntuu poliitikoilta unohtuneen”, kirjoittaa Hanne Aho.

Arvoisat kansalaiset, muistakaa resilienssi!

”Lohdullista – mutta samalla oireellista – on se, että moni journalisti pyrkii edelleen selittämään resilienssin”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Verkko toi uutta ay-koulutukseen

”Verkkokoulutus osoittautui yllättävän käteväksi ja vuorovaikutukselliseksi koulutusmuodoksi”, kirjoittaa työehtoasiamies Terhi Tarvainen.

Direktsändningarnas man

Döda: Redaktör Tomas Ek 6. 1.1957 Helsingfors – 2. 5.2020 Helsingfors

Teräväkielinen pomo muisti myös kannustaa

Kuolleita: Päätoimittaja Pekka Hyvärinen 20. 7. 1951 Kuopio – 10. 5. 2020 Helsinki

Uutisia, ei niinkään analyysejä

Kuolleita: Toimittaja Olli Pohjanpalo 21. 3. 1954 Hamilton Kanada – 11. 5. 2020 Helsinki

”Julkaistu kuva oli hyvä kuva”

Kuolleita: Valokuvaaja Mauri Vuorinen 11. 10. 1928 Hämeenkyrö – 30. 3. 2020 Tampere

Oikeutta puolustava marjakapitalisti

Kuolleita: Toimittaja Helena Hyvärinen 6.11. 1950 Tampere – 1.5.2020 Tampere

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta