Om mediernas makt

JOURNALISTI
13.4.2017

Dan Lolax
dan.lolax@aumedia.fi
Skribenten är samhällsreporter på Åbo Underrättelser. Skriver Nyhetsbloggen.

Bra journalistik garanterar inte ett demokratiskt samhälle, men chanserna för ett sådant förbättras om journalistiken är sund, skriver Dan Lolax.

Allan J. Pakulas Alla presidentens man, en av mina favoritfilmer, spelar Robert Redford och Dustin Hoffman Washington Post-journalisterna Bob Woodward och Carl Bernstein som nystar upp Watergateskandalen.

Ett skäl till att den här filmen är så bra har att göra med vad den inte visar. President Richard Nixon, som avgick på grund av skandalen, förekommer nästan inte alls i filmen. Han nämns indirekt och syns i en tv-ruta i bakgrunden ibland. Ingenstans förutspås Nixons avgång och i slutet får tittaren veta att så skett genom ett lakoniskt nyhetstelegram.

Det finns en medveten poäng med det här. Filmen är fokuserad på journalisternas arbete, inte på följderna av det. Journalisternas uppgift är att ta fram fakta, inte att diktera konsekvenserna.

 

Jag började tänka Alla presidentens man efter att ha läst Erkka Railos kolumn (24.3) i tidningen Kaleva. Railo är universitetslektor och specialforskare vid Åbo universitet och har förhållandet mellan medier och politik som ett av sina forskningsområden.

I kolumnen skriver han att mediernas storhetstid som maktfaktor är förbi. Orsaken är att nätet och de sociala medierna har splittrat massmediernas samlande kraft och dessutom gett politiker möjligheten att nå väljarna direkt utan ”gammelmedias” inblandning.

Ett tecken på att makten gått förlorad är att sedan De grönas utvecklingsminister Heidi Hautala avgick i slutet av 2013 har ingen minister tvingats göra det, skriver Railo.

Jag håller med om att massmediernas roll förändrats under de senaste tio åren.

Däremot är jag inte säker på att måttstocken – politikers avgång – är den bästa möjliga. Den måttstocken implicerar att det här med att få politiker att avgå är ett mål med journalistiken.

 

Jag tänker så här: Bra journalistik garanterar inte ett demokratiskt samhälle, men chanserna för ett sådant förbättras om journalistiken är sund.

På samma sätt leder inte undermålig journalistik till ett odemokratiskt samhälle, men risken för en sådan samhällsutveckling är större om journalistiken sviker.

Det här innebär att nyhetsmedierna är en komponent bland flera i den samhälleliga maktfördelningen (därför uttrycket ”tredje statsmakten”).

Regeringen, riksdagen, den folkliga vilja som representeras genom partipolitiken och domstolarna är andra komponenter.

Då Hautala avgick interagerade de här komponenterna, exklusive domstolarna, med varandra.

Av bara farten bidrar journalister ibland själva till uppfattningen om att drevets enda syfte är att fälla bytet. Som om de hade auktoriteten att besluta att det som orsakade drevet är skäl nog för makthavaren att avgå.

Ibland är kritiken mot journalisters självuppfattning alltså befogad. Men kritiken är också ett tecken på att granskarrollen är dömd att orsaka motreaktioner.

 

I en demokrati är samhällets förtroende maktens kapital. Journalister testar kapitalets värde och granskningen gillas inte av dem som har förtroende för makten.

Därmed är det lätt hänt att maktens försvarare pekar finger och beskyller journalisterna för att enbart vilja en politikers avgång. Men om så sker är det aldrig bara mediernas förtjänst – eller fel.



3 2020
Arkisto

Kriisioloissa medialta vaaditaan malttia

Koronauutisoinnissa sekä toimittajien että yleisön on pakko oppia sietämään epävarmuutta ja muuttuvia tilanteita. Ja myös mediayhtiöiden on joustettava, kirjoittaa Maria Pettersson.

Päivi Anttikoski otti selfien Valtio­neuvoston linnan wc-tiloissa. Ennen ­koronaviruksen leviämistä ja valmiuslain käyttöönottoa siihen oli vielä aikaa.

Suosittelet kaikille toimittajille viestintäjohtajan uraa, Päivi Anttikoski

Valtioneuvoston viestintäjohtaja haluaa järjestää tiedotustilaisuuksia ihmisille eikä toimittajille.

Uutissatiiri viihdyttää ja viettelee, mutta se ei ole journalismia

”Satiirissa voidaan myös tarjota oikeamielistä identiteettiä katsojille”, kirjoittaa Janne Zareff.

Finländska medier dryper av vita räddare

När medierna lyfter upp en enskild person som hjälte kan det bidra till ökad volontärturism, skriver Liselott Lindström.

Koronaviruksen lyhennys voi olla uhkapeliä

”Vaikka 'koronan uhrien' ei tulkittaisikaan viittaavan pöytäpeliriippuvuuteen, myös otsikoissa olisi tyylikkäintä puhua (korona)viruksesta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Hovioikeus pohtii Janitskinin kuoleman vaikutusta tuomioon

MV-lehteen liittyvä oikeudenkäynti saattaa venyä jopa syksyyn.

Freelancer sairastaa omaan laskuunsa

”Freelancerin pitäisi saada työstään riittävä korvaus, joka riittää työterveyshuollon ja sairauspäivärahan maksamiseen”, kirjoittaa Hanna Kaisa Hellsten.

Yt-neuvottelut ovat neuvottelut, eivät sanelua, muistutti käräjäoikeus

Helsingin käräjäoikeus tuomitsi helmikuussa Helsingin Evankelisen Opiston maksamaan korvauksia journalistisen alan opettajan työsuhteen päättämisriidassa. Oikeus arvioi sitä, käytiinkö yt-neuvottelut laillisesti.

Monipuolinen toimittaja ja tarkka vesipallotuomari

Kuolleita: Toimittaja Pasi Natunen 15. 7. 1967 Kuopio – 4. 2. 2020 Tuusula

Sanojen taitaja ja älykäs keskustelija

Kuolleita: Kulttuuritoimittaja Katriina Laine 27. 8. 1943 Pori – 4. 2. 2020 Pori

Uutisia Raumalta viideltä vuosikymmeneltä

Kuolleita: Uutispäällikkö Maija-Liisa Tuominen 5. 4. 1926 Kokemäki – 22. 2. 2020 Rauma

Ahkera ja leppoisa elävän kuvan ammattilainen

Kuolleita: Ohjaaja ja leikkaaja Matti Markkanen 26. 8. 1945 Kotka – 6. 11. 2019 Mikkeli

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta