Bytte bransch. Pelagia Wolff och Anna Dammert inledde sin yrkeskarriär som journalister. I dag jobbar de som kommunikatörer.

De tog steget till andra sidan

Anna Dammert, 50

Utbildning: Pol. kand. (journalistik, Soc&kom).

Journalistjobb: Radio Mellannyland, Västra Nyland, Radio Vega och FST (i dag Yle Fem). Fick en Venla för talkshowen På löpande band.

Kommunikatörsjobb: Transfennica, JKl, Stora Enso och GSK.

 

Pelagia Wolff, 38

Utbildning: pol.mag. (kommunikation, Helsinginfors universitet, ekon.kand. (organisation och lederskap, Hanken).

Journalistjobb: FNB och Hbl.

Kommunikatörsjobb: Nordiska investeringsbanken, frilandsjobb för olika företag och Miltton.

JOURNALISTI
3.3.2017

Lina Laurent, text
Karl Vilhjálmsson, foto

Gränsen mellan journalistik och pr suddas ut. Journalister som blir kommunikatörer hör till vardagen.

”Du har sålt din själ åt djävulen.” Anna Dammerts tidigare studiekamrat och kollega i branschen var inte nådig då han hörde att Dammert skulle börja jobba som informatör på rederiet Transfennica. Året var 1996 och bakom sig hade Dammert knappt 10 år som visstidsanställd på Svenska Yle.

Att lämna journalistiken var inget hon planerat. Hon blev plötsligt utan ett utlovat jobb på Yle och samtidigt erbjöds hon ett moderskapsvikariat som informatör.

Efter Transfennica fortsatte Dammert till konsultföretaget JKL. Sedan blev det Stora Enso och i dag jobbar Dammert som kommunikationschef på det multinationella läkemedelsföretaget GSK (Glaxo-SmithKline) där hon stortrivs.

”Innan jag började i företagsvärlden hade jag en jättenegativ bild av storbolag. Som journalist ska man vara sanningens megafon men jag har lärt mig att sanningen kan se ut på olika sätt. Stora företag har också kapacitet att göra mycket gott.”

 

En annan före detta journalist som redan länge jobbat som kommunikationsproffs i företagsvärlden är Pelagia Wolff. Hon är ledande konsult på kommunikationsföretaget Miltton.

I Milttons entré möts besökaren av en blåvit affisch för Finlands 100-årsjubileum där företaget är en viktig samarbetspartner. På en vägg längre in hänger diplom och utmärkelser. Bland annat har Miltton och nätverket Tahdon2013 fått pris för företagsinitiativet inom ramen för kampanjen #metahdomme, som arbetade för en könsneutral äktenskapslag.

Wolff studerade i tiden kommunikation på Helsingfors universitet och gick kurser i journalistik på Soc&kom. Hon började som reporter på FNB och blev senare ekonomijournalist på Hufvudstadsbladet. Småningom blev hon genom ett moderskapsvikariat informatör på Nordiska investeringsbanken (NIB).

”På den tiden var attityderna ganska starka och gamla garvade journalister undrade om jag på riktigt skulle ta steget till andra sidan.”

Det gjorde hon – främst för att pröva något nytt.

”Jag tror också det är en personlighetsfråga. Jag upplever att jag är i ett serviceyrke och att min uppgift är att göra livet lite lättare för mina kunder. Journalister måste vara ganska tuffa och som yngre tyckte jag att jag inte var riktigt tillräckligt tuff.”

 

För Dammert var det inte helt lätt att lämna journalistidentiteten bakom sig.

”Jag kände att jag inte värdesattes på samma sätt när jag inte längre var journalist. Jag tror ändå jag har kvar mina journalistiska ideal. Soc&kom hade en otroligt stark inverkan på mig och den journalistiska etiken genomsyrar mitt sätt att tänka.”

På vilket sätt syns det i ditt jobb?

”När jag berättar historien om vårt företag är jag noga med att föra fram också det som ska fixas. Jag vill inte måla upp en rosenröd bild utan vill vara öppen med utmaningar och svårigheter. Det är också en fråga om trovärdighet.”

Wolff jobbar i dag mest med finansiell kommunikation och med hur företag möter potentiella, nuvarande och tidigare arbetstagare. I framtiden vill hon jobba mer med samhälleliga företagsvarumärken.

”Förut positionerade sig företag främst mot sina konkurrenter. I dag är deras roll i samhället viktigare. Ju mer ett företag gör det desto mer kan det påverka samhället.”

Men hur påverkas samhället av att kommunikationsföretagen får en allt viktigare roll i samhällsdebatten? Och vad händer när allt fler journalister börjar jobba för kommunikationsföretag?

Wolff säger att det är viktigt att vi har oberoende starka medier med duktiga proffs.

”Jag vet inte hur illa det är att enskilda journalister går över. Jag ser det inte heller som ett moraliskt val mellan gott och ont. Journalister i företagen kan öka förståelsen för journalistik och de vet vad journalister behöver. Det finns med andra ord många fördelar”, säger Wolff.

Dammert säger att det är självklart att journalistiken urvattnas och att de granskande elementet minskar ”om man ser en problematik i vem man riktar sig till och vems ärenden man går”.

”Det blir därför allt viktigare att se till att det finns grävande journalister och forum för dem.”

 

För artikeln har även professor Jaana Hujanen vid Svenska social- och kommunalhögskolan och forskaren Auli Harju vid Tammerfors universitet intervjuats.

Anna Dammert, 50

Utbildning: Pol. kand. (journalistik, Soc&kom).

Journalistjobb: Radio Mellannyland, Västra Nyland, Radio Vega och FST (i dag Yle Fem). Fick en Venla för talkshowen På löpande band.

Kommunikatörsjobb: Transfennica, JKl, Stora Enso och GSK.

 

Pelagia Wolff, 38

Utbildning: pol.mag. (kommunikation, Helsinginfors universitet, ekon.kand. (organisation och lederskap, Hanken).

Journalistjobb: FNB och Hbl.

Kommunikatörsjobb: Nordiska investeringsbanken, frilandsjobb för olika företag och Miltton.

Fräscht med journalister

På kommunikatörernas förening ProCom syns trenden med journalister som blir kommunikatörer tydligt. Av medlemmarna har 14 procent bakgrund i mediebranschen och Elina Melgin, ProComs vd, tror att andelen kommer att öka. På ProCom är frågan om journalisternas framfart i kommunikationsbranschen högst aktuell men också aningen känslig.

”När ett kommunikatörsjobb blir ledigt så är det inte bara kommunikatörer som söker jobbet utan också många journalister. En erfaren kommunikatör med utbildning i branschen blir utan jobb och känner sig lätt orättvist behandlad.”

Utvecklingen är oundviklig och det gäller att anpassa sig, säger Melgin. Hon tycker också att journalisterna tillför nya tankar.

”Journalisterna är ofta mer kritiska och det är fräscht.”

Hon frågar sig ändå om det i slutändan är bra att yrkeskårerna närmar sig varandra.

”Journalisterna är ansvariga för publiken medan kommunikatörerna sist och slutligen är ansvariga för sina arbetsgivare. Man får ändå inte glömma att också kommunikatörer följer strikta etiska riktlinjer, bland annat om hur man använder konfidentiell information.”

Lina Laurent



5 2019
Arkisto

Toimittaja Aarno Malin tutki ihmismielen sairaimpia puolia ja sairastui itse

Journalistit joutuvat kohtaamaan mieltä järkyttävää materiaalia, mutta sen käsittelyyn on tarjolla vain vähän keinoja. Aarno Malin löysi Tor-verkosta sivuston täynnä lasten kiduttamista. Hän kirjoitti aiheesta jutun ja päätyi traumaterapiaan.

"Musiikkijournalismista on tehty musiikkibisneksen vihollinen"

Nykytilanteesta on syyttäminen erityisesti isoja artisteja ja heidän levy-yhtiöitään, kirjoittaa toimittaja Mervi Vuorela

Ylensyömät

Yle käyttää ohjelmahankinnoissaan paljon rahaa ja valtaa. Freejournalisteille, ohjaajille ja muille sisällöntuottajille yhtiö näyttäytyy joskus kyykyttävänä jättiläisenä. 24 tekijää kertoi Journalistille kokemuksistaan Ylen hankintakoneiston rattaissa.

Hallitusohjelma herättää toivoa – nousemmeko vihdoin pohjoismaiselle tasolle?

Media poikkeaa suurimmasta osasta muuta liiketoimintaa, ja median tukeminen oikeilla tavoilla on demokratian tukemista, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Suosittelet kaikille päätoimittajille politiikkaan lähtemistä, Jouni Kemppainen

Maaseudun Tulevaisuuden päätoimittaja Jouni Kemppainen lähti eurovaaliehdokkaaksi, koska Juha Sipilä pyysi.

Näin käsikirjoituksesta syntyy esikoiskirja

Keväällä 2017 kustannustoimittaja Petra Maisonen avasi Tammen sähköpostista Satu Vasantolan käsikirjoituksen. Kirja valmistui vuodessa, mutta työ sen parissa jatkuu yhä.

Politiikan toimittajien työ muistuttaa scifiä, fantasiaa ja kauhua

Vaalien kaltaisissa julkisissa spektaakkeleissa ihmisten on varsin helppoa tarkistaa itse, mitä tapahtui. Ei siihen väliin tarvita toimittajaa. Sen sijaan asiantuntevaa toimittaja tarvitaan kuvailemaan, mitä muuta olisi voinut tapahtua, kirjoittaa Janne Zareff.

Yritys ja erehdys

On arkipäivää, että oikeinkirjoitusohjeiden vastaiset yritysnimet lipuvat lehteen sellaisenaan kenenkään puuttumatta, vaikka aihetta olisi, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vaikka Spleenish-kirjan tekeminen oli voimauttavaa, Ulla Donner pelkäsi, että tulos olisi muiden mielestä itsekeskeinen ja tylsä. ”Siksi olen ollut tosi iloinen, kun lukijat ovat kertoneet tunnistaneensa siitä itseään. Kun huomaa muidenkin pohtivan samoja ongelmia, ne eivät enää tunnu niin hallitsemattomilta.”

Freelancekuvittaja Ulla Donner teki ahdistavista tunteistaan sarjakuvakirjan

Omia kokemuksiaan saa käsitellä juuri niin hilpeästi tai epäkunnioittavasti kuin haluaa. Toisten kokemusten kanssa olisi vaikeampaa, Ulla Donner sanoo.

När FNB lades ner lyfte Ny Tids chefredaktör Janne Wass upp frågan om hur statsstödet för tidningar på minoritetsspråk ska fördelas. ”Jag ansåg då och anser fortfarande att stödet inte ska gå oavkortat till SPT eftersom det är att kanalisera pengarna till KSF Media och HSS Media.”

Statsstöd öppnade dörrar för finlandssvenska medier

I fjol gick hela statsstödet för tidningar på minoritetsspråk för första gången till enbart svenskspråkiga aktörer. För Ny Tid och Nyhetsbyrån SPT är externa stöd ”avgörande”.

Käyttääkö ostaja sinua pankkina? Freelancerin kannattaa olla tarkkana maksuajoista

Laki rajaa maksuajan pituuden yritysten välisessä kaupassa 30 päivään, mutta tästä voidaan poiketa sopimalla. Mediayritykset käyttävät mahdollisuutta kernaasti, kirjoittaa Journalistiliiton freelance-asioista vastaava lakimies Hannu Hallamaa.

I kläm mellan lördagskorven och avokadon

Att skriva om klimatfrågan är bland det känsligaste man kan ta sig för. Det påminner närmast om flyktingfrågan 2016, skriver Journalistens nya kolumnist Mikaela Löv-Alden.

Kun toimittaja kysyy, hänelle vastataan

”Kaupunginjohtajalle kenties syyte sairaalajupakassa. Kukaan ei halua kommentoida” -juttu tuskin olisi nähnyt päivänvaloa Keskisuomalaisessa. Oli siis aika vaihtaa haastattelutaktiikkaa, Heikki Kuutti kirjoittaa.

Etujärjestön sielu

Kuolleita: Asiamies Arja Hellman 6. 2. 1946 Heinola  – 13. 5. 2019 Helsinki

Luonnonvoima

Kuolleita: Toimittaja Anna-Kaisa Hermunen 17. 2. 1948 Laukaa – 3. 5. 2019 Laukaa

Kannustava kulttuuritoimittaja

Kuolleita: toimittaja Oiti Kotamo 5. 8. 1925 Virrat – 10. 2. 2019 Savonlinna

Suurisydäminen toimittaja

Kuolleita: Toimittaja Irene Sillanpää 26. 6. 1958  Helsinki – 12. 1. 2019 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta