Bytte bransch. Pelagia Wolff och Anna Dammert inledde sin yrkeskarriär som journalister. I dag jobbar de som kommunikatörer.

De tog steget till andra sidan

Anna Dammert, 50

Utbildning: Pol. kand. (journalistik, Soc&kom).

Journalistjobb: Radio Mellannyland, Västra Nyland, Radio Vega och FST (i dag Yle Fem). Fick en Venla för talkshowen På löpande band.

Kommunikatörsjobb: Transfennica, JKl, Stora Enso och GSK.

 

Pelagia Wolff, 38

Utbildning: pol.mag. (kommunikation, Helsinginfors universitet, ekon.kand. (organisation och lederskap, Hanken).

Journalistjobb: FNB och Hbl.

Kommunikatörsjobb: Nordiska investeringsbanken, frilandsjobb för olika företag och Miltton.

JOURNALISTI
3.3.2017

Lina Laurent, text
Karl Vilhjálmsson, foto

Gränsen mellan journalistik och pr suddas ut. Journalister som blir kommunikatörer hör till vardagen.

”Du har sålt din själ åt djävulen.” Anna Dammerts tidigare studiekamrat och kollega i branschen var inte nådig då han hörde att Dammert skulle börja jobba som informatör på rederiet Transfennica. Året var 1996 och bakom sig hade Dammert knappt 10 år som visstidsanställd på Svenska Yle.

Att lämna journalistiken var inget hon planerat. Hon blev plötsligt utan ett utlovat jobb på Yle och samtidigt erbjöds hon ett moderskapsvikariat som informatör.

Efter Transfennica fortsatte Dammert till konsultföretaget JKL. Sedan blev det Stora Enso och i dag jobbar Dammert som kommunikationschef på det multinationella läkemedelsföretaget GSK (Glaxo-SmithKline) där hon stortrivs.

”Innan jag började i företagsvärlden hade jag en jättenegativ bild av storbolag. Som journalist ska man vara sanningens megafon men jag har lärt mig att sanningen kan se ut på olika sätt. Stora företag har också kapacitet att göra mycket gott.”

 

En annan före detta journalist som redan länge jobbat som kommunikationsproffs i företagsvärlden är Pelagia Wolff. Hon är ledande konsult på kommunikationsföretaget Miltton.

I Milttons entré möts besökaren av en blåvit affisch för Finlands 100-årsjubileum där företaget är en viktig samarbetspartner. På en vägg längre in hänger diplom och utmärkelser. Bland annat har Miltton och nätverket Tahdon2013 fått pris för företagsinitiativet inom ramen för kampanjen #metahdomme, som arbetade för en könsneutral äktenskapslag.

Wolff studerade i tiden kommunikation på Helsingfors universitet och gick kurser i journalistik på Soc&kom. Hon började som reporter på FNB och blev senare ekonomijournalist på Hufvudstadsbladet. Småningom blev hon genom ett moderskapsvikariat informatör på Nordiska investeringsbanken (NIB).

”På den tiden var attityderna ganska starka och gamla garvade journalister undrade om jag på riktigt skulle ta steget till andra sidan.”

Det gjorde hon – främst för att pröva något nytt.

”Jag tror också det är en personlighetsfråga. Jag upplever att jag är i ett serviceyrke och att min uppgift är att göra livet lite lättare för mina kunder. Journalister måste vara ganska tuffa och som yngre tyckte jag att jag inte var riktigt tillräckligt tuff.”

 

För Dammert var det inte helt lätt att lämna journalistidentiteten bakom sig.

”Jag kände att jag inte värdesattes på samma sätt när jag inte längre var journalist. Jag tror ändå jag har kvar mina journalistiska ideal. Soc&kom hade en otroligt stark inverkan på mig och den journalistiska etiken genomsyrar mitt sätt att tänka.”

På vilket sätt syns det i ditt jobb?

”När jag berättar historien om vårt företag är jag noga med att föra fram också det som ska fixas. Jag vill inte måla upp en rosenröd bild utan vill vara öppen med utmaningar och svårigheter. Det är också en fråga om trovärdighet.”

Wolff jobbar i dag mest med finansiell kommunikation och med hur företag möter potentiella, nuvarande och tidigare arbetstagare. I framtiden vill hon jobba mer med samhälleliga företagsvarumärken.

”Förut positionerade sig företag främst mot sina konkurrenter. I dag är deras roll i samhället viktigare. Ju mer ett företag gör det desto mer kan det påverka samhället.”

Men hur påverkas samhället av att kommunikationsföretagen får en allt viktigare roll i samhällsdebatten? Och vad händer när allt fler journalister börjar jobba för kommunikationsföretag?

Wolff säger att det är viktigt att vi har oberoende starka medier med duktiga proffs.

”Jag vet inte hur illa det är att enskilda journalister går över. Jag ser det inte heller som ett moraliskt val mellan gott och ont. Journalister i företagen kan öka förståelsen för journalistik och de vet vad journalister behöver. Det finns med andra ord många fördelar”, säger Wolff.

Dammert säger att det är självklart att journalistiken urvattnas och att de granskande elementet minskar ”om man ser en problematik i vem man riktar sig till och vems ärenden man går”.

”Det blir därför allt viktigare att se till att det finns grävande journalister och forum för dem.”

 

För artikeln har även professor Jaana Hujanen vid Svenska social- och kommunalhögskolan och forskaren Auli Harju vid Tammerfors universitet intervjuats.

Anna Dammert, 50

Utbildning: Pol. kand. (journalistik, Soc&kom).

Journalistjobb: Radio Mellannyland, Västra Nyland, Radio Vega och FST (i dag Yle Fem). Fick en Venla för talkshowen På löpande band.

Kommunikatörsjobb: Transfennica, JKl, Stora Enso och GSK.

 

Pelagia Wolff, 38

Utbildning: pol.mag. (kommunikation, Helsinginfors universitet, ekon.kand. (organisation och lederskap, Hanken).

Journalistjobb: FNB och Hbl.

Kommunikatörsjobb: Nordiska investeringsbanken, frilandsjobb för olika företag och Miltton.

Fräscht med journalister

På kommunikatörernas förening ProCom syns trenden med journalister som blir kommunikatörer tydligt. Av medlemmarna har 14 procent bakgrund i mediebranschen och Elina Melgin, ProComs vd, tror att andelen kommer att öka. På ProCom är frågan om journalisternas framfart i kommunikationsbranschen högst aktuell men också aningen känslig.

”När ett kommunikatörsjobb blir ledigt så är det inte bara kommunikatörer som söker jobbet utan också många journalister. En erfaren kommunikatör med utbildning i branschen blir utan jobb och känner sig lätt orättvist behandlad.”

Utvecklingen är oundviklig och det gäller att anpassa sig, säger Melgin. Hon tycker också att journalisterna tillför nya tankar.

”Journalisterna är ofta mer kritiska och det är fräscht.”

Hon frågar sig ändå om det i slutändan är bra att yrkeskårerna närmar sig varandra.

”Journalisterna är ansvariga för publiken medan kommunikatörerna sist och slutligen är ansvariga för sina arbetsgivare. Man får ändå inte glömma att också kommunikatörer följer strikta etiska riktlinjer, bland annat om hur man använder konfidentiell information.”

Lina Laurent



4 2020
Arkisto

Lomauttaminen koronakiireen keskellä on moraalitonta, mahdollisesti jopa laitonta

Näyttää siltä, että moni mediayritys on ilmoittanut lomautuksista ja käynyt yt-neuvottelut ”varmuuden vuoksi”. Aikeissa on paljon moraalitonta ja mahdollisesti myös laitonta, kirjoittaa Maria Pettersson.

Tuomas Peltomäki työskentelee nyt kotonaan Hyvinkäällä. Seurana Nuka-koira.

Kollegan haastatteleminen on parasta journalismia, Tuomas Peltomäki

Nyt-liitteen esimies tietää, ettei Twitterissä selviä hengissä, ellei osaa näytellä tyhmää.

Mitt i vårt livs största story

”Det som händer ställer journalisten i svår position. Vi vinner ingenting på att skapa oro, men är trots allt satta till att granska makten, att ställa våra frågor i en situation där entydlig forskning saknas”, skiver Mikaela Löv.

Näin tehdään valaistus elokuvaan

Elokuvan valaistus on tarkkaa sunnittelua. Matleena Kuusela kertoo, miten työ eteni kesällä ensi-iltansa saavan Eden-elokuvan kohdalla.

Porsastelu päätyy joskus uutisiinkin

”Asiallisen uutistyylin ammattilaisillakin tuntuu olevan sisimmässään sokea piste yksittäisille värittyneille sanoille”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Uutismies jakoi ympärilleen hyvää mieltä

Kuolleita: Toimittaja Jussi Salokorpi 2.3.1964 Vaasa – 23.3.2020 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta