Bytte bransch. Pelagia Wolff och Anna Dammert inledde sin yrkeskarriär som journalister. I dag jobbar de som kommunikatörer.

De tog steget till andra sidan

Anna Dammert, 50

Utbildning: Pol. kand. (journalistik, Soc&kom).

Journalistjobb: Radio Mellannyland, Västra Nyland, Radio Vega och FST (i dag Yle Fem). Fick en Venla för talkshowen På löpande band.

Kommunikatörsjobb: Transfennica, JKl, Stora Enso och GSK.

 

Pelagia Wolff, 38

Utbildning: pol.mag. (kommunikation, Helsinginfors universitet, ekon.kand. (organisation och lederskap, Hanken).

Journalistjobb: FNB och Hbl.

Kommunikatörsjobb: Nordiska investeringsbanken, frilandsjobb för olika företag och Miltton.

JOURNALISTI
3.3.2017

Lina Laurent, text
Karl Vilhjálmsson, foto

Gränsen mellan journalistik och pr suddas ut. Journalister som blir kommunikatörer hör till vardagen.

”Du har sålt din själ åt djävulen.” Anna Dammerts tidigare studiekamrat och kollega i branschen var inte nådig då han hörde att Dammert skulle börja jobba som informatör på rederiet Transfennica. Året var 1996 och bakom sig hade Dammert knappt 10 år som visstidsanställd på Svenska Yle.

Att lämna journalistiken var inget hon planerat. Hon blev plötsligt utan ett utlovat jobb på Yle och samtidigt erbjöds hon ett moderskapsvikariat som informatör.

Efter Transfennica fortsatte Dammert till konsultföretaget JKL. Sedan blev det Stora Enso och i dag jobbar Dammert som kommunikationschef på det multinationella läkemedelsföretaget GSK (Glaxo-SmithKline) där hon stortrivs.

”Innan jag började i företagsvärlden hade jag en jättenegativ bild av storbolag. Som journalist ska man vara sanningens megafon men jag har lärt mig att sanningen kan se ut på olika sätt. Stora företag har också kapacitet att göra mycket gott.”

 

En annan före detta journalist som redan länge jobbat som kommunikationsproffs i företagsvärlden är Pelagia Wolff. Hon är ledande konsult på kommunikationsföretaget Miltton.

I Milttons entré möts besökaren av en blåvit affisch för Finlands 100-årsjubileum där företaget är en viktig samarbetspartner. På en vägg längre in hänger diplom och utmärkelser. Bland annat har Miltton och nätverket Tahdon2013 fått pris för företagsinitiativet inom ramen för kampanjen #metahdomme, som arbetade för en könsneutral äktenskapslag.

Wolff studerade i tiden kommunikation på Helsingfors universitet och gick kurser i journalistik på Soc&kom. Hon började som reporter på FNB och blev senare ekonomijournalist på Hufvudstadsbladet. Småningom blev hon genom ett moderskapsvikariat informatör på Nordiska investeringsbanken (NIB).

”På den tiden var attityderna ganska starka och gamla garvade journalister undrade om jag på riktigt skulle ta steget till andra sidan.”

Det gjorde hon – främst för att pröva något nytt.

”Jag tror också det är en personlighetsfråga. Jag upplever att jag är i ett serviceyrke och att min uppgift är att göra livet lite lättare för mina kunder. Journalister måste vara ganska tuffa och som yngre tyckte jag att jag inte var riktigt tillräckligt tuff.”

 

För Dammert var det inte helt lätt att lämna journalistidentiteten bakom sig.

”Jag kände att jag inte värdesattes på samma sätt när jag inte längre var journalist. Jag tror ändå jag har kvar mina journalistiska ideal. Soc&kom hade en otroligt stark inverkan på mig och den journalistiska etiken genomsyrar mitt sätt att tänka.”

På vilket sätt syns det i ditt jobb?

”När jag berättar historien om vårt företag är jag noga med att föra fram också det som ska fixas. Jag vill inte måla upp en rosenröd bild utan vill vara öppen med utmaningar och svårigheter. Det är också en fråga om trovärdighet.”

Wolff jobbar i dag mest med finansiell kommunikation och med hur företag möter potentiella, nuvarande och tidigare arbetstagare. I framtiden vill hon jobba mer med samhälleliga företagsvarumärken.

”Förut positionerade sig företag främst mot sina konkurrenter. I dag är deras roll i samhället viktigare. Ju mer ett företag gör det desto mer kan det påverka samhället.”

Men hur påverkas samhället av att kommunikationsföretagen får en allt viktigare roll i samhällsdebatten? Och vad händer när allt fler journalister börjar jobba för kommunikationsföretag?

Wolff säger att det är viktigt att vi har oberoende starka medier med duktiga proffs.

”Jag vet inte hur illa det är att enskilda journalister går över. Jag ser det inte heller som ett moraliskt val mellan gott och ont. Journalister i företagen kan öka förståelsen för journalistik och de vet vad journalister behöver. Det finns med andra ord många fördelar”, säger Wolff.

Dammert säger att det är självklart att journalistiken urvattnas och att de granskande elementet minskar ”om man ser en problematik i vem man riktar sig till och vems ärenden man går”.

”Det blir därför allt viktigare att se till att det finns grävande journalister och forum för dem.”

 

För artikeln har även professor Jaana Hujanen vid Svenska social- och kommunalhögskolan och forskaren Auli Harju vid Tammerfors universitet intervjuats.

Anna Dammert, 50

Utbildning: Pol. kand. (journalistik, Soc&kom).

Journalistjobb: Radio Mellannyland, Västra Nyland, Radio Vega och FST (i dag Yle Fem). Fick en Venla för talkshowen På löpande band.

Kommunikatörsjobb: Transfennica, JKl, Stora Enso och GSK.

 

Pelagia Wolff, 38

Utbildning: pol.mag. (kommunikation, Helsinginfors universitet, ekon.kand. (organisation och lederskap, Hanken).

Journalistjobb: FNB och Hbl.

Kommunikatörsjobb: Nordiska investeringsbanken, frilandsjobb för olika företag och Miltton.

Fräscht med journalister

På kommunikatörernas förening ProCom syns trenden med journalister som blir kommunikatörer tydligt. Av medlemmarna har 14 procent bakgrund i mediebranschen och Elina Melgin, ProComs vd, tror att andelen kommer att öka. På ProCom är frågan om journalisternas framfart i kommunikationsbranschen högst aktuell men också aningen känslig.

”När ett kommunikatörsjobb blir ledigt så är det inte bara kommunikatörer som söker jobbet utan också många journalister. En erfaren kommunikatör med utbildning i branschen blir utan jobb och känner sig lätt orättvist behandlad.”

Utvecklingen är oundviklig och det gäller att anpassa sig, säger Melgin. Hon tycker också att journalisterna tillför nya tankar.

”Journalisterna är ofta mer kritiska och det är fräscht.”

Hon frågar sig ändå om det i slutändan är bra att yrkeskårerna närmar sig varandra.

”Journalisterna är ansvariga för publiken medan kommunikatörerna sist och slutligen är ansvariga för sina arbetsgivare. Man får ändå inte glömma att också kommunikatörer följer strikta etiska riktlinjer, bland annat om hur man använder konfidentiell information.”

Lina Laurent



9 2019
Arkisto

Kuolema toimituksessa

Kollegan kuolema pysäyttää toimituksen ja tuo työyhteisön hoidettavaksi paljon käytännön asioita. Surun hoitamiseen ei sen sijaan ole valmista reseptiä.

Daniel Nissén, Lukas Kallenberg,  Mathilda Kull och Karolina Åsmus jobbar på Vasabladet. De unga journalisterna upplever att inhoppare och fast anställda behandlas likvärdigt. Alla är inbjudna till samma personalfester och interna fortbildningar och ingår i samma diskussionsforum. ”Man är en i gänget. Det är viktigt att man får vara med i gemenskapen för att trivas på jobbet”, säger Mathilda Kull.

Journalistförbundet ifrågasätter en praxis där många inhoppare jobbar heltid länge

Under vilka villkor jobbar inhopparna och hur mycket av jobbet görs egentligen av dem? Journalisten utredde en brokig praxis.

Naistenlehdet laajentavat naiskuvaa

”Juuri naistenlehdet ovat tehneet naisia näkyviksi ja laajentaneet naiskuvaa sekä lisänneet ylipäänsä suvaitsevaisuutta kertomalla erilaisuudesta”, kirjoittaa Iina Artima-Kyrki.

Työnantaja esittää poikkeuksellisen törkeitä muutoksia työehtosopimuksiin

Mitä tapahtuu, jos työntekijä marssii neuvottelupöytään samanlaisin esityksin kuin työnantaja? kysyy Maria Pettersson.

Politiikkaa on helpompi tehdä, kun toimittajat eivät kyttää, Veli Liikanen

Vihreät päätti lopettaa puoluelehtensä rahoittamisen toimitusta kuulematta. Puoluesihteeri Veli Liikanen ei halua avata aiheesta käymiään keskusteluja.

Moraalittomien väitteiden jyrkkä tuomitseminen ei välttämättä ole tehokasta

Jos jatkuvasti puhumme jostain radikaalina pidetystä ajatuksesta, tuolla ajatuksella on hyvät mahdollisuudet muuttua yhteiskunnan silmissä hiljalleen maltilliseksi ja mahdolliseksi, Janne Zareff pohtii kolumnissaan.

Du skall icke normalisera

Dan Lolax har svårt att acceptera tanken att det finns ämnen som journalister inte ska gå och peta i.

Työehdoista neuvotellaan salassa – miksiköhän?

Neuvottelut työn ehdoista pitävät Journalistiliiton puheenjohtajan kiireisenä. Eräs pimeä perinne mietityttää Hanne Ahoa.

Näin syntyy MTV:n meteorologin sääennuste

Forecan ja MTV:n meteorologi Miina Manninen tietää viikonlopun sään ennen kuin muu Suomi herää.

Olen Retail Manager, sanoi haastateltava

Yhä suurempi osuus yritysväestä tuntuu uskovan, että englanti parantaa menestyksen mahdollisuuksia kotimaassakin, Ville Eloranta kirjoittaa.

”Ilmastonmuutos trendaa nyt kaikkialla, ja ihan syystä. Mutta järjestöt ja brändit käyttävät ilmastoahdistusta keppihevosena omalle asialleen. Joskus on vaikea erottaa, mikä on aiheellista ja mikä ei”, Maria Veitola sanoo.

Maria Veitola kysyy tyhmiä ja se kannattaa

”Se ei aina ole helppoa, mutta usein toimittajan kannattaisi tekeytyä vähän hölmöksi. Katselijat ja kuuntelijat kiittävät, kun tulee parempi ohjelma”, toimittaja Maria Veitola sanoo.

Moni maalittamiseen soveltuva rikosnimike on asianomistajarikos. Yksittäisen virkamiehen kynnys rikosilmoituksen tekemiseen voi olla korkea. Muiden muassa poliisi, syyttäjät, tuomarit ja käräjäoikeuksien laamannit toivovat asiaan pikaista muutosta.

Maalittaminen halutaan kriminalisoida, mutta asia etenee hitaasti

Päättäjät puhuvat julkisuudessa asian kiireellisyydestä, mutta oikeusministeriössä mitään hanketta ei ole käynnissä.

Tapahtumien ”sivutuotteena” syntyy yhteisöllisyyttä

”Jo Helsingin Sanomalehtimiesyhdistyksen ja Aikakauslehdentoimittajien yhdistyksen yhdistymistä suunniteltaessa tavoitteeksi otettiin hyvät jäsentilaisuudet”, kirjoittaa toiminnanjohtaja Kaija Plit.

Tinkimätön toimittaja ja aktiivinen osallistuja

Kuolleita: Toimittaja Tuula Helariutta 24. 4. 1949 Punkalaidun – 10. 9. 2019 Huittinen

”Journalistin tehtävä on kysyä miksi”

Kuolleita: Toimittaja Martti ”Maxi” Kaukonen 15. 9. 1947 Rovaniemi – 12. 10. 2019 Kuopio

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta