Vad svenskar borde veta

JOURNALISTI
1.12.2017

Annakaisa Suni

annakaisa.suni@gmail.com

Skribenten är ekonomireporter på Svenska Dagbladet och bor i Stockholm.

Borde är en utmaning för journalistiken, men det är bättre än noll. Borde är en början, skriver Annakaisa Suni.

”Vi borde skriva mer om Finland”, har jag flera gånger fått höra från svenska mediechefer och journalister. ”Svenskar borde veta mer om sina grannländer”, säger mina vänner och bekanta här i Stockholm.

Borde. Som att jag borde byta bank och borde gå till tandläkaren. Det är saker som är bra för mig, som kanske till och med gör samhället lite bättre, men som också känns lite jobbiga och tidskrävande att ta sig an. Borde är en utmaning för journalistiken, men det är bättre än noll. Borde är en början.

 

Jag tror att det går att vända borde till klickar och tecknade prenumerationer. Jag har själv skrivit flera vällästa artiklar om saker som händer i Finland för stora svenska tidningar. Trafikminister Anne Berners (C)storslagna framtidsplaner och svenska företags inblandning i Västmetroprojektet har varit två ämnen som gått bra.

Det handlar om att lyfta fram det som är intressant – och det är inte så enkelt som det låter. För att hitta det intressanta måste man ha full koll och närvaro, och redan efter ett år i Sverige märker jag att Finlandskollen börjar falna.

Hur blir det då för en svensk journalist som utan större förhandskunskaper pliktskyldigt ska teckna en bild av, säg ett riksdagsval eller läget för Finlands ekonomi? Det blir en överskrift som visserligen ökar kunskapsnivån för den bordeläsare som av egen kraft orkat klättra över tröskeln, men som misslyckas med att fånga många andra potentiella läsares intresse.

 

Det görs mer bra journalistik i Finland om Sverige än tvärtom, därför att det helt enkelt finns fler journalister som förstår Sverige och kan språket. De hittar det intressanta. Men i ärlighetens namn skrivs det också en hel del slarvigt ihopsatta texter där Sverige och svenska konstigheter eller enskilda uttalanden lyfts fram utan sammanhang eller större betydelse.

Jag tror att mediekonsumenter mår bäst när de kan förena borde med intresse. Till exempel tänker jag att jag borde veta mer om Ryssland. Då är Anna-Lena Lauréns texter i Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter precis vad jag behöver, byggda på storslagna personligheter och så levande vardagsbetraktelser att jag lär mig saker utan att tänka på det. Någon annan stark berättare skulle säkert kunna sysselsätta sig med att skildra Finland för svenska medier.

 

En sak till om Ryssland – nyligen skrev Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet en ögonöppnande text om hur bra Vladimir Putin lyckats med sin strategi i Mellanöstern (googla rubriken ”USA börjar förstå att Putin vinner det nya kalla kriget”).

Nordberg avslutade artikeln med meningen: ”Kanske borde åtminstone varannan artikel dessa dagar därför handla om Ryssland och om Vladimir Putin, snarare än om Donald Trump.” Jag håller helt med. Borde kan ha sin början hos journalisten, vi ska lita på oss själva så mycket att vi vet vad läsaren behöver. Men sen ska vi se till att göra det riktigt intressant.



4 2021
Arkisto

Merja Ylä-Anttila pitää Yle-lain uudistusta tarpeettomana, mutta välttelee kommentoimasta sitä julkisesti

Merja Ylä-Anttila tuli Ylen toimitusjohtajaksi vuonna 2018. Hän on sen jälkeen ehtinyt uudistaa Ylen organisaation, jättää kädenjälkensä Ylen strategiaan ja tutustua hieman uusiin kollegoihinsa kahvittelemalla noin neljänsadan yleläisen kanssa.

Median ammattilaisen on tiedettävä, kenen ideologiaa edistää

Tiedotusvälineen pitää saada itse valita, mitä sanoja ja käsitteitä käyttää. On kuitenkin tiedettävä, mistä käsitteet ovat peräisin ja kenen ideologiaa ne pönkittävät, kirjoittaa päätoimittaja Maria Pettersson.

Väkivalta varjostaa ja mustasukkaisuus piinaa – miksi otsikoissa raiskaukset vain tapahtuvat, kysyy toimittaja Sara Harju

Sukupuolittuneessa ja seksuaalisessa väkivallassa tekijä usein ohitetaan käyttämällä passiivia ikään kuin väkivalta olisi hallitsematon voima, jota vastaan ei voi pyristellä.

Toimittajana saat kätevästi näkyvyyttä sometilillesi ja laukkumallistollesi, Jenni Alexandrova

Radiotoimittaja Jenni Alexandrova kirjoittaa blogissaan viineistä ja ihmettelee, miksi Alko ei ole lähettänyt hänelle lahjaviinejä.

Liian pitkälle menevä tasa-arvo on hyvä tarina, mutta harvoin totta

Tällaisessa ilmapiirissä ei ole suuri ihme, että maan suurin sanomalehti alkaa nähdä kaiken paitsi luonnontieteellisen tutkimuksen luisuvan tieteellisyydestä kohti silkkaa ”intersektionaalista ideologiaa”, kirjoittaa Janne Zareff.

Näin Journalistiliitto toimii

Satavuotiaalla Journalistiliitolla on toimisto Helsingin Hakaniemessä, mutta jäseniä ympäri maan. Mitä tekevät liiton toimitusosastot, paikallisyhdistykset, valtuusto, hallitus ja toimisto?

Kuusi vuotta sitten freelancerit petettiin. Nyt lainsäätäjät voivat turvata luovan työn tekijöiden elannon.

Luovan työn tekijöiden kohtuulliset korvaukset voitaisiin varmistaa, kun EU-pykäliä tuodaan kotimaiseen tekijänoikeuslainsäädäntöön, kirjoittaa Sanna Nikula.

Uudet puolueet eivät sopeutuneet kirjoitusohjeeseen

”Moni uusi puolueennimi oli rakenteeltaan erilainen kuin vanhat, joten niiden erisnimisyyden häivyttäminen alkukirjaintempulla tuntui oudolta robotiikalta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Den ensidiga bevakningen av rikspolitiken

Att den åländska riksdagsledamoten är den mest frekvent intervjuade rikspolitikern i de åländska medierna är varken konstigt eller fel, det är avsaknaden av andra röster som är det, skriver Felicia Bredenberg.

Kun hätä on suurin, on kollega lähellä

Juuri kun Radio Novan uutiset olivat alkamassa, ankkuri Jussi Karhunen tunsi muljahduksen mahassaan.

Totuuden tyyni tulkki on poissa

Toimittaja Jorma Lehto 2. 3. 1947 Seinäjoki – 25. 3. 2021 Mustasaari

”Alla finlandssvenska medier är dåliga på något sätt”

Vårens näst sista Mediespråkswebbinarium kräver självironi och god humor. Den 23 april ger sig komikern Alfred Backa nämligen på den finlandssvenska journalistiken i en roast där alla får sig kring öronen.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta