Författare sågar litteraturkritik

De finlandssvenska tidningsredaktionerna får besk kritik av författare som tycker att litteraturrecensionerna blir sämre och sämre.

Författare ser tendenser till att bokrecensioner blir mindre analytiska och mer refererande. ”En recension ska inte vara ett referat av handlingen, men det är en svår balansgång för en recensent att veta hur mycket som ska avslöjas”, säger Fredrik Sonck, kulturchef på Hufvudstadsbladet.

JOURNALISTI
29.9.2017

Johan Svenlin, text
Karl Vilhjamsson, foto

När romanen Själarnas ö kom ut i början av september hettade debatten om recensionsverksamheten i Svenskfinland till igen. Författaren själv, Johanna Holmström, skrev en kolumn i KSF Medias tidning Östnyland (Konstkritik som ger huvudvärk, 12.9), där hon hävdar att recensionstekniken i de finlandssvenska tidningarna försämrats radikalt under hennes tretton år som publicerad författare.

”Recensionerna är i dagens läge betydligt kortare, mycket mindre analytiska (om alls) och ibland snudd på fullständigt inkompetenta… Det är beklämmande att i dagstidningar se professionella människor, självutsedda smakdomare, skriva långa och kompetenta handlingsreferat som jag dessvärre skulle vara tvungen att underkänna i klassrummet med motiveringen; ledsen, men det var en recension du skulle skriva”, löd Holmströms dom.

Kritiken mot kritiken togs in på redaktionerna, men med vissa reservationer.

”Jag säger inte att hon har fel. Recensioner har i snitt blivit kortare och de skrivs ofta under tidspress. Det har även hänt att författare skällt på oss eftersom vi inte haft recension på recensionsdag”, säger Patrik Back, kulturchef på Vasabladet.

Han medger att alla recensioner inte är välskrivna eller i dialog med konstverket, men han vill inte heller hålla med om att det var bättre förr.

”Ur ett historiskt perspektiv, åtminstone på Vasabladets kulturredaktion, är recensioner en relativt ny form som skiftat genom åren. Jag har också läst hätska, politiskt laddade recensioner från 1970-talet, som möjligen inte skulle mottas väl i dag.”

Hufvudstadsbladets kulturchef Fredrik Sonck håller med Johanna Holmström i vissa avseenden, men tycker att hon överdriver när hon hävdar att många recensenters texter skulle bli underkända på högstadiet.

”Åtminstone publiceras inga sådana recensioner i Hufvudstadsbladet. Jag har som princip att inte recensera frilansares recensioner offentligt, men självklart finns det också recensioner som inte helt lyckas kommunicera med det recenserade verket och jag förstår att det kan kännas tufft för en enskild konstnär.”

 

Han påminner om att recensioner inte i första hand skrivs för konstnärerna som skapat verken.

”Den primära mottagaren av texten är den läsande offentligheten. Konstnären är bara den sekundära mottagaren.”

Varken Back eller Sonck skyller eventuella bristfälliga recensioner på minskade budgetanslag.

”Sedan jag började som kulturchef för tre år sedan har KSF Media samarbetsförhandlat två gånger och redaktionen har blivit mycket mindre. Mot den bakgrunden har recensionsverksamheten klarat sig bra”, anser Sonck.

”Det är ett ju ett känt faktum att dagstidningar i Svenskfinland inte betalar några feta honorar. Jag hör till den generation som började den journalistiska banan med att recensera skivor, konserter eller konstutställningar. Vi skrev i första hand för att vi ville skriva, i andra hand för honoraret. En sak som förvånar mig är att jag som kulturchef ytterst sällan blir kontaktad av unga som vill skriva om till exempel popmusik”, berättar Back.

Sonck och Back är eniga om att det är svårare att rekrytera frilansrecensenter inom scenkonst och musik än inom litteratur.

”När det gäller litteratur finns det duktiga kritiker att tillgå. Ibland anlitar vi recensenter från Sverige för att våra finlandssvenska medarbetare inte vill recensera verk av författare som de är nära bekanta med.”

”För Vasabladet är revyerna en mycket viktig del av kulturbevakningen, medan vi inte har en hundraprocentig täckning av finlandssvensk bokutgivning. Det förväntas att vi ska recensera varje revy i vårt spridningsområde och det kräver en viss prioritering inom kulturbevakningen.”

Johanna Holmström fick fart på diskussionerna, men hon avböjer att bli intervjuad för Journalisten med motiveringen:

”Jag har valt att inte kommentera ämnet i kolumnen ytterligare. Jag sade det jag hade att säga i den och sedan finns det andra som kan diskutera vidare.”

 

Och visst har det diskuterats vidare, inte minst i Västra Nyland. Där har barnboksförfattaren Minna Lindeberg lett ett uppror, påhejad av författarkollegor som Monika Fagerholm och Katarina von Numers-Ekman, och krävt att få till ett krismöte med redaktionsledningen på VN.

”Jag vill lyfta fram fegheten och ohederligheten i deras brutna löften som för ett år sedan gavs om en högklassig och skarp kulturbevakning. Litteraturrecensioner borde skrivas av välutbildade och specialiserade recensenter och kulturjournalister som också innehar ett stort personligt intresse för litteratur och konst och som odlar sin egen recensionskonst på ett ansvarsfullt och medvetet sätt”, skriver Lindeberg per e-post.

En snabb koll över årets bokrecensioner i VN visar att fyra av elva boktitlar hittills i år recenserats av tidningens allmänreportrar. Övriga sju har skrivits av frilansande litteraturkritiker.

”För att recensera en stor roman som till exempel Själarnas ö, en historisk roman, ett stycke kvinnohistoria, behöver redaktionen definitivt hyra in sina frilansskribenter som de pratade om. Det är inte varje år en dylik bok skrivs”, anser Lindeberg.

Det är ungefär ett år sedan KSF Medias samarbetsförhandlingar resulterade i en stor omställning för koncernens tidningar, inte minst för VN. Utgivningen för papperstidningen minskade från fem dagar i veckan till två dagar och de redaktörer som fick fortsätta på tidningen blev allmänredaktörer. Enligt VN:s chefredaktör Marina Holmberg har varken tidningens kulturbevakning eller litteraturrecensionerna tappat mer än andra sektioner.

”Förändringen förra året innebar också att innehållet i tidningen ska vara helt lokalt, men för kulturen har vi undantag eftersom vi också bevakar Åbo Svenska Teater, Svenska Teatern i Helsingfors och finlandssvensk litteratur. Vi har ett väldigt brett kulturliv i vårt eget område och vi måste hitta en balans i hela utbudet”, förklarar Holmberg.

Hon ser inte att litteraturkritik skulle ha fått lida mer än andra grenar när resurserna minskat.

”Vi har flera utomstående recensenter och söker ständigt nya medarbetare. Nyligen har två av våra frilansskribenter inom litteratur rekryterats av förlag och det är inte lätt att hitta nya”, säger Marina Holmberg.

Lindeberg har en lösning på rekryteringsproblemen.

”Redaktionerna kunde vara i kontakt med Författareföreningen, om de vill rekrytera behöriga recensenter. Vi behöver tillsammans leta fram kompetenta personer som kunde tänkas sköta uppgiften.”

Kris eller inte – i oktober kommer Lindeberg att få sin önskan om ett möte mellan författare och KSF Medias ledning uppfylld. Datum är ännu inte spikat.



10 2018
Arkisto
Säätövaraa. Alma-talossa ei ole omia työpisteitä, mutta sähköiset pöydät saa asetettua sopivalle korkeudelle. Toimittaja Tero Lehto työn ääressä.

Herra teknologia

Kokenut teknologiatoimittaja Tero Lehto ei piittaa ennakkoluuloista.

Suhdetyötä somejätissä

John Severinsonin työ Facebookissa on pitää toimittajat ja kustantajat tyytyväisinä. Hän ei kuitenkaan lupaa, että uutissivustoille syötetyn yleisön määrä palaisi ennalleen.

Media-alan johto on julkista kuvaansa tasa-arvoisempi

Journalisti selvitti päätoimittajien sukupuolijakauman. Laskelmien mukaan päätoimittajan tehtävät jakautuvat miehille ja naisille selvästi luultua tasaisemmin.

Medicin mot stress. ”Du behöver någonting, som inte har med jobbet att göra, som är din grej och som får dig att koppla av. För mig är det hästar, särskilt min häst Stella”, säger Jannika Lindén, journalist och arbetarskyddsfullmäktig på tidningen Östnyland.

Tygla den dåliga stressen

Osäkerhet, ett högt arbetstempo och för lite feedback. Jannika Lindén, journalist och arbetarskyddsfullmäktig på Östnyland listar orsaker till dålig stress och vad man kan göraför att förebygga den.

Kaikkien ei tarvitse tietää kaikkea

Journalistin tulisi aina kysyä, mikä on oikea yhteiskunnallinen kysymys, mikä taas työyhteisön sisäinen ristiriita, henkilökohtainen tragedia tai kerrassaan merkityksetön asia, kirjoittaa Janne Saarikivi.

EU ottaa somejäteiltä ja antaa kustantajille

EU:ssa valmistellaan uutta direktiiviä, joka voi tuoda luovien alojen tekijöille lisää rahaa. Kustantajat voisivat vaatia somejäteiltä korvauksia jaetusta journalismista.

Rakkaudesta lajiin. Tuula Kousa voisi halutessaan jäädä eläkkeelle jo vuoden kuluttua, mutta sellaista hänellä ei ole suunnitelmissa. ”Innostun aina uudelleen uusista kirjahankkeista ja siitä, että tämä on myös ihmissuhdetyötä. Työ on niin kivaa, ettei tunnu varsinaiselta työltä.”

Puoliksi agentti

Kun Tuula Kousa irtisanottiin Tammelta, hän ei halunnut vähään aikaan kuullakaan kirjoista. Pian hän ryhtyi kirjallisuusagentiksi ja totutteli maksamaan oman palkkansa.

Uutta taitoa. Siru Väisänen on suorittanut töiden ohessa digitaalisen muotoilun opintoja Arcada-ammattikorkeakoulussa Helsingissä. Hän kiittelee myös kansalais- ja työväenopistojen kursseja ammatin kannalta hyödyllisinä.

Paluu kesätoimittajaksi poiki töitä

Tonnin löytöpalkkiokaan ei tuonut toimitussihteerin paikkaa, mutta Siru Väisänen ei antanut periksi. Journalistien työllisyys on hieman kohentunut.

JSN: Neuvosto on toimintakykyinen

Julkisen sanan neuvoston puheenjohtaja Elina Grundströmin johtamistapaa on arvosteltu useissa artikkeleissa. Neuvoston jäsenten mukaan JSN toimii hyvin.

Kokovartalojuttu. Kun Ilkka Pernu paneutui sisäilma-asioihin, hän alkoi itsekin kokea työhuoneellaan outoja oireita, jotka sittemmin menivät ohi. ”Kuvastaa aihetta, että aloin jutunteon aikana tarkkailla omaakin vointiani normaalia herkemmin.” Pernun työhuone on Sastamalassa, missä myös hänen kotinsa on ollut jo vuosia.

Selvyyttä sisäilmaan

Jutunteko sisäilmaongelmista oli Ilkka Pernulle ”totuuden rajankäyntia”. ”Aina uudelle haastateltavalle soittaessani aloin epäillä aiempia näkemyksiäni”, Pernu kertoo Anna hyvän kiertää -juttusarjassa.

Lehdistönvapautta vai häiriköintiä?

Toimittaja-aktivisti Sam Husseini poistettiin Helsingin huippukokouksen tiedotustilaisuudesta kovin ottein.

Taustatyötä kunnes uutisrima ylittyy

Anne Kauranen, 36, aloitti elokuussa uutistoimisto Reutersin kahden hengen Suomen-toimituksessa kirjeenvaihtajana.

Keskisuomalaisen toimitussihteeri Seija Suihkonen potee korkean paikan kammoa, mutta riittävän korkealla korkeuden taju ja kammo katoavat.

Hyppy pelkoa päin

Seija Suihkonen pelkäsi korkeita paikkoja. Sitten hän päätti heittäytyä vapaapudotukseen lentokoneesta.

En del stress är bra

Kring 25 procent av finländarna upplever arbetsstress. När ska man oroa sig för en kollega eller vän som utbrister att hen är ”såå stressad” vid varje veckomöte?

Tukea järjestäytymiseen. Vikesin EU-rahoitteisessa ay-koulutuksessa Somaliassa pyritään muun muassa luomaan vuoropuhelua media-alan työntekijöiden ja työnantajien välille. Kouluttaja Abdalle Mumin puhui kesäkuussa toimittajille siitä, miksi työntekijöiden kannattaa järjestäytyä niin kansallisesti kuin työpaikoilla.

Vikesiä uhataan oikeustoimilla Keniassa

Sananvapaustyötä tekevää säätiötä yritetään sotkea erikoiseen oikeusjuttuun.

Työn julkisuus on kiusallista

Kehittyminen toimittajana tapahtuu julkisesti, on kyse sitten kirjoitustaidoista, esiintymisen sujuvuudesta tai ajattelun kehityksestä. Se on kiusallista ja luo paineita, kirjoittaa Anna-Sofia Nieminen.

Anna tilaa oivaltaa

Ville Tietäväisen ja Ville Hännisen tietokirjan keskeinen opetus koskee sekä kuvittajia suhteessa yleisöön että heitä, jotka tilaavat journalistisia kuvituksia, kirjoittaa Marja Honkonen.

Minällä on asiaa

Sitä minä ihmettelen, miksi Suomessa ei ole vaihtoehtoa journalistiselle minäilylle. Minäpä taidankin vallan alkaa The Economist -lehden asiakkaaksi. Viimeksi kun minä sitä luin, en minä löytänyt tietoa toimittajista, kirjoittaa Vesa Heikkinen.

Viettävällä tiellä

Rami Marjamäki nappasi täydellisen esimerkkikuvan siitä, millaista on ajaa täysperävaunullista tukkirekkaa Ruoveden havumetsien teillä.

Felet i våra stjärnor

Journalister ska förstås fundera på vilken roll de spelar när ”vanliga människor” på ett naivt sätt tillskrivs en endimensionell godhet. Det finns en risk för att pinsamt berörda journalister överkompenserar på ett osakligt sätt om de går från att glorifiera till att kritiskt granska, skriver Dan Lolax.

JSN: Journalisti voi joskus rikkoa lakia

Kannanoton mukaan poikkeustapauksissa yleisön tiedonsaantioikeuden varmistaminen saattaa edellyttää journalistilta toimintaa, joka voi olla tulkittavissa lainvastaiseksi.

Pressikortista mobiiliversio

Journalistiliitto on julkistanut matkapuhelimeen ladattavan pressikortin, joka tulee perinteisen muovikortin rinnalle.

Med vd-hjälp ska SPT växa

Styrelseordförande Patrik Stenvall förhandlade på eget initiativ med nyhetsbyrån SPT:s tilltänkta vd-kandidat Pär Landor.

Yhdistykset

Journalistiliiton jäsenyhdistykset tiedottavat.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta