Vem ska skyddas mot sig själv?

JOURNALISTI
17.3.2016

Lina Laurent
lina.laurent@vintermedia.fi
Skribenten är frilansjournalist från Helsingfors och Kuru.

Vi ska förklara sammanhang och ifrågasätta men vi behöver inte automatiskt skydda individer mot sig själva bara för att de lever ett liv som bryter mot normerna, skriver Lina Laurent.

Nano, 20 år, sitter uppkrupen i en vit säng. På huvudet har hon två lurviga svarta öron och runt halsen är en blå bjällra fäst i ett halsband. Nano säger att hon är en katt. I inslaget som följer får vi se Nano och journalisten Silje Ese promenera utanför Oslo Centralstation. Silje Ese frågar om fördelarna med att vara katt. Nano berättar om hur hon ser bättre i mörker än i ljus och att hon uppfattar vissa ljud starkt. Nano fräser åt en hund som går förbi och kameran fokuserar på den långa vita svansen som sticker fram under den svarta vinterkappan.

När NRK P3:s program Verdens Rikaste Land i slutet av januari släppte den 3,5 minuter långa videon om Nano lät reaktionerna inte vänta på sig. Nano blev viral. I dag har videon visats 4,8 miljoner gånger och på programmets Facebooksida finns över 93 000 kommentarer om Nano.

I början av mars tog NRK:s tillsynsmyndighet Kringkastningsrådet upp inslaget om Nano till behandling eftersom det riktats flera klagomål mot det. Många var kritiska till att ingen i det ursprungliga inslaget ifrågasatte Nanos konstaterande om att hon är född i fel art. Majoriteten av klagomålen handlade ändå, enligt norska Journalisten, om att Nano borde ha skyddats mot sig själv – flera antydde att hon är psykiskt sjuk.


Journalister ska lyfta fram stora sammanhang, men också enskilda individer. Men var går gränsen för vem eller vad som kan uppmärksammas eller för vems röst som får höras? Diskussionen är på inget sätt ny. Vi har fört och för den kontinuerligt i samband med kontroversiella teman, speciellt sådana som ifrågasätter etablerad vetenskaplig forskning. Hur presenteras människor som till exempel tror på änglar och änglavård, astrologi eller som jagar spöken? En del områden är mer tabubelagda än andra och avvägningar görs hela tiden. Det är det journalistik handlar om, om att välja och välja bort.

Skulle jag se Nano på stan, med svansen skymtande under kappan, hade jag definitivt velat höra hennes berättelse. Problemet blir kanske det enskilda klippet på Youtube som lever sitt eget liv. I det kommer sammanhanget inte fram – att inslaget gjorts i en serie som under ett år följer unga människor i Oslo centrum. Ifall man känner till kontexten och programformatet kan det vara lättare att förstå varför reportern inte grillar Nano och efterlyser vetenskapliga bevis.


Går man in för att skydda människor mot sig själva omyndigförklarar man dem. Det är mer än problematiskt och det konstaterade också Kringkastningsrådets ordförande Per Edgar Kokkvold. Enligt norska Journalisten är saken nu officiellt avklarad. Kringkastningrådet gav inget uttalande (det gör det sällan i enskilda fall) och saken kommer inte heller att tas upp i Pressens Faglige Utvalg, den norska motsvarigheten till Opinionsnämnden för massmedier. Där behandlas inslaget inte eftersom Nano inte gett sitt samtycke. Hon är nöjd både med reportaget och med uppföljningen.

Vi ska fortsätta vara nyfikna och öppna. Vi ska problematisera oss själva och det som upplevs som normalt. Vi ska förklara sammanhang och ifrågasätta men vi behöver inte automatiskt skydda individer mot sig själva bara för att de lever ett liv som bryter mot normerna.



8 2020
Arkisto

Harva meistä on korvaamaton superneuvottelija

Työehtosopimukset ovat siitä käteviä, että niiden ansiosta tavan ihmisen ei juuri koskaan tarvitse huolehtia lomista, työajasta, vähimmäispalkasta tai siitä, maksetaanko sairauden ajalta palkkaa, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Onneksi minä en joudu jakamaan mediatukia

”Mediatukea olisi rehdimpää perustella työpaikkojen säilymisellä kuin demokratialla”, kirjoittavat Annukka Oksanen ja Elina Yrjölä.

Vapaapäivien pitäminen on sinulle lähinnä uuvuttavaa, Minna Holopainen

STT:n vastaava päätoimittaja Minna Holopainen tekee töitä melkein koko ajan ja on mahdollisesti itsekin tekoäly.

Näin syntyy Trendin syysmuotijuttu

Trendi tilasi stylisti ja valokuvaaja -työparilta helmikuussa syysmuotijutun. Kesällä kuvaaja ja malli vaihtuivat koronan takia. Juttu kuvattiin elokuussa kotieläintilalla.

Kielenhuollon päämaja ei ole käymässä turhaksi

”On viisainta, ettei yleiskielessä sooloilu karkaa käsistä. Tämä aika ei varsinaisesti kaipaa lisää ymmärryksen puutetta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vi måste respektera – och kredda varandra

”Vi måste respektera varandras arbete och kredda den som kreddas bör”, skriver Felicia Bredenberg.

Koronasta vauhtia muutoksiin

”Voisiko pandemiakurjuuden keskeltä löytyä jotain hyvääkin? Voidaanko esimerkiksi itsensä työllistäjille saada vihdoin pandemian vauhdittamana turvatumpi asema”, kysyy Suomen freelance-journalistien uusi puheenjohtaja Maria Markus.

Munkit ja possut

Kesätoimittaja Ilkka Vänttisen kuvissa näkyi sikoja juuri niin kuin pitikin – ja lisäksi jotain aivan muuta.

Uutistoimistotuki ehkä osaksi median koronatukea – tuen haku on alkanut

Median koronatukea voi saada journalistisen työn kustannuksiin. Myöntämisen ehtona on mainosmyynnin lasku. Erillistä uutistoimintaan suunnattua tukea on saanut aiemmin muun muassa STT.

Etävaltuusto nosti hien otsalle

Kuuluuko? Näkyykö? Journalistiliiton historian ensimmäisessä valtuuston hybridikokouksessa teknisiä pulmia ratkottiin lennosta, kirjoittaa Kira Närhi.

Herrasmies on poissa

Kuolleita: Toimittaja Matti Vainio 20. 6. 1935 Sortavala – 5. 9. 2020 Hämeenlinna

Arvostettu monitoiminainen

Kuolleita: Toimittaja Liisa Laine Oulu 25. 3. 1936 – 8. 8. 2020 Helsinki

Hjärtat klappade för nyheter och rättvisa

Döda: Journalisten Ia Henriksson 5. 1. 1974 Helsingfors – 11. 7. 2020 Helsingfors

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta