Förnuft och känsla

JOURNALISTI
25.2.2016

Dan Lolax

dan.lolax@aumedia.fix

Sktibenten är samhällsjournalist på Åbo Underrättelser. Skriver Nyhetsbloggen.

Det vi upplever nu kommer att förändra vårt samhälle i grunden. Frågan är om medierna lyckats förklara den förändringen, skriver Dan Lolax.

I filmen Järnladyn ondgör sig Margaret Thatcher (Meryl Streep) över att vi lever i känslornas tidevarv.

Ett av de största problemen i vår tid är att vi styrs av människor som bryr sig mera om känslor än de gör om tankar och idéer, säger hon.

Jag är ingen vän av Margaret Thatchers tankar och idéer men i det här fallet har karaktären Thatcher en poäng och den gäller inte minst för journalistiken.

 

I fjol kom rekordmånga asylsökande till Finland. Den för finländska förhållanden unika situationen har varit förstasidesstoff i ett halvt år.

Det är begripligt och motiverat. Det vi upplever nu kommer att förändra vårt samhälle i grunden. Frågan är om medierna lyckats förklara den förändringen.

Personligen tycker jag att jag själv inte gjort det. Irriterat upptäcker jag att känslorna styrt rapporteringen.

Den har handlat om enskilda asylsökandens öden, om vad de gör för att motverka fördomar, om människorna som hjälper dem, om hur människorna som vill stänga gränserna reagerar, om hur polariseringen vänder folk mot varandra.

Visst, här har rymts annat också men på det hela taget känns greppet så här efteråt känsloladdat och snävt. Jag saknar sammanhanget och jag misstänker att jag inte är ensam om att fela.

 

För tre år sedan kom Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöller ut med en bok som hon fick mycket stryk för. Det var inte helt omotiverat för boken En halv sanning är också en lögn innehöll halvsanningar och faktafel.

Men Kjöllers huvudpoäng, att sakförhållanden och sammanhang går förlorade då den så kallade offerjournalistikens dramaturgi söker offer, skurk och hjälte, är sund.

Kjöller kritiserade medvetna förvrängningar, men som journalist kan det vara svårt att komma ut ur känslosvallet eftersom man inte inser att man är i det. Eller för att man tycker att svallet bär storyn långt nog.

Om du intervjuat en somalier som begravt sina barn i Mogadishu och flytt undan Al-Shabab, varför skulle du då förstöra den berättelsen med annan fakta? Hans öde är drabbande nog och fungerar som en motpol till alla fördomar och hatretorik som omger asylsituationen. Ungefär så resonerar journalisten.

 

Kanske är detta roten till det onda? Att i känslornas tidevarv känns förnuftet som en glädje- och sorgedödare.

Om så är fallet – vilket jag misstänker att det är – är orsaken tudelad. Dels har redaktionerna köpt devisen att nyheter ska förmedlas via känslor. Och varför inte? Om två barnmorskor i direktsändning får statsminister Juha Sipilä att tänka om, vad ska dylika känsloyttringar inte göra för webbtrafiken? Ju mera känslor desto flera klick.

Dels handlar det om tid. Att sända en journalist till den lokala flyktingförläggningen för att hämta ett stycke tragedi till redaktionen kräver inte lika mycket resurser som den mer komplexa verkligheten – den som kräver att journalisten grottar ner sig i fakta.

Handen på hjärtat – ironiskt eller hur? – i dagens samhällsdebatt känns det som att vi har tillräckligt med känslor. Dags att ge förnuftet lite utrymme.



3 2020
Arkisto

Kriisioloissa medialta vaaditaan malttia

Koronauutisoinnissa sekä toimittajien että yleisön on pakko oppia sietämään epävarmuutta ja muuttuvia tilanteita. Ja myös mediayhtiöiden on joustettava, kirjoittaa Maria Pettersson.

Päivi Anttikoski otti selfien Valtio­neuvoston linnan wc-tiloissa. Ennen ­koronaviruksen leviämistä ja valmiuslain käyttöönottoa siihen oli vielä aikaa.

Suosittelet kaikille toimittajille viestintäjohtajan uraa, Päivi Anttikoski

Valtioneuvoston viestintäjohtaja haluaa järjestää tiedotustilaisuuksia ihmisille eikä toimittajille.

Uutissatiiri viihdyttää ja viettelee, mutta se ei ole journalismia

”Satiirissa voidaan myös tarjota oikeamielistä identiteettiä katsojille”, kirjoittaa Janne Zareff.

Finländska medier dryper av vita räddare

När medierna lyfter upp en enskild person som hjälte kan det bidra till ökad volontärturism, skriver Liselott Lindström.

Koronaviruksen lyhennys voi olla uhkapeliä

”Vaikka 'koronan uhrien' ei tulkittaisikaan viittaavan pöytäpeliriippuvuuteen, myös otsikoissa olisi tyylikkäintä puhua (korona)viruksesta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Hovioikeus pohtii Janitskinin kuoleman vaikutusta tuomioon

MV-lehteen liittyvä oikeudenkäynti saattaa venyä jopa syksyyn.

Freelancer sairastaa omaan laskuunsa

”Freelancerin pitäisi saada työstään riittävä korvaus, joka riittää työterveyshuollon ja sairauspäivärahan maksamiseen”, kirjoittaa Hanna Kaisa Hellsten.

Yt-neuvottelut ovat neuvottelut, eivät sanelua, muistutti käräjäoikeus

Helsingin käräjäoikeus tuomitsi helmikuussa Helsingin Evankelisen Opiston maksamaan korvauksia journalistisen alan opettajan työsuhteen päättämisriidassa. Oikeus arvioi sitä, käytiinkö yt-neuvottelut laillisesti.

Monipuolinen toimittaja ja tarkka vesipallotuomari

Kuolleita: Toimittaja Pasi Natunen 15. 7. 1967 Kuopio – 4. 2. 2020 Tuusula

Sanojen taitaja ja älykäs keskustelija

Kuolleita: Kulttuuritoimittaja Katriina Laine 27. 8. 1943 Pori – 4. 2. 2020 Pori

Uutisia Raumalta viideltä vuosikymmeneltä

Kuolleita: Uutispäällikkö Maija-Liisa Tuominen 5. 4. 1926 Kokemäki – 22. 2. 2020 Rauma

Ahkera ja leppoisa elävän kuvan ammattilainen

Kuolleita: Ohjaaja ja leikkaaja Matti Markkanen 26. 8. 1945 Kotka – 6. 11. 2019 Mikkeli

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta