Då ordskogen vissnar

JOURNALISTI
15.12.2016

Dan Lolax

dan.lolax@aumedia.fi

Skribenten är samhällsjournalist på Åbo Underrättelser. Skriver Nyhetsbloggen.

Sällan är jag så besviken på mig själv som då jag efteråt inser hur slentrianmässigt jag skrivit en text, skriver Dan Lolax.

På Helsingfors bokmässa i oktober pratade jag med journalisten Henriette Clayhills om skillnaden mellan att skriva journalistik och fiktion. Clayhills debuterade i år som författare med boken Den blinda fläcken.

Hon sa ungefär så här: journalistik är ofta resultatet av att välja bort. Nyanserna tenderar att försvinna då utrymmet är begränsat. Det fiktiva greppet, däremot, tillåter gråskalor och friheter på ett annat sätt än journalistiken. Författaren kan behandla samma tema som journalisten men behöver inte ta hänsyn till romanfigurer så som journalisten måste beakta de i högsta grad verkliga människor hen skriver om.

Jag frågade Clayhills om hon efter sin romandebut skulle låta det fiktiva skrivandet influera det journalistiska arbetet. Hon trodde att hon kanske skulle känna sig frestad att låta det ske, men i slutändan är det två olika verksamheter. Journalistiken gör trots allt andra anspråk på sanningen än fiktionen.

 

Clayhills har rätt. Det icke-fiktiva skapar, genom att kallas för journalistik eller fakta, andra förväntningar på läsaren än vad romanen gör och det värsta en journalist kan beskyllas för är att ha författat en händelse.

Men journalister gör trots det klokt i att låta sig influeras av det skönlitterära och jag tror att sådana influenser har alla chanser att berika istället för att underminerar journalistiken.

Det slår mig, att då vi diskuterar nyheter i dag så tenderar vi att fokusera på medel, uppgift och ekonomi. Det vill säga: hur använder vi oss av den teknologi som står till förfogande för att leva upp till det krav om relevans som journalistiken är underkastad? Och hur gör vi det på ett lönsamt sätt?

Mera sällan diskuterar vi den journalistiska stilen. Det här är märkligt eftersom det finns en korrelation mellan slagkraftig journalistik och välformulerad journalistik. Det omsorgsfullt skrivna borde vara något som kännetecknar varje journalist, oavsett av för hur många hen skriver.

Har stilen nedprioriterats och gett rum för de ovan nämnda frågorna? Inget ont om dem, men om vi diskuterar journalistik så ska vi göra det fullt ut och inkludera alla aspekter. Texten kan inte subtraheras bort. Utan den har vi ingen journalistik.

 

Den välformulerade nyhetstexten är resultatet av många olika faktorer. Ett bra språkstöd är en. De finlandssvenska nyhetsredaktionerna gör klokt i att värna och utveckla det stöd som nu finns.

Tid kan vara en annan faktor. Förstå mig rätt: en bra text är inte resultatet av obegränsat med tid. Ibland kan för mycket tid vara förödande. Men om en journalist inte har möjlighet att göra texten rättvisa så tenderar det att synas i läsvänligheten.

Men journalisten själv är förstås den mest avgörande faktorn. Sällan är jag så besviken på mig själv som då jag efteråt inser hur slentrianmässigt jag skrivit en text. Det kan handla om onödiga upprepningar, klichéer och en användning av citat som tyder på att jag själv inte kopplat grepp om nyheten utan låtit någon annan föra den.

Det här är tecken på att den egna ordskogen vissnar och behöver näring. Den näringen finns bland annat i skönlitteraturen. Den kan ibland på ett omedvetet plan inspirera journalisten att hitta nya vägar genom en rätt alldaglig nyhet.



3 2020
Arkisto

Kriisioloissa medialta vaaditaan malttia

Koronauutisoinnissa sekä toimittajien että yleisön on pakko oppia sietämään epävarmuutta ja muuttuvia tilanteita. Ja myös mediayhtiöiden on joustettava, kirjoittaa Maria Pettersson.

Päivi Anttikoski otti selfien Valtio­neuvoston linnan wc-tiloissa. Ennen ­koronaviruksen leviämistä ja valmiuslain käyttöönottoa siihen oli vielä aikaa.

Suosittelet kaikille toimittajille viestintäjohtajan uraa, Päivi Anttikoski

Valtioneuvoston viestintäjohtaja haluaa järjestää tiedotustilaisuuksia ihmisille eikä toimittajille.

Uutissatiiri viihdyttää ja viettelee, mutta se ei ole journalismia

”Satiirissa voidaan myös tarjota oikeamielistä identiteettiä katsojille”, kirjoittaa Janne Zareff.

Finländska medier dryper av vita räddare

När medierna lyfter upp en enskild person som hjälte kan det bidra till ökad volontärturism, skriver Liselott Lindström.

Koronaviruksen lyhennys voi olla uhkapeliä

”Vaikka 'koronan uhrien' ei tulkittaisikaan viittaavan pöytäpeliriippuvuuteen, myös otsikoissa olisi tyylikkäintä puhua (korona)viruksesta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Hovioikeus pohtii Janitskinin kuoleman vaikutusta tuomioon

MV-lehteen liittyvä oikeudenkäynti saattaa venyä jopa syksyyn.

Freelancer sairastaa omaan laskuunsa

”Freelancerin pitäisi saada työstään riittävä korvaus, joka riittää työterveyshuollon ja sairauspäivärahan maksamiseen”, kirjoittaa Hanna Kaisa Hellsten.

Yt-neuvottelut ovat neuvottelut, eivät sanelua, muistutti käräjäoikeus

Helsingin käräjäoikeus tuomitsi helmikuussa Helsingin Evankelisen Opiston maksamaan korvauksia journalistisen alan opettajan työsuhteen päättämisriidassa. Oikeus arvioi sitä, käytiinkö yt-neuvottelut laillisesti.

Monipuolinen toimittaja ja tarkka vesipallotuomari

Kuolleita: Toimittaja Pasi Natunen 15. 7. 1967 Kuopio – 4. 2. 2020 Tuusula

Sanojen taitaja ja älykäs keskustelija

Kuolleita: Kulttuuritoimittaja Katriina Laine 27. 8. 1943 Pori – 4. 2. 2020 Pori

Uutisia Raumalta viideltä vuosikymmeneltä

Kuolleita: Uutispäällikkö Maija-Liisa Tuominen 5. 4. 1926 Kokemäki – 22. 2. 2020 Rauma

Ahkera ja leppoisa elävän kuvan ammattilainen

Kuolleita: Ohjaaja ja leikkaaja Matti Markkanen 26. 8. 1945 Kotka – 6. 11. 2019 Mikkeli

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta