Då ordskogen vissnar

JOURNALISTI
15.12.2016

Dan Lolax

dan.lolax@aumedia.fi

Skribenten är samhällsjournalist på Åbo Underrättelser. Skriver Nyhetsbloggen.

Sällan är jag så besviken på mig själv som då jag efteråt inser hur slentrianmässigt jag skrivit en text, skriver Dan Lolax.

På Helsingfors bokmässa i oktober pratade jag med journalisten Henriette Clayhills om skillnaden mellan att skriva journalistik och fiktion. Clayhills debuterade i år som författare med boken Den blinda fläcken.

Hon sa ungefär så här: journalistik är ofta resultatet av att välja bort. Nyanserna tenderar att försvinna då utrymmet är begränsat. Det fiktiva greppet, däremot, tillåter gråskalor och friheter på ett annat sätt än journalistiken. Författaren kan behandla samma tema som journalisten men behöver inte ta hänsyn till romanfigurer så som journalisten måste beakta de i högsta grad verkliga människor hen skriver om.

Jag frågade Clayhills om hon efter sin romandebut skulle låta det fiktiva skrivandet influera det journalistiska arbetet. Hon trodde att hon kanske skulle känna sig frestad att låta det ske, men i slutändan är det två olika verksamheter. Journalistiken gör trots allt andra anspråk på sanningen än fiktionen.

 

Clayhills har rätt. Det icke-fiktiva skapar, genom att kallas för journalistik eller fakta, andra förväntningar på läsaren än vad romanen gör och det värsta en journalist kan beskyllas för är att ha författat en händelse.

Men journalister gör trots det klokt i att låta sig influeras av det skönlitterära och jag tror att sådana influenser har alla chanser att berika istället för att underminerar journalistiken.

Det slår mig, att då vi diskuterar nyheter i dag så tenderar vi att fokusera på medel, uppgift och ekonomi. Det vill säga: hur använder vi oss av den teknologi som står till förfogande för att leva upp till det krav om relevans som journalistiken är underkastad? Och hur gör vi det på ett lönsamt sätt?

Mera sällan diskuterar vi den journalistiska stilen. Det här är märkligt eftersom det finns en korrelation mellan slagkraftig journalistik och välformulerad journalistik. Det omsorgsfullt skrivna borde vara något som kännetecknar varje journalist, oavsett av för hur många hen skriver.

Har stilen nedprioriterats och gett rum för de ovan nämnda frågorna? Inget ont om dem, men om vi diskuterar journalistik så ska vi göra det fullt ut och inkludera alla aspekter. Texten kan inte subtraheras bort. Utan den har vi ingen journalistik.

 

Den välformulerade nyhetstexten är resultatet av många olika faktorer. Ett bra språkstöd är en. De finlandssvenska nyhetsredaktionerna gör klokt i att värna och utveckla det stöd som nu finns.

Tid kan vara en annan faktor. Förstå mig rätt: en bra text är inte resultatet av obegränsat med tid. Ibland kan för mycket tid vara förödande. Men om en journalist inte har möjlighet att göra texten rättvisa så tenderar det att synas i läsvänligheten.

Men journalisten själv är förstås den mest avgörande faktorn. Sällan är jag så besviken på mig själv som då jag efteråt inser hur slentrianmässigt jag skrivit en text. Det kan handla om onödiga upprepningar, klichéer och en användning av citat som tyder på att jag själv inte kopplat grepp om nyheten utan låtit någon annan föra den.

Det här är tecken på att den egna ordskogen vissnar och behöver näring. Den näringen finns bland annat i skönlitteraturen. Den kan ibland på ett omedvetet plan inspirera journalisten att hitta nya vägar genom en rätt alldaglig nyhet.



10 2019
Arkisto

Ymmärrys ei lisäänny tiedonmuruja tuuttaamalla tai kollegaa nälvimällä

Kuluneiden parin viikon aikana me journalistit olemme onnistuneet julkaisemaan paljon tietoa, mutta ymmärryksen lisääminen on jäänyt jalkoihin, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson pääkirjoituksessaan.

Autoilua puolustavia ja maahanmuuttoa vastustavia toimittajia on liian vähän, Karri Kannala

Helsingin Uutisten päätoimittajalla on voimakkaita mielipiteitä, mutta usein hän jättää ne kertomatta.

MTV:n työehtosopimuksesta ovat neuvotelleet Ulla Rannikko (MTV, vasemmalla edessä), Jaakko Sainio (Palta) ja Heidi Aho (Palta), Tuomas Aalto (Journalistiliitto), Petri Savolainen (Journalistiliitto), Petteri Savolainen (MTV:n luottamusmies) ja Kari Pyrhönen (Media- ja ohjelmatyöntekijät).

Media-alan tes-neuvottelut etenevät hitaasti

Av-kääntäjien sopimusta jatkettiin vuodella.

Jospa lukija ei olekaan ensisijaisesti kuluttaja?

Viime vuosituhannella journalistit suhtautuivat yleisöön kuin opettamista vailla oleviin hallintoalamaisiin. Nyt hallintoalamaisesta on tullut kuluttaja, kirjoittavat Annukka Oksanen ja Elina Yrjölä.

Jouluradio on brändi ja mielentila

Kauppakeskus Redistä käsin toimivasta Jouluradiosta on kasvanut monikanavainen radiobrändi. Joululauluja kuunnellaan ympäri vuoden, kertoo toimituspäällikkö Riitta Kalliorinne.

Leena Hirvonen haluaa Nokian Uutisten lukijoiden aamukahvipöytään

Uusi päätoimittaja uskoo, että mikropaikallisen journalismin merkitys on entistä suurempi, kun kaikkea mahdollista on saatavilla.

Kuka johtaa työmarkkinateatteria?

”Työnantajat ajavat siis samaan aikaan vientivetoista mallia ja puhuvat paikallisen sopimisen puolesta. Kumpikaan ei kuitenkaan tosiasiassa tunnu maistuvan”, kirjoittaa Rami Lindström kolumnissaan.

Hej arbetsgivare! Frilansaren är den lojalaste arbetstagaren du kan få

Det känns ofta som om inte heller arbetsgivarna förstår att en frilans egentligen är billigare än en fast anställd då alla osynliga kostnader beaktas, skriver Liselott Lindström.

Haloo! Oletko pahassa paikassa?

Janne Flinkkilä ehti vain aloittaa puhelun, kun hän tajusi jo tehneensä ison mokan.

Toimittaja oli jämäkkä mentori

Kuolleita: Toimittaja Helena Vehkaoja-Mäkelä 3. 5. 1940 Ylistaro – 28. 10. 2019 Helsinki

Tiukka haastattelija

Toimittaja Leif Henry Salmén 19. 1. 1952 Helsinki – 19. 11. 2019 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta