Känslor köper tjänster

JOURNALISTI
24.11.2016

Magnus Londen, text
magnus.londen@gmail.com
Skribenten är frilansjournalist och författare från Helsingfors.

Jag ville helt abstrakt stödja saker – grävande journalistik, granskning av makten, alternativ till nationalism – som för mig just nu känns akuta, skriver Magnus Londen.

Jag ströläste något på skärmen, sannolikt om Storbritanniens kaotiska väg mot Brexit, då det studsade fram ett bud till just mig:

Hallå där! Den som stöder oss ser till att vår journalistik är orädd och fri från yttre inblandning. Vill du komma med?

Mera än så behövdes inte. Några klick senare var jag en stolt understödande medlem av The Guardian. Jag fick till och med en tygväska med posten som tack.

Så jag fortsatte läsa tills jag i förrgår skärmbläddrade på nytimes.com om Donald Trumps lätt kaotiska försök att skapa nya Team USA. Någonstans där fastnade min blick på rutan som sa ungefär du har nu läst din tionde avgiftsfria artikel den här månaden och eftersom du ändå hänger här, kanske du vill överväga att prenumerera...?

Jag tvekade ett ögonblick men höll ändå i min plånbok. Jag menar, någon gräns ska det ju finnas, och dessutom kan jag alltid rensa kakorna i datorn och på det sättet fortsätta läsa gratis.

Dagarna gick och Facebooks icke-chefredaktör Mark Elliot Zuckerberg sade att bolagets spridning av falska nyheter (som att Påven stöder Donald Trump) inte hade någon effekt alls på presidentvalet i USA. Konstigt då att Google och FB bara någon dag senare meddelade att nu ska de minsann ta itu med sajter som sprider falska nyheter.

Ett av många mediehus som kritiskt och systematiskt granskat Facebooks dominans är just The New York Times. Jag insåg att mycket av min kunskap om hur Facebooks och Googles algoritmer funkar baserade sig på det grävande som NYT gjort. Men jag viftade bort mitt dåliga samvete och fortsatte läsa utan att betala. Det finns gratisluncher!

Tills jag fick en tweet av @realDonaldTrump:

 

Wow, the @nytimes is losing thousands of subscribers because of their very poor and highly inaccurate coverage of the ”Trump phenomena”

 

För att citera Kjell Westö (tror jag) så brast något i mig just då. NYT dementerade naturligtvis Trumps tweet, men jag var redan rasande. Med några ursinniga klick kom jag fram till NYT erbjudanden och köpte en deal som ger mig så mycket oberoende journalistik att jag kan fylla badkaret till bredden – varje dag. Till ett helt obegripligt pris dessutom (2,31 euro i veckan).

Okej, med dessa köpbeslut har jag förstås ytterligare sjunkit ner i min liberala bubbla. Men det intressanta här är snarare exakt vad som fick mig att betala för något som jag redan njutit gratis av i många år.

Var det rationalitet? En ekonomisk investering? Köpte jag en livsviktig förnödenhet?

Nej, förstås inte. Jag gick till hundra procent på känslor.

Jag ville helt abstrakt stödja saker – grävande journalistik, granskning av makten, alternativ till nationalism – som för mig just nu känns akuta.

Eftersom jag har råd – eftersom medelklassen har råd.

Ska vi köpa prylar och nöja oss med Facebook som ensam nyhetsförmedlare? Eller i stället ha lite färre saker i hemmet och betala för en fri och aktiv bevakning av samhället?

Därför tror jag också finlandssvensk journalistik bums ska byta marknadsföringstaktik. ”Lura” oss med känslor istället för kalla annonser om hur billigt det är med full digital tillgång.

Vi är antagligen mer lättlurade än ni tror.



5 2021
Arkisto

Ensin ne hakivat journalistit. Silloin me sanoimme, että tämä ei käy.

Meidän suomalaisten pitää auttaa kollegoja muissa maissa. Se on oikein, mutta samalla autamme myös itseämme, kirjoittaa päätoimittaja Maria Pettersson.

Teit paikallisesta varuskunnasta 46-sivuisen erikoisliitteen, koska fanitat armeijaa, Pasi Koivumaa

Karjalaisen päätoimittaja on toimituksessa pidetty hahmo, mutta epäilee Stalinin ja Hitlerin ajatelleen itsestään samoin.

Näin saat kesätyöstäsi kaiken irti

Kokeneet toimittajat jakavat vinkit kesätyöntekijöille. Näillä pääset paremmin alkuun kesätöissä ja kenties koko urallasi.

Mitä journalistin pitää ymmärtää työnantajansa taloudesta?

Iso osinko voi olla hälytysmerkki – tai törkeilyä, jos yrityksessä on samaan aikaan menossa rankka säästöohjelma, kirjoittavat Annukka Oksanen ja Elina Yrjölä.

Journalisternas och hjälporganisationernas relation är problematisk

För några år sedan jobbade jag som frivillig informatör för en finsk organisation i Uganda. Det var en upplevelse jag aldrig skulle vilja ha ogjord – men inte heller göra om, skriver Liselott Lindström.

En onnistunut pilaamaan suomen kielen sääntöjä

Kun minut pyydettiin median edustajaksi suomen kielen lautakuntaan, eräs Helsingin Sanomien lukija ei vaikuttanut vilpittömän ilahtuneelta, kirjoittaa Ville Eloranta.

Kyselytunnilla valtuutetut kysyivät hallitukselta ja toimistolta liiton toimintaan ja linjauksiin liittyviä kysymyksiä. Puheenjohtaja Hanne Aho vastaa etäyhteyksin osallistuneille valtuutetuille.

Journalistiliiton kevätvaltuusto toivoi joustoa työhön

Valtuutetut toivoivat liiton edistävän etätyömahdollisuuksia myös korona-ajan jälkeen.

Media keskittyi – pitäisikö myös Journalistiliiton jäsenyhdistysten yhdistää voimansa?

Median ja työn muutokset vähentävät sijainnin merkitystä toiminnan järjestämisessä, kirjoittaa Tapio Räihä.

Kova kiire tarkastajan juttusille

Kun poliisi pysäytti toimittajan ja kuvaajan nopeusratsiaan, Mika Heikkilä turvautui pieneen valkoiseen valheeseen.

Luja ja luotettava pohjalainen

Toimittaja Päivi Leppilahti 23. 6. 1960 Teuva – 21. 3. 2021 Kankaanpää

Lehtikuvauksen uranuurtaja

Kuolleita: Kuvapäällikkö Antti Suominen 16. 9. 1938 Pori – 9. 4. 2021 Ulvila

Laajasti urheilusta ja liikunnasta

Kuolleita: Urheilutoimittaja Erkki Poutanen 19. 11. 1950 Jyväskylä – 4. 4. 2021 Tuusula

Monen lajin mestari

Kuolleita: Toimittaja Matti Korhonen 28. 11. 1928 Liminka – 1. 3. 2021 Oulu

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta