Känslor köper tjänster

JOURNALISTI
24.11.2016

Magnus Londen, text
magnus.londen@gmail.com
Skribenten är frilansjournalist och författare från Helsingfors.

Jag ville helt abstrakt stödja saker – grävande journalistik, granskning av makten, alternativ till nationalism – som för mig just nu känns akuta, skriver Magnus Londen.

Jag ströläste något på skärmen, sannolikt om Storbritanniens kaotiska väg mot Brexit, då det studsade fram ett bud till just mig:

Hallå där! Den som stöder oss ser till att vår journalistik är orädd och fri från yttre inblandning. Vill du komma med?

Mera än så behövdes inte. Några klick senare var jag en stolt understödande medlem av The Guardian. Jag fick till och med en tygväska med posten som tack.

Så jag fortsatte läsa tills jag i förrgår skärmbläddrade på nytimes.com om Donald Trumps lätt kaotiska försök att skapa nya Team USA. Någonstans där fastnade min blick på rutan som sa ungefär du har nu läst din tionde avgiftsfria artikel den här månaden och eftersom du ändå hänger här, kanske du vill överväga att prenumerera...?

Jag tvekade ett ögonblick men höll ändå i min plånbok. Jag menar, någon gräns ska det ju finnas, och dessutom kan jag alltid rensa kakorna i datorn och på det sättet fortsätta läsa gratis.

Dagarna gick och Facebooks icke-chefredaktör Mark Elliot Zuckerberg sade att bolagets spridning av falska nyheter (som att Påven stöder Donald Trump) inte hade någon effekt alls på presidentvalet i USA. Konstigt då att Google och FB bara någon dag senare meddelade att nu ska de minsann ta itu med sajter som sprider falska nyheter.

Ett av många mediehus som kritiskt och systematiskt granskat Facebooks dominans är just The New York Times. Jag insåg att mycket av min kunskap om hur Facebooks och Googles algoritmer funkar baserade sig på det grävande som NYT gjort. Men jag viftade bort mitt dåliga samvete och fortsatte läsa utan att betala. Det finns gratisluncher!

Tills jag fick en tweet av @realDonaldTrump:

 

Wow, the @nytimes is losing thousands of subscribers because of their very poor and highly inaccurate coverage of the ”Trump phenomena”

 

För att citera Kjell Westö (tror jag) så brast något i mig just då. NYT dementerade naturligtvis Trumps tweet, men jag var redan rasande. Med några ursinniga klick kom jag fram till NYT erbjudanden och köpte en deal som ger mig så mycket oberoende journalistik att jag kan fylla badkaret till bredden – varje dag. Till ett helt obegripligt pris dessutom (2,31 euro i veckan).

Okej, med dessa köpbeslut har jag förstås ytterligare sjunkit ner i min liberala bubbla. Men det intressanta här är snarare exakt vad som fick mig att betala för något som jag redan njutit gratis av i många år.

Var det rationalitet? En ekonomisk investering? Köpte jag en livsviktig förnödenhet?

Nej, förstås inte. Jag gick till hundra procent på känslor.

Jag ville helt abstrakt stödja saker – grävande journalistik, granskning av makten, alternativ till nationalism – som för mig just nu känns akuta.

Eftersom jag har råd – eftersom medelklassen har råd.

Ska vi köpa prylar och nöja oss med Facebook som ensam nyhetsförmedlare? Eller i stället ha lite färre saker i hemmet och betala för en fri och aktiv bevakning av samhället?

Därför tror jag också finlandssvensk journalistik bums ska byta marknadsföringstaktik. ”Lura” oss med känslor istället för kalla annonser om hur billigt det är med full digital tillgång.

Vi är antagligen mer lättlurade än ni tror.



4 2019
Arkisto

Rahahautomo

Valokuvausjärjestö Finnfoto kylpee rahassa, jota se ei ole saanut jaettua kuvaajille.

"Politiikan toimittajat puhuvat liian vähän politiikan sisällöistä"

Vuoden journalistin Vappu Kaarenojan mielestä osa politiikan journalismista tuo mieleen urheilusivut.

Jos sössii lehdistönvapauden, voi heittää hyvästit demokratialle

Kansalaisen kannalta on yhdentekevää, lopettaako journalisti työskentelyn ennakkosensuurin vai netissä käydyn vihakampanjan seurauksena, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Maailma muuttuu vihamielisemmäksi toimittajia kohtaan

Suomi nousi tänä vuonna sananvapaustilaston kakkoseksi, mutta entistä harvemmassa massa tilanne on hyvä tai tyydyttävä. Kymmenen viime vuoden aikana työnsä vuoksi on kuollut yli 700 journalistia.

Freelanceriksi jääminen on heittäytymistä epävarmuuteen, jossa nirsous johtaa konkurssiin

Ennen halusin tehdä ensisijassa yhteiskunnallisesti merkittävää ja lukijaa koskettavaa journalismia. Sittemmin on valjennut yrittäjän arjen totuus, kirjoittaa Lauri Rotko.

Antaisit itse paremmat erätaukohaastattelut, Susanna Luikku

Avun toimittaja Susanna Luikku tähtäsi jääkiekkoilijaksi, mutta päätyi urheilutoimittajaksi. Hän suhtautuu kriittisesti otteluiden erätaukohaastatteluihin.

Haaga-Helian journalismiopiskelijat tarkistivat kansainvälisessä projektissa kuusi EU-väitettä. ”Työssä huomasi, miten paljon asiaa muutamaan lauseeseen saattaa sisältyä”, sanoo Emmi Syrjäniemi (oik.), joka oli mukana tarkistamassa Ville Niinistön (vihr.) twiittiä. Vierellä tarkistustyötä ohjannut lehtori Kaarina Järventaus.

Journalismin opiskelijat tarkistivat EU-väitteitä: enemmistö ”sinne päin”

EU-vaaleihin liittyvä projekti muistuttaa toimittajia tarkistamaan siteerausten faktat ja miettimään otsikoista syntyviä vaikutelmia.

Kom till Afrika, här finns plats!

När det gäller den finska marknaden för Afrikanyheter behöver jag sällan konkurrera med någon, skriver Journalistens nya kolumnist Liselott Lindström, Afrikastringer för Yle.

Ei mitään muttia – vai sittenkin pari?

Verbittömiä lauseita, mutta-sanalla alkavia virkkeitä, ja-sanan pois jättäviä listauksia. Kaikkia näkyy journalistisissa teksteissä jatkuvasti. Mutta saako näin tehdä, pohtii Ville Eloranta.

Pk-media, invandringskritik och andra ord

Vad finns inbyggt i begrepp som politisk korrekt (pk), islamisering, patriot eller i en valseger som liknas vid en tsunami, frågar Jeanette Björkqvist.

Hyvä juttu, ei kauppoja

Tuomo Pirttimaan juttukeikka Norjan vuonolle sujui kuin unelma, kunnes tuli aika kartoittaa aiheen virallista puolta.

Toimittaja aikoo erota päätoimittajan vaaliehdokkuuden takia

Sanomalehti Pohjalaisen päätoimittajan ehdokkuus eduskuntavaaleissa hiertää toimituksen ja johdon välejä.

Nuoret haluavat reunoilta kovettunutta juustosämpylää siinä missä muutkin

Nuorten hupenevaa kiinnostusta ammattiyhdistysliikkeeseen selitetään usein joko sen imago-ongelmalla tai nuorten ideologisilla valinnoilla. Syy on kuitenkin muualla, kirjoittaa liiton opiskelijalähettiläs Martta Kallionpää.

Tervetuloa takaisin

Journalistiliitossa kokeillaan, millaisia tuloksia eronneiden jäsenten takaisin houkutteleminen tuottaa, liiton tiedottaja Manu Haapalainen kirjoittaa.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta