Kunden har alltid rätt

JOURNALISTI
3.11.2016

Lina Laurent
lina.laurent@vintermedia.fi
Skribenten är frilansjournalist från Helsingfors och Kuru.

Kan jag samtidigt vara en bra journalist (med läsaren i fokus) och en bra produktleverantör (med läsaren och min kund i fokus), frågar sig Lina Laurent.

Bilagans dokument innehåller färggranna textstycken. De olika färgerna vittnar om var någon annan gjort ändringar i min text – jag räknar till sammanlagt 19 ändringar på de 3 000 tecknen. En person har konsekvent ändrat ordet student till studerande, varför vet jag inte. En annan har lagt till några ord eller meningar i sina samtliga citat och en tredje har strukit den enda kritiska meningen i hela texten.

Texten jag bearbetar är inte en journalistiskt text även om den påminner om en sådan. Artikeln handlar om ett evenemang och ska publiceras i en organisationstidskrift. De intervjuade är anställda av samma organisation och det är också den som i princip betalar mitt arvode.

Efter ett visst resonerande med mig själv godkänner jag alla ändringsförslag utom ett (håller fast vid student). För personerna som ändrat i texten påpekar jag att citaten var mer kärnfulla i den första versionen. Jag tackar också för ett rättat faktafel och skickar snabbt i väg texten. En svag känsla av ångest kryper fram.

Kunden har alltid rätt.

 

Jag frågar mig själv om jag samtidigt kan vara en bra journalist (med läsaren i fokus) och en bra produktleverantör (med läsaren och min kund i fokus).

Varför är jag ens här? Som många andra frilansjournalister jobbar jag både med journalistik och så kallat kommersiellt innehåll av två enkla orsaker: pengar och bredd. De kommersiella jobben ger betydligt bättre arvoden än de traditionella journalistiska jobben. De ger också en större inkomstbas och intressanta erfarenheter.

Största delen av det kommersiella innehållet gör jag för organisationer eller företag. Jag skriver nyheter, lyfter fram aktuella människor och fenomen och skriver reportage och personporträtt. Det är nästan journalistik, men ändå inte.

I arbetet med journalistiska texter är spelreglerna klara. Journalistreglerna visar vägen, både när det gäller beslutanderätt och den intervjuades rätt att granska sina citat.

I de kommersiella texterna är syftet i grund och botten att sälja: en produkt, en idé, ett varumärke eller något mer abstrakt som förtroende och tillit. Beslutanderätten finns hos den med pengarna, inte hos journalisten eller redaktionen.

Frilansjournalister som tvingas grubbla på samma frågor som jag blir allt fler i och med att redaktionerna säger upp sina fast anställda. Företag och organisationer värvar hela tiden journalister till sina kommunikationsavdelningar. I förra Journalisten (12/2016) fick vi läsa om hur det på Soc&kom blir mer kommunikation och mindre journalistik i framtiden.

 

I bästa fall leder utvecklingen till större öppenhet och insyn i företagen. I värsta fall tränger det kommersiella innehållet helt undan den så kallade klassiska journalistiken – tecken på detta finns redan.

När jag skriver kommersiella texter försöker jag jobba efter devisen att texterna lika gärna kunde publiceras i en dagstidning. Det är en idealistisk tanke. De kommersiella texterna blir ensidiga. Kundens syfte genomsyrar slutresultatet och arbetsprocessen ser annorlunda ut. Jag ringer sällan upp konkurrenterna, jag lyfter fram den intervjuades budskap utan kritisk granskning, problem förvandlas till utmaningar eller saknas helt. Förstår läsaren detta? Jag hoppas det.



9 2019
Arkisto

Kuolema toimituksessa

Kollegan kuolema pysäyttää toimituksen ja tuo työyhteisön hoidettavaksi paljon käytännön asioita. Surun hoitamiseen ei sen sijaan ole valmista reseptiä.

Daniel Nissén, Lukas Kallenberg,  Mathilda Kull och Karolina Åsmus jobbar på Vasabladet. De unga journalisterna upplever att inhoppare och fast anställda behandlas likvärdigt. Alla är inbjudna till samma personalfester och interna fortbildningar och ingår i samma diskussionsforum. ”Man är en i gänget. Det är viktigt att man får vara med i gemenskapen för att trivas på jobbet”, säger Mathilda Kull.

Journalistförbundet ifrågasätter en praxis där många inhoppare jobbar heltid länge

Under vilka villkor jobbar inhopparna och hur mycket av jobbet görs egentligen av dem? Journalisten utredde en brokig praxis.

Naistenlehdet laajentavat naiskuvaa

”Juuri naistenlehdet ovat tehneet naisia näkyviksi ja laajentaneet naiskuvaa sekä lisänneet ylipäänsä suvaitsevaisuutta kertomalla erilaisuudesta”, kirjoittaa Iina Artima-Kyrki.

Työnantaja esittää poikkeuksellisen törkeitä muutoksia työehtosopimuksiin

Mitä tapahtuu, jos työntekijä marssii neuvottelupöytään samanlaisin esityksin kuin työnantaja? kysyy Maria Pettersson.

Politiikkaa on helpompi tehdä, kun toimittajat eivät kyttää, Veli Liikanen

Vihreät päätti lopettaa puoluelehtensä rahoittamisen toimitusta kuulematta. Puoluesihteeri Veli Liikanen ei halua avata aiheesta käymiään keskusteluja.

Moraalittomien väitteiden jyrkkä tuomitseminen ei välttämättä ole tehokasta

Jos jatkuvasti puhumme jostain radikaalina pidetystä ajatuksesta, tuolla ajatuksella on hyvät mahdollisuudet muuttua yhteiskunnan silmissä hiljalleen maltilliseksi ja mahdolliseksi, Janne Zareff pohtii kolumnissaan.

Du skall icke normalisera

Dan Lolax har svårt att acceptera tanken att det finns ämnen som journalister inte ska gå och peta i.

Työehdoista neuvotellaan salassa – miksiköhän?

Neuvottelut työn ehdoista pitävät Journalistiliiton puheenjohtajan kiireisenä. Eräs pimeä perinne mietityttää Hanne Ahoa.

Näin syntyy MTV:n meteorologin sääennuste

Forecan ja MTV:n meteorologi Miina Manninen tietää viikonlopun sään ennen kuin muu Suomi herää.

Olen Retail Manager, sanoi haastateltava

Yhä suurempi osuus yritysväestä tuntuu uskovan, että englanti parantaa menestyksen mahdollisuuksia kotimaassakin, Ville Eloranta kirjoittaa.

”Ilmastonmuutos trendaa nyt kaikkialla, ja ihan syystä. Mutta järjestöt ja brändit käyttävät ilmastoahdistusta keppihevosena omalle asialleen. Joskus on vaikea erottaa, mikä on aiheellista ja mikä ei”, Maria Veitola sanoo.

Maria Veitola kysyy tyhmiä ja se kannattaa

”Se ei aina ole helppoa, mutta usein toimittajan kannattaisi tekeytyä vähän hölmöksi. Katselijat ja kuuntelijat kiittävät, kun tulee parempi ohjelma”, toimittaja Maria Veitola sanoo.

Moni maalittamiseen soveltuva rikosnimike on asianomistajarikos. Yksittäisen virkamiehen kynnys rikosilmoituksen tekemiseen voi olla korkea. Muiden muassa poliisi, syyttäjät, tuomarit ja käräjäoikeuksien laamannit toivovat asiaan pikaista muutosta.

Maalittaminen halutaan kriminalisoida, mutta asia etenee hitaasti

Päättäjät puhuvat julkisuudessa asian kiireellisyydestä, mutta oikeusministeriössä mitään hanketta ei ole käynnissä.

Tapahtumien ”sivutuotteena” syntyy yhteisöllisyyttä

”Jo Helsingin Sanomalehtimiesyhdistyksen ja Aikakauslehdentoimittajien yhdistyksen yhdistymistä suunniteltaessa tavoitteeksi otettiin hyvät jäsentilaisuudet”, kirjoittaa toiminnanjohtaja Kaija Plit.

Tinkimätön toimittaja ja aktiivinen osallistuja

Kuolleita: Toimittaja Tuula Helariutta 24. 4. 1949 Punkalaidun – 10. 9. 2019 Huittinen

”Journalistin tehtävä on kysyä miksi”

Kuolleita: Toimittaja Martti ”Maxi” Kaukonen 15. 9. 1947 Rovaniemi – 12. 10. 2019 Kuopio

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta