När föräldrar blir upprörda

JOURNALISTI
1.9.2016

Lina Laurent, text

lina.laurent@vintermedia.fi

Skribenten är frilansjournalist från Helsingfors och Kuru.

Att som journalist eller tidning reflektera kring den egna rollen i ett händelseförlopp där man varit delaktig är inte alltid lätt men det är nödvändigt, särskilt om man är störst, skriver Lina Laurent.

Pappan är upprörd. Under de senaste åren har han bitit ihop tänderna när dottern offentligt sjungit sånger han ogillat. Sångerna har haft titlar som Soita mua (på svenska ungefär Spela på mig) och Että mitähän vittua, (Vad fittan). En kostnär har rätt till sin tolkning och det hjälps inte om en ung målgrupp omfamnar låtarna, har pappan tänkt.

Nu har pappan ändå fått nog.

Artisten som sjungit de ovannämnda sångerna och som är hans sjuåriga dotters idol har publicerat en ny musikvideo, Vahinko (Misstag). Pappan tycker att sången handlar om sex, han konstaterar att många av de som medverkar i videon är barn och fäster uppmärksamhet vid att tonårstjejerna är sminkade. Videon flörtar med pedofili tycker pappan. I en bisats nämner han att det också syns några killar på videon och att alla inte är barn men det är oväsentligt. Problemet är, enligt pappan, att unga fans uppträder på en kommersiell video som handlar om sex.

Pappan ringer musikbolaget som lagt ut videon på webben. När bolagets representant ber honom återkomma med sina frågor per e-post funderar pappan om det är ett sätt för bolaget att försöka slingra sig ur frågorna och förminska sitt eget ansvar, ”så där som Sannfinländarna brukar göra när de argumenterar med journalister”.

Medan pappan väntar på svar diskuterar han musikvideon med sina barn. Det dröjer ändå inte länge förrän musikbolaget reagerar. Några timmar senare är den officiella videon borttagen från webben (kopior finns fortfarande kvar) och när pappan ringer upp musikbolagets representant ber denna om ursäkt för det skedda.

Den upprörda pappan tackar.

Nu råkade den upprörda pappan vara kulturredaktör på landets största tidning Helsingin Sanomat, en inramning som gett telefonsamtalet och e-postmeddelandet en helt särskild tyngd. Mindre än 24 timmar efter att pappan ringt sitt samtal är videon stoppad. För att ge ytterligare pondus åt redaktörens agerande publicerar Helsingin Sanomat också en krönika av pappans kollega och en intervju med två experter som kritiserar videon. I en separat artikel riktas för första gången kritik mot kulturredaktören och mot musikbolaget som drog bort videon. En erfaren artist säger att reaktionerna är ett exempel på hur medelålders män försöker överbeskydda tjejer.

Kontentan? Tidningen skapade en skandal – löste den och avslutade för sin del diskussionen.

Och här någonstans kryper frågorna fram. Varför intervjuades varken artisten själv eller unga människor som lyssnar på hennes musik? Hur skulle musikbolaget ha reagerat om det varit vilken pappa som helst som ringt dem? Varför försvarade de inte sin artist? Varför saknades en större kontext i Helsin-gin Sanomats rapportering? En kontext som skulle ha öppnat för en djupare diskussion om genusfrågor, musik och lyrik och om sexualitet, föräldrar, barn och kommersiella syften.

Visserligen fördes en nyanserad och mångfacetterad diskussion, men inte i Helsingin Sanomat. Den diskussionen fördes i bloggar, på sociala medier och kring middagsbord. Det är egentligen inte så märkvärdigt. Att som journalist eller tidning reflektera kring den egna rollen i ett händelseförlopp där man varit delaktig är inte alltid lätt men det är nödvändigt, särskilt om man är störst.



9 2019
Arkisto

Kuolema toimituksessa

Kollegan kuolema pysäyttää toimituksen ja tuo työyhteisön hoidettavaksi paljon käytännön asioita. Surun hoitamiseen ei sen sijaan ole valmista reseptiä.

Daniel Nissén, Lukas Kallenberg,  Mathilda Kull och Karolina Åsmus jobbar på Vasabladet. De unga journalisterna upplever att inhoppare och fast anställda behandlas likvärdigt. Alla är inbjudna till samma personalfester och interna fortbildningar och ingår i samma diskussionsforum. ”Man är en i gänget. Det är viktigt att man får vara med i gemenskapen för att trivas på jobbet”, säger Mathilda Kull.

Journalistförbundet ifrågasätter en praxis där många inhoppare jobbar heltid länge

Under vilka villkor jobbar inhopparna och hur mycket av jobbet görs egentligen av dem? Journalisten utredde en brokig praxis.

Naistenlehdet laajentavat naiskuvaa

”Juuri naistenlehdet ovat tehneet naisia näkyviksi ja laajentaneet naiskuvaa sekä lisänneet ylipäänsä suvaitsevaisuutta kertomalla erilaisuudesta”, kirjoittaa Iina Artima-Kyrki.

Työnantaja esittää poikkeuksellisen törkeitä muutoksia työehtosopimuksiin

Mitä tapahtuu, jos työntekijä marssii neuvottelupöytään samanlaisin esityksin kuin työnantaja? kysyy Maria Pettersson.

Politiikkaa on helpompi tehdä, kun toimittajat eivät kyttää, Veli Liikanen

Vihreät päätti lopettaa puoluelehtensä rahoittamisen toimitusta kuulematta. Puoluesihteeri Veli Liikanen ei halua avata aiheesta käymiään keskusteluja.

Moraalittomien väitteiden jyrkkä tuomitseminen ei välttämättä ole tehokasta

Jos jatkuvasti puhumme jostain radikaalina pidetystä ajatuksesta, tuolla ajatuksella on hyvät mahdollisuudet muuttua yhteiskunnan silmissä hiljalleen maltilliseksi ja mahdolliseksi, Janne Zareff pohtii kolumnissaan.

Du skall icke normalisera

Dan Lolax har svårt att acceptera tanken att det finns ämnen som journalister inte ska gå och peta i.

Työehdoista neuvotellaan salassa – miksiköhän?

Neuvottelut työn ehdoista pitävät Journalistiliiton puheenjohtajan kiireisenä. Eräs pimeä perinne mietityttää Hanne Ahoa.

Näin syntyy MTV:n meteorologin sääennuste

Forecan ja MTV:n meteorologi Miina Manninen tietää viikonlopun sään ennen kuin muu Suomi herää.

Olen Retail Manager, sanoi haastateltava

Yhä suurempi osuus yritysväestä tuntuu uskovan, että englanti parantaa menestyksen mahdollisuuksia kotimaassakin, Ville Eloranta kirjoittaa.

”Ilmastonmuutos trendaa nyt kaikkialla, ja ihan syystä. Mutta järjestöt ja brändit käyttävät ilmastoahdistusta keppihevosena omalle asialleen. Joskus on vaikea erottaa, mikä on aiheellista ja mikä ei”, Maria Veitola sanoo.

Maria Veitola kysyy tyhmiä ja se kannattaa

”Se ei aina ole helppoa, mutta usein toimittajan kannattaisi tekeytyä vähän hölmöksi. Katselijat ja kuuntelijat kiittävät, kun tulee parempi ohjelma”, toimittaja Maria Veitola sanoo.

Moni maalittamiseen soveltuva rikosnimike on asianomistajarikos. Yksittäisen virkamiehen kynnys rikosilmoituksen tekemiseen voi olla korkea. Muiden muassa poliisi, syyttäjät, tuomarit ja käräjäoikeuksien laamannit toivovat asiaan pikaista muutosta.

Maalittaminen halutaan kriminalisoida, mutta asia etenee hitaasti

Päättäjät puhuvat julkisuudessa asian kiireellisyydestä, mutta oikeusministeriössä mitään hanketta ei ole käynnissä.

Tapahtumien ”sivutuotteena” syntyy yhteisöllisyyttä

”Jo Helsingin Sanomalehtimiesyhdistyksen ja Aikakauslehdentoimittajien yhdistyksen yhdistymistä suunniteltaessa tavoitteeksi otettiin hyvät jäsentilaisuudet”, kirjoittaa toiminnanjohtaja Kaija Plit.

Tinkimätön toimittaja ja aktiivinen osallistuja

Kuolleita: Toimittaja Tuula Helariutta 24. 4. 1949 Punkalaidun – 10. 9. 2019 Huittinen

”Journalistin tehtävä on kysyä miksi”

Kuolleita: Toimittaja Martti ”Maxi” Kaukonen 15. 9. 1947 Rovaniemi – 12. 10. 2019 Kuopio

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta