Kris – djupare kris – Hbl?

Läget på Mannerheimvägen 18 är kärvt. Efter att Svenskfinlands revolverjournalist Staffan Bruun lämnade huset har han blivit ett inofficiellt språkrör för missnöjet. Vi försökte ta reda på vad allt handlar om.
JOURNALISTI
14.1.2016

Magnus Londen, text
Karl Vilhjálmsson, foto

Det är nya tider för Staffan Bruun. Han kan träffas mitt på en vardag på ett café i Helsingfors centrum. Han behöver inte göra sig besvärlig mot makthavare. Han behöver inte hamra på tangentborden för att klå ytterligare en deadline.

Nej, han hinner utan problem lägga ut texten om det han kallar Husis kris. Och ingen ska missta sig: här sitter en journalist av den gamla stammen. Han talar nyheter och granskning och scoop men sällan app och livsstil och flöde.

”Visst, jag har alltid levat på nyhetsjakten”, säger han och forsätter rappt:

”Utan nyheter förlorar Husis sitt existensberättigande och tidningen blir en veckotidning, med enda skillnaden att den – tillsvidare – utkommer sju dagar i veckan.”

Vid det här laget vet de flesta att Staffan Bruun (samtidigt som Jeanette Björkqvist) i slutet av november sade upp sig från Hufvudstadsbladet, ursäkta KSF Media.

Reaktionerna har varierat mellan ”än sen” och ”det här är slutet för Hbl”. Hur man än vill se på saken associerar många Bruun med Hbl, de är två brand som hört ihop i över trettio år.

Och nu skjuter brandet Bruun mot brandet Hbl, eller egentligen mot brandets chefer.

”Oberoende om pappret försvinner eller inte finns behovet av Hbl som produkt kvar. Att få information och nyheter i ett behändigt paket, den genialiska uppfinningen som funnits sedan Gutenbergs tider, kommer att leva kvar långt efter Kaj-Gustaf Berghs dagar.”

Vi lever som bekant i mediernas kris. Det är sviktande prenumerationssiffror, färre annonsörer, google annonsering, gratis nyheter på webben, en mobil livsstil... Men Bruun vidhåller att ledningen begår fatala misstag just nu.

”Jag har inget emot att det görs nya experiment, men varför det ska göras på bekostnad av den enda produkten – papperstidningen – som hämtar in pengar förstår jag inte.”

Bruuns kritik i ett nötskal: De gemensamma sidorna med andra tidningar inom KSF Media (effekt: ”tusentals förlorade betalande prenumeranter”), den tidiga deadlinen som enligt Bruun inte gav nämndvärda inbesparingar men nog massvis med besvikna läsare, nedprioriteringen av egna nyheter som ersätts med nyhetsbyråmaterial (”Vem vill betala 400 euro för att få Metro på svenska?”), satsningar på kostsamma digitala lösningar som snabbt läggs ner eftersom ingen betalar för dem, avsaknaden av kommunikation mellan ledningen och journalisterna ...

 

Så låt oss börja med Barbro Teir, VD för KSF Media.

”Visst, vi är i en stor kris. KSF Media går fruktansvärt dåligt. Och det kan hända att vi inte alltid tar oss tid att förklara tillräckligt ingående för de anställda om vad som är på gång”, säger hon.

 

Upplever du att du har personalens stöd?

”Det har varit frustrerande för alla i några månader. Situationen är den att personalen inte ännu vet hur vi ska gå vidare, hur vi ska klara skivan rent kostnadsmässigt, eftersom vi inte har beslut om planerna.”

 

Ok, men har du personalens stöd?

”En ganska stor del av personalen stöder mig, men inte alla. Bland dem som sysslar med förnyelsearbetet finns det geist och engagemang, men sen finns det anställda som inte ännu bestämt sig.

 

Angående att några har sagt upp sig på Hbl/KSF Media: Du har tidigare sagt att ingen är livegen i Finland, ett citat som väckte uppmärksamhet.

”Jag tycker att varje individ också har ett personligt ansvar för sin egen arbetsinsats: Om man inte tror på det företaget gör ska man inte hänga kvar och spjärna emot.”

 

Kritikerna säger att du inte lyssnar på andra och driver din agenda blint utan att titta åt sidan, för att sedan plötsligt byta riktning 180 grader?

”Om folk ser mig så... vad kan jag säga? Jag försöker vara lyhörd gentemot den kritik som kommer och det är klart att vi ska försöka bli bättre på dialog med de anställda. Men om tolkningen är att alla som har åsikter ska få sin vilja igenom blir det förstås omöjligt.”

Teir antyder att större förändringar är på gång inom KSF Media bortom de nya apparna och sajterna som släpps i början av februari.

 

Ska ni till exempel skära ner på utgivningen av pappers-Hbl?

”Inga kommentarer. Planerna är inte tillräckligt långt gångna och inga beslut är tagna. Vi ska göra det grundligt med lösningar som håller på lång sikt.”

 

Bruun kritiserar Hbl för att tidningen slopat nyhetstänket?

”Det är inte bara Bruun som gjort egna nyheter i det här huset. Men minst lika viktigt som nyheter är djupet och analyserna. Det är ingen idé att FNB och vi sitter på riksdagen och rapporterar om samma saker.”

Teir håller med om att de digitala satsningarna kostat pengar, men påpekar att också papperstidningen ”minsann” kostar. Det är synd att Bruun försöker skapa en motsättning mellan papper och digi, säger hon.

KSF Medias nya strategi innebär att man slutat med att försöka ”konvertera pappersläsarna till digi”. Nu ska KSF Media istället nå nya, yngre, läsare med de nya apparna.

”Våra tester visar att de yngsta användarna inte vill betala en enda euro för journalistiskt innehåll, så vi kommer inte att ha en betalmur utan en registreringsmur på sajterna. Där kommer våra användare alltså att betala med data om sig, medan nyhetsappen har en månadsavgift”

 

Kaj-Gustaf Bergh är styrelseordförande för KSF Media, som ger ut Hbl, och VD för ägaren Konstsamfundet. Han konstaterar kort att Teir har styrelsens fulla förtroende, att papperstidningen är en dyr affär (”vi förlorar hundra euro per år per prenumerant”) att man inte kan skylla på annonsörerna (”vi har räknat ut att de fortfarande satsar lika mycket per prenumerant”). De fem journalister som sagt upp sig från KSF Media under 2015 verkar inte heller bekomma honom särskilt mycket: ”Det är bra att folk gör saker de trivs med”.

För Bergh är problemet solklart, orsaken är de nya medievanorna:

”Även om vi skulle skänka bort Hbl på papper till under 40-åringar skulle de inte vilja ha den”, tillägger han.

Staffan Bruun kontrar:

”Att papperstidningen ska dö har blivit en fix idé hos Bergh.”

Så borde Konstsamfundet göra som Bruun föreslår, dvs. sälja Hbl?

Men enligt en kort passus i en artikel om föreningens grundare Amos Andersons testamenten i Konstsamfundets tidning Konstsam (2010) går det inte. Så jag frågar för säkerhets skull föreningens styrelseordförande Christoffer Taxell.

 

Har någon kontaktat er?

”Nej.”

Kan Hbl säljas? Är ni redo att överväga det i dag eller i framtiden?

”Enligt Konstsamfundets stadgar är en viktig del av vårt uppdrag att främja informationsspridning på svenska. Som jurist tar jag aldrig ställning i offentligheten till denna typ av hypotetiska frågor som gäller verksamhet i vilken jag är engagerad. Frågan är dessutom inte aktuell.”

 

En av Staffan Bruuns teser är att KSF

Medias styrelse är ansvarigt för att ”köra

ner Hbl”. I styrelsen sitter flera journalister men deras tystnad är kompakt, det hänvisas blott till ordförande Bergh.

Så nu sitter Bruun på café med ett treårigt författarstipendium (som han inte fick tjänsteledigt för). Han ska skriva en roman, säger han, men i ögonen lyser nyhetshungern som inte längre kommer att stillas.

”Visst, jag har svåra abstinensbesvär”, säger han och skrattar ihåligt. ”Det här är både bittert och sorgligt. Bittert för att den tidning jag älskar så mycket inte längre finns.”

Och en dag, säger han, ska han skriva boken om Husis och om vad som egentligen hände dessa ödesdigra år. l

 

 

 

 

Kommentar: Att intervjua K-G Bergh

För sex år sedan intervjuade jag KSF Medias styrelseordförande, samtidigt ägaren Konstsamfundets VD, Kaj-Gustaf Bergh för Journalisten angående läget på mediemarknaden. Under telefonintervjun uppfattade jag honom som nedlåtande, aggressiv och överlägsen. Det var ”kära vän” och ”sluta dalta om det där” och ”det där är ju löjligt” och ”skitsnack” på frågor som var journalistiskt helt relevanta.
Jag minns att jag tänkte att styrelseordförande för Svenskfinlands största mediebolag borde gå på medieträning.
En knapp halv timme senare ringde han dock på eget initiativ upp mig och var jovialisk, pratsam och resonerande. Det var nästan obegripligt att det var samma person.
Också för denna artikel talar vi i telefon. Han försäkrar sig först om att jag inte bandar samtalet. Under intervjun svarar han kort på frågorna – vilket han har all rätt till – men när jag säger ”Enligt våra uppgifter finns det ett internt missnöje mot ledningen på Hbl, dom tycker att...” svarar han genom att småsjunga ”dom, dom, dom, do-do-do dom, dom...” och börjar sedan flabba.
Jag blir ju lite häpen. Så jag försöker på nytt: ”...nu ser jag inte det roliga... dom tycker att...”. Han kontrar igen med att tralla: ”dom-dom-dom-do-do-dom” kryddat med samma flabb.
Sedan övergår han till att svara på frågorna med kommentarer som ”det där är en löjlig fråga” och ”väx lite upp, c’mon”.
Då tänker jag – igen – att herr styrelseordförande kanske borde gå på några lektioner seriös medieträning. Det skulle finnas gott om kunniga journalister ett stenkast från hans arbetsrum.
Men det var naturligtvis en helt felaktig tanke.
Mannen som titulerats Svenskfinlands mäktigaste man och som (enligt Svenska Yle 2014) sitter i närmare 40 styrelser och är ordförande i 21 av dem, hittar tydligen snart sin andra sträng och ringer upp mig en halv timme senare.
Hurdan han är nu? Det vet ni redan: han är jovialisk, pratsam och resonerande.

Magnus Londen
magnus.londen@gmail.com
Skribenten är frilansjournalist och författare från Helsingfors.

Anna-Lena Laurén: ”Varumärket Hbl körs ner”

För en vecka sedan kom den nyaste stora anställningsnyheten från Hufvudstadsbladet. Prisbelönta Anna-Lena Laurén sade upp sig och blir istället fast anställd av Dagens Nyheter som Moskvakorrespondent.

Det var inte ett lätt beslut, säger hon.

”Men jag kan inte tacka nej till en dylik chans. Samtidigt är jag väldigt glad över att mina artiklar fortsättningsvis ska publiceras i Husis via ett samarbete med DN.”

Hbl är en tidning hon oberoende alltid kommer att älska, säger hon.

”Men det är bedrövligt vad den högsta ledningen gjort med tidningen. Det är fel att vårt material delas ut gratis till alla andra tidningar i koncernen. Det behövs självständiga tidningar, idén med ett gemensamt KSF Media är helt idiotisk.”

För det som händer, säger hon, är att varumärket Hbl drunknar i KSF Media.

”Det är så förbannat dumt att göra så. Vi har konsulter som funderar på varumärken, men vi har redan ett starkt varumärke: Husis – och det körs ned.”

Kritiken hon riktar handlar i klartext om styrelseordförande Kaj-Gustaf Bergh och VD Barbro Teir.

”De leker med ett tidningsarv – Hbl. Jag kan inte tiga om hur den saken känns för mig – till exempel att man i praktiken har skrotat vårt arkiv.”

Ändå sticker hon inte i vredesmod, säger hon.

”Jag kommer alltid att vara lojal mot det jag uppfattar som min tidning, Hbl. För mig är finlandssvensk ambitiös journalistik extremt viktig.”

Magnus Londen

Så försvann Hufvudstadsbladet Ab

Att komma underfund med och förstå det komplicerade skeendet då bolaget Hufvudstadsbladet Ab lades ner är inte helt lätt. Men vi gjorde ett försök.

Bolaget Hufvudstadsbladet Ab var tack vare sina fastigheter och aktier ett ekonomiskt sett välmående bolag. Bolaget ägde fastigheten vid Mannerheimvägen 18 i Helsingfors samt tryckeriet i Mårtensdal i Vanda. Dessutom ägde bolaget knappt en miljon Stockmann A-aktier (börsvärde i slutet av 2007: ca 30 miljoner euro) samt omkring 7 procent av dåvarande Forum-kvarteret genom bolaget Oy City Forum Ab (Forumhelheten var mindre då, i princip fastigheten Mannerheimvägen 20).

Sista bokslutsåret, 2007, gjorde Hufvudstadsbladet Ab ett resultat på 45 000 euro (år 2006: 112 000 euro).

År 2007 fick bolaget in 3,3 miljoner euro i hyresintäkter från fastigheter. Tillsammans med dividenderna blev det sammanlagt ca 4 miljoner euro (före kostnader, avskrivningar och skatt).

Bolaget hade då 178 anställda, varav 95 i redaktionen. Upplagan låg på drygt 51 000 ex.

Bolagets egna kapital uppgick till ca 17 miljoner euro år 2007.

Den 12 maj 2008 håller aktieägarna möte. VD Kaj-Gustaf Bergh representerar ensamt ägaren, Konstsamfundet, som äger samtliga 1 710 000 aktier i Hufvudstadsbladet Ab.

Mötet fattar då det formella beslutet att Hufvudstadsbladet Ab avslutar sin verksamhet och ägaren (Konstsamfundet) istället ges aktier i tre nya bolag: Ett nytt Hufvudstadsbladet Ab samt KSF Invest Ab och KSF Media Ab. Tanken är bland annat att denna väg undvika beskattningen av Hufvudstadsbladets Ab:s hyresintäkter, eftersom dessa intäkter inte kan dras av mot förlusten.

Det egna kapitalet på ca 17 miljoner euro splittras mellan de nya bolagen: knappt 15 miljoner till KSF Media Invest och ca två miljoner till KSF Media. Det nya redaktionella Hufvudstadsbladet får småsmulor, 140 000 euro.

Hela omorganiseringen föranleder i maj 2007 rubriken ”Hbl blev 70 miljoner fattigare" i Markkinointi & Mainonta.

I styrelsens sista verksamhetsberättelse berättas att tidningen Hufvudstadsbladet förstärkt sin marknadsposition, att upplagan har ökat för fjärde året i rad, att annonsintäkterna har vuxit snabbare än marknaden, men att kostnadsutvecklingen är ofördelaktig. För 2008 räknar man med ”synergivinster via den nya tidningsgruppen KSF Media.”

Hufvudstadsbladet Ab:s egendom överförs inte till det nygrundade Hufvudstadsbladet Ab, utan fastigheten Mannerheimvägen 18, andelen i Forumkvarteret och Stockmann-aktierna övergår till KSF Invest, som lite senare blir KSF Media Invest Ab för att sedan hösten 2008 läggas ner. Därefter överförs KSF Media Invests fastighetstillgångar och det egna kapitalet genom olika arrangemang (fastigheten MV 18 går till exempel via bolaget Fastighets Ab Mannerheimvägen 18 som 2009 fusioneras) till Oy Mercator Ab, medan Stockmann-aktierna går till KSF Media Holding Ab. Tryckerifastigheten och tryckpressen övergår direkt till KSF Media Ab.

Som kompensation för inkomstbortfallet från Hufvudstadsbladet (hyres- och dividendintäkterna) görs ett avtal mellan Konstsamfundet och KSF Media Holding Ab där Konstsamfundet garanterar ett årligt kapitaltillskott på minst 2,5 miljoner euro.

Det nya Hufvudstadsbladet Ab blir ett dotterbolag till KSF Media Holding Ab och har fram till 31.5.2010 endast hand om ”den redaktionella verksamheten” vid Hbl.

Det nya redaktionella Hufvudstadsbladet Ab köper vid denna tid tjänster (försäljning, marknadsföring, administration och utveckling) av KSF Media Ab för omkring 7,4 miljoner euro årligen. Parallellt får bolaget den överenskomna kompensationen genom ett kapitaltillskott på drygt 3,3 miljoner (år 2009) från KSF Media Holding Ab.

Samtidigt har det nya redaktionella Hufvudstadsbladet Ab vid grundandet fått drygt 3,3 miljoner euro i eget kapital. En stor del av detta kapital äts upp då det nya Hufvudstadsbladet Ab år 2009 redovisar en förlust på nästan tre miljoner.

Den 31 maj 2010 säljs nya Hufvudstadsbladet Ab:s affärsverksamhet till KSF Media Ab.

Det nya Hufvudstadsbladet Ab fortsätter sedan som ett passivt pappersbolag under namnet Capitula Media Ab, som fusioneras 31.12.2010 med moderbolaget KSF Media Holding Ab.

KSF Media Holding Ab är ett helägt dotterbolag till Konstsamfundet rf och moderbolag för KSF Media Ab (som gör drygt 6,5 miljoner euro förlust i fjol). Kapitaltillskottet – kompensationen från Konstsamfundet för att Hufvudstadsbladet Ab lades ner och det egna kapitalet och tillgångarna spreds ut på Konstsamfundets bolag – till KSF Media Holding ligger år 2014 på 2,6 miljoner euro (åren 2010–2012 kring tre miljoner). År 2015 torde summan bli ca 2,9 miljoner. Ägaren skjuter dock till kapital för att täcka fjolårets förlust, uppger Konstsamfundet.

Slutresultatet?

De tillgångar ursprungliga Hufvudstadsbladet Ab hade – Stockmann-aktierna, fastigheten i centrala Helsingfors, andelen i Forum-kvarteret samt det egna kapitalet – återfinns idag delvis i KSF Media Holding Ab (Stockmann-aktierna, i dag är börsvärdet ca 6 miljoner euro) men främst i Oy Mercator Ab (Mannerheimvägen 18, andelen i Forum och det egna kapitalet).

Mercators moderbolag Forums Fastighets Kb gjorde ett hisnande resultat under depressionsåret 2014: knappt 19 miljoner euro, med en omsättning på 30 miljoner. Mercator har, pga renoveringen av Forumkvarteret, gjort ett svagt resultat de senaste åren, men har för vana att göra resultat i miljonklassen.

Det årliga kapitaltillskottet – kompensationen för bortfallet av avkastningen på Hufvudstadsbladet Ab:s tidigare egendom – delar Hbl dessutom nu med de andra tidningarna inom koncernen.

Hbl äger i sig ingenting längre och har förstås ingen egen styrelse eftersom ett bolag som heter Hufvudstadsbladet Ab inte längre finns.

KSF Medias VD Barbro Teir säger att lösningen – att Hufvudstadsbladet Ab:s egendom och kapital spreds ut på andra bolag inom Konstsamfundet – var en ”klok” lösning:

”Att förvalta egendom inbegriper en hel del risker och kräver mycket arbete och specialkompetens. Nu kan vi fokusera på vår kärnverksamhet. ”

Magnus Londen



10 2018
Arkisto
Säätövaraa. Alma-talossa ei ole omia työpisteitä, mutta sähköiset pöydät saa asetettua sopivalle korkeudelle. Toimittaja Tero Lehto työn ääressä.

Herra teknologia

Kokenut teknologiatoimittaja Tero Lehto ei piittaa ennakkoluuloista.

Suhdetyötä somejätissä

John Severinsonin työ Facebookissa on pitää toimittajat ja kustantajat tyytyväisinä. Hän ei kuitenkaan lupaa, että uutissivustoille syötetyn yleisön määrä palaisi ennalleen.

Media-alan johto on julkista kuvaansa tasa-arvoisempi

Journalisti selvitti päätoimittajien sukupuolijakauman. Laskelmien mukaan päätoimittajan tehtävät jakautuvat miehille ja naisille selvästi luultua tasaisemmin.

Medicin mot stress. ”Du behöver någonting, som inte har med jobbet att göra, som är din grej och som får dig att koppla av. För mig är det hästar, särskilt min häst Stella”, säger Jannika Lindén, journalist och arbetarskyddsfullmäktig på tidningen Östnyland.

Tygla den dåliga stressen

Osäkerhet, ett högt arbetstempo och för lite feedback. Jannika Lindén, journalist och arbetarskyddsfullmäktig på Östnyland listar orsaker till dålig stress och vad man kan göraför att förebygga den.

Kaikkien ei tarvitse tietää kaikkea

Journalistin tulisi aina kysyä, mikä on oikea yhteiskunnallinen kysymys, mikä taas työyhteisön sisäinen ristiriita, henkilökohtainen tragedia tai kerrassaan merkityksetön asia, kirjoittaa Janne Saarikivi.

EU ottaa somejäteiltä ja antaa kustantajille

EU:ssa valmistellaan uutta direktiiviä, joka voi tuoda luovien alojen tekijöille lisää rahaa. Kustantajat voisivat vaatia somejäteiltä korvauksia jaetusta journalismista.

Rakkaudesta lajiin. Tuula Kousa voisi halutessaan jäädä eläkkeelle jo vuoden kuluttua, mutta sellaista hänellä ei ole suunnitelmissa. ”Innostun aina uudelleen uusista kirjahankkeista ja siitä, että tämä on myös ihmissuhdetyötä. Työ on niin kivaa, ettei tunnu varsinaiselta työltä.”

Puoliksi agentti

Kun Tuula Kousa irtisanottiin Tammelta, hän ei halunnut vähään aikaan kuullakaan kirjoista. Pian hän ryhtyi kirjallisuusagentiksi ja totutteli maksamaan oman palkkansa.

Uutta taitoa. Siru Väisänen on suorittanut töiden ohessa digitaalisen muotoilun opintoja Arcada-ammattikorkeakoulussa Helsingissä. Hän kiittelee myös kansalais- ja työväenopistojen kursseja ammatin kannalta hyödyllisinä.

Paluu kesätoimittajaksi poiki töitä

Tonnin löytöpalkkiokaan ei tuonut toimitussihteerin paikkaa, mutta Siru Väisänen ei antanut periksi. Journalistien työllisyys on hieman kohentunut.

JSN: Neuvosto on toimintakykyinen

Julkisen sanan neuvoston puheenjohtaja Elina Grundströmin johtamistapaa on arvosteltu useissa artikkeleissa. Neuvoston jäsenten mukaan JSN toimii hyvin.

Kokovartalojuttu. Kun Ilkka Pernu paneutui sisäilma-asioihin, hän alkoi itsekin kokea työhuoneellaan outoja oireita, jotka sittemmin menivät ohi. ”Kuvastaa aihetta, että aloin jutunteon aikana tarkkailla omaakin vointiani normaalia herkemmin.” Pernun työhuone on Sastamalassa, missä myös hänen kotinsa on ollut jo vuosia.

Selvyyttä sisäilmaan

Jutunteko sisäilmaongelmista oli Ilkka Pernulle ”totuuden rajankäyntia”. ”Aina uudelle haastateltavalle soittaessani aloin epäillä aiempia näkemyksiäni”, Pernu kertoo Anna hyvän kiertää -juttusarjassa.

Lehdistönvapautta vai häiriköintiä?

Toimittaja-aktivisti Sam Husseini poistettiin Helsingin huippukokouksen tiedotustilaisuudesta kovin ottein.

Taustatyötä kunnes uutisrima ylittyy

Anne Kauranen, 36, aloitti elokuussa uutistoimisto Reutersin kahden hengen Suomen-toimituksessa kirjeenvaihtajana.

Keskisuomalaisen toimitussihteeri Seija Suihkonen potee korkean paikan kammoa, mutta riittävän korkealla korkeuden taju ja kammo katoavat.

Hyppy pelkoa päin

Seija Suihkonen pelkäsi korkeita paikkoja. Sitten hän päätti heittäytyä vapaapudotukseen lentokoneesta.

En del stress är bra

Kring 25 procent av finländarna upplever arbetsstress. När ska man oroa sig för en kollega eller vän som utbrister att hen är ”såå stressad” vid varje veckomöte?

Tukea järjestäytymiseen. Vikesin EU-rahoitteisessa ay-koulutuksessa Somaliassa pyritään muun muassa luomaan vuoropuhelua media-alan työntekijöiden ja työnantajien välille. Kouluttaja Abdalle Mumin puhui kesäkuussa toimittajille siitä, miksi työntekijöiden kannattaa järjestäytyä niin kansallisesti kuin työpaikoilla.

Vikesiä uhataan oikeustoimilla Keniassa

Sananvapaustyötä tekevää säätiötä yritetään sotkea erikoiseen oikeusjuttuun.

Työn julkisuus on kiusallista

Kehittyminen toimittajana tapahtuu julkisesti, on kyse sitten kirjoitustaidoista, esiintymisen sujuvuudesta tai ajattelun kehityksestä. Se on kiusallista ja luo paineita, kirjoittaa Anna-Sofia Nieminen.

Anna tilaa oivaltaa

Ville Tietäväisen ja Ville Hännisen tietokirjan keskeinen opetus koskee sekä kuvittajia suhteessa yleisöön että heitä, jotka tilaavat journalistisia kuvituksia, kirjoittaa Marja Honkonen.

Minällä on asiaa

Sitä minä ihmettelen, miksi Suomessa ei ole vaihtoehtoa journalistiselle minäilylle. Minäpä taidankin vallan alkaa The Economist -lehden asiakkaaksi. Viimeksi kun minä sitä luin, en minä löytänyt tietoa toimittajista, kirjoittaa Vesa Heikkinen.

Viettävällä tiellä

Rami Marjamäki nappasi täydellisen esimerkkikuvan siitä, millaista on ajaa täysperävaunullista tukkirekkaa Ruoveden havumetsien teillä.

Felet i våra stjärnor

Journalister ska förstås fundera på vilken roll de spelar när ”vanliga människor” på ett naivt sätt tillskrivs en endimensionell godhet. Det finns en risk för att pinsamt berörda journalister överkompenserar på ett osakligt sätt om de går från att glorifiera till att kritiskt granska, skriver Dan Lolax.

JSN: Journalisti voi joskus rikkoa lakia

Kannanoton mukaan poikkeustapauksissa yleisön tiedonsaantioikeuden varmistaminen saattaa edellyttää journalistilta toimintaa, joka voi olla tulkittavissa lainvastaiseksi.

Pressikortista mobiiliversio

Journalistiliitto on julkistanut matkapuhelimeen ladattavan pressikortin, joka tulee perinteisen muovikortin rinnalle.

Med vd-hjälp ska SPT växa

Styrelseordförande Patrik Stenvall förhandlade på eget initiativ med nyhetsbyrån SPT:s tilltänkta vd-kandidat Pär Landor.

Yhdistykset

Journalistiliiton jäsenyhdistykset tiedottavat.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta