Kris – djupare kris – Hbl?

Läget på Mannerheimvägen 18 är kärvt. Efter att Svenskfinlands revolverjournalist Staffan Bruun lämnade huset har han blivit ett inofficiellt språkrör för missnöjet. Vi försökte ta reda på vad allt handlar om.
JOURNALISTI
14.1.2016

Magnus Londen, text
Karl Vilhjálmsson, foto

Det är nya tider för Staffan Bruun. Han kan träffas mitt på en vardag på ett café i Helsingfors centrum. Han behöver inte göra sig besvärlig mot makthavare. Han behöver inte hamra på tangentborden för att klå ytterligare en deadline.

Nej, han hinner utan problem lägga ut texten om det han kallar Husis kris. Och ingen ska missta sig: här sitter en journalist av den gamla stammen. Han talar nyheter och granskning och scoop men sällan app och livsstil och flöde.

”Visst, jag har alltid levat på nyhetsjakten”, säger han och forsätter rappt:

”Utan nyheter förlorar Husis sitt existensberättigande och tidningen blir en veckotidning, med enda skillnaden att den – tillsvidare – utkommer sju dagar i veckan.”

Vid det här laget vet de flesta att Staffan Bruun (samtidigt som Jeanette Björkqvist) i slutet av november sade upp sig från Hufvudstadsbladet, ursäkta KSF Media.

Reaktionerna har varierat mellan ”än sen” och ”det här är slutet för Hbl”. Hur man än vill se på saken associerar många Bruun med Hbl, de är två brand som hört ihop i över trettio år.

Och nu skjuter brandet Bruun mot brandet Hbl, eller egentligen mot brandets chefer.

”Oberoende om pappret försvinner eller inte finns behovet av Hbl som produkt kvar. Att få information och nyheter i ett behändigt paket, den genialiska uppfinningen som funnits sedan Gutenbergs tider, kommer att leva kvar långt efter Kaj-Gustaf Berghs dagar.”

Vi lever som bekant i mediernas kris. Det är sviktande prenumerationssiffror, färre annonsörer, google annonsering, gratis nyheter på webben, en mobil livsstil... Men Bruun vidhåller att ledningen begår fatala misstag just nu.

”Jag har inget emot att det görs nya experiment, men varför det ska göras på bekostnad av den enda produkten – papperstidningen – som hämtar in pengar förstår jag inte.”

Bruuns kritik i ett nötskal: De gemensamma sidorna med andra tidningar inom KSF Media (effekt: ”tusentals förlorade betalande prenumeranter”), den tidiga deadlinen som enligt Bruun inte gav nämndvärda inbesparingar men nog massvis med besvikna läsare, nedprioriteringen av egna nyheter som ersätts med nyhetsbyråmaterial (”Vem vill betala 400 euro för att få Metro på svenska?”), satsningar på kostsamma digitala lösningar som snabbt läggs ner eftersom ingen betalar för dem, avsaknaden av kommunikation mellan ledningen och journalisterna ...

 

Så låt oss börja med Barbro Teir, VD för KSF Media.

”Visst, vi är i en stor kris. KSF Media går fruktansvärt dåligt. Och det kan hända att vi inte alltid tar oss tid att förklara tillräckligt ingående för de anställda om vad som är på gång”, säger hon.

 

Upplever du att du har personalens stöd?

”Det har varit frustrerande för alla i några månader. Situationen är den att personalen inte ännu vet hur vi ska gå vidare, hur vi ska klara skivan rent kostnadsmässigt, eftersom vi inte har beslut om planerna.”

 

Ok, men har du personalens stöd?

”En ganska stor del av personalen stöder mig, men inte alla. Bland dem som sysslar med förnyelsearbetet finns det geist och engagemang, men sen finns det anställda som inte ännu bestämt sig.

 

Angående att några har sagt upp sig på Hbl/KSF Media: Du har tidigare sagt att ingen är livegen i Finland, ett citat som väckte uppmärksamhet.

”Jag tycker att varje individ också har ett personligt ansvar för sin egen arbetsinsats: Om man inte tror på det företaget gör ska man inte hänga kvar och spjärna emot.”

 

Kritikerna säger att du inte lyssnar på andra och driver din agenda blint utan att titta åt sidan, för att sedan plötsligt byta riktning 180 grader?

”Om folk ser mig så... vad kan jag säga? Jag försöker vara lyhörd gentemot den kritik som kommer och det är klart att vi ska försöka bli bättre på dialog med de anställda. Men om tolkningen är att alla som har åsikter ska få sin vilja igenom blir det förstås omöjligt.”

Teir antyder att större förändringar är på gång inom KSF Media bortom de nya apparna och sajterna som släpps i början av februari.

 

Ska ni till exempel skära ner på utgivningen av pappers-Hbl?

”Inga kommentarer. Planerna är inte tillräckligt långt gångna och inga beslut är tagna. Vi ska göra det grundligt med lösningar som håller på lång sikt.”

 

Bruun kritiserar Hbl för att tidningen slopat nyhetstänket?

”Det är inte bara Bruun som gjort egna nyheter i det här huset. Men minst lika viktigt som nyheter är djupet och analyserna. Det är ingen idé att FNB och vi sitter på riksdagen och rapporterar om samma saker.”

Teir håller med om att de digitala satsningarna kostat pengar, men påpekar att också papperstidningen ”minsann” kostar. Det är synd att Bruun försöker skapa en motsättning mellan papper och digi, säger hon.

KSF Medias nya strategi innebär att man slutat med att försöka ”konvertera pappersläsarna till digi”. Nu ska KSF Media istället nå nya, yngre, läsare med de nya apparna.

”Våra tester visar att de yngsta användarna inte vill betala en enda euro för journalistiskt innehåll, så vi kommer inte att ha en betalmur utan en registreringsmur på sajterna. Där kommer våra användare alltså att betala med data om sig, medan nyhetsappen har en månadsavgift”

 

Kaj-Gustaf Bergh är styrelseordförande för KSF Media, som ger ut Hbl, och VD för ägaren Konstsamfundet. Han konstaterar kort att Teir har styrelsens fulla förtroende, att papperstidningen är en dyr affär (”vi förlorar hundra euro per år per prenumerant”) att man inte kan skylla på annonsörerna (”vi har räknat ut att de fortfarande satsar lika mycket per prenumerant”). De fem journalister som sagt upp sig från KSF Media under 2015 verkar inte heller bekomma honom särskilt mycket: ”Det är bra att folk gör saker de trivs med”.

För Bergh är problemet solklart, orsaken är de nya medievanorna:

”Även om vi skulle skänka bort Hbl på papper till under 40-åringar skulle de inte vilja ha den”, tillägger han.

Staffan Bruun kontrar:

”Att papperstidningen ska dö har blivit en fix idé hos Bergh.”

Så borde Konstsamfundet göra som Bruun föreslår, dvs. sälja Hbl?

Men enligt en kort passus i en artikel om föreningens grundare Amos Andersons testamenten i Konstsamfundets tidning Konstsam (2010) går det inte. Så jag frågar för säkerhets skull föreningens styrelseordförande Christoffer Taxell.

 

Har någon kontaktat er?

”Nej.”

Kan Hbl säljas? Är ni redo att överväga det i dag eller i framtiden?

”Enligt Konstsamfundets stadgar är en viktig del av vårt uppdrag att främja informationsspridning på svenska. Som jurist tar jag aldrig ställning i offentligheten till denna typ av hypotetiska frågor som gäller verksamhet i vilken jag är engagerad. Frågan är dessutom inte aktuell.”

 

En av Staffan Bruuns teser är att KSF

Medias styrelse är ansvarigt för att ”köra

ner Hbl”. I styrelsen sitter flera journalister men deras tystnad är kompakt, det hänvisas blott till ordförande Bergh.

Så nu sitter Bruun på café med ett treårigt författarstipendium (som han inte fick tjänsteledigt för). Han ska skriva en roman, säger han, men i ögonen lyser nyhetshungern som inte längre kommer att stillas.

”Visst, jag har svåra abstinensbesvär”, säger han och skrattar ihåligt. ”Det här är både bittert och sorgligt. Bittert för att den tidning jag älskar så mycket inte längre finns.”

Och en dag, säger han, ska han skriva boken om Husis och om vad som egentligen hände dessa ödesdigra år. l

 

 

 

 

Kommentar: Att intervjua K-G Bergh

För sex år sedan intervjuade jag KSF Medias styrelseordförande, samtidigt ägaren Konstsamfundets VD, Kaj-Gustaf Bergh för Journalisten angående läget på mediemarknaden. Under telefonintervjun uppfattade jag honom som nedlåtande, aggressiv och överlägsen. Det var ”kära vän” och ”sluta dalta om det där” och ”det där är ju löjligt” och ”skitsnack” på frågor som var journalistiskt helt relevanta.
Jag minns att jag tänkte att styrelseordförande för Svenskfinlands största mediebolag borde gå på medieträning.
En knapp halv timme senare ringde han dock på eget initiativ upp mig och var jovialisk, pratsam och resonerande. Det var nästan obegripligt att det var samma person.
Också för denna artikel talar vi i telefon. Han försäkrar sig först om att jag inte bandar samtalet. Under intervjun svarar han kort på frågorna – vilket han har all rätt till – men när jag säger ”Enligt våra uppgifter finns det ett internt missnöje mot ledningen på Hbl, dom tycker att...” svarar han genom att småsjunga ”dom, dom, dom, do-do-do dom, dom...” och börjar sedan flabba.
Jag blir ju lite häpen. Så jag försöker på nytt: ”...nu ser jag inte det roliga... dom tycker att...”. Han kontrar igen med att tralla: ”dom-dom-dom-do-do-dom” kryddat med samma flabb.
Sedan övergår han till att svara på frågorna med kommentarer som ”det där är en löjlig fråga” och ”väx lite upp, c’mon”.
Då tänker jag – igen – att herr styrelseordförande kanske borde gå på några lektioner seriös medieträning. Det skulle finnas gott om kunniga journalister ett stenkast från hans arbetsrum.
Men det var naturligtvis en helt felaktig tanke.
Mannen som titulerats Svenskfinlands mäktigaste man och som (enligt Svenska Yle 2014) sitter i närmare 40 styrelser och är ordförande i 21 av dem, hittar tydligen snart sin andra sträng och ringer upp mig en halv timme senare.
Hurdan han är nu? Det vet ni redan: han är jovialisk, pratsam och resonerande.

Magnus Londen
magnus.londen@gmail.com
Skribenten är frilansjournalist och författare från Helsingfors.

Anna-Lena Laurén: ”Varumärket Hbl körs ner”

För en vecka sedan kom den nyaste stora anställningsnyheten från Hufvudstadsbladet. Prisbelönta Anna-Lena Laurén sade upp sig och blir istället fast anställd av Dagens Nyheter som Moskvakorrespondent.

Det var inte ett lätt beslut, säger hon.

”Men jag kan inte tacka nej till en dylik chans. Samtidigt är jag väldigt glad över att mina artiklar fortsättningsvis ska publiceras i Husis via ett samarbete med DN.”

Hbl är en tidning hon oberoende alltid kommer att älska, säger hon.

”Men det är bedrövligt vad den högsta ledningen gjort med tidningen. Det är fel att vårt material delas ut gratis till alla andra tidningar i koncernen. Det behövs självständiga tidningar, idén med ett gemensamt KSF Media är helt idiotisk.”

För det som händer, säger hon, är att varumärket Hbl drunknar i KSF Media.

”Det är så förbannat dumt att göra så. Vi har konsulter som funderar på varumärken, men vi har redan ett starkt varumärke: Husis – och det körs ned.”

Kritiken hon riktar handlar i klartext om styrelseordförande Kaj-Gustaf Bergh och VD Barbro Teir.

”De leker med ett tidningsarv – Hbl. Jag kan inte tiga om hur den saken känns för mig – till exempel att man i praktiken har skrotat vårt arkiv.”

Ändå sticker hon inte i vredesmod, säger hon.

”Jag kommer alltid att vara lojal mot det jag uppfattar som min tidning, Hbl. För mig är finlandssvensk ambitiös journalistik extremt viktig.”

Magnus Londen

Så försvann Hufvudstadsbladet Ab

Att komma underfund med och förstå det komplicerade skeendet då bolaget Hufvudstadsbladet Ab lades ner är inte helt lätt. Men vi gjorde ett försök.

Bolaget Hufvudstadsbladet Ab var tack vare sina fastigheter och aktier ett ekonomiskt sett välmående bolag. Bolaget ägde fastigheten vid Mannerheimvägen 18 i Helsingfors samt tryckeriet i Mårtensdal i Vanda. Dessutom ägde bolaget knappt en miljon Stockmann A-aktier (börsvärde i slutet av 2007: ca 30 miljoner euro) samt omkring 7 procent av dåvarande Forum-kvarteret genom bolaget Oy City Forum Ab (Forumhelheten var mindre då, i princip fastigheten Mannerheimvägen 20).

Sista bokslutsåret, 2007, gjorde Hufvudstadsbladet Ab ett resultat på 45 000 euro (år 2006: 112 000 euro).

År 2007 fick bolaget in 3,3 miljoner euro i hyresintäkter från fastigheter. Tillsammans med dividenderna blev det sammanlagt ca 4 miljoner euro (före kostnader, avskrivningar och skatt).

Bolaget hade då 178 anställda, varav 95 i redaktionen. Upplagan låg på drygt 51 000 ex.

Bolagets egna kapital uppgick till ca 17 miljoner euro år 2007.

Den 12 maj 2008 håller aktieägarna möte. VD Kaj-Gustaf Bergh representerar ensamt ägaren, Konstsamfundet, som äger samtliga 1 710 000 aktier i Hufvudstadsbladet Ab.

Mötet fattar då det formella beslutet att Hufvudstadsbladet Ab avslutar sin verksamhet och ägaren (Konstsamfundet) istället ges aktier i tre nya bolag: Ett nytt Hufvudstadsbladet Ab samt KSF Invest Ab och KSF Media Ab. Tanken är bland annat att denna väg undvika beskattningen av Hufvudstadsbladets Ab:s hyresintäkter, eftersom dessa intäkter inte kan dras av mot förlusten.

Det egna kapitalet på ca 17 miljoner euro splittras mellan de nya bolagen: knappt 15 miljoner till KSF Media Invest och ca två miljoner till KSF Media. Det nya redaktionella Hufvudstadsbladet får småsmulor, 140 000 euro.

Hela omorganiseringen föranleder i maj 2007 rubriken ”Hbl blev 70 miljoner fattigare" i Markkinointi & Mainonta.

I styrelsens sista verksamhetsberättelse berättas att tidningen Hufvudstadsbladet förstärkt sin marknadsposition, att upplagan har ökat för fjärde året i rad, att annonsintäkterna har vuxit snabbare än marknaden, men att kostnadsutvecklingen är ofördelaktig. För 2008 räknar man med ”synergivinster via den nya tidningsgruppen KSF Media.”

Hufvudstadsbladet Ab:s egendom överförs inte till det nygrundade Hufvudstadsbladet Ab, utan fastigheten Mannerheimvägen 18, andelen i Forumkvarteret och Stockmann-aktierna övergår till KSF Invest, som lite senare blir KSF Media Invest Ab för att sedan hösten 2008 läggas ner. Därefter överförs KSF Media Invests fastighetstillgångar och det egna kapitalet genom olika arrangemang (fastigheten MV 18 går till exempel via bolaget Fastighets Ab Mannerheimvägen 18 som 2009 fusioneras) till Oy Mercator Ab, medan Stockmann-aktierna går till KSF Media Holding Ab. Tryckerifastigheten och tryckpressen övergår direkt till KSF Media Ab.

Som kompensation för inkomstbortfallet från Hufvudstadsbladet (hyres- och dividendintäkterna) görs ett avtal mellan Konstsamfundet och KSF Media Holding Ab där Konstsamfundet garanterar ett årligt kapitaltillskott på minst 2,5 miljoner euro.

Det nya Hufvudstadsbladet Ab blir ett dotterbolag till KSF Media Holding Ab och har fram till 31.5.2010 endast hand om ”den redaktionella verksamheten” vid Hbl.

Det nya redaktionella Hufvudstadsbladet Ab köper vid denna tid tjänster (försäljning, marknadsföring, administration och utveckling) av KSF Media Ab för omkring 7,4 miljoner euro årligen. Parallellt får bolaget den överenskomna kompensationen genom ett kapitaltillskott på drygt 3,3 miljoner (år 2009) från KSF Media Holding Ab.

Samtidigt har det nya redaktionella Hufvudstadsbladet Ab vid grundandet fått drygt 3,3 miljoner euro i eget kapital. En stor del av detta kapital äts upp då det nya Hufvudstadsbladet Ab år 2009 redovisar en förlust på nästan tre miljoner.

Den 31 maj 2010 säljs nya Hufvudstadsbladet Ab:s affärsverksamhet till KSF Media Ab.

Det nya Hufvudstadsbladet Ab fortsätter sedan som ett passivt pappersbolag under namnet Capitula Media Ab, som fusioneras 31.12.2010 med moderbolaget KSF Media Holding Ab.

KSF Media Holding Ab är ett helägt dotterbolag till Konstsamfundet rf och moderbolag för KSF Media Ab (som gör drygt 6,5 miljoner euro förlust i fjol). Kapitaltillskottet – kompensationen från Konstsamfundet för att Hufvudstadsbladet Ab lades ner och det egna kapitalet och tillgångarna spreds ut på Konstsamfundets bolag – till KSF Media Holding ligger år 2014 på 2,6 miljoner euro (åren 2010–2012 kring tre miljoner). År 2015 torde summan bli ca 2,9 miljoner. Ägaren skjuter dock till kapital för att täcka fjolårets förlust, uppger Konstsamfundet.

Slutresultatet?

De tillgångar ursprungliga Hufvudstadsbladet Ab hade – Stockmann-aktierna, fastigheten i centrala Helsingfors, andelen i Forum-kvarteret samt det egna kapitalet – återfinns idag delvis i KSF Media Holding Ab (Stockmann-aktierna, i dag är börsvärdet ca 6 miljoner euro) men främst i Oy Mercator Ab (Mannerheimvägen 18, andelen i Forum och det egna kapitalet).

Mercators moderbolag Forums Fastighets Kb gjorde ett hisnande resultat under depressionsåret 2014: knappt 19 miljoner euro, med en omsättning på 30 miljoner. Mercator har, pga renoveringen av Forumkvarteret, gjort ett svagt resultat de senaste åren, men har för vana att göra resultat i miljonklassen.

Det årliga kapitaltillskottet – kompensationen för bortfallet av avkastningen på Hufvudstadsbladet Ab:s tidigare egendom – delar Hbl dessutom nu med de andra tidningarna inom koncernen.

Hbl äger i sig ingenting längre och har förstås ingen egen styrelse eftersom ett bolag som heter Hufvudstadsbladet Ab inte längre finns.

KSF Medias VD Barbro Teir säger att lösningen – att Hufvudstadsbladet Ab:s egendom och kapital spreds ut på andra bolag inom Konstsamfundet – var en ”klok” lösning:

”Att förvalta egendom inbegriper en hel del risker och kräver mycket arbete och specialkompetens. Nu kan vi fokusera på vår kärnverksamhet. ”

Magnus Londen



14 2018
Arkisto

Synkkä salaisuus

Toimittaja Ari Lahdenmäki on kirjoittanut lukuisia juttuja etiikasta ja naisten oikeuksista. Marraskuussa hän sai kaksi tuomiota seksuaalirikoksista. Journalisti haastatteli kahtatoista naista, jotka kertovat lisää Lahdenmäen pimeästä puolesta.

Akateeminen iltapäivälehtimies

Pasi Kivioja ennustaa väitöskirjassaan painettujen iltapäivälehtien loppua.

Villille tv-alalle toivotaan tes-suitsia

Elokuva- ja tv-alan työehtosopimuksesta halutaan yleissitova. Journalistiliitto toivoo päätöksen kohentavan alan palkkatasoa.

Utu-uutiset sumentavat todellisuuden

Uutiset kauppakeskuksen vaikeuksista tai alhaisen syntyvyyden aiheuttamasta huoltosuhdehuolesta eivät ole valheita. Silti ne vääristävät asioiden mittakaavan valeuutisille ominaiseen tapaan, kirjoittaa Janne Saarikivi.

Stor i truten. Mikael Sjövall är tillbaka i rollen som journalist och uppskattar möjligheten att ställa också de obekväma frågorna. ”Jag har alltid haft svårt att arbeta med tillrättalagd information där man på skyler över obekväma saker och bäddar in sanningen i begreppsliga rökridåer.”

En reporter som skyr rökridåer

Propagandabranschen kändes som en tvångströja för Mikael Sjövall. Som journalist får han ställa de besvärliga frågorna och berätta sanningen utan att bädda in den.

Vaikuttajasta vuorovaikuttajaksi

Yle tavoittelee tiiviimpää yleisösuhdetta sallimalla uutisten kommentoinnin. Suunnitelmissa on, että toimittajat käyttävät jatkossa osan työajastaan yleisön kanssa keskusteluun. Kyse voi olla uutistyön murroksesta, jossa toimittajien ammatti-identiteettiä määritellään uudelleen.

Toimittaja Tapio Mainio (oik.) työskentelee eläkeläisenä yhtä paljon kuin päivätyössä Helsingin Sanomissa. Nyt toimeksiantajia on useita. Yksi niistä on Kauppalehti, johon hän haastatteli metsänomistaja Jorma Seppästä Suomussalmella.

Samalla viivalla

Moni toimittaja jatkaa työntekoa eläkkeelle jäätyään. Töitä tekemällä voi päästä samaan ansiotasoon kuin aktiiviuran aikana.

Valokuvan puolustaja. Marina Ekroos perusti startupin suojellakseen valokuvakulttuuria, mutta ei ehdi itse enää juurikaan kuvata.

Oikeutta valokuville

Valokuvaaja Marina Ekroos haluaa pelastaa maailman huonosti rajatuilta valokuvilta.

Av kärlek till värvet

I Sverige visar en utredning att mediehusen de senaste åren kraftigt har dumpat frilansarnas arvoden. Något stort engagemang från dem som har fasta jobb har veterligen inte hörts av, skriver Jeannette Björkvist.

Raimo Tyykiluodon on 12 diktaattoria -sarjaa tehdessään pitänyt miettiä, miten kertoa diktaattorien teoista sekä aiheen vaatimalla vakavuudella että koukuttaen kuuntelijat. ”Kaikkea ei pidä kertoa paasaten sormi pystyssä, vaan kuuntelijalle pitää antaa mahdollisuus oivaltaa. Silloin asiat jäävät parhaiten mieleen.”

Sairaan kiinnostavat diktaattorit

Raimo Tyykiluoto mietti aloittaessaan 12 diktaattoria -radiosarjan tekemistä, miten kertoa julmuuksista pröystäilemättä. ”Sarjassa on myös tragikoomisuutta, joka tekee siitä kuunneltavan”, hän kertoo.

Vaarallinen suhde

Kriitikot usein tuntevat oman taiteenlajinsa tekijöitä. Milloin suhde on liian läheinen?

Koska Anni Kuittisen kansantanssiryhmän Motoran Pelmakat jäsenet asuvat eri paikkakunnilla ryhmä harjoittelee vain kerran kuussa. Intensiivisinä tanssiviikonloppuina harjoitustunteja kertyy yhteensä 10 – 14.

Ylpeästi kansantanssija

Anni Kuittinen haluaa murtaa kansantanssia koskevia ennakkoluuloja.

Nopea paluu journalistiksi

Sanna Keskinen, 44, aloittaa tammikuussa Kainuun Sanomien päätoimittajana.

Mediakunta hallituksen tärkein onnistuminen

Journalistiliitto saa joulukuussa uuden valtuuston ja hallituksen. Journalisti selvitti, missä nykyinen hallitus on mielestään onnistunut ja missä jäi parantamisen varaa.

Lapsuuden loppu

Kolmas kerta voisi sanoa toden, mutta sitä toimittaja Simo Ahtee ei uskalla Don Rosan haastattelussa yrittää.

Kieli, alkeet

Se että ihmiset käyttävät vapaamuotoisessa ilmaisussaan englanninkielisiä sanoja ja puhekielisiä muotoja, ei ole kielen rappiota. Se on tavallista kielellistä vaihtelua, kielen rikkautta, kirjoittaa Vesa Heikkinen.

Karhea kirja rikostoimittamisesta

Mielenkiintoisinta Oikeustoimittajien 30-vuotisjuhlakirjassa, Etusivun rikoksissa on juttuprosessien avaaminen ja toimittajan työhön liittyvät inhimilliset yksityiskohdat, kirjoittaa Marja Honkonen.

Höga inkomster med två roller

Personer som både är vd och chefredaktör, så kallade publishers, ligger på topp när man jämför förvärvsinkomsterna 2017 bland mediecheferna i Svenskfinland.

Othman fortsätter skriva

I veckan firades Henrik ”Otis” Othmans sista arbetsdag på Österbottens Tidning (ÖT). Othman hann jobba på ÖT, tidigare Jakobstads Tidning, i nästan 40 år. Han kommer som pensionär att titulera sig publicist.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta