Innehåll till salu. Inte.

JOURNALISTI
26.11.2015

Magnus Londen
magnus.londen@gmail.com
Skribenten är frilansjournalist och författare från Helsingfors.

Som företagare och läsare inser jag självklart det helt nödvändiga med både klassisk och nya arter av annonsering. Men ska journalister användas till det, frågar Magnus Londen.

”Behövs journalistik och journalister i framtiden?”

Den berättigade frågan ställde en förstaårsstuderande vid Soc & kom mig här om veckan.

Jag kontrade med mantrat: undersökande, förklarande och berättande journalistik kommer alltid att behövas – allt ryms inte i en uppdatering på sociala medier och...

Så där är det. Varje yrkesgrupp bär på en stolthet och motarbetar sin egen utplåning. Hotell- branschen försvarar sig mot Airbnb. Taxibranschen får polisens hjälp mot Uber. Men i slutändan klarar sig ändå bara den som anpassar sig, som är tillräckligt bra och som visar att den behövs. Och som behärskar sitt kärnuppdrag.

I våra mediehus KSF Media och HSS Media har ledningen uppenbarligen, åtminstone delvis, tappat tron på journalistikens kärnuppdrag: att granska och förklara. Så här står det till exempel på ksfmedia.fi när man talar till annonsörerna:

”... vi på KSF Media har grundat en avdelning där de som jobbar är experter på att producera innehåll och design och har lång bakgrund av journalistisk produktion. Vi fokuserar alltid på att öka försäljningen för våra samarbetspartners samtidigt som vi stärker deras bränd.”

På sin blogg skrev HSS Medias Linn Jung å sin sida i januari på tal om sitt nya jobb med advertorials: ”Här i min office skriver vi mest solskenshistorier. OCH DET ÄR SÅ OTROLIGT ROLIGT!”

Den enskilda journalisten ska förstås göra det som är roligt. Eller helt enkelt ta emot de jobb som erbjuds, ofta har man inget val.

Men om vi ser bortom individen är dessa resonemang liktydiga med att ledningen – de som borde tro allra mest – sträcker upp händerna och säger, allright, vi glömmer idealen (usch, fult ord), nu är den journalistiska berättelsen till salu.
 

Som företagare och läsare inser jag självklart det helt nödvändiga med både klassisk och nya arter av annonsering. Men ska journalister användas till det? Nej, för i min bubbla är det att ge upp journalistiken, att använda en yrkeskunskap till något helt annat än vad som är avsikten. Häng mig bara om du tycker det låter elitistiskt.

Att anpassa sig ska inte betyda att kapitulera. Det ska betyda att bli bättre, att tro på sig själv, att förstå tiden man lever i. Vad har till exempel finska Longplay och rikssvenska Filter gemensamt?

1. Passionerade innovatörer.

2. Grym satsning på oberoende och berättande journalistik.

3. Utdömda som omöjliga projekt (av ekonomiska orsaker).

4. Slutresultatet: helsikes mycket annonser i en pappersprodukt (i senaste nr har Filter 32 sidor annonser) och/eller tillräckligt mycket betalande prenumeranter.

Däremot får man som sagt intrycket att KSF/HSS Media – de är förstås inte ensamma om detta – inte längre tror på journalistiken och journalisterna. Och det samma gäller för övrigt många läsare.

 

Så tillbaka till grundfrågan: Finns det behov av journalistik i framtiden?

Ja, åtminstone så länge vi vill bidra till en öppen västerländsk demokrati, där företag och myndigheter kan och ska granskas.

Men journalistiken måste i så fall vara förbannat bra. Så bra att ingen ens kommer på tanken att försöka köpa innehåll av oss, så bra att läsarna inte kan leva utan den, så bra att de som annonserar vill betala för att synas i samband med de bästa berättarna och granskarna.

Det blir inte lätt. Men feg och visionslös är den som inte försöker.



5 2019
Arkisto

Toimittaja Aarno Malin tutki ihmismielen sairaimpia puolia ja sairastui itse

Journalistit joutuvat kohtaamaan mieltä järkyttävää materiaalia, mutta sen käsittelyyn on tarjolla vain vähän keinoja. Aarno Malin löysi Tor-verkosta sivuston täynnä lasten kiduttamista. Hän kirjoitti aiheesta jutun ja päätyi traumaterapiaan.

"Musiikkijournalismista on tehty musiikkibisneksen vihollinen"

Nykytilanteesta on syyttäminen erityisesti isoja artisteja ja heidän levy-yhtiöitään, kirjoittaa toimittaja Mervi Vuorela

Ylensyömät

Yle käyttää ohjelmahankinnoissaan paljon rahaa ja valtaa. Freejournalisteille, ohjaajille ja muille sisällöntuottajille yhtiö näyttäytyy joskus kyykyttävänä jättiläisenä. 24 tekijää kertoi Journalistille kokemuksistaan Ylen hankintakoneiston rattaissa.

Hallitusohjelma herättää toivoa – nousemmeko vihdoin pohjoismaiselle tasolle?

Media poikkeaa suurimmasta osasta muuta liiketoimintaa, ja median tukeminen oikeilla tavoilla on demokratian tukemista, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Suosittelet kaikille päätoimittajille politiikkaan lähtemistä, Jouni Kemppainen

Maaseudun Tulevaisuuden päätoimittaja Jouni Kemppainen lähti eurovaaliehdokkaaksi, koska Juha Sipilä pyysi.

Näin käsikirjoituksesta syntyy esikoiskirja

Keväällä 2017 kustannustoimittaja Petra Maisonen avasi Tammen sähköpostista Satu Vasantolan käsikirjoituksen. Kirja valmistui vuodessa, mutta työ sen parissa jatkuu yhä.

Politiikan toimittajien työ muistuttaa scifiä, fantasiaa ja kauhua

Vaalien kaltaisissa julkisissa spektaakkeleissa ihmisten on varsin helppoa tarkistaa itse, mitä tapahtui. Ei siihen väliin tarvita toimittajaa. Sen sijaan asiantuntevaa toimittaja tarvitaan kuvailemaan, mitä muuta olisi voinut tapahtua, kirjoittaa Janne Zareff.

Yritys ja erehdys

On arkipäivää, että oikeinkirjoitusohjeiden vastaiset yritysnimet lipuvat lehteen sellaisenaan kenenkään puuttumatta, vaikka aihetta olisi, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vaikka Spleenish-kirjan tekeminen oli voimauttavaa, Ulla Donner pelkäsi, että tulos olisi muiden mielestä itsekeskeinen ja tylsä. ”Siksi olen ollut tosi iloinen, kun lukijat ovat kertoneet tunnistaneensa siitä itseään. Kun huomaa muidenkin pohtivan samoja ongelmia, ne eivät enää tunnu niin hallitsemattomilta.”

Freelancekuvittaja Ulla Donner teki ahdistavista tunteistaan sarjakuvakirjan

Omia kokemuksiaan saa käsitellä juuri niin hilpeästi tai epäkunnioittavasti kuin haluaa. Toisten kokemusten kanssa olisi vaikeampaa, Ulla Donner sanoo.

När FNB lades ner lyfte Ny Tids chefredaktör Janne Wass upp frågan om hur statsstödet för tidningar på minoritetsspråk ska fördelas. ”Jag ansåg då och anser fortfarande att stödet inte ska gå oavkortat till SPT eftersom det är att kanalisera pengarna till KSF Media och HSS Media.”

Statsstöd öppnade dörrar för finlandssvenska medier

I fjol gick hela statsstödet för tidningar på minoritetsspråk för första gången till enbart svenskspråkiga aktörer. För Ny Tid och Nyhetsbyrån SPT är externa stöd ”avgörande”.

Käyttääkö ostaja sinua pankkina? Freelancerin kannattaa olla tarkkana maksuajoista

Laki rajaa maksuajan pituuden yritysten välisessä kaupassa 30 päivään, mutta tästä voidaan poiketa sopimalla. Mediayritykset käyttävät mahdollisuutta kernaasti, kirjoittaa Journalistiliiton freelance-asioista vastaava lakimies Hannu Hallamaa.

I kläm mellan lördagskorven och avokadon

Att skriva om klimatfrågan är bland det känsligaste man kan ta sig för. Det påminner närmast om flyktingfrågan 2016, skriver Journalistens nya kolumnist Mikaela Löv-Alden.

Kun toimittaja kysyy, hänelle vastataan

”Kaupunginjohtajalle kenties syyte sairaalajupakassa. Kukaan ei halua kommentoida” -juttu tuskin olisi nähnyt päivänvaloa Keskisuomalaisessa. Oli siis aika vaihtaa haastattelutaktiikkaa, Heikki Kuutti kirjoittaa.

Etujärjestön sielu

Kuolleita: Asiamies Arja Hellman 6. 2. 1946 Heinola  – 13. 5. 2019 Helsinki

Luonnonvoima

Kuolleita: Toimittaja Anna-Kaisa Hermunen 17. 2. 1948 Laukaa – 3. 5. 2019 Laukaa

Kannustava kulttuuritoimittaja

Kuolleita: toimittaja Oiti Kotamo 5. 8. 1925 Virrat – 10. 2. 2019 Savonlinna

Suurisydäminen toimittaja

Kuolleita: Toimittaja Irene Sillanpää 26. 6. 1958  Helsinki – 12. 1. 2019 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta