Van att medla. I tio år jobbade Sylvia Bjon som fotbollsdomare och dömde matcher från juniorserier till damernas andra division. ”Jag gillar fotbollens logik. Det finns 17 regler listade, sedan är det förnuftet som avgör”.

Ett yrkesliv med förtroendeuppdrag

Sylvia Bjon om:

Superhjältar. Jag gillar estetiken, att det är enkelt och svartvitt. Jag blir på gott humör av dem.

Bundesligan. Superbra fotboll, skäliga biljettpriser och lätt att gå och se matcher.

Ryktet om att vara matematikgeni. Det är lustigt. I vår bransch är det kanske en ovanlig kombination att kunna räkna och vara journalist. Men visst, jag är en räknenisse.

Att bli intervjuad. Huvudförtroendemannen är kanske den som minst kan öppna upp saker under pågående förhandlingar, så man får svara som en politiker.

 

Andra om Sylvia Bjon:

”Sylvia är rakryggad, analytisk och utrustad med både sund ironi och humor. Jag uppskattar speciellt hennes varma rättvisekänsla och hoppas vi andra förstår att respektera att vi har en huvudförtroendekvinna som ibland också behöver få lägga sig på soffan, spotta i taket.”

Annika Rentola
Arbetarskyddsfullmäktig för redaktionspersonalen på Mannerheimvägen 18 på KSF Media.
 

”Hon var mycket engagerad och jobbade hårt för sin medlemmar. Men ur arbetsgivarens synpunkt var hon litet otydlig och svår att greppa och det underlättade inte i svåra förhandlingssituationer.”

Henrik Johansson
Vd för HBL, senare KSF Media, åren 2000 – 2013 samt styrelsemedlem i Mediernas centralförbund från 2009. I dag vd för Forum Capita.

JOURNALISTI
26.11.2015

Lina Laurent, text
Karl Vilhjálmsson, foto

Att vara huvudförtroendeman är ensamt men det är bättre att vara med och påverka än att stå bredvid och knyta näven i fickan, säger journalisten Sylvia Bjon.

Tofsmössan som är långt nerdragen över öronen har det belgiska fotbollslaget Club Brugges emblem. De röda stickade vantarna bär HIFK:s emblem och kappkragen pryds av en Batman-pins.

Ja, Sylvia Bjon har sovit i natt och inte bevakat regeringens nattliga förhandlingar om vårdreformen. Visst följde hon med Juha Sipiläs direktsända presskonferens kvällen innan och skrev en kolumn om regeringskrisen. Men även om Sylvia Bjon kunde diskutera politik hela dagen ska det i dag mest handla om jobbet som huvudförtroendeman på mediekoncernen KSF Media – och lite om fotboll.

 

För exakt sex månader sedan fick Sylvia Bjon ta emot utmärkelsen Årets förtroendeman i samband med Journalistförbundets vårfullmäktige. När förbundets ordförande Hanne Aho läste upp motiveringarna till priset lyfte hon fram hur Sylvia Bjon under de senaste sex åren varit med om sju samarbetsförhandlingar. Hur hon kämpat för sina kollegers rättigheter, både på sin arbetstid och på sin fritid, hur hon samtidigt skött sitt arbete som journalist och deltagit i Journalistförbundets arbete.

Efter att Sylvia Bjon och Paavo Martikainen, som också valts till Årets förtroendeman, fått rosor och diplom höll de korta tacktal. Men talen var dämpade och leendena försiktiga.

”Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle vara så svårt att ta emot utmärkelsen. Visst var jag glad för den och den har en stor betydelse men den innebär också en enorm paradox”, säger Sylvia Bjon i dag.

Hon suckar och är tyst en stund.

”När man jobbat som hårdast som förtroendeman hör det inte ihop med goda nyheter. Man är inte nöjd. Man är aldrig nöjd.”

 

Sylvia Bjon har varit huvudförtroendeman för KSF Media sedan 2008. Vid årsskiftet blir hon vice huvudförtroendeman för koncernen och förtroendeman för de redaktionsanställda i Helsingfors. Förtroendeuppdragen har följt Sylvia Bjon under hela hennes yrkesliv. Hon har också suttit i Journalistförbundets fullmäktige, styrelse och representerat förbundet i förhandlingar om pressens kollektivavtal.

”Eftersom jag ändå reagerar på orättvisor tänker jag att det är bättre att göra något med den energin, att involvera mig, i stället för att knyta näven i fickan.”

 

Sylvia Bjon säger att hon alltid haft lätt för att prata med olika parter och hon diskuterar ofta i förtroende både med ledningen och med de anställda. Hon har stor kunskap om vad som pågår inom företaget och vad olika människor tycker men håller informationen för sig själv. Inte heller nu vill hon gå in på detaljer om vad som egentligen händer under förhandlingar med arbetsgivaren.

”På en redaktion finns det journalister och de är benägna att sprida rykten och tolkningar. Jag märker när människor tittar på mina ansiktsuttryck och försöker gissa vad jag vet men de har märkt att det inte lönar sig. Jag tycker att jag lyckats hålla en viss integritet.”

Känner du dig kluven, när du ska vara lojal åt båda hållen?

”Nej, men det kan bli otroligt ensamt att bära på en hel del man inte kan tala om.”

Sylvia Bjon säger att andra förtroendemän utgör ett viktigt kamratstöd, ett annat viktigt stöd är arbetsplatsens arbetarskyddsfullmäktig.

 

Många har frågat Sylvia Bjon hur hon orkat, speciellt de gånger hon parallellt suttit i samarbetsförhandlingar på den egna arbetsplatsen och förhandlat om pressens kollektivavtal.

”Jag har nog varit ganska stirrig vissa perioder. Tröttheten är djup och den kommer med en fördröjning. Men som förtroendeman har man ett starkare anställningsskydd och i samarbetsförhandlingar har jag tänkt att de som är under uppsägningshot har det mycket värre.”

Sylvia Bjon konstaterar att hon sällan blir stressad över att ha mycket att göra. Däremot tycker hon det är jobbigt med oklara förväntningar.

”Det är klart att det finns osäkerhet i branschen men det är synd om osäkerheten rinner ner på verkstadsgolvet. Journalister är toppfolk som klarar mycket stress. När folk går in i väggen handlar det oftare om atmosfären än om jobbstress.”

Sylvia Bjon säger att bolag i kris borde jobba mer på att få de anställda med sig.

”Det kräver en viss typ av ledarskap och att människor känner sig uppskattade. Om personalen länge behandlas som en kostnadspost börjar man känna sig som en kostnadspost och ifrågasätter om ledningen alls vill ha en med.”

 

Vi talar ännu om Sylvia Bjons jobb som politisk journalist och ledarskribent, vilket hon haft sedan det förra riksdagsvalet. Också när det varit turbulent på Hbl med många interna förflyttningar har Sylvia Bjon hållit fast vid politiken eftersom hon tror på att en tidning behöver journalister med ett politiskt minne.

”Jag har alltid beundrat Bjarne Nitovuori (pensionerad Hbl-journalist). En gång basunerade jag ut att jag inte tänker släppa politiken förrän jag har ett politiskt minne som Nitovuori. Jag vill också kunna säga ’så här var det i Katainens regering’ eller ’det här har inte hänt sedan Sipilä gav ett ultimatum till Samlingspartiet’.”

Sylvia Bjon om:

Superhjältar. Jag gillar estetiken, att det är enkelt och svartvitt. Jag blir på gott humör av dem.

Bundesligan. Superbra fotboll, skäliga biljettpriser och lätt att gå och se matcher.

Ryktet om att vara matematikgeni. Det är lustigt. I vår bransch är det kanske en ovanlig kombination att kunna räkna och vara journalist. Men visst, jag är en räknenisse.

Att bli intervjuad. Huvudförtroendemannen är kanske den som minst kan öppna upp saker under pågående förhandlingar, så man får svara som en politiker.

 

Andra om Sylvia Bjon:

”Sylvia är rakryggad, analytisk och utrustad med både sund ironi och humor. Jag uppskattar speciellt hennes varma rättvisekänsla och hoppas vi andra förstår att respektera att vi har en huvudförtroendekvinna som ibland också behöver få lägga sig på soffan, spotta i taket.”

Annika Rentola
Arbetarskyddsfullmäktig för redaktionspersonalen på Mannerheimvägen 18 på KSF Media.
 

”Hon var mycket engagerad och jobbade hårt för sin medlemmar. Men ur arbetsgivarens synpunkt var hon litet otydlig och svår att greppa och det underlättade inte i svåra förhandlingssituationer.”

Henrik Johansson
Vd för HBL, senare KSF Media, åren 2000 – 2013 samt styrelsemedlem i Mediernas centralförbund från 2009. I dag vd för Forum Capita.



5 2019
Arkisto

Toimittaja Aarno Malin tutki ihmismielen sairaimpia puolia ja sairastui itse

Journalistit joutuvat kohtaamaan mieltä järkyttävää materiaalia, mutta sen käsittelyyn on tarjolla vain vähän keinoja. Aarno Malin löysi Tor-verkosta sivuston täynnä lasten kiduttamista. Hän kirjoitti aiheesta jutun ja päätyi traumaterapiaan.

"Musiikkijournalismista on tehty musiikkibisneksen vihollinen"

Nykytilanteesta on syyttäminen erityisesti isoja artisteja ja heidän levy-yhtiöitään, kirjoittaa toimittaja Mervi Vuorela

Ylensyömät

Yle käyttää ohjelmahankinnoissaan paljon rahaa ja valtaa. Freejournalisteille, ohjaajille ja muille sisällöntuottajille yhtiö näyttäytyy joskus kyykyttävänä jättiläisenä. 24 tekijää kertoi Journalistille kokemuksistaan Ylen hankintakoneiston rattaissa.

Hallitusohjelma herättää toivoa – nousemmeko vihdoin pohjoismaiselle tasolle?

Media poikkeaa suurimmasta osasta muuta liiketoimintaa, ja median tukeminen oikeilla tavoilla on demokratian tukemista, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Suosittelet kaikille päätoimittajille politiikkaan lähtemistä, Jouni Kemppainen

Maaseudun Tulevaisuuden päätoimittaja Jouni Kemppainen lähti eurovaaliehdokkaaksi, koska Juha Sipilä pyysi.

Näin käsikirjoituksesta syntyy esikoiskirja

Keväällä 2017 kustannustoimittaja Petra Maisonen avasi Tammen sähköpostista Satu Vasantolan käsikirjoituksen. Kirja valmistui vuodessa, mutta työ sen parissa jatkuu yhä.

Politiikan toimittajien työ muistuttaa scifiä, fantasiaa ja kauhua

Vaalien kaltaisissa julkisissa spektaakkeleissa ihmisten on varsin helppoa tarkistaa itse, mitä tapahtui. Ei siihen väliin tarvita toimittajaa. Sen sijaan asiantuntevaa toimittaja tarvitaan kuvailemaan, mitä muuta olisi voinut tapahtua, kirjoittaa Janne Zareff.

Yritys ja erehdys

On arkipäivää, että oikeinkirjoitusohjeiden vastaiset yritysnimet lipuvat lehteen sellaisenaan kenenkään puuttumatta, vaikka aihetta olisi, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vaikka Spleenish-kirjan tekeminen oli voimauttavaa, Ulla Donner pelkäsi, että tulos olisi muiden mielestä itsekeskeinen ja tylsä. ”Siksi olen ollut tosi iloinen, kun lukijat ovat kertoneet tunnistaneensa siitä itseään. Kun huomaa muidenkin pohtivan samoja ongelmia, ne eivät enää tunnu niin hallitsemattomilta.”

Freelancekuvittaja Ulla Donner teki ahdistavista tunteistaan sarjakuvakirjan

Omia kokemuksiaan saa käsitellä juuri niin hilpeästi tai epäkunnioittavasti kuin haluaa. Toisten kokemusten kanssa olisi vaikeampaa, Ulla Donner sanoo.

När FNB lades ner lyfte Ny Tids chefredaktör Janne Wass upp frågan om hur statsstödet för tidningar på minoritetsspråk ska fördelas. ”Jag ansåg då och anser fortfarande att stödet inte ska gå oavkortat till SPT eftersom det är att kanalisera pengarna till KSF Media och HSS Media.”

Statsstöd öppnade dörrar för finlandssvenska medier

I fjol gick hela statsstödet för tidningar på minoritetsspråk för första gången till enbart svenskspråkiga aktörer. För Ny Tid och Nyhetsbyrån SPT är externa stöd ”avgörande”.

Käyttääkö ostaja sinua pankkina? Freelancerin kannattaa olla tarkkana maksuajoista

Laki rajaa maksuajan pituuden yritysten välisessä kaupassa 30 päivään, mutta tästä voidaan poiketa sopimalla. Mediayritykset käyttävät mahdollisuutta kernaasti, kirjoittaa Journalistiliiton freelance-asioista vastaava lakimies Hannu Hallamaa.

I kläm mellan lördagskorven och avokadon

Att skriva om klimatfrågan är bland det känsligaste man kan ta sig för. Det påminner närmast om flyktingfrågan 2016, skriver Journalistens nya kolumnist Mikaela Löv-Alden.

Kun toimittaja kysyy, hänelle vastataan

”Kaupunginjohtajalle kenties syyte sairaalajupakassa. Kukaan ei halua kommentoida” -juttu tuskin olisi nähnyt päivänvaloa Keskisuomalaisessa. Oli siis aika vaihtaa haastattelutaktiikkaa, Heikki Kuutti kirjoittaa.

Etujärjestön sielu

Kuolleita: Asiamies Arja Hellman 6. 2. 1946 Heinola  – 13. 5. 2019 Helsinki

Luonnonvoima

Kuolleita: Toimittaja Anna-Kaisa Hermunen 17. 2. 1948 Laukaa – 3. 5. 2019 Laukaa

Kannustava kulttuuritoimittaja

Kuolleita: toimittaja Oiti Kotamo 5. 8. 1925 Virrat – 10. 2. 2019 Savonlinna

Suurisydäminen toimittaja

Kuolleita: Toimittaja Irene Sillanpää 26. 6. 1958  Helsinki – 12. 1. 2019 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta