Professionella pixlar. Bildjournalistiken får tekniskt bättre förutsättningar i och med förbättrade mobilskärmar, men ännu är reportrarnas bildberättande i barnskorna. ”Många broadcastinghus var inte beredda på den här utvecklingen, men det går åt rätt håll”, tycker Rolf Granqvist, webbredaktör på Yle i Vasa.

Tusen sluddrande ord

JOURNALISTI
15.10.2015

Johan Svenlin, text
Johannes tervo, foto

Proffsfotografer är oroade över att vi vänjer oss vid dålig bildjournalistik. Reporterns bild med mobiltelefon anses duga också på stora mediehus.

Sista veckan i september utlovades en blodröd supermåne som inte setts på 33 år. Naturfenomen som sol- och månförmörkelser, blixtar och norrsken väcker alltid intresse hos allmänheten. Få är ändå beredda att offra nattsömnen för att uppleva dem med egna ögon.

För nyhetsredaktionerna innebär det en utmaning. Att sätta egna fotografers begränsade arbetstid på att nattetid bevaka en röd måne är inte att tänka på. Dessutom finns en risk att månen skyms av moln. Då återstår två möjligheter: man uppmanar läsarna att skicka in bilder och litar på att de är tillräckligt bra eller använder samma bild som alla andra, nämligen den som kablas ut genom bildbyråerna.

Hanna-Kaisa Hämäläinen, frilansfotograf och ordförande för Finlands Frilansjournalister, är orolig över en utveckling, där medierna vänjer sina läsare vid en allt sämre bildkvalitet. Hon anser att mediernas sätt att använda allmänhetens bilder har spårat ur fullständigt.

”Jag kan förstå att man efterlyser bilder från avlägsna eller isolerade platser dit man inte kan skicka ut en fotograf, men nu verkar redaktionerna utgå ifrån att det kommer in amatörfoton från varje nyhetshändelse.”

Hon nämner Iltalehtis beslut att utrusta sina reportrar med kameror som ett annat skrämmande exempel på utvecklingen.

”Det har hänt mig flera gånger på senaste tiden att fotouppdrag dragits tillbaka i sista stund, eftersom reporterns bild med mobiltelefon ansetts duga.”

 

Hon ser tecken på att bildkraven minskat i takt med att webbnyheterna fått större plats i medievanorna.

”Ofta illustreras webbnyheter med bilder som fullständigt saknar innebörd och som i själva verket stör nyheten. Av någon konstig anledning verkar man tycka att det inte behövs någon bildjournalistik på webben. Det är paradoxalt med tanke på att vi lever i en visuell tid när bilder är viktigare än någonsin.”

Rolf Granqvist, webbjournalist på Yle i Vasa och inbiten hobbyfotograf, håller inte med om att bildjournalistiken på webben går åt det sämre hållet. Han har coachat sina reporterkollegor för att bli bättre fotografer och tycker sig se en positiv utveckling, även om han dagligen river sig håret över enskilda bilder.

”Visst finns det fortfarande drag av amatörmässighet i de bilder som Yle-reportrar tagit, men när jag tittar ett eller två år tillbaka ser jag en tydlig utveckling mot det bättre.”

Han påminner om att stillbilder är ett nytt sätt att berätta för Yle- reportrar.

”De har kommit hit för att göra radio och tv, men nu förväntas de också skriva och fotografera. Det är som att börja sjunga. Vissa gillar det och andra känner sig obekväma med det nya.”

När det gäller supermånen fanns det också en tredje inofficiell möjlighet att få bilder: att ladda ner dem från Flickr eller någon annan portal som bjuder på creative commons-bilder. Där sätter hobby- fotografer av alla slag ut sina bilder med förhoppningen att de ska få stor spridning som möjligt. Under arbetet med denna artikel kontaktades ett tiotal finländska personer som under pseudonym lagt ut creative commons -bilder, men ingen av dessa ville medverka i artikeln. En del av hobbyfotograferna håller på sin upphovsrätt, medan andra ser uppmärksamhet och stor spridning som en tillräcklig belöning.

”Hobbyfotografering är en form av galenskap som tar en massa tid och pengar. Jag har aldrig försökt göra business av mina bilder. Det skulle kräva noggrann planering och systematisk arkivering och då känns det inte längre som en hobby”, förklarar Granqvist.

Han bedömer att han sätter fyra-fem timmar i snitt i veckan på att dokumentera sin vardag och sin omgivning. Bilderna publicerar han på Instagram, där han har drygt 7 200 följare.

”Jag undviker analysinstrument på fritiden och har därför ingen riktig uppfattning om hur mina bilder sprids. Tekniskt är det lätt att nappa bilderna och visst finns det en risk att de rymmer iväg utan att man kan kontrollera dem.”
 

Källan av gratisbilder kan vara lockande att ösa ur när webbnyheter snabbt behöver illustreras. Ingen märker väl något om vi laddar ner en gratisbild?

”Jag kan inte garantera att det inte finns någon creative commons -bild på vår webb, men vi har medvetet hållit en mycket restriktiv linje. Vi hade en diskussion för några år sedan och bestämde oss då för att undvika bilder utan tydlig upphovsrätt”, säger Patrik Stenvall på HSS Media.

Också KSF Media följer samma princip.

”Vi har ingen utskriven policy, men våra behov uppfylls av våra egna fotografer, frilansare och de etablerade bildbyråer som vi anlitar. I de få fall där gratisbilder används hos oss är det viktigt att fotografen får information om publiceringen och uppges som upphovsman”, säger Susanna Ilmoni på KSF Media.

De är eniga om att kvaliteten på creative commons -bilderna inte motsvarar bilder tagna av proffsfotografer. Ilmoni ser inte amatörbilderna som någon direkt konkurrens för proffsfotografer.

”De har ofta en amatörmässig skrovlighet över sig som gör att de avviker från bildbyråernas utbud. Jag tror knappast att de tar jobb ifrån proffsfotografer.”

Också Stenvall anser att skillnaden i kvalitet är tydlig.

”Det finns ändå en risk att abstrakta nyhetsämnen kan komma att illustreras med lättillgängliga gratisbilder som har en diffus koppling till ämnet. Jag hoppas att det dröjer länge innan det blir så”, säger Stenvall.

Den röda månen skymdes denna gång av moln och det var lätt för tidningarna att välja bildbyråernas utbud från andra kontinenter. Nästa totala solförmörkelse kan ses i Finland 2018. Få se vems bilder vi serveras då.



8 2020
Arkisto

Harva meistä on korvaamaton superneuvottelija

Työehtosopimukset ovat siitä käteviä, että niiden ansiosta tavan ihmisen ei juuri koskaan tarvitse huolehtia lomista, työajasta, vähimmäispalkasta tai siitä, maksetaanko sairauden ajalta palkkaa, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Onneksi minä en joudu jakamaan mediatukia

”Mediatukea olisi rehdimpää perustella työpaikkojen säilymisellä kuin demokratialla”, kirjoittavat Annukka Oksanen ja Elina Yrjölä.

Vapaapäivien pitäminen on sinulle lähinnä uuvuttavaa, Minna Holopainen

STT:n vastaava päätoimittaja Minna Holopainen tekee töitä melkein koko ajan ja on mahdollisesti itsekin tekoäly.

Näin syntyy Trendin syysmuotijuttu

Trendi tilasi stylisti ja valokuvaaja -työparilta helmikuussa syysmuotijutun. Kesällä kuvaaja ja malli vaihtuivat koronan takia. Juttu kuvattiin elokuussa kotieläintilalla.

Kielenhuollon päämaja ei ole käymässä turhaksi

”On viisainta, ettei yleiskielessä sooloilu karkaa käsistä. Tämä aika ei varsinaisesti kaipaa lisää ymmärryksen puutetta”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vi måste respektera – och kredda varandra

”Vi måste respektera varandras arbete och kredda den som kreddas bör”, skriver Felicia Bredenberg.

Koronasta vauhtia muutoksiin

”Voisiko pandemiakurjuuden keskeltä löytyä jotain hyvääkin? Voidaanko esimerkiksi itsensä työllistäjille saada vihdoin pandemian vauhdittamana turvatumpi asema”, kysyy Suomen freelance-journalistien uusi puheenjohtaja Maria Markus.

Munkit ja possut

Kesätoimittaja Ilkka Vänttisen kuvissa näkyi sikoja juuri niin kuin pitikin – ja lisäksi jotain aivan muuta.

Uutistoimistotuki ehkä osaksi median koronatukea – tuen haku on alkanut

Median koronatukea voi saada journalistisen työn kustannuksiin. Myöntämisen ehtona on mainosmyynnin lasku. Erillistä uutistoimintaan suunnattua tukea on saanut aiemmin muun muassa STT.

Etävaltuusto nosti hien otsalle

Kuuluuko? Näkyykö? Journalistiliiton historian ensimmäisessä valtuuston hybridikokouksessa teknisiä pulmia ratkottiin lennosta, kirjoittaa Kira Närhi.

Herrasmies on poissa

Kuolleita: Toimittaja Matti Vainio 20. 6. 1935 Sortavala – 5. 9. 2020 Hämeenlinna

Arvostettu monitoiminainen

Kuolleita: Toimittaja Liisa Laine Oulu 25. 3. 1936 – 8. 8. 2020 Helsinki

Hjärtat klappade för nyheter och rättvisa

Döda: Journalisten Ia Henriksson 5. 1. 1974 Helsingfors – 11. 7. 2020 Helsingfors

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta