Professionella pixlar. Bildjournalistiken får tekniskt bättre förutsättningar i och med förbättrade mobilskärmar, men ännu är reportrarnas bildberättande i barnskorna. ”Många broadcastinghus var inte beredda på den här utvecklingen, men det går åt rätt håll”, tycker Rolf Granqvist, webbredaktör på Yle i Vasa.

Tusen sluddrande ord

JOURNALISTI
15.10.2015

Johan Svenlin, text
Johannes tervo, foto

Proffsfotografer är oroade över att vi vänjer oss vid dålig bildjournalistik. Reporterns bild med mobiltelefon anses duga också på stora mediehus.

Sista veckan i september utlovades en blodröd supermåne som inte setts på 33 år. Naturfenomen som sol- och månförmörkelser, blixtar och norrsken väcker alltid intresse hos allmänheten. Få är ändå beredda att offra nattsömnen för att uppleva dem med egna ögon.

För nyhetsredaktionerna innebär det en utmaning. Att sätta egna fotografers begränsade arbetstid på att nattetid bevaka en röd måne är inte att tänka på. Dessutom finns en risk att månen skyms av moln. Då återstår två möjligheter: man uppmanar läsarna att skicka in bilder och litar på att de är tillräckligt bra eller använder samma bild som alla andra, nämligen den som kablas ut genom bildbyråerna.

Hanna-Kaisa Hämäläinen, frilansfotograf och ordförande för Finlands Frilansjournalister, är orolig över en utveckling, där medierna vänjer sina läsare vid en allt sämre bildkvalitet. Hon anser att mediernas sätt att använda allmänhetens bilder har spårat ur fullständigt.

”Jag kan förstå att man efterlyser bilder från avlägsna eller isolerade platser dit man inte kan skicka ut en fotograf, men nu verkar redaktionerna utgå ifrån att det kommer in amatörfoton från varje nyhetshändelse.”

Hon nämner Iltalehtis beslut att utrusta sina reportrar med kameror som ett annat skrämmande exempel på utvecklingen.

”Det har hänt mig flera gånger på senaste tiden att fotouppdrag dragits tillbaka i sista stund, eftersom reporterns bild med mobiltelefon ansetts duga.”

 

Hon ser tecken på att bildkraven minskat i takt med att webbnyheterna fått större plats i medievanorna.

”Ofta illustreras webbnyheter med bilder som fullständigt saknar innebörd och som i själva verket stör nyheten. Av någon konstig anledning verkar man tycka att det inte behövs någon bildjournalistik på webben. Det är paradoxalt med tanke på att vi lever i en visuell tid när bilder är viktigare än någonsin.”

Rolf Granqvist, webbjournalist på Yle i Vasa och inbiten hobbyfotograf, håller inte med om att bildjournalistiken på webben går åt det sämre hållet. Han har coachat sina reporterkollegor för att bli bättre fotografer och tycker sig se en positiv utveckling, även om han dagligen river sig håret över enskilda bilder.

”Visst finns det fortfarande drag av amatörmässighet i de bilder som Yle-reportrar tagit, men när jag tittar ett eller två år tillbaka ser jag en tydlig utveckling mot det bättre.”

Han påminner om att stillbilder är ett nytt sätt att berätta för Yle- reportrar.

”De har kommit hit för att göra radio och tv, men nu förväntas de också skriva och fotografera. Det är som att börja sjunga. Vissa gillar det och andra känner sig obekväma med det nya.”

När det gäller supermånen fanns det också en tredje inofficiell möjlighet att få bilder: att ladda ner dem från Flickr eller någon annan portal som bjuder på creative commons-bilder. Där sätter hobby- fotografer av alla slag ut sina bilder med förhoppningen att de ska få stor spridning som möjligt. Under arbetet med denna artikel kontaktades ett tiotal finländska personer som under pseudonym lagt ut creative commons -bilder, men ingen av dessa ville medverka i artikeln. En del av hobbyfotograferna håller på sin upphovsrätt, medan andra ser uppmärksamhet och stor spridning som en tillräcklig belöning.

”Hobbyfotografering är en form av galenskap som tar en massa tid och pengar. Jag har aldrig försökt göra business av mina bilder. Det skulle kräva noggrann planering och systematisk arkivering och då känns det inte längre som en hobby”, förklarar Granqvist.

Han bedömer att han sätter fyra-fem timmar i snitt i veckan på att dokumentera sin vardag och sin omgivning. Bilderna publicerar han på Instagram, där han har drygt 7 200 följare.

”Jag undviker analysinstrument på fritiden och har därför ingen riktig uppfattning om hur mina bilder sprids. Tekniskt är det lätt att nappa bilderna och visst finns det en risk att de rymmer iväg utan att man kan kontrollera dem.”
 

Källan av gratisbilder kan vara lockande att ösa ur när webbnyheter snabbt behöver illustreras. Ingen märker väl något om vi laddar ner en gratisbild?

”Jag kan inte garantera att det inte finns någon creative commons -bild på vår webb, men vi har medvetet hållit en mycket restriktiv linje. Vi hade en diskussion för några år sedan och bestämde oss då för att undvika bilder utan tydlig upphovsrätt”, säger Patrik Stenvall på HSS Media.

Också KSF Media följer samma princip.

”Vi har ingen utskriven policy, men våra behov uppfylls av våra egna fotografer, frilansare och de etablerade bildbyråer som vi anlitar. I de få fall där gratisbilder används hos oss är det viktigt att fotografen får information om publiceringen och uppges som upphovsman”, säger Susanna Ilmoni på KSF Media.

De är eniga om att kvaliteten på creative commons -bilderna inte motsvarar bilder tagna av proffsfotografer. Ilmoni ser inte amatörbilderna som någon direkt konkurrens för proffsfotografer.

”De har ofta en amatörmässig skrovlighet över sig som gör att de avviker från bildbyråernas utbud. Jag tror knappast att de tar jobb ifrån proffsfotografer.”

Också Stenvall anser att skillnaden i kvalitet är tydlig.

”Det finns ändå en risk att abstrakta nyhetsämnen kan komma att illustreras med lättillgängliga gratisbilder som har en diffus koppling till ämnet. Jag hoppas att det dröjer länge innan det blir så”, säger Stenvall.

Den röda månen skymdes denna gång av moln och det var lätt för tidningarna att välja bildbyråernas utbud från andra kontinenter. Nästa totala solförmörkelse kan ses i Finland 2018. Få se vems bilder vi serveras då.



5 2020
Arkisto

Tämä voi olla ainoa tilaisuutemme mediatukeen

Ruotsissa, Tanskassa ja Norjassa valtio on jakanut journalismille koronatukea 24 – 66 miljoonaa euroa normaalin mediatuen päälle. Suomessa tiedonvälitystä ei tueta, vielä. Nyt tilanne on kuitenkin lupaavampi kuin vuosikymmeniin, kirjoittaa Maria Pettersson.

Kuohuva toimitus on loistopaikka edetä uralla, Riikka Räisänen

Ylen uutis- ja ajankohtaistoimituksen päätoimittaja tietää jo, kuka kolumnisti seuraavaksi ehdottaa yhtiön rahoituksen leikkaamista.

Koronan mukana kiire katosi ja filosofia palasi

Kodissamme on nukuttu enemmän kuin aikoihin. Yhtenä yönä en saanut unta, kun olin nukkunut niin jumalattoman paljon edellisinä, kirjoittaa Lauri Rotko.

Medier med mössan i hand

”Det är problematiskt om mediernas roll och deras stödbehov villkoras med coronavirusutbrottet”, skriver Dan Lolax.

Mediatuki on demokratiatuki – ja poliitikkojen olisi aika ymmärtää se

”Median asia ei ole vain median asia. Se on kansalaisten asia. Ja tämä tuntuu poliitikoilta unohtuneen”, kirjoittaa Hanne Aho.

Arvoisat kansalaiset, muistakaa resilienssi!

”Lohdullista – mutta samalla oireellista – on se, että moni journalisti pyrkii edelleen selittämään resilienssin”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Verkko toi uutta ay-koulutukseen

”Verkkokoulutus osoittautui yllättävän käteväksi ja vuorovaikutukselliseksi koulutusmuodoksi”, kirjoittaa työehtoasiamies Terhi Tarvainen.

Direktsändningarnas man

Döda: Redaktör Tomas Ek 6. 1.1957 Helsingfors – 2. 5.2020 Helsingfors

Teräväkielinen pomo muisti myös kannustaa

Kuolleita: Päätoimittaja Pekka Hyvärinen 20. 7. 1951 Kuopio – 10. 5. 2020 Helsinki

Uutisia, ei niinkään analyysejä

Kuolleita: Toimittaja Olli Pohjanpalo 21. 3. 1954 Hamilton Kanada – 11. 5. 2020 Helsinki

”Julkaistu kuva oli hyvä kuva”

Kuolleita: Valokuvaaja Mauri Vuorinen 11. 10. 1928 Hämeenkyrö – 30. 3. 2020 Tampere

Oikeutta puolustava marjakapitalisti

Kuolleita: Toimittaja Helena Hyvärinen 6.11. 1950 Tampere – 1.5.2020 Tampere

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta