Professionella pixlar. Bildjournalistiken får tekniskt bättre förutsättningar i och med förbättrade mobilskärmar, men ännu är reportrarnas bildberättande i barnskorna. ”Många broadcastinghus var inte beredda på den här utvecklingen, men det går åt rätt håll”, tycker Rolf Granqvist, webbredaktör på Yle i Vasa.

Tusen sluddrande ord

JOURNALISTI
15.10.2015

Johan Svenlin, text
Johannes tervo, foto

Proffsfotografer är oroade över att vi vänjer oss vid dålig bildjournalistik. Reporterns bild med mobiltelefon anses duga också på stora mediehus.

Sista veckan i september utlovades en blodröd supermåne som inte setts på 33 år. Naturfenomen som sol- och månförmörkelser, blixtar och norrsken väcker alltid intresse hos allmänheten. Få är ändå beredda att offra nattsömnen för att uppleva dem med egna ögon.

För nyhetsredaktionerna innebär det en utmaning. Att sätta egna fotografers begränsade arbetstid på att nattetid bevaka en röd måne är inte att tänka på. Dessutom finns en risk att månen skyms av moln. Då återstår två möjligheter: man uppmanar läsarna att skicka in bilder och litar på att de är tillräckligt bra eller använder samma bild som alla andra, nämligen den som kablas ut genom bildbyråerna.

Hanna-Kaisa Hämäläinen, frilansfotograf och ordförande för Finlands Frilansjournalister, är orolig över en utveckling, där medierna vänjer sina läsare vid en allt sämre bildkvalitet. Hon anser att mediernas sätt att använda allmänhetens bilder har spårat ur fullständigt.

”Jag kan förstå att man efterlyser bilder från avlägsna eller isolerade platser dit man inte kan skicka ut en fotograf, men nu verkar redaktionerna utgå ifrån att det kommer in amatörfoton från varje nyhetshändelse.”

Hon nämner Iltalehtis beslut att utrusta sina reportrar med kameror som ett annat skrämmande exempel på utvecklingen.

”Det har hänt mig flera gånger på senaste tiden att fotouppdrag dragits tillbaka i sista stund, eftersom reporterns bild med mobiltelefon ansetts duga.”

 

Hon ser tecken på att bildkraven minskat i takt med att webbnyheterna fått större plats i medievanorna.

”Ofta illustreras webbnyheter med bilder som fullständigt saknar innebörd och som i själva verket stör nyheten. Av någon konstig anledning verkar man tycka att det inte behövs någon bildjournalistik på webben. Det är paradoxalt med tanke på att vi lever i en visuell tid när bilder är viktigare än någonsin.”

Rolf Granqvist, webbjournalist på Yle i Vasa och inbiten hobbyfotograf, håller inte med om att bildjournalistiken på webben går åt det sämre hållet. Han har coachat sina reporterkollegor för att bli bättre fotografer och tycker sig se en positiv utveckling, även om han dagligen river sig håret över enskilda bilder.

”Visst finns det fortfarande drag av amatörmässighet i de bilder som Yle-reportrar tagit, men när jag tittar ett eller två år tillbaka ser jag en tydlig utveckling mot det bättre.”

Han påminner om att stillbilder är ett nytt sätt att berätta för Yle- reportrar.

”De har kommit hit för att göra radio och tv, men nu förväntas de också skriva och fotografera. Det är som att börja sjunga. Vissa gillar det och andra känner sig obekväma med det nya.”

När det gäller supermånen fanns det också en tredje inofficiell möjlighet att få bilder: att ladda ner dem från Flickr eller någon annan portal som bjuder på creative commons-bilder. Där sätter hobby- fotografer av alla slag ut sina bilder med förhoppningen att de ska få stor spridning som möjligt. Under arbetet med denna artikel kontaktades ett tiotal finländska personer som under pseudonym lagt ut creative commons -bilder, men ingen av dessa ville medverka i artikeln. En del av hobbyfotograferna håller på sin upphovsrätt, medan andra ser uppmärksamhet och stor spridning som en tillräcklig belöning.

”Hobbyfotografering är en form av galenskap som tar en massa tid och pengar. Jag har aldrig försökt göra business av mina bilder. Det skulle kräva noggrann planering och systematisk arkivering och då känns det inte längre som en hobby”, förklarar Granqvist.

Han bedömer att han sätter fyra-fem timmar i snitt i veckan på att dokumentera sin vardag och sin omgivning. Bilderna publicerar han på Instagram, där han har drygt 7 200 följare.

”Jag undviker analysinstrument på fritiden och har därför ingen riktig uppfattning om hur mina bilder sprids. Tekniskt är det lätt att nappa bilderna och visst finns det en risk att de rymmer iväg utan att man kan kontrollera dem.”
 

Källan av gratisbilder kan vara lockande att ösa ur när webbnyheter snabbt behöver illustreras. Ingen märker väl något om vi laddar ner en gratisbild?

”Jag kan inte garantera att det inte finns någon creative commons -bild på vår webb, men vi har medvetet hållit en mycket restriktiv linje. Vi hade en diskussion för några år sedan och bestämde oss då för att undvika bilder utan tydlig upphovsrätt”, säger Patrik Stenvall på HSS Media.

Också KSF Media följer samma princip.

”Vi har ingen utskriven policy, men våra behov uppfylls av våra egna fotografer, frilansare och de etablerade bildbyråer som vi anlitar. I de få fall där gratisbilder används hos oss är det viktigt att fotografen får information om publiceringen och uppges som upphovsman”, säger Susanna Ilmoni på KSF Media.

De är eniga om att kvaliteten på creative commons -bilderna inte motsvarar bilder tagna av proffsfotografer. Ilmoni ser inte amatörbilderna som någon direkt konkurrens för proffsfotografer.

”De har ofta en amatörmässig skrovlighet över sig som gör att de avviker från bildbyråernas utbud. Jag tror knappast att de tar jobb ifrån proffsfotografer.”

Också Stenvall anser att skillnaden i kvalitet är tydlig.

”Det finns ändå en risk att abstrakta nyhetsämnen kan komma att illustreras med lättillgängliga gratisbilder som har en diffus koppling till ämnet. Jag hoppas att det dröjer länge innan det blir så”, säger Stenvall.

Den röda månen skymdes denna gång av moln och det var lätt för tidningarna att välja bildbyråernas utbud från andra kontinenter. Nästa totala solförmörkelse kan ses i Finland 2018. Få se vems bilder vi serveras då.



4 2019
Arkisto

Rahahautomo

Valokuvausjärjestö Finnfoto kylpee rahassa, jota se ei ole saanut jaettua kuvaajille.

"Politiikan toimittajat puhuvat liian vähän politiikan sisällöistä"

Vuoden journalistin Vappu Kaarenojan mielestä osa politiikan journalismista tuo mieleen urheilusivut.

Jos sössii lehdistönvapauden, voi heittää hyvästit demokratialle

Kansalaisen kannalta on yhdentekevää, lopettaako journalisti työskentelyn ennakkosensuurin vai netissä käydyn vihakampanjan seurauksena, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Maailma muuttuu vihamielisemmäksi toimittajia kohtaan

Suomi nousi tänä vuonna sananvapaustilaston kakkoseksi, mutta entistä harvemmassa massa tilanne on hyvä tai tyydyttävä. Kymmenen viime vuoden aikana työnsä vuoksi on kuollut yli 700 journalistia.

Freelanceriksi jääminen on heittäytymistä epävarmuuteen, jossa nirsous johtaa konkurssiin

Ennen halusin tehdä ensisijassa yhteiskunnallisesti merkittävää ja lukijaa koskettavaa journalismia. Sittemmin on valjennut yrittäjän arjen totuus, kirjoittaa Lauri Rotko.

Antaisit itse paremmat erätaukohaastattelut, Susanna Luikku

Avun toimittaja Susanna Luikku tähtäsi jääkiekkoilijaksi, mutta päätyi urheilutoimittajaksi. Hän suhtautuu kriittisesti otteluiden erätaukohaastatteluihin.

Haaga-Helian journalismiopiskelijat tarkistivat kansainvälisessä projektissa kuusi EU-väitettä. ”Työssä huomasi, miten paljon asiaa muutamaan lauseeseen saattaa sisältyä”, sanoo Emmi Syrjäniemi (oik.), joka oli mukana tarkistamassa Ville Niinistön (vihr.) twiittiä. Vierellä tarkistustyötä ohjannut lehtori Kaarina Järventaus.

Journalismin opiskelijat tarkistivat EU-väitteitä: enemmistö ”sinne päin”

EU-vaaleihin liittyvä projekti muistuttaa toimittajia tarkistamaan siteerausten faktat ja miettimään otsikoista syntyviä vaikutelmia.

Kom till Afrika, här finns plats!

När det gäller den finska marknaden för Afrikanyheter behöver jag sällan konkurrera med någon, skriver Journalistens nya kolumnist Liselott Lindström, Afrikastringer för Yle.

Ei mitään muttia – vai sittenkin pari?

Verbittömiä lauseita, mutta-sanalla alkavia virkkeitä, ja-sanan pois jättäviä listauksia. Kaikkia näkyy journalistisissa teksteissä jatkuvasti. Mutta saako näin tehdä, pohtii Ville Eloranta.

Pk-media, invandringskritik och andra ord

Vad finns inbyggt i begrepp som politisk korrekt (pk), islamisering, patriot eller i en valseger som liknas vid en tsunami, frågar Jeanette Björkqvist.

Hyvä juttu, ei kauppoja

Tuomo Pirttimaan juttukeikka Norjan vuonolle sujui kuin unelma, kunnes tuli aika kartoittaa aiheen virallista puolta.

Toimittaja aikoo erota päätoimittajan vaaliehdokkuuden takia

Sanomalehti Pohjalaisen päätoimittajan ehdokkuus eduskuntavaaleissa hiertää toimituksen ja johdon välejä.

Nuoret haluavat reunoilta kovettunutta juustosämpylää siinä missä muutkin

Nuorten hupenevaa kiinnostusta ammattiyhdistysliikkeeseen selitetään usein joko sen imago-ongelmalla tai nuorten ideologisilla valinnoilla. Syy on kuitenkin muualla, kirjoittaa liiton opiskelijalähettiläs Martta Kallionpää.

Tervetuloa takaisin

Journalistiliitossa kokeillaan, millaisia tuloksia eronneiden jäsenten takaisin houkutteleminen tuottaa, liiton tiedottaja Manu Haapalainen kirjoittaa.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta