Var är Tjalle?

JOURNALISTI
15.1.2015

Magnus Londen, text

magnus.londen@gmail.com

Skribenten är frilansjournalist och författare från Helsingfors.

Släpp fram finlandsvenska Charlie, skriver Magnus Londen.

Som tjugoåring började jag fundera mycket på kommunismens och Sovjetunionens oförrätter. Jag var nästan besatt av Gulag, Ungern 1956, Solidarność… Indignationen var stor. Jag försökte till och med skriva om saken – insändare i Hbl – utan att riktigt komma till skott.

Så en dag stötte jag på en tecknad bild i Svenska Dagbladet som förklarade allt.

Två trötta sovjetiska soldater gör husrannsakan på ett utedass, lyfter på locket och kikar undrande in i hålet.

Bildtexten lyder ungefär så här:

”Varför har de sovjetiska trupperna stannat så länge i Tjeckoslovakien?

Svar: De söker fortfarande efter den som bad dem komma.”

Där satt den! Den bilden sade mycket mer än tiotusen indignerade insändare eller oräkneliga patosfyllda utläggningar sent på natten.

 

Eller som en annan satirteckning från ungefär samma tid: En hög med oändligt många dödsskallar på Dödens fält i Kambodja. En av skallarna har en pratbubbla som säger: ”Skicka vidare, världen tänker tillåta Röda khmererna komma tillbaka till makten”.

För mig säger det mycket att jag i dag, tiotals år senare, fortfarande kommer ihåg de där bilderna. Med risk för att igen bli lite patosfylld: De symboliserar den skarpa och kritiska journalistik som vi alla borde sträva efter.

Så när den blinda fegheten som motdrag drar fram sin kalasjnikov i Paris är det, dessvärre och sjukt nog, kanske egentligen inte oväntat. Vad kan en ynklig terrorist annat göra mot pennans kraft? Därför borde vi alla köpa veckans specialnummer av Charlie Hebdo. Och därför är det så rätt – och viktigt – att Europa protesterar, inte med knuten näve mot islam, utan med pennan i högsta hugg, tillsammans, oberoende av religion och kultur.

Samtidigt måste vi också se upp för maktens hyckleri på de godas sida. Jag hoppas till exempel att någon ritar satirteckningen där killarna (Cameron och Obama) tystar ner Edward Snowden och Chelsea Manning samtidigt som de hyllar västvärldens kompromisslösa pressfrihet.

För nio år sedan organiserade sig världens satirtecknare och grundade Cartooning for Peace. Men det var först 2013 som Reportrar utan gränser äntligen gav ut en årsbok med de hundra bästa satirteckningarna i dagspressen – årsböckerna om pressfrihet hade sedan 1992 handlat endast om fotojournalistiken.

 

Länge har satirkonsten brunnit på sparlåga också i Svenskfinland. Leif Sjöström var det självklara undantaget, och nu börjar det bubbla då namn som Alfred Backa och Sebastian  Nyberg kommer fram (se Journalisten 12/2014).

Men att Hbl, i all sin förnyelseiver, inte klarar av att klämma in en satirteckning – utöver ledarillustrationerna – är olovligt slappt. Släpp fram finlandssvenska Charlie.

Under Tove Janssons jubileumsår i fjol skrevs det en del om Janssons satirteckningar i tidningen Garm i slutet av 1930-talet. Hitler och Stalin fick sig, ibland samtidigt, skarpare än vad dåtidens stora tänkare förmådde. Man kan inte känna annat än djup respekt.

Ett oerhört allvarligt slag har nu riktats mot satirtecknarskrået och journalistiken.

Det minsta vi här uppe i norr kan göra för att hedra offren, konsten och det fria ordet är därför att plocka upp pennan. Och börja rita.



4 2019
Arkisto

Rahahautomo

Valokuvausjärjestö Finnfoto kylpee rahassa, jota se ei ole saanut jaettua kuvaajille.

"Politiikan toimittajat puhuvat liian vähän politiikan sisällöistä"

Vuoden journalistin Vappu Kaarenojan mielestä osa politiikan journalismista tuo mieleen urheilusivut.

Jos sössii lehdistönvapauden, voi heittää hyvästit demokratialle

Kansalaisen kannalta on yhdentekevää, lopettaako journalisti työskentelyn ennakkosensuurin vai netissä käydyn vihakampanjan seurauksena, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Maailma muuttuu vihamielisemmäksi toimittajia kohtaan

Suomi nousi tänä vuonna sananvapaustilaston kakkoseksi, mutta entistä harvemmassa massa tilanne on hyvä tai tyydyttävä. Kymmenen viime vuoden aikana työnsä vuoksi on kuollut yli 700 journalistia.

Freelanceriksi jääminen on heittäytymistä epävarmuuteen, jossa nirsous johtaa konkurssiin

Ennen halusin tehdä ensisijassa yhteiskunnallisesti merkittävää ja lukijaa koskettavaa journalismia. Sittemmin on valjennut yrittäjän arjen totuus, kirjoittaa Lauri Rotko.

Antaisit itse paremmat erätaukohaastattelut, Susanna Luikku

Avun toimittaja Susanna Luikku tähtäsi jääkiekkoilijaksi, mutta päätyi urheilutoimittajaksi. Hän suhtautuu kriittisesti otteluiden erätaukohaastatteluihin.

Haaga-Helian journalismiopiskelijat tarkistivat kansainvälisessä projektissa kuusi EU-väitettä. ”Työssä huomasi, miten paljon asiaa muutamaan lauseeseen saattaa sisältyä”, sanoo Emmi Syrjäniemi (oik.), joka oli mukana tarkistamassa Ville Niinistön (vihr.) twiittiä. Vierellä tarkistustyötä ohjannut lehtori Kaarina Järventaus.

Journalismin opiskelijat tarkistivat EU-väitteitä: enemmistö ”sinne päin”

EU-vaaleihin liittyvä projekti muistuttaa toimittajia tarkistamaan siteerausten faktat ja miettimään otsikoista syntyviä vaikutelmia.

Kom till Afrika, här finns plats!

När det gäller den finska marknaden för Afrikanyheter behöver jag sällan konkurrera med någon, skriver Journalistens nya kolumnist Liselott Lindström, Afrikastringer för Yle.

Ei mitään muttia – vai sittenkin pari?

Verbittömiä lauseita, mutta-sanalla alkavia virkkeitä, ja-sanan pois jättäviä listauksia. Kaikkia näkyy journalistisissa teksteissä jatkuvasti. Mutta saako näin tehdä, pohtii Ville Eloranta.

Pk-media, invandringskritik och andra ord

Vad finns inbyggt i begrepp som politisk korrekt (pk), islamisering, patriot eller i en valseger som liknas vid en tsunami, frågar Jeanette Björkqvist.

Hyvä juttu, ei kauppoja

Tuomo Pirttimaan juttukeikka Norjan vuonolle sujui kuin unelma, kunnes tuli aika kartoittaa aiheen virallista puolta.

Toimittaja aikoo erota päätoimittajan vaaliehdokkuuden takia

Sanomalehti Pohjalaisen päätoimittajan ehdokkuus eduskuntavaaleissa hiertää toimituksen ja johdon välejä.

Nuoret haluavat reunoilta kovettunutta juustosämpylää siinä missä muutkin

Nuorten hupenevaa kiinnostusta ammattiyhdistysliikkeeseen selitetään usein joko sen imago-ongelmalla tai nuorten ideologisilla valinnoilla. Syy on kuitenkin muualla, kirjoittaa liiton opiskelijalähettiläs Martta Kallionpää.

Tervetuloa takaisin

Journalistiliitossa kokeillaan, millaisia tuloksia eronneiden jäsenten takaisin houkutteleminen tuottaa, liiton tiedottaja Manu Haapalainen kirjoittaa.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta