Principer som inte följs

JOURNALISTI
18.12.2014

Lina Laurent, text
Heli Saarela, grafik

Människor i närbild ska ha namn, kränkande ord ska undvikas, liksom rapportering som skapar fördomar. I praktiken blir det ofta annorlunda. Varför?

Under åratal har kommunikationsforskare slagit larm om att mediernas rapportering om invandrings- och migrationsfrågor är snäv. Många journalister och redaktioner har lyssnat på kritiken och jobbar målmedvetet, exempelvis med språkvårdare, för att undvika kränkande ord. Trots det bryter mediehusen regelbundet mot sina egna grundprinciper. Tillsammans med frilansjournalisten Wali Hashi och akademiforskaren Karina Horsti har vi tittat närmare på tre typiska exempel där redaktionerna kunde och borde ha gjort annorlunda. Vi har också bett redaktionerna berätta varför det blev som det blev.

Wali Hashi bläddrar bland tidningsurklippen och webbutskrifterna. På en av bilderna tittar ett litet barn in i kameran. Bildtexten konstaterar kort: Sibbo vill ha mentorer för invandrare. En annan bild fokuserar på en liten flicka i ett klassrum. Flickan har huvudduk. Rubriken lyder: Nytt språkprojekt för invandrare.

”Jag undrar om redaktionen skulle ha publicerat sådana här närbilder på ’typiskt’ finländska barn utan att ha med deras namn?” frågar sig Hashi.

Ett större problem än anonyma bildsättningsbilder är enligt Hashi ändå representationen, det vill säga vem som får komma till tals och i vilken roll.

”Man ser överlägset på invandrare, de tillfrågas inte som experter och man använder ofta generaliserande uttryck.”

Forskaren Karina Horsti har bland annat forskat i hur invandrare porträtteras i medierna. Hon säger att redaktionerna borde bevaka frågor om migration på samma sätt och med samma tyngd som man bevakar ekonomi och politik.

”Jag vill inte skylla på enskilda journalister. Rutiner, nyhetstekniker och framför allt ledningens inställning till mångfaldsfrågor är de som mest påverkar slutresultatet”, säger Horsti.

Både Hashi och Horsti lyfter fram rekrytering som en viktig faktor i att göra redaktionerna mera medvetna om frågor som berör mångfald och migration. Horsti skulle vilja se att journalistutbildningarna medvetet gick in för att locka studenter med olika bakgrund. Hashi önskar att redaktionerna skulle anställa personer som redan har kulturell och språklig kompetens och sedan lära dem yrket.

”Kultur, kommunikation och nyhetsförmedling går hand i hand och för att göra ett bra program eller ett bra reportage krävs att du förstår det kulturella sammanhanget.”

Vem?

  • Wali Hashi. Frilansjournalist, Åbo. Har under de senaste fem åren gjort över 40 teveprogram eller dokumentärer som på olika sätt tar upp migrationsfrågor. Jobbar just nu bland annat med en dokumentärfilm om somaliska journalisters arbetsförhållanden i Somalien.
  • Karina Horsti. Akademiforskare, Tammerfors. Jobbar just nu vid Jyväskylä universitet, med finansiering från Finlands Akademi. Skrev sin doktorsavhandling (2005) om mångkulturalism och asylsökande i journalistiken och har fortsatt forska i medier, etnicitet och rasism.

Tre problem, tre lösningar, tre förklaringar

1) Nyheter om invandrare

Publicerad: På Svenska.yle.fi, 6 maj 2014, med bildtexten Sibbo vill ha mentorer för invandrare. En bild på samma barn publiceras senare i en annan nyhet på Svenska.yle.fi, då med rubriken Kvotflyktingarna är välkomna (4. 9. 2014), ingen bildtext, endast kommentaren ”arkivbild”.

Wali Hashi: Att ha med namn på personer som är i fokus på en bild är en journalistisk grundprincip.

Karina Horsti: Det här är ett alltför vanligt grepp: invandrare behandlas som objekt för olika åtgärder, inte som subjekt eller aktiva aktörer.

Vad säger redaktionen? Vi borde alltid ha en bildtext och folk som finns på bild ska alltid ha ett namn. Men vid känsliga ämnen blir det lätt anonym bildtapetsering. Problematiken gäller många andra teman – hur ser barnskydd ut? Hur ser arbetslöshet ut? Vi håller på och blir ett bolag som jobbar mer och mer med webb och en utmaning är i synnerhet stillbilderna. Jag vill inte säga att vi är noviser men tidningarna har kommit mycket längre när det gäller att tänka på vad bilderna signalerar. Just nu satsar vi på att lära oss det tekniska, att tala om bildens kulturella kontext är lite överkurs.

Jonas Jungar, redaktionschef,
Svenska Yle Nyheter

 

2) Utrikesrapportering: bildsättning av nyheter om flyktingar

a) Publicerad: I Hufvudstadsbladet 17 november 2014 med rubriken: Gränserna stängs för Syrierna. Bildtext: Långt hemifrån. De som flyr undan striderna i Kobane är till största delen Syriska kurder. Många har kommit över gränsen till Turkiet till staden Suruc.

Wali Hashi: I mina ögon har alla samma mänskliga rättigheter, också flickan i flyktinglägret. Hon har ett namn och en berättelse.

Karina Horsti: Den humanitära journalis-tiken har gått över till mjukare bilder där
lidandet inte är lika påtagligt. Intressant är ändå att flyktingar ofta fotograferas ensamma. Man visar sällan hur flyktingarna omges av sjudande aktivitet och hur de själva är delaktiga i olika sorters verksamhet.

Vad säger redaktionen? Grundregeln är i allra högsta grad den att personer på bild ska ha namn och barn ska ha efternamn. Linjen är självklar men ibland sker det mänskliga misstag. Det kan också hända att det inte finns uppgifter om vem som är på bilden och då måste man göra en avvägning. Vilket som väger tyngre – bildens
värde eller personens namn?

Lena Skogberg, biträdande
chefredaktör, Hufvudstadsbladet

b) Publicerad: I Vasabladet 9 februari 2014. Rubrik: Omöjligt att glömma fasorna. Bildtext: Många av de syriska flyktingarna lider bland annat av sömnproblem, depression och hopplöshet. Och många har typiska symptom på posttraumatisk stress.

Vad säger redaktionen? Har man en bild med en person i fokus ska bilden i första hand ha något med personen att göra och i andra hand ska personen ha namn. Använder vi en genrebild för bildsättning strävar vi efter att inte använda närbilder men när det handlar om utrikesnyheter kan något slinka igenom. Men jag medger, skulle bilden vara tagen av en mamma som går med sina barn på Vasa torg hade detta aldrig hänt.

Niklas Nyberg, chefredaktör,
Vasabladet

3) Bildsättning i resereportage

a) Publicerad: I Vasabladet 16 november 2014 under rubriken: Mysiga Pärnu lockar även på vintern. Bildtexten: ”Pärnu satsar mycket på lokalproducerad mat”.

b) Publicerad: Vasabladet Söndag, tema (4. 5. 2014): Starka kontraster möter i
Burma. Bildtext: I Burma möts man av många leenden. Den gula färgen, thanaka, som många har i ansiktet utvinns ur bark och sägs vara bra för hyn. Kvinnor i Burma har använt thanaka i över 2000 år.

Wali Hashi: Man kan ju tänka sig att människorna i närbild är reseobjekt, men varför har man i så fall inte talat med dem?

Karina Horsti: De här resereportagen är marknadsföring, inte journalistik. Vänd kameran, visa turistindustrin, skräpet i strandlinjen och tala med människorna.

Vad säger redaktionen? Resesidorna är bra exempel på när vi inte alltid använder utbildade journalister. Läsarmaterialets fördel är att det ger läsarna en möjlighet att bidra till tidningen, samtidigt kunde vi ge medarbetarna bättre information om vilka principer som gäller. Läsarna gillar resesidorna men att enbart driva dem med professionella oberoende journalister skulle vara omöjligt – det är en kostnadsfråga. Kvinnans och barnens namn skulle ge ett mervärde åt artikeln.

Niklas Nyberg, chefredaktör,
Vasabladet



5 2019
Arkisto

Toimittaja Aarno Malin tutki ihmismielen sairaimpia puolia ja sairastui itse

Journalistit joutuvat kohtaamaan mieltä järkyttävää materiaalia, mutta sen käsittelyyn on tarjolla vain vähän keinoja. Aarno Malin löysi Tor-verkosta sivuston täynnä lasten kiduttamista. Hän kirjoitti aiheesta jutun ja päätyi traumaterapiaan.

"Musiikkijournalismista on tehty musiikkibisneksen vihollinen"

Nykytilanteesta on syyttäminen erityisesti isoja artisteja ja heidän levy-yhtiöitään, kirjoittaa toimittaja Mervi Vuorela

Ylensyömät

Yle käyttää ohjelmahankinnoissaan paljon rahaa ja valtaa. Freejournalisteille, ohjaajille ja muille sisällöntuottajille yhtiö näyttäytyy joskus kyykyttävänä jättiläisenä. 24 tekijää kertoi Journalistille kokemuksistaan Ylen hankintakoneiston rattaissa.

Hallitusohjelma herättää toivoa – nousemmeko vihdoin pohjoismaiselle tasolle?

Media poikkeaa suurimmasta osasta muuta liiketoimintaa, ja median tukeminen oikeilla tavoilla on demokratian tukemista, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Suosittelet kaikille päätoimittajille politiikkaan lähtemistä, Jouni Kemppainen

Maaseudun Tulevaisuuden päätoimittaja Jouni Kemppainen lähti eurovaaliehdokkaaksi, koska Juha Sipilä pyysi.

Näin käsikirjoituksesta syntyy esikoiskirja

Keväällä 2017 kustannustoimittaja Petra Maisonen avasi Tammen sähköpostista Satu Vasantolan käsikirjoituksen. Kirja valmistui vuodessa, mutta työ sen parissa jatkuu yhä.

Politiikan toimittajien työ muistuttaa scifiä, fantasiaa ja kauhua

Vaalien kaltaisissa julkisissa spektaakkeleissa ihmisten on varsin helppoa tarkistaa itse, mitä tapahtui. Ei siihen väliin tarvita toimittajaa. Sen sijaan asiantuntevaa toimittaja tarvitaan kuvailemaan, mitä muuta olisi voinut tapahtua, kirjoittaa Janne Zareff.

Yritys ja erehdys

On arkipäivää, että oikeinkirjoitusohjeiden vastaiset yritysnimet lipuvat lehteen sellaisenaan kenenkään puuttumatta, vaikka aihetta olisi, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vaikka Spleenish-kirjan tekeminen oli voimauttavaa, Ulla Donner pelkäsi, että tulos olisi muiden mielestä itsekeskeinen ja tylsä. ”Siksi olen ollut tosi iloinen, kun lukijat ovat kertoneet tunnistaneensa siitä itseään. Kun huomaa muidenkin pohtivan samoja ongelmia, ne eivät enää tunnu niin hallitsemattomilta.”

Freelancekuvittaja Ulla Donner teki ahdistavista tunteistaan sarjakuvakirjan

Omia kokemuksiaan saa käsitellä juuri niin hilpeästi tai epäkunnioittavasti kuin haluaa. Toisten kokemusten kanssa olisi vaikeampaa, Ulla Donner sanoo.

När FNB lades ner lyfte Ny Tids chefredaktör Janne Wass upp frågan om hur statsstödet för tidningar på minoritetsspråk ska fördelas. ”Jag ansåg då och anser fortfarande att stödet inte ska gå oavkortat till SPT eftersom det är att kanalisera pengarna till KSF Media och HSS Media.”

Statsstöd öppnade dörrar för finlandssvenska medier

I fjol gick hela statsstödet för tidningar på minoritetsspråk för första gången till enbart svenskspråkiga aktörer. För Ny Tid och Nyhetsbyrån SPT är externa stöd ”avgörande”.

Käyttääkö ostaja sinua pankkina? Freelancerin kannattaa olla tarkkana maksuajoista

Laki rajaa maksuajan pituuden yritysten välisessä kaupassa 30 päivään, mutta tästä voidaan poiketa sopimalla. Mediayritykset käyttävät mahdollisuutta kernaasti, kirjoittaa Journalistiliiton freelance-asioista vastaava lakimies Hannu Hallamaa.

I kläm mellan lördagskorven och avokadon

Att skriva om klimatfrågan är bland det känsligaste man kan ta sig för. Det påminner närmast om flyktingfrågan 2016, skriver Journalistens nya kolumnist Mikaela Löv-Alden.

Kun toimittaja kysyy, hänelle vastataan

”Kaupunginjohtajalle kenties syyte sairaalajupakassa. Kukaan ei halua kommentoida” -juttu tuskin olisi nähnyt päivänvaloa Keskisuomalaisessa. Oli siis aika vaihtaa haastattelutaktiikkaa, Heikki Kuutti kirjoittaa.

Etujärjestön sielu

Kuolleita: Asiamies Arja Hellman 6. 2. 1946 Heinola  – 13. 5. 2019 Helsinki

Luonnonvoima

Kuolleita: Toimittaja Anna-Kaisa Hermunen 17. 2. 1948 Laukaa – 3. 5. 2019 Laukaa

Kannustava kulttuuritoimittaja

Kuolleita: toimittaja Oiti Kotamo 5. 8. 1925 Virrat – 10. 2. 2019 Savonlinna

Suurisydäminen toimittaja

Kuolleita: Toimittaja Irene Sillanpää 26. 6. 1958  Helsinki – 12. 1. 2019 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta