Konstkritiker växer inte på träd

JOURNALISTI
27.11.2014

Johan Svenlin, text
Karolina Isaksson, foto

Professionella recensenter behövs mer än någonsin i en tid när varannan hasplar ur sig omdömen. Frågan är bara vad deras insatser anses värda i reda pengar.

Tidningarna har svårt att rekrytera recensenter, medan amatörtyckarna breder ut sig. Men vem vill, i ärlighetens namn, sätta flera timmar på att bevaka ett kulturevenemang, sedan bjuda på en analys som bygger på en gedigen ämneskunskap bara för att få sin välunderbyggda recension häcklad på sociala medier? Allt detta för några tiolappar i ersättning.

”Ja, det är ofta ett otacksamt uppdrag. Det finns läsare, och till och med proffsartister, som inte inser att recensioner är subjektiva texter”, säger Lotta Lappinen, kulturredaktör på Österbottens Tidning.

Men det är ett viktigt uppdrag. I slutet av november ordnar hon för andra gången en snabbutbildning för kritiker. För två år sedan gick åtta kandidater kursen och av dessa har fyra blivit regelbundna recensenter för tidningen.

”Det är ett ständigt problem att hitta bra recensenter som inte är för djupt inblandade i den verksamhet som ska recenseras. Det behövs distans för att både recensenten och uppdragsgivaren ska vara trovärdig. För oss har det varit svårast att hitta recensenter för klassisk musik.”

Efter höstens ansökningsprocess har åtta kandidater antagits till ÖT:s kritikerutbildning. I kursens första del går de igenom regler för skrivandet, textens innehåll och struktur. Därefter kommer erfarna recensenter och berättar om kritikerrollen och till sist får kandidaterna ett riktigt avlönat recensentuppdrag. Under kursen framgår också vilka ersättningsnivåer de kan förvänta sig.

”Huvudförtroendemannen i mig protesterar verkligen mot att ersättningarna till recensenter är så låga. De varierar lite beroende på svårighetsgrad och annat, men de var låga redan för flera år sedan och har inte stigit sedan dess.”

 

Konstkritikern Camilla Granbacka har skrivit för Hufvudstadsbladet i nio år och har upprepade gången försökt höja ersättningen, 120 euro, för en recension av en konstutställning.

”Ersättningen kommer inte i närheten av den tid man sätter ner på en konstrecension. För att skriva proffsigt om en konstutställning förutsätts att man har en kontinuerlig överblick över hela konstvärlden och i synnerhet att man följer med vad som händer på den nationella konstscenen. Dessutom bör man läsa in sig på den aktuella utställningskatalogen, som ibland omfattar ett trettiotal olika konstnärer.”

Sedan tar det sin tid att se själva utställningen och smälta den till en analytisk text. Vid det laget är timtaxan ganska låg.

Granbacka skriver för flera tidskrifter, hon har gett ut en konstbok, tagit konstkuratorjobb och fått kritikerstipendier som gjort det möjligt för henne att fortsätta med sin kritikerkarriär.

”Det är omöjligt att försörja sig enbart som konstkritiker. Jag har många gånger övervägt att sluta, men samtidigt skulle det kännas tråkigt att ge upp all specialkunskap jag samlat på mig under många år.”

Hbl:s tidigare kulturchef Philip Teir valde tidigare i år att säga upp sig och bli frilansande författare, trots att han visste vilka ersättningsnivåer som gäller för kulturskribenter.

”Jag har ett författarstipendium för tillfället, men visst inser jag att det är orimligt att kulturredaktionernas frilansbudgetar inte stiger i samma takt som löner och levnadskostnader i samhället.”

 

En allmän ekonomisk räddningsplanka i Svenskfinland brukar vara att vädja till fonderna. Den satsning som Svenska Kulturfonden gjorde 2010, när tidningarnas kulturredaktioner fick var sin öronmärkt pott, är ihågkommen med nostalgi på de finlandssvenska tidningarna. På ÖT användes tillskottet till intervjuer och reportage som inte varit möjliga att förverkliga med den ordinära budgeten.

”Det gav oss en möjlighet att satsa på essäer, planera helheter, arbeta med texter och ge skäliga ersättningar till skribenter. Vi sökte stödet på nytt för Hbl:s kulturredaktion men fick avslag”, säger Philip Teir.

Annika Pråhl, ombudsman på Svenska Kulturfonden, medger att det funnits önskemål från många kulturredaktioner att fortsätta satsningen.

”Det var en satsning vi gjorde för att uppmärksamma behovet av kulturjournalistik. Vi såg en klar förbättring under den period som satsningen pågick, men vi har valt att inte ta med det i verksamhetsplanen. Risken är att tidningarna drar in sina egna anslag till kulturredaktionerna om vi delar ut stödet år efter år”, förklarar Pråhl.

Hon hänvisar till fondens arbetsstipendier och projektstipendier för konstkritiker.

”Vi stöder konstkritiken indirekt genom personliga stipendier som gör det möjligt att arbeta med enskilda projekt eller att fortbilda sig inom konstkritik.”

 

I den pågående tidningskrisen ser Philip Teir det som en möjlighet att kulturredaktionerna går tillbaka till en modell med färre anställda och fler frilansare.

”På 1960-talet fanns två personer på Hbl:s kulturredaktion. De fyllde kultursidorna med material från externa skribenter och såg till att många olika röster hördes.”

Även en sådan modell kostar pengar och kräver ett stall av kunniga konstkritiker. Samtidigt går trenden mot att samma texter publiceras i olika tidningar som hör till samma mediekoncern. I Svenskfinland cirkulerar texter även mellan koncerner.

Enligt Teir behöver kultursidorna texter som läsarna antingen gillar eller ogillar, inte sådana som lämnar dem likgiltiga. I viss mån ger han Kaj-Gustaf Bergh rätt för hans inlägg i journalistikdebatten och Teir tycker att konsumentupplysningsbiten känns lite föråldrad på kultursidorna. Läsarna kräver numera mer av kultursidorna än bulkbevakning av skivor.

”Hans argument om att alla numera kan söka fram information på nätet är en allmänt spridd uppfattning. I stället för 20 skivrecensioner på samma dag bör man hitta kritiker som kan skriva om en obskyr grindcore-skiva så att en 80-åring tycker att det är intressant.”



5 2019
Arkisto

Toimittaja Aarno Malin tutki ihmismielen sairaimpia puolia ja sairastui itse

Journalistit joutuvat kohtaamaan mieltä järkyttävää materiaalia, mutta sen käsittelyyn on tarjolla vain vähän keinoja. Aarno Malin löysi Tor-verkosta sivuston täynnä lasten kiduttamista. Hän kirjoitti aiheesta jutun ja päätyi traumaterapiaan.

"Musiikkijournalismista on tehty musiikkibisneksen vihollinen"

Nykytilanteesta on syyttäminen erityisesti isoja artisteja ja heidän levy-yhtiöitään, kirjoittaa toimittaja Mervi Vuorela

Ylensyömät

Yle käyttää ohjelmahankinnoissaan paljon rahaa ja valtaa. Freejournalisteille, ohjaajille ja muille sisällöntuottajille yhtiö näyttäytyy joskus kyykyttävänä jättiläisenä. 24 tekijää kertoi Journalistille kokemuksistaan Ylen hankintakoneiston rattaissa.

Hallitusohjelma herättää toivoa – nousemmeko vihdoin pohjoismaiselle tasolle?

Media poikkeaa suurimmasta osasta muuta liiketoimintaa, ja median tukeminen oikeilla tavoilla on demokratian tukemista, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Suosittelet kaikille päätoimittajille politiikkaan lähtemistä, Jouni Kemppainen

Maaseudun Tulevaisuuden päätoimittaja Jouni Kemppainen lähti eurovaaliehdokkaaksi, koska Juha Sipilä pyysi.

Näin käsikirjoituksesta syntyy esikoiskirja

Keväällä 2017 kustannustoimittaja Petra Maisonen avasi Tammen sähköpostista Satu Vasantolan käsikirjoituksen. Kirja valmistui vuodessa, mutta työ sen parissa jatkuu yhä.

Politiikan toimittajien työ muistuttaa scifiä, fantasiaa ja kauhua

Vaalien kaltaisissa julkisissa spektaakkeleissa ihmisten on varsin helppoa tarkistaa itse, mitä tapahtui. Ei siihen väliin tarvita toimittajaa. Sen sijaan asiantuntevaa toimittaja tarvitaan kuvailemaan, mitä muuta olisi voinut tapahtua, kirjoittaa Janne Zareff.

Yritys ja erehdys

On arkipäivää, että oikeinkirjoitusohjeiden vastaiset yritysnimet lipuvat lehteen sellaisenaan kenenkään puuttumatta, vaikka aihetta olisi, kirjoittaa Ville Eloranta.

Vaikka Spleenish-kirjan tekeminen oli voimauttavaa, Ulla Donner pelkäsi, että tulos olisi muiden mielestä itsekeskeinen ja tylsä. ”Siksi olen ollut tosi iloinen, kun lukijat ovat kertoneet tunnistaneensa siitä itseään. Kun huomaa muidenkin pohtivan samoja ongelmia, ne eivät enää tunnu niin hallitsemattomilta.”

Freelancekuvittaja Ulla Donner teki ahdistavista tunteistaan sarjakuvakirjan

Omia kokemuksiaan saa käsitellä juuri niin hilpeästi tai epäkunnioittavasti kuin haluaa. Toisten kokemusten kanssa olisi vaikeampaa, Ulla Donner sanoo.

När FNB lades ner lyfte Ny Tids chefredaktör Janne Wass upp frågan om hur statsstödet för tidningar på minoritetsspråk ska fördelas. ”Jag ansåg då och anser fortfarande att stödet inte ska gå oavkortat till SPT eftersom det är att kanalisera pengarna till KSF Media och HSS Media.”

Statsstöd öppnade dörrar för finlandssvenska medier

I fjol gick hela statsstödet för tidningar på minoritetsspråk för första gången till enbart svenskspråkiga aktörer. För Ny Tid och Nyhetsbyrån SPT är externa stöd ”avgörande”.

Käyttääkö ostaja sinua pankkina? Freelancerin kannattaa olla tarkkana maksuajoista

Laki rajaa maksuajan pituuden yritysten välisessä kaupassa 30 päivään, mutta tästä voidaan poiketa sopimalla. Mediayritykset käyttävät mahdollisuutta kernaasti, kirjoittaa Journalistiliiton freelance-asioista vastaava lakimies Hannu Hallamaa.

I kläm mellan lördagskorven och avokadon

Att skriva om klimatfrågan är bland det känsligaste man kan ta sig för. Det påminner närmast om flyktingfrågan 2016, skriver Journalistens nya kolumnist Mikaela Löv-Alden.

Kun toimittaja kysyy, hänelle vastataan

”Kaupunginjohtajalle kenties syyte sairaalajupakassa. Kukaan ei halua kommentoida” -juttu tuskin olisi nähnyt päivänvaloa Keskisuomalaisessa. Oli siis aika vaihtaa haastattelutaktiikkaa, Heikki Kuutti kirjoittaa.

Etujärjestön sielu

Kuolleita: Asiamies Arja Hellman 6. 2. 1946 Heinola  – 13. 5. 2019 Helsinki

Luonnonvoima

Kuolleita: Toimittaja Anna-Kaisa Hermunen 17. 2. 1948 Laukaa – 3. 5. 2019 Laukaa

Kannustava kulttuuritoimittaja

Kuolleita: toimittaja Oiti Kotamo 5. 8. 1925 Virrat – 10. 2. 2019 Savonlinna

Suurisydäminen toimittaja

Kuolleita: Toimittaja Irene Sillanpää 26. 6. 1958  Helsinki – 12. 1. 2019 Helsinki

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta