KSF Media förnyar genom kaos

JOURNALISTI
6.11.2014

Lina Laurent, text
Matti Berg, grafik

På landets största svenskspråkiga kommersiella mediehus pågår en manöver som internt döpts till Operation Rädda KSF Media. Företagets årsverken skärs ner från 248 till 200 och organisationen byggs om från grunden.

Hashtaggarna #bevarahbl och #bevaraksfmedia, fyllde många journalisters twitterflöde den sista september. Den första oktober fick 19 personer sparken från KSF Media, 29 personer lämnade bolaget genom andra arrangemang. Vid samma tidpunkt hade Journalistförbundets fackavdelning vid Hufvudstadsbladet lämnat in två skrivelser till KSF Medias styrelseordförande Kaj-Gustaf Bergh och till vd Barbro Teir.

Fackavdelningen lyfte fram att personalminskningen skulle få ”förödande följder för ambitionen att upprätthålla Hufvudstadsbladet som en kvalitativt högtstående rikstidning”. Fackavdelningen krävde dessutom en styrelseplats för en personalrepresentant samt att ledningen skulle häva två uppsägningar som kompensation för anställningen av den nya innehållsdirektören, som anställts under pågående samarbetsförhandlingar.

I dag pågår arbetet med KSF Medias nya organisation för fullt. Gamla och nya produkters profiler preciseras, strukturerna för de fem enheterna gås igenom och upphovsrättsfrågor synas. De anställda har fått besked om vilka uppgifter de ska jobba med i framtiden och tills det sker, eller parallellt, jobbar en del med gamla och nya arbetsuppgifter.

”Alla ska veta vem deras närmaste chef är, sedan får det bli jätte råddigt. Att vara med och bygga upp den nya organisationen hör till jobbet och jag tror genuint på att goda idéer föds när människor sätter sig ner och jobbar tillsammans”, säger Teir.

Marianne Sundholm, nyvald ordförande för Hbl:s fackavdelning säger att det just nu känns yrt på redaktionen.

”Men det är naturligt i mellanskedet. Överlag har det varit tungt, processen med uppsägningar var otroligt utdragen och upprivande. Nu önskar vi oss mest av allt en diskussion om innehållet och en klar riktning för vad vi ska göra.”

 

Många anställda vittnar om dåligt förtroende för ledningen. Kaj-Gustaf Bergh säger att han uppfattar läget annorlunda.

”Jag skulle säga att ledningens åtgärder har ett mycket stort stöd bland KSF Medias anställda. I alla organisationer finns sådana som har annan åsikt och som motsätter sig förändringen och det är naturligt.”

Barbro Teir säger att hon känt av förtroendebristen men påpekar att det handlar om en ömsesidig relation.

”Det finns också splittringar inom personalen men det är ingenting jag ska blanda mig i.”

Kan bristen på förtroende dels bero på att tidigare samarbetsförhandlingar och reformer inte lett till önskat resultat? Ta till exempel HBL Kväll, som redaktionen utvecklat till en helt digital produkt men som blev en ”pdf-tidning” efter ett styrelsebeslut.

”Jag vill inte kritisera den tidigare ledningen men jag kan säga att vi nu kommer att jobba annorlunda. Jag tycker inte att styrelsen ska fatta operativa beslut på samma sätt man gjort tidigare”, säger Teir.

Åtgärderna på KSF Media är drastiska och förnyelsen sköts med snabb tidtabell. Vad anser då Kaj-Gustaf Bergh, med ett uppskattat resultat på minus 5,7 miljoner euro, borde ledningen ha agerat tidigare och annorlunda?

”Jag tycker att KSF Media är en framgångshistoria. Vi har lyckats bibehålla det som är viktigt, fortfarande har folk tillgång till högklassig rapportering om det som sker, både i pappersform och idag även i digital form i dag. Om man tittar på omvärlden och den här branschen är jag stolt över vad vi lyckats åstadkomma”, säger Bergh.

 

Ett av den redaktionella fackavdelningens krav var en styrelseplats för en personalrepresentant. Bergh nekar ändå att han någonsin skulle ha hört talas om ett sådant krav från facket.

”Det finns en klubb vid Hbl som framfört en sådan önskan men det är nog inte facket det. Det är helt skilda saker”, säger han.

Journalistförbundets fackavdelning vid Hbl kallas också Fackklubben vid Hbl och den har cirka 70 medlemmar. Fackavdelningen vid Hbl framförde kravet på en styrelseplats i två olika skrivelser, daterade 29 och 30 september.

Bergh går till slut med på att kommentera frågan om en personalrepresentant på ett allmänt plan.

”Styrelsen representerar ägarna och en styrelsemedlem kan inte vara invald för att representera någon annan. I Finland har vi en tradition av att ha personalrepresentanter i ledningsgruppen och det har vi också haft vid KSF Media”, säger Bergh.

Men när Barbro Teir tillträdde omorganiserades också ledningsgrupperna. I den nya så kallade kärnledningsgruppen finns enbart vd:n och de fem direktörerna. Personalen har i dag en representant i den så kallade utvidgade ledningsgruppen, där närmare 30 chefer och mellanchefer sitter.

”I en så stor grupp finns risken att personalrepresentanten inte får en syl i vädret. Jämfört med läget tidigare har personalrepresentantens roll försvagats”, säger huvudförtroendeman Sylvia Bjon.

 

En fråga som väckt mycket känslor på redaktionen är rekryteringen av den nya innehållsdirektören Martina Harms-Aalto. Harms-Aalto satt fram till i våras i KSF Medias styrelse, hon har en stark koppling till Svenska folkpartiet och saknar färsk erfarenhet från mediebranschen. Dessutom har hon bindningar till flera finlandssvenska organisationer. Men kontakterna var inget problem, det var just insiderperspektivet Barbro Teir ville ha.

”Jag har lagt märke ett ointresse för lokalpolitik och kulturpolitik i KSF Medias tidningar. En bra journalist kan komma långt med ordentlig research men hen släpps inte in bakom kulisserna. Jag ville ha någon som vet hur det går till, som vet hur besluten fattas och vem som känner vem. Det känns jäkligt fräscht att ha en person med annan bakgrund som får oss att tänka om.”

Ser du ingen risk med att starka kopplingar kan påverka rapporteringen?

”Om hon inte klarar av att ta distans så är det mitt problem och arbetsresultatet får visa hur det går. Men alla journalister är människor med bindningar. Tänk på våra egna kulturjournalister som själva är författare eller på journalister som är aktiva i föreningar och syjuntor – det är lika korrumperande.”

Läs även: Konsulterna i kulisserna
De styr förnyade KSF Media
En krympande effekt

 



4 2019
Arkisto

Rahahautomo

Valokuvausjärjestö Finnfoto kylpee rahassa, jota se ei ole saanut jaettua kuvaajille.

"Politiikan toimittajat puhuvat liian vähän politiikan sisällöistä"

Vuoden journalistin Vappu Kaarenojan mielestä osa politiikan journalismista tuo mieleen urheilusivut.

Jos sössii lehdistönvapauden, voi heittää hyvästit demokratialle

Kansalaisen kannalta on yhdentekevää, lopettaako journalisti työskentelyn ennakkosensuurin vai netissä käydyn vihakampanjan seurauksena, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Maailma muuttuu vihamielisemmäksi toimittajia kohtaan

Suomi nousi tänä vuonna sananvapaustilaston kakkoseksi, mutta entistä harvemmassa massa tilanne on hyvä tai tyydyttävä. Kymmenen viime vuoden aikana työnsä vuoksi on kuollut yli 700 journalistia.

Freelanceriksi jääminen on heittäytymistä epävarmuuteen, jossa nirsous johtaa konkurssiin

Ennen halusin tehdä ensisijassa yhteiskunnallisesti merkittävää ja lukijaa koskettavaa journalismia. Sittemmin on valjennut yrittäjän arjen totuus, kirjoittaa Lauri Rotko.

Antaisit itse paremmat erätaukohaastattelut, Susanna Luikku

Avun toimittaja Susanna Luikku tähtäsi jääkiekkoilijaksi, mutta päätyi urheilutoimittajaksi. Hän suhtautuu kriittisesti otteluiden erätaukohaastatteluihin.

Haaga-Helian journalismiopiskelijat tarkistivat kansainvälisessä projektissa kuusi EU-väitettä. ”Työssä huomasi, miten paljon asiaa muutamaan lauseeseen saattaa sisältyä”, sanoo Emmi Syrjäniemi (oik.), joka oli mukana tarkistamassa Ville Niinistön (vihr.) twiittiä. Vierellä tarkistustyötä ohjannut lehtori Kaarina Järventaus.

Journalismin opiskelijat tarkistivat EU-väitteitä: enemmistö ”sinne päin”

EU-vaaleihin liittyvä projekti muistuttaa toimittajia tarkistamaan siteerausten faktat ja miettimään otsikoista syntyviä vaikutelmia.

Kom till Afrika, här finns plats!

När det gäller den finska marknaden för Afrikanyheter behöver jag sällan konkurrera med någon, skriver Journalistens nya kolumnist Liselott Lindström, Afrikastringer för Yle.

Ei mitään muttia – vai sittenkin pari?

Verbittömiä lauseita, mutta-sanalla alkavia virkkeitä, ja-sanan pois jättäviä listauksia. Kaikkia näkyy journalistisissa teksteissä jatkuvasti. Mutta saako näin tehdä, pohtii Ville Eloranta.

Pk-media, invandringskritik och andra ord

Vad finns inbyggt i begrepp som politisk korrekt (pk), islamisering, patriot eller i en valseger som liknas vid en tsunami, frågar Jeanette Björkqvist.

Hyvä juttu, ei kauppoja

Tuomo Pirttimaan juttukeikka Norjan vuonolle sujui kuin unelma, kunnes tuli aika kartoittaa aiheen virallista puolta.

Toimittaja aikoo erota päätoimittajan vaaliehdokkuuden takia

Sanomalehti Pohjalaisen päätoimittajan ehdokkuus eduskuntavaaleissa hiertää toimituksen ja johdon välejä.

Nuoret haluavat reunoilta kovettunutta juustosämpylää siinä missä muutkin

Nuorten hupenevaa kiinnostusta ammattiyhdistysliikkeeseen selitetään usein joko sen imago-ongelmalla tai nuorten ideologisilla valinnoilla. Syy on kuitenkin muualla, kirjoittaa liiton opiskelijalähettiläs Martta Kallionpää.

Tervetuloa takaisin

Journalistiliitossa kokeillaan, millaisia tuloksia eronneiden jäsenten takaisin houkutteleminen tuottaa, liiton tiedottaja Manu Haapalainen kirjoittaa.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta