En krympande effekt

JOURNALISTI
6.11.2014

Dan Lolax, text

”Kobbe”, ”Baba” och ”Staffi” har, liksom ”Calle”, ”Lillan” och ”Toffe”, en krympande effekt, skriver Dan Lolax.

Om min erfarenhet inte är unik så är förnamn och smeknamn det första en journalist på en finlandssvensk nyhetsredaktion måste lära sig.

Arbetsrutiner, teknik, vem som är vem i kommunalpolitiken – allt sådant är viktigt. Men journalisten har inte fattat galoppen förrän hen vet vem ”Danne”, ”Patte”, ”Tjäbä” och det övriga gänget är.

Och när hen väl lärt sig och blivit en del av den ofta redaktionsöverskridande hegemonin – för alla känner som bekant alla – då gäller det att inför nästa nykomling på redaktionen använda enbart för- och smeknamn för att visa sin hemhörighet.

Det är en sorts initieringsrit, att sömlöst gå från att inte ha en aning om vem dessa människor är, men aldrig visa sin okunskap, till att själv bli ett för- eller smeknamn – som om man alltid varit ett.

Min poäng är att Svenskfinlands påstådda litenhet är delvis en självuppfyllande profetia. ”Kobbe”, ”Baba” och ”Staffi” har, liksom ”Calle”, ”Lillan” och ”Toffe”, en krympande effekt.

Jag skriver ”delvis”. Det finns nämligen en större verklighet utanför redaktionerna – och utanför parti- och stiftelsekontoren.

Exempel? Tja, Barbro Teir träffade en öm punkt då hon på en publicistdebatt, efter hård kritik från Hbl:s fackklubb, sa att många journalister är besvikna över allmänhetens ointresse för deras situation.

Folk har inte samma relation till journalister som journalister har till varandra. Faktum är, att medan journalister tar de egna kretsarna för större än de är, kan de för en utomstående te sig som mindre än de är.

Exempel? Tja, då samma Teir som ovan anställer Martina Harms-Aalto som innehållsdirektör finns risken att det inte framstår som ”fräscht” utan som att Svenskfinlands innersta krets visar sig vara just så liten som folk misstänker.

Jag pekar inte finger. Jag jobbar själv för ett bolag som ägs av en storspelare i Svenskfinland, Stiftelsen för Åbo Akademi, och ÅU:s redaktion ligger vägg i vägg med SFP:s kontor i Åbo.

Det här är inte enbart en fråga om hur saker och ting verkar vara. Det gäller att ständigt försäkra andra, och sig själv, om att misstankarna är ogrundade.



9 2020
Arkisto

Rikkaiden omaisuudesta pitäisi julkaista tietoja paljon avoimemmin

Median tulee pystyä perustelemaan kirkkaasti, miksi ihmisten verotietoja on tärkeää julkaista, kirjoittaa Journalistin päätoimittaja Maria Pettersson.

Sinua masentaa, että Iltalehden lukijoita kiinnostaa tosi-tv eikä EU, Erja Yläjärvi

Iltalehden vastaava päätoimittaja Erja Yläjärvi viihtyy hyvin pomona eikä muista itsekään, mistä aiheista teki toimittajana juttuja.

Onko media oppinut virheistään, kun taloustuhon siivoaminen alkaa?

”Kun talous viimeksi horjui, suomalainen media epäonnistui tehtävässään. Se johtui siitä, että tiedotusvälineissä luotettiin järkähtämättä korkeisiin herroihin, joille oli suotu virat”, kirjoittaa Susanna Kuparinen.

Biden ja Trump suomeksi pikavauhdilla

Yleisradion pikatoiminnan tiimi kääntää vaaliväittelyt ja Oscar-gaalat suomeksi muutamassa tunnissa. Esimerkiksi Trumpin ja Bidenin toinen väittely alkoi Suomen aikaa 23. lokakuuta kello 04 ja tekstitetty lähetys TV:ssä kello 12.40.

”Suomeen tarvitaan ehdottomasti pysyvä mediatukijärjestelmä muiden Pohjoismaiden tapaan”, Journalistiliiton puheenjohtaja Hanne Aho sanoo.

Koronatukea haettiin ainakin 271 tiedotusvälineelle

Suurin osa hakijoista on pieniä sanomalehtitaloja. Viestintäministeriön asettama työryhmä pohtii myös pysyvää mediatukea.

Työlainsäädäntö suojaa myös poikkeusoloissa

”Alan uusiin työsopimuksiin on keväästä alkaen ilmestynyt erilaisia covid-19-pykäliä. Kirjaukset ovat kuitenkin pääosin lain ja työehtosopimusten vastaisia ja siksi mitättömiä”, kirjoittaa juristi Mari Marttila.

Kuusi tapaa miellyttää johtolauseneurootikkoa

”Älä ole asenteellinen. Ainakaan neutraaliksi tarkoitettu uutisproosa ei tarvitse sellaisia verbejä kuin jyrähtää”, kirjoittaa Ville Eloranta.

Ackrediteringsbusinessen blomstrar i Afrika

Det här betyder delvis att det är få frilansar som har råd och möjlighet att rapportera från Afrika. Samtidigt är det bra att komma ihåg att det här är verkligheten för största delen av de afrikanska journalisterna, skriver Liselott Lindström.

Voimistelunopettajasta tuli toimittaja

Toimittaja Esko Kähkönen 20. 4. 1927 Rovaniemi – 28. 9. 2020 Rovaniemi

”Imatran aluepäällikkö” ja ay-vaikuttaja on poissa

Toimittaja Heikki Luukkanen 25. 11. 1946 Ruokolahti – 27. 9. 2020 Helsinki

Yksin ei tarvitse selviytyä

Jokaisessa neuvottelussa ei voi voittaa, mutta mitään ei saa, jos ei uskalla pyytää, kirjoittaa Mediakunnan Johanna Sillanpää.

« Takaisin
logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta