Takaisin

Som specialredaktör känner Wilhelm Kvist att han har ett stort ansvar. ”Området är otroligt brett och det är mig det faller på vad som tas upp och inte.” Kuva: Liisa Takala

När Hufvudstadsbladets musikjournalist Wilhelm Kvist i höst bestämde sig för att granska könsbalansen på tre symfoniorkestrars repertoar bestämde han sig för att ”sätta allt på spel”. 

”Jag hade lyssnat på signalerna från musikfältet under några år. I Sverige hade diskussionen förts redan i tio år. Det faller på en journalists ansvar att ta tag i frågor som är aktuella.”

Granskningen lyfte bland annat fram att orkestrarna, Helsingfors stadsorkester, Radions symfoniorkester och Tapiola Sinfonietta, tycker att könsbalans är viktigt samtidigt som bara drygt fyra procent av verken de framfört är skrivna av kvinnliga tonsättare. 

”På ett sätt gick en oskuld förlorad i musiklivet efter det. Debatten har aldrig riktigt förts i Finland tidigare.”

Vad granskningen leder till på lång sikt är för tidigt att säga. Wilhelm Kvist tror inte att det blir jämt över en natt. På kort sikt ledde artikelserien till många debattinlägg på HBL:s sidor och direkt respons från läsare.

”En del trogna läsare upplever kanske att jag testar deras gränser. De tycker att jag gått för långt när frågan om könsbalans också kryper fram i mina kolumner och recensioner.”

 

En annan aktuell fråga som Wilhelm Kvist vill ta tag i är klimatförändringen som enligt honom borde behandlas mycket mer.

”Jag ser klimatkonst av konstnärer som gör kritiska kommentarer på vårt leverne men jag ser ingen klimatgranskning av kulturfältet.”

Tänker du till exempel på en symfoniorkesters klimatavtryck när den flyger jorden runt?

”Ja. Den diskussionen behöver föras och den är jätteviktig. Samtidigt känner jag att dagens insatser kan kännas små och betydelselösa men granskningarna vore definitivt värdefulla. Klimatkrisen är den enskilt viktigaste frågan för vår existens just nu och det är etiskt förpliktande att bevaka den.”

 

Wilhelm Kvist har ansvarat för HBL:s musikbevakning sedan 2010. Som specialredaktör känner han sig ibland som en udda fågel eftersom ämnesvalet alltid är avgränsat. Samtidigt är musiklivet en del av samhället, poängterar han.

”En intressant fråga är ifall frågor som berör det övriga samhället är relevanta för utvärderingen av kulturlivet och musiklivet i synnerhet?”

Enligt Wilhelm Kvist har musiklivet länge varit isolerat. Gränserna har upprätthållits av aktörer inom branschen, som till exempel kritiker som han själv.

”Är det bara de som spelat violin sedan de var fyra år som får uttala sig om musiklivet? Får andra ha en åsikt eller till och med komma med faktabaserade argument? Jag skulle gärna se att det finns plats för båda.” 

 

Wilhelm Kvist är otroligt glad över att få Topeliuspriset.

”Det är ju Svenskfinlands Pulitzerpris!”

Han säger att priset är en värdefull erkänsla både för honom och för genren.

”Priset gör mig ödmjuk – särskilt med tanke på hur många andra bra journalister det finns som kunde ha fått priset i stället för mig.”

När Kvist fick höra att han fått priset började han genast skissa på tacktalet. 

Bland dem han nämner vid namn är hans närmaste chef på Hufvudstadsbladet, kulturchefen Fredrik Sonck

”Jag har fått ganska fria tyglar att förverkliga mina idéer. Jag tror på frihet mer än på mikroledarskap som blivit så populärt. Ge anställda ansvar och du kommer att se frukterna.”

 

I år kommer Kvist att ägna sex veckor åt granskande journalistik. Han var en av dem som fick Konstsamfundets första interna grävstipendium. Journalisten Peter Buchert var den andra.

Tiden ska han ägna åt att fördjupa sig i orkestrarnas repertoar. Han kommer att titta vidare på könsbalansen men är intresserad av annat också.

”I en tid när det blåser nationalistiska vindar är det intressant att granska fennocentreringen och europacentreringen.”

 

Wilhelm Kvist är till utbildningen musikmagister i musikteori från Sibelius-Akademin. Hans barndomshem var fyllt av musik och han började själv spela piano som femåring. Han spelar fortfarande piano men gillar mest att improvisera.

Vad väljer du ifall du spelar från noter?

”Jag spelar gärna en Beethovensonat”, säger Wilhelm Kvist och skrattar. 

Att svaret kan te sig komisk hänger ihop med att Wilhelm Kvist i sina artiklar har gått rätt hårt åt Beethovens dominans på musikfältet. I sin artikelserie lyfter Wilhelm Kvist bland annat upp att orkestrarna i huvudstadsregionen spelade Beethoven oftare än samtliga kvinnliga tonsättare tillsammans. 

”Jag är en produkt av systemet och känner en dragning till etablerade tonsättare. Intellektuellt blir jag mer stimulerad av höra andra tonsättare.”

Wilhelm Kvist, 35

  • Vem: Musikjournalist på Hufvudstadsbladet.
  • Utbildning: Musikmagister från Sibelius-Akademin. Studerade musikteori.
  • Aktuell: Får Topeliuspriset 2020. 
  • Priset delas ut av Finlands svenska publicistförbund och av Svenska Folkskolans Vänner. 
  • Priset ges ”för en aktiv pågående journalistisk gärning till en person som visat betydande skicklighet i sitt journalistiska värv, bestående av såväl originalitet, civilkurage som finess”. Prissumman är 7 500 euro.

Läs mer om Wilhelm Kvist in en intervju i Journalisten från 2017: Enemmän kuin arvioita (Journalisti 5/2017)

logo Suomen Journalistiliiton
ammattilehti
94. vuosikerta